Vid mitt skrivbord....

Det har varit en hektisk månad för vår brevbärare. Många små paket har dimper ned i brevlådan då jag råkade bli lite entusiastisk i detta med zigzag-band och diverse annat smått och gått. Igår kom det ett till brev från Amerikat.

 

Det är alltid ett visst mått av exaltering i att öppna ett sånt här brev. För det är inte alltid man kommer ihåg vad det var man hade beställt och om man gjorde det så är det ju inte alltid man vet exakt hur det kommer att se ut. Det är som julafton med andra ord.

 

 

I paketet hittar jag ett rosa litet mindre paket med vit rosett samt ett kort med en söt liten hund på.

 

 

 

Finns det något trevligare än att få snälla brev från främlingar? Värme och glädje är så lätt att dela med sig av men ändå blir man lite förvånad när någon oförhappandes gör det. Men Etsy är ju å andra sidan en väldigt trevligt ställe, så man kanske skulle sluta bli förvånad och istället bara glädja sig över att sådant forftarande finns kvar i vår cyniska värld.

 

 

Det här var vad jag hittade under det rosa silkespappret. Svart "baby rick rack" i merciserad bomull. Perfekt skick och rätt mycket dessutom, det kan inte bli bättre. Nu är mitt rick-rack behov stillat för en tid framöver tror jag....

 

Recieved this by post today. Another shippment of rickrack to satisfye my rickrack-need. To top it of the seller had included a nice letter wishing me a happy new year. Isn't it great when people you don't know are friendly. I just love that! So thank you AlphieBug for great Etsy-shopping!

And the rickrack was great!

 

 

 

 

Så beställer man lite till....Även om jag fick zigzag band i julklapp av mor så fick jag inte nog och beställde lite till från Etsy. Nu har det mesta av mina band äntligen kommit och det till en helt överkomlig summa, ca en hundralapp tror jag det var jag gav för den här samligen syfröjd. Tjosan, vad fina de är. Som små godisförpackningar som man inte vill öppna. De är av finaste merciserad bomull och i en uppsjö av tjusiga färger. Bomullskvalitén i dessa band är så överlägsen de nutida, jag skulle väl tro att det är en blandning av 40-50 och 60-talsband jag har här.

 

De flerfärgade är nog favoriterna och de små fina etiketterna är nog för att man skall bli bedårad.

 

 

Så råkade det vara så att det inte bara var rick-rack jag fick med posten igår. Jag hade ju även beställt ett litet skäpspänne i limefärgad bakelit för ynka 30 kr (inkl frakt). Det kom också och jag blev förtjust. Det är alldeles oanvänt och ser ut som en piggelinglass i färgen. Sen är det ju extra roligt när ett av banden matchar något alleles särskilt bra.

 

Idag kom det ett litet paket med posten som jag gått och väntat på. Paket i posten är minst lika roligt som paket under granen. Speciellt när man vet att det kommer vara något roligt i det. Den här gången var det resultatet av min Etsy-premiär. Jag har nämligen inte tagit mig för att utforska Etsy föränn nu och någon vecka före jul gjorde jag även ett inköp. Det är lätt att inse att det kommer bli fler, för jösses vad mycket grejer det fanns där som det bara stod mitt namn på.

Det här lilla paketet med sömnadsglädje köpte jag av den här säljaren som var både trevlig och hjälpsam när jag hade massa frågor om hur Etsy-köp funkade.

Flera meter baby-rickrack (zigzag-band på svenska) som var mycket mindre och näpnare än vad jag trodde. Matchande spets upplindat på två gamla fina vykort och knappar smart fastsydda på en gammal bingobricka.

Jag kan verkligen inte få nog av gamla sytillbehör, det är som en drog att leta efter nya. Att städa bland sygrejerna eller sortera knapparna (om och om igen) är bland det roligaste som finns.....

Jovisst, jag har en ny liten vän! Möt Huskvarna Vikings fållpressarfot 5 mm. Efter det senste pressarfotsinköpet som var så lyckat insåg jag att det finns fler pressarfötter därute som man har stor användning för. Man kan ju kanske tycka att den är lite överflödig men den underlättade så otroligt mycket för de där små fållarna som annars kräver lite pill så jag kommer nog slå till på en som gör 10 mm också. Det bästa med den var nog inte bara att den gjorde fållningen enkel, det blev lite extra roligt också. Tjosan!

 

Igår hade mor och jag vägarna förbi tygoutletten i Brännebrona. Det visade sig att tanten som har den skall lägga ner. Hemskt (!) för det har verkligen varit en bra källa till fina tyger till otroligt rimliga priser. Men inget ont som inte något gott i sig, halva priset på allt och följdaktligen blev jag lite tyg-tokig. Det är svårt att inte bli det när skjortbomullstyger i otroligt fin kvalié säljs för 19 kronor metern, för att bara nämna ett exempel. Jag blev helt uppe i varv och röd om kinderna i upphetsningen. Åtskilliga hundralappar senare kom jag hem med många meter tyger och en hel del knappar med för den delen. Ändå inser jag att jag måste åka tillbaka för mer. Speciellt för ett brunrutigt bomullstyg som jag bara köpte två meter av. Jag insåg när jag kom hem att jag borde tagit mer för det var finare än jag insåg, så såg jag flera väldigt fina randiga bomullspoplin som jag nog måste inverstera i också...Ja, herregud, när tygmanin sätter in gör den det ordentligt....Jag känner mig som en ekorre som precis hittat en stor källa med nötter, jag bara måste skaffa fler till mitt lager så jag har så jag klarar mig....(Framförallt måste jag tillbaka snart innan någon handlar upp de tygerna jag vill ha som ligger kvar där....)

När vi kom hem åt vi räkor (rensade av mamma) och drack vitt vin. Sen blev jag lite på sniskan och satt hela kvällen och tänkte på tyger...

En sak som är rolig med sömnadsintresset är alla fina små attiraljer. Tillbehören som är så fina att man knappt vill använda dem utan ha dem bara som prydnad. Jag fick lite småpryttlar av mor igår. Fina knappar och lite annat smått och gått.....

 

 

Knapparna är som små karameller på den lilla assietten med guldkant. Man kan inte annat än att bli glad av sånt.....

 

Synålarna är de minsta jag någonsin sett. Det är knappt man vet hur man skall hålla dem. Men när man väl klurat ut det kan man få till väldigt fina små stygn med hjälp av dessa minimala nålar.....

 

Kartorna som tryckknapparna satt på förr är så mycket finare. Turkost med guldkant, fina fisken.  Stänget skall jag använda till att sy ett glasögonfordral av någon gång i framtiden eller kanske en liten, liten portmonä.......

At the sewingfestival I got some great stuff. Old patterns, fabric for sweaters and and a book about lacemaking.

Jag håller på med sommarens sista klänning. Något sen kanske, för hösten är ju redan här. Men har man påbörjat någonting är det ju rätt skönt att avsluta det också. Den skulle egentligen varit klar mycket tidigare men ibland har man inte lust att vara flink. Så den har fått ligga till sig lite. Som en karamell kommer den bli och förhoppningsvis är den färdig till lördag då jag ska på middag. Sen är det bara att börja med höstprojekten, ull, tweed, rutigt och lite mörkare färger.....Härligt

Klänningen är en väldigt lättgjord modell, en av mina nya favoriter. Livet är min nätta holkärmsblus och kjolen kommer bli en enkel veckad. Med en knäppkant i fram på halsringningen så man får den lätt över huvudet och ett fint kantband tror jag den kommer bli riktigt söt, som godis. Kommer passa perfekt till min nyfärgade röda favoritkofta, som använts flitigt nu när kyligare vindar kommit.

 

The last summer dress I think. I started this some time ago but haven't got around to finish it yet. I hope the dress will be ready for saturday, because I'm going to a dinnerparty. With the vibrant colors making the dress look like candy I think the newdied red jumper will go smashing with it.

Häromdagen hade mor kommit över en stor påse med knappar ur vilken jag kunde plocka av hjärtans lust. Min glädje var stor eftersom en hel del av knapparna var röda, min favoritfärg i mångt och mycket. Det fanns lite smått och gott och jag kom hem med två stora burkar med blandade knappar. Härligt! Finns det något roligare än knappar att plocka med?  Väl hemma satt jag en stund och tittade igenom min knappsamling som vid det här laget blivit någorlunda respektingivande. Knappar kan man ju liksom inte få för många av.

 

 

De här kommer jag inte ihåg vart jag fått dem ifrån, men de är stora som en enkrona ungefär och alldeles underbara i kvalitén. Tyvärr har jag bara två och eftersom de är så fina så drar jag mig för att använda dem. Jag tar istället fram dem med jämna mellanrum och tittar på dem.

 

 

De här jag har fått från mamma, jag tror de kommer hamna i en röd kofta vad det lider. Tycker speciellt om den där lilla hinten av guld på sidorna, det känns lite lyxigt.

De här köpte jag för en liten peng på en gammal lanthandel på Kinnekulle för flera år sedan. Tyvärr hade jag inte så mycket kontanter på mig och när jag sedan väl åkte tillbaka, en lång tid senare, hade den lagt ner. Jag grämer mig forftarande att jag inte åkte tidigare.....De här är också sådana som känns för fina för att användas, men någon gång kommer jag nog hitta rätt grej att sätta dem på. Tills dess får de ligga i min speciella låda och tas fram vid speciella tillfällen.

De här tre var med i knappsamlingen jag fick av mamma. Är de inte söta? Jag tror de kommer hamna i ringningen på en liten holkärmsblus.

 

Även dessa var med i min senaste förvarv. Röda knappar med ankare på, perfekt. Synd bara att det inte fanns fler. Har faktiskt haft en tanke på att man kanske borde göra om de stora till örhängen. Vi får se.....

Så till de sista bland mina röda favoriter. Liksom de två tidigare var även de här med bland de jag fick av mor. Målad plåt och riktigt retro. Lyckan är gjord eftersom det fanns en hel del av dessa. Här behöver jag inte snåla utan kan frossa i röda knappar i framtiden utan att vara rädd att de skall förfaras....

I recently got a bunch of buttons from my mother, very kind of her indeed. A lot of the buttons where red my favorite colour. Sorting buttons must be the most fun thing to do, at least in my world. I also started going through my old buttons and this is my absolute favorite ones....Pretty as gems, almost so pretty that I don't want to use them, just have them in my special box and look at them from time to time....Pretty, pretty.....

Åter tillbaka efter en trevlig tripp till västkusten, med massa fina stunder i bagaget känns det nästan lite moloket att ha minisemestern bakom sig. För det var väldigt trevligt. Vi lyckades klämma in en picknick på goda bagels nere i hamnen, långpromenad i slottskogen med hunden som kände sig som hemma (de första åren av sitt liv promenerade vi ju där varje dag). Så träffade vi vänner för en pizza och öl på Götas nere vid mariaplan (de har den bästa pizzan där och både maken och jag tar alltid "tre formaggio, gott!). Sen klämde vi även in en rejäl tur på stan då vi gick runt och stosade och tittade i affärer. Jag fyndade ett bomullstyg som jag tror jag kommer sy i precis samma modell som den rosa.

30 kronor tyckte jag det var värt (köpt på second hand affären nere vid kaserntorget) och om jag är lite smart så tror jag nog att jag får ut det till en klänning, även om det blir lite på håret att det räcker....

Ibland händer det bra saker, som till exempel i går kväll då jag knåpade på en ny klänning och helt plötsligt insåg att den kommer vara klar tills på tisdag då jag och familjen drar ner till Göteborg. Jag ska klippa mig bland annat, så ska vi hälsa på kompisar och ha det allmänt trevligt.

Klänningslivet ritade jag i söndags då jag insåg att jag inte provat att sy några holkärmar än. Jag försöker ständigt göra lite förändringar på det jag gör så jag lär mig så mycket så möjligt. Så jag tog fram papprena och ritade om mitt basmönster, flyttade lite på bystinprovningen och ritade på holkärmar. Holkärm visade sig dessutom vara nästan pinsamt enkelt att göra så det var snabbt gjort.

Jag valde att göra klänningen i ett rosarutigt tyg som väntat ett bra tag på att bli tillklippt, jag tyckte det var bäst att ta tillvara på sommaren och sy i ett ljust somrigt tyg därför fick de härliga mörkare rutorna vänta. Efter jag klippt ut tyget så sa det bara vips så var livet färdigsytt, sen var det bara att börja på kjolen som jag tänkte göra veckad. Vips så var också den nästan färdig. Nu har jag bara fållningen kvar och lite handsömnad. Festligt vilken arbetsenergi man kan få ibland, när man är helt uppe i varv, sjunger med "Andrews sisters" tralliga låtar och syr så man blir så svettig om händerna att man får gå och vaska av dem med jämna mellanrum....Det är verkligen en härlig känsla...

 

 

A little sneakpeak on a dress I'm almost finished with, I started making it this sunday and I'm very pleased that it soon will be done because then I can wear it for our trip to Gothenburg tomorrow. Always nice to wear the newest thing when your'e  going away. I'm going to get my hair cut at my old hairdressers, don't really trust anyone else, and we're going to wisit old friends.

 

En sak som nästan alltid händer när jag syr på någonting är att jag hela tiden tänker på nästa grej jag vill sy och nästa efter det. Nu är jag snart färdig med min klänning och hela tiden tänker jag inte på den jag gör, utan på den som kommer efter. Undrar just om det är bra eller dåligt. Jag menar det är ju alltid bra att med framförhållning, men å andra sidan är det ju säkert bra att stanna upp och uppskatta nuet. Så där ja, lite filosofi inflätat i något så vardagligt som att sy.

 

Jag är verkligen frälst i rutor just nu, rutor hit och dit. Det är väldigt fint. Knappar det är inte dumt det heller. Mina favoriter förvarar jag i hjärtasken jag fick av maken, förut var den fylld med choklad, nu är den fylld med fina knappar.

 

Nästa gång blir det nog det gulrutiga tyget. Sen blir det nog det blåa. Det är verligen härligt att lägga ut tyger och knappar för att grunna på vilken komposition nästa plagg skall ha. Jag tror det blir gulrutigt med gula kappar, blårutigt med inga knappar alls, utan bara lila skärpspänne. Sen är bara frågan vilken sorts krage som passar bäst...Jisses vilka valmöjligheter!

 

 

 

I'm soon ready with my teadress and allready I begin to think about next projekt. It will be dresses, cause I'm a big dressfreak right now. Maybe in the yellowpurple cottonfabric with yellow buttons, and after that the a dress in the blue. It's so nice to take out the material and think about dresses that haven't been born yet....

 

Så vill jag även passa på att tipsa om en bra bok i ämnet sömnad. Råkade hitta den på biblioteket och glad är jag för det för den var väldigt pedagogisk och rolig att bläddra när andan faller på. Innehåller en massa bra tips om klädsömnad, en del väldigt basic och en del lite svårare saker.

 

 

När man gjort snedremsorna är det rackarns smidigt att göra klart dem med den här "himpa impan". In i ena änden ut i den andra där strykjärnet väntar så har man sig en färdig snedremsa. Fiffigt!

 

 

När man ritar mönster är mönsterpapper av kvalité verkligen av stor vikt. Det finns inget tristare än dåligt papper som går sönder och är för skört. Det här har jag köpt från Bergmans och det är verkligen underbart att rita på. Jag trodde inte man kunde bli så begeistrad i en rulle med papper, men det förra jag hade var verkligen dåligt så när det här äntligen kom med posten var jag eld och lågor. (Lite nördigt kanske men vad tusan, det är underlättar ju med bra utrustning.)

 

 

 

When sewing the tools can be very important. This is a couple of my favorites.....I especially love my new patternpapper, it's a lot more fun drawing patterns on a good quality paper....To think one could get so thrilled over a roll of paper.

 

 

 

 

Tunna bomullstyger är verkligen härligt. Som det känns nu tror jag att det ska bli klänningar av hela bunten, sladdriga, luftiga 40-tals inspirerade saker som passar bra i värmen.  Eller ja, klänningar av allt förutom det ljusa tyget till vänster för det köpte jag bara en meter av, det skall bli en blus av det istället.

 

Jag föll för det mest för att den var vävd i en sån fin fiskbensmönstring och den benvita/beiga färgen passar bra till en fin blus till pennkjolen i höst. Nu känner jag mig givetvis dum som inte köpte mer, men jag får väl i värsta fall åka tillbaka. Men jag har ju å andra sidan mycket mer fina tyger att frossa i.

 

 

 

 

Det här gröna är nog min favorit. Dels för den fina diamantmönstringen och den milda linblomsgröna färgen men framförallt för den mjuka kvalitén. Mjuk som ett lammöra och lite slinkigt på samma gång. Det kommer bli en rackarns fin klänning av det här...(Fasiken borde köpt mer....Gaaah!)

 

 

 

 

De här båda rutiga är inte så pjokiga de heller. Speciellt den ljuslila som var lite ruggad i ytan så den påminner lite om en mjuk flanell. Av både den ljuslila och den linblomsgröna tänker jag sy upp klänningar från mitt nya mönster som jag ritat, en "teadress" med ok och rynk i fram, två veck istället för inprovning och en lite lösare ärm med rynkad ärmkulle. Den plommon/gula rutiga var mer som en "vanlig" skjortbomull i kvalitén, det vill säga lite styvare så den kommer nog passa väldigt bra till en skjortklänning i samma modell som min rödrutiga. Tjosan vad här skall sys!

 

 

 

These are the cottonfabrics I bought yesterday. I specially love the light green one, not only because of the color and the woven diamondchaped pattern but also because it's soft as a lambs ear (Now that's soft!). I think I'll make a "teadress" out of it from the new pattern I made last week. Gosh how satisfying it is to have lots of fabrics in the house, makes you feel rich. Can't wait to start sewing.

Ibland känns det som var och vartannat inlägg handlar om något som har med sömnad att göra. Men jag har nog allt lagt in en spurt i det där med att sy och lära mig om mönsterkonstruktion, för det är ju så rackarns roligt! Idag när syjuntan återigen har möte kommer det ännu ett sömnadsinlägg. Jag har fortsatt med min röda retroklänning, under helgen har jag ritat på kjolmodellen och testat mig fram till vilken modell jag ville ha. Eftersom jag ville ha en kjol som liknade den där gröna klänningen så ritade jag helt sonika av den och jämförde sedan med mina ritade mönster för att få fram den kjol jag ville ha. En sak som är intressant när man tittar närmre på det här med mönsterkonstruktion är skillnaden i moderna mönster och de från 40 och 50-talen. För man hade en annan inställning till hur snittet skulle vara förr. Då var det till exempel självklart att sidosömmarna förskjöts bakåt lite, några centimeter ungefär, för att sömmen inte skulle synas framifrån. Vilket i praktiken innebär att framvåderna i kjolen är något större. På 70-talet sedan blev det modernt att ha mer liksidiga och platta plagg vilket i sig också förenklade konfektionen. För det är ju lättare att i fabrik sy kläder som har liksidiga delar fram och bak, även om det kanske inte är lika snyggt......


Jag är färdig med kjolen och den ligger och väntar på strykbrädet. Nu är det livet som skall klippas till och sys ihop och det ligger på mitt sybord i väntan på saxen. Det pilligaste med det är ju mönsterpassningen, för man vill ju att rutorna skall se snygga ut i sömmarna och passa överens med rutorna i kjolen, därför gäller det att tänka till både en och två gånger innan man klipper. Annars är det ju, som man putslustigt kan säga, klippt!

I am still working on my 40s inspired cottondress. On the weekend I made the pattern for the skirt, I made it with inspiration from skirt from the green dress and yesterday I sewed it toghether, it looked quite nice. Now I have the top left and it's laying all ready to cut on my sewingtable. Just have to be careful so that the pattern of the fabric matches even in the seams.

 

Sedan nålade jag fast ärmkanten och sydde på den. Längst ned blev det ett litet större mellanrum än vad det var tidigare. Men eftersom det är under armen så syns det inte.

 

 

Visst är det en liten lustig modell på ärm? Jag tänkte först ta bort den helt och  låta klänningen vara ärmlös men så insåg jag att en sån fint bevarad 50-tals klänning borde ändras så lite så möjligt. Därför lät jag orginaldesignen bestå och ringade enbart ur ärmhålan en centimeter ungefär för perfekt passform.

 

 

Såhär ser klänningen ut i sin helhet. Tjusig, inte sant? Jag gillar verkligen tyget den är sydd i, en tunn och sval bomull som är jättehärlig nu när sommarens hetta börjar komma och mönstret är ju så härligt retro. En ny favorit helt enkelt. Tack mormor....

 

 

In my grandmothers closet one can find the most darling things. My latest find is this dress, handmade by my grandmother herself. First I thought it was to small. So I thought I'd make a skirt of it. But just before I took out my scissors I tryed it on again, and with some wriggling I got it on. And it fit like glove. The only thin to small was the sleevehole. So I made markings on how much I was going to enlarge it, cut it of and then sewed the sleeve back. Isn't it a funny looking sleeve? First I was going to take it of but then I realised that such a nice preserved 50's dress shouldn't be tampered with. So I kept it in the original design. It's allready a favorite, the fabric is a nice thin cotton and the siluette is just perfekt. A lovely summerdress indeed. Thanks grandma!

 

För ett tag sedan började jag ju fundera på en klänning jag ville göra i en 40-tals inspirerad vardagsmodell. Det projektet har fått stå tillbaka lite till förmån för andra saker men nu har jag åter tagit itu med det hela och till den här tisdagens syjuntemöte kändes det lämpligt att presentera den och visa hur långt jag kommit hitills.

Jag tänkte mig alltså en klänning med kjol och liv som sys ihop och sömmen skall döljas med ett skärp. Anledningen till att jag gör den tvådelad är dels för att den då blir mer figurnära och dels för att det går lättare att använda mönstren för över och underdel var för sig. Det är ju alltid bra att vara ekonomiskt med sitt arbete, man får ju inte vara dum! Sedan tänkte jag göra en skjortbluskrage och kort ärm med slag, knappar fram och kanske en bröstficka. Jag funderar även på att lägga till en ficka på kjolen för fickor är något jag behöver träna på. Si så här ska den se ut, ungefär....