Vid mitt skrivbord....

Idag har varit en sån där härligt underbar dag så allt går bra och man känner sig som stålmannen. Äntligen känns det som om saker och ting börjar hända, jag är inte längre trött utan sprudlande av idéer. Några av dem är riktigt bra, så bra att det känns som om man kommit hem efter en lång resa. Nu ska jag inte gå in på det mer utan jag sparar det tills jag finslipat dem lite...Alla idéer, även de mest geniala, kräver ju lite finslipning.

Förutom att komma på bra idéer har jag gjort en massa bra saker också. Till exempel lagade jag en fantastiskt god köttsoppa, jag har aldrig gjort köttsoppa förut, vilket i sig är lite knasigt för det är ju faktiskt en klassiker när man tänker efter. Till efterätt gjorde jag en mycket god risgrynspudding, den lokala affären hade tyvärr inte bittermandel så det fick gå med vanlig. Men det var gott det också. Så serverade jag den med min nygjorda körsbärssylt vilket var mycket, mycket gott. Det känns så gammaldags med soppa och efterätt på något sätt. Synd nästan att det inte är torsdag för då hade det verkligen varit perfekt.

Jag städade bland mina knappar, vilket har behövts göras länge, för syrummet är hemskt stökigt, liksom resten av huset som ännu inte hämtat sig från "den stora inflytten". Nu sitter de mesta knapparna och väntar i genomskinliga burkar, väntar på att användas och ser ut som godis under tiden.

Jag hittade en jättefin handgjord virkad väska med bambu-handtag i källaren när jag rotade efter annat. Maken sa "-Släng", och jag svarade "-Är du inte klok?!". Det är trevligt när man plockar, städar och donar och sedan snubblar över någon gammal fin sak. Till väskan ska jag sy en kjol i oblekt linne som jag fått av mor. Det kommer bli fint till vår kommande stockholmsresa i början av september. Ljust och med lite mindre färg än vad jag brukar ha på mig ska jag vara sober i höst. Iallafall ett tag. Sedan tar jag nog och färgar linnekjolen i någon rolig färg, kanske röd.

Jag har suttit på en pall i trädgården en lång stund nu på eftermiddagen och plockat svartvinbär. Det är väldigt rogivande att plocka bär. Det beror nog både på själva sysslan i sig och sen den där nyttiga känslan av att ta till vara och förvandla bären till någonting man kanske annars skulle ha köpt. Man känner sig rik när man har en trädgård fylld av bär och frukt. Borde gå ut i skogen och plocka lite svamp för att känna mig ännu mer tillfreds. Svamp är också gott.

Ibland saknar jag Göteborg jättemycket, men det känns som jag alltid har en del av Göteborg i mig faktiskt. Som förut när jag satt därute på min pall, då sa jag till maken att vi borde starta eget inom bär-branchen, bara för att kunna svara till folk som frågar hur det går -Mjo tack, det bär sig! Hehe, Göteborgsvitsar är minsann en krydda i livet som jag inte skulle vilja vara utan.

Nu eftersom det är bär och frukt-tider så måste jag tipsa om den optimala kokboken, "Den gröna syltboken". Jag trodde först att den inte gick att få tag på men så googlade jag lite och hittade efter ett tag den här sidan. Tidigare var det ju Törsleffs husmorsservice som gav ut den och gav bort gratis, det var de som tillverkar atamon och melatin och allt det där man gärna använder när man syltar och saftar. De har blivit uppköpta av ett större företag men verkar som de fortfarande har boken, men jag tror man måste fråga snällt. Nu har jag ju kvar min så jag behöver ingen ny, men om man är sugen på hemgjord sylt och behöver inspiration så skriv en kommentar eller ring och kolla om de är behjälpliga.

Jag har ett tag nu funderat över det här med kräm. För ansiktet det vill säga. Har inte riktigt varit lika nöjd med min Dermalogica som tidigare. En lite obekväm känsla som för ett tag sedan blev lite mer obekväm, i form av röda torra fläckar liknande eksem i mild variant. Jag har alltid varit lite känslig och det har hänt ofta att jag inte tålt vissa ansiktsprodukter, trodde jag tålde Dermalogica men det kanske inte är så längre. Jag vet inte. Med anledning av detta har jag iallafall sett mig om efter en ersättare och fastnade för Weleda. Det känns ju som ett bra märke, skonsamt och utan en massa knasigheter. Knasigheterna vill man ju slippa.

Jag fastnade för Mandel-serien från Weleda eftersom jag har känslig hy, stod i valet och kvalet över den och Wild rose serien, men den är ju för mogen hy och det har jag ju faktiskt inte än. Dessutom fanns den inte hemma när jag var i hälsokosten så valet blev lätt avgjort. Jag valde den lite lättare krämen i Mandel-serien, det är ju ändå sommar och jag har inte så värst torr hy. Nu har jag ju bara använt den två gånger men hitills är jag nöjd. Den är dryg och luktar nästan inget, känns lugnande på huden och har en trevlig konsistens. Den enda nackdelen är det det känns lite kladdigt i ansiktet ett tag innan den går in. Men det är inte något att hänga upp sig på. Nu återstår bara att se vad ansiktet tycker efter någon månad eller så.


Med tanke på vad få ingredienser det är i krämen så känns det rätt betryggande ur allergi och känslighetssynpunkt. För vad sägs om: Vatten, mandelolja, fettsyreglycerid, alkohol, plommonkärnolja, xanthan, mjölksyra. Inte mycket att bli rädd för där inte, inte som när man läser andra innehållsförteckningar. Mjodå, jag har en bra känsla av det här. Att skala av och gå tillbaka till så naturliga produkter så möjligt, det tror jag är nyttigt.

I söndags var mor här och vi röjde lite, väldigt skönt faktiskt för det finns mycket bråte att röja ut i det här huset. Iallafall så bjöd vi mor på middag innan hon åkte och jag gjorde några riktigt härliga bakelser till efterätt. Jag fick en vision av bakelserna en sen kväll veckan tidigare då vi satt i tv soffan och jag drabbades av sötbehov och inte hade något hemma utan ställde mig och gjorde havreflarn. Det finns nog inget bättre än när man föreställer sig någonting gott och sen när man väl får äta det så är det precis lika gott som man trodde.

Vi åt grillad kyckling igår till middag och av resterna gjorde jag idag en kycklingsoppa som blev jättegod. Tog lite av varje som jag hade hemma och det blev så gott att jag måste skriva ned hur jag gjorde så jag kan göra om det. Soppa är verkligen så gott och varje gång vi äter det frågar vi varandra varför vi inte äter det oftare.

Till min goda kycklingsoppa behövs:

1 morot
1 liten purjolök
en halv paprika
färskpotatis (omkring 6 st)
kyckling i bitar (mellan 2 och 3 dl kanske)
en ordentlig klick grekisk yogurt (kanske 2 msk)
en skvätt grädde
3 bujongtärningar
1 dl sojabönor
1 msk tomatpuré
3 vitlökar
lite curry (kanske 1 tsk)
oregano
timjan
salt
peppar
en svätt vit balsamvinäger
hackad persija

Jag hackade alla ingredienser i lagom stora bitar, fräste dem i lite smör (olivoljan var slut) sedan tillsatte jag vatten och bujongtärnigar, därefter grädde, yogurt, sojabönor, tomatpuré, vitlök och kryddor så lät jag det puttra i en halvtimme, sist strödde jag över den hackade persiljan.

Eftersom jag inte tänkte riktigt på hur jag gjorde vet jag inte exakt hur mycket jag tog av allt, men det där är en ungefärlig uppskattning. Dessutom tycker jag nog att matlagning efter absolut exakta och korrekta mått känns lite trist, det är alltid bättre att gå efter omdömde och smaklökar. En gnutta sånt och en nypa sånt. Det är min melodi.

Jag insåg när jag gjorde min sylt häromdagen att jag saknar en köksvåg som är bra och när jag tittade runt på internet lite efter saker att skriva upp på önskelistan (Fyller år snart och maken vill ha tips på saker att skaffa över nätet eftersom vi bor i tjottahejti där det inte finns några bra affärer.) hittade jag en jättefin våg som det verkligen, verkligen stod mitt namn.

Hade inte riktigt tänkt så mycket mer på det där med köksvåg, mer än just då jag gjorde sylten, jag glömde det för att bli påmind igen när jag såg den här godsaken på broarne-lantlig inredning, en internetbutik som jag brukar kolla in på med jämna mellanrum. Den kommer från märket Puhlmann som specialiserat sig på 50-tals inredningsprylar. Ojoj, säger jag bara, skulle vilja ha alla deras saker i mitt kök.

Dessutom såg jag att de inte hade så många kvar, det blir till att verkligen ta fram hund-ögons-blicken och den trutande munnen och förklara för maken att det är en sån jag bara måste få på min födelsedag. Det ligger ju i hans intresse med menar jag, eftersom jag behöver en våg för att baka bättre bullar som han sedan mumsar i sig till eftermiddagskaffet. Måste bara påminna honom om det.

Jag är ju en sucker för körsbär, vare sig det är i form av tatueringar, mönster på tyg och grejer eller det verkliga bäret. Just nu är körsbären på träden i trädgården mogna så jag har plockat körsbär så det står härliga till. Det är typ det enda jag orkat eftersom jag fortfarande har en rejäl "flytt-baksmälla" och är så trött att jag knappt orkar någonting (därav den dåliga uppdateringen här på bloggen) men eftersom bären måste plockas nu, de väntar ju inte gärna, så har jag trotsat tröttheten och stått under de bärtunga grenarna och plockat tills min stora margerethe-skål var full. Morfar var gillade att göra körsbärsvin på sin tid så därför finns det tre fina körsbärsträd i trädgården.



Jag orkade inte ta tillvara på alla körsbären med en gång så de kommer gå in i frysen. Istället för storkok gjorde jag en liten liten sats sylt på prov. Det blev väldigt bra måste jag säga och resten av bären kommer gå samma väg. Ska bara kärna ur dem först. Det är lite drygt att göra men med tanke på vad gott det är med körsbärssylt på varma scones så är det garanterat värt det. Det är iallafall roligare att kärna ur körsbär än vad det är att snoppa krusbär som jag ägnade en del av gårdagen åt. Men jag upptäckte dock ett gott verktyg till detta, klippon, sån man klipper naglarna med. Givetvis ordentligt diskad!!! Mycket enklare än med kniv som jag gjorde först. Tog makens till detta eftersom jag själv filar mina naglar, tror inte det skulle vara vidare praktiskt att använda fil till snoppningen. ;)

För en annorlunda 40-tals känsla är Ang Lees film Lust, Caution ett ypperligt val. Handlingen utspelar sig i Kina under den japanska ockupationen. En del av Det Andra Världskriget som inte uppmärksammas mycket i filmens värld och som jag inte visste så mycket om måste jag erkänna.

Den är väldigt bra och väldigt gripande, denna mörka film noir-inspirerade thriller som handlar om en ung vacker kvinna (Wang spelad av Wei Tang) som dras med i en grupp studenters motståndsrörelse vars försök att mörda en despotisk medlöpare ( Mr Yee spelad av Tony Leung) till den japanska ockupationen utmynnar i en slags kärlekshistoria med många mörka och plågsamma sidor. Oskuldsfulla Wang får i uppdrag att förföra Mr. Yee som även om han visar en kall grymhet även har en sorts mänslighet och smärta i sig. Wong dras mot sin vilja in mer och mer i förhållandet med Mr. Lee och det uppstår en slags kärlek mellan dem som nästan tar sadomasochistiska drag emellanåt. En kärlek som är förtärande och smärtsam och som bara kan leda till förödelse.

Samspelet mellan Tang och Leung är dallrande av underliggande känslor vilket verkligen får en att känna med deras karaktärer. Många vackra bilder och kläder bidrar till den här filmens stämmningsfulla känsla av mystik och passion. För det är mycket passion, explicita kärleksscener fyllda av starka känslor gör detta till en annorlunda och gripande historia med lika stora delar kärlek och hat.

(Sexscenerna har tydligen varit väldigt omdisskuterade och filmen har censurerats innan den visats i en del länder. Man förstår varför, för sexscenerna är verkligen inte finstämda utan råa och väldigt grafiska. Något som enligt mitt tycke utgjorde en intressant kontrast till den annars rätt återhållsamma hållningen i filmen.)

Jag fick min gammelmormors gamla kokbok av mamma, "Husmoderns kokbok" från 1924. Den är riktigt mysig, härligt tummad på vissa sidor och slitna pärmkanter vilket visar på ett flitigt bruk. Min mormors mor var väldigt huslig av sig, många saker har hon lärt min mamma som hon i sin tur lärt mig. Sånt tycker jag är viktigt, att lära sig gamla traditioner....




En sak som man slås av när man läser den här kokboken är hur annorlunda matkulturen idag är mot vad den var under början av 1900-talet. Något som de lustigt nog även pratade de om på P1 i förra veckan i programmet "Meny". Här i Sverige har vi haft mycket mat som är säsongsbetonad, mycket på grund av att säsongen för färska råvaror är förhållandevis kort och då fanns det ju givetvis inte kyl och frys på samma sätt som nu så bevaringen av råvarorna var mer i form av inläggningar och dylikt. I menyförslagen i slutet av boken är det på sommaren mycket bär och frukter i efterrätterna till exempel, eftersom de är mogna då. På höstmenyerna är det mycket griskött eftersom grisen traditionellt slaktades på hösten efter att ha ätit upp sig under våren och sommaren. Jag tycker det visar en större eftertanke på vart maten egentligen kommer ifrån än vad som finns idag, nu tar man ju förgivet nästan att man kan äta vadsomhelst oavsett tid på året.

Jag hittade några roliga äppeldesserter som jag ska prova så snart äpplena i trädgården mognat, inte nog med att de verkar goda och lite annorlunda mot den "vanliga" äpplepajen så har de roliga namn också, för visst låter Äppelmaseum och Äppelbubbert lite roligt?