Vid mitt skrivbord....

Så var de röda byxorna färdiga...De blev, om jag får säga det själv, lyckade...Kanske en aning för höga i midjan, eftersom jag gillar höga midjor tog jag i ordentligt men jag ska nog sänka dem en centimeter nästa gång...Jag är väldigt nöjd oavsett midjehöjd. Det är sådana byxor man gärna möter våren i. Röda och fina. Snooden jag har virkat i ett bomullsgarn vilket jag färgat efter samma recept som byxorna. Väldigt matchande med andra ord, som det skall vara....

 

 

 

Idag med posten fick vi säsong två av Mad Men....Som jag  har väntat. I helgen ska det med andra ord bli Mad Men-maraton....Tjosan! Det är bara att frossa i snygga kläder, fina frisyrer och coola karlar. För jag tycker faktiskt Don Draper är rätt cool även om han är en mansschauvinist. Förutom Mad Men-maraton ska helgen ägnas åt att sy, jag har massor av syglädje och inspiration som bara bubblar inom mig. Det kanske är våren? Var den än kommer ifrån så gissar jag att syglädjen bara kommer bli ännu större efter ett avsnitt eller två...För är inte kvinnorna i Mad Med tokigt tjusiga....

Mina 40-tals byxor verkar ta lite tid på sig att bli färdiga...Det är ju alltid så mycket som kommer mellan. Men, de har iallafall fått rätt färg nu äntligen....Rött är sött, det är det verkligen...

 

Till och med denna väldigt praktiska markeringspenna jag fick av mamma i julklapp är röd. Det är som en hållare för ett tunt stift markeringskrita. Perfekt för att märka ut till exempel inprovningarna. Eftersom den kom med en liten pennvässare också blir det tunna, fina och korrekta linjer varje gång....Det är alltid bra att vara noga.

 

 

Eftersom vi ändå kör hårt på rött tänkte jag visa upp muddarna jag stickade på stickmaskinen på Textilmuseet i söndags..

 

Idag har hela dagen spendarats på Borås Textilmuseum. Det var en "stickhappening" där och jag föjlde med mor för att hjälpa till med försäljning av garner och färg....Det var väldigt trevligt och Borås textilmuseum var ett väldigt fint ställe....De hade massor med intressanta saker att se på de får stunder man hade tid till det...Stora maskiner till stickning, spetstillverkning och liknande...Den äldsta var från 1700-talet. Det är något med de där stora maskinerna alltså, man får nästan någon sorts känsla av vördnad inför dem. Man tänker på de som jobbat vid maskinerna, hur många timmars hårt slit och vedermödor har personerna som använt dem fått känna av vid dess sida. Vad tänkte de på när de stod där och arbetade.....Jag tycker det är väldigt fascinerande att tänka på de personer som måste ha haft kontakt med dessa maskiner, död materia som varit i kontakt med levande genom flera århundraden....Det är historia det!

För en tjuga fick man testa en liten manuell stickmaskin från början av 1900-talet...Jag gjorde en röd "tub" som så smångom skall bli ett par muddar...Jag ska bara valka dem med såpvatten först så de inte repar upp sig. Sedan ska jag nog brodera på små blommor i vitt silkegarn.....Det kommer nog bli tjusigt....

Den blå kjolen sydde jag förra året och det är fortfarande en favorit. Jag är glad att den värsta kylan är borta nu så jag äntligen kan använda den igen, när det kryper ned nedanför 5 minus strecket föredrar jag yllekjolar och den här är ju i bomull....Sjömansblusen är ju något nyare men den är också en favorit. Märkligt vad fin man känner sig i en sjömansblus...När den dessutom är alldeles klarblå och matchar favoritkjolen väldigt väl så är det ju ännu bättre...Slänger man dessutom till lite rött så är det klart att det blir tjusigt, för rött och blått det är ju fasligt flott....

 

Ikväll ska jag klippa till en blus efter samma mönster, det ska nog bli en vit sjömansblus med blå ränder på kragen.....

Jag har gått med i husmorsskolans syförening. Idag var första mötet, det är alltid roligt att träffa andra med samma intressen, dela erfarenheter och lära sig nya saker, både vad gäller sömnad och andra handarbeten....Framförallt hoppas jag att detta ska ge mig en liten spark därbak så jag kommer igång mer med mina stickningsförsök, för stickning är verkligen något som jag känner att jag måste lära mig behärska. (Lite knasigt att vara i garnbranshen utan att kunna sticka bra inte sant?)

Mitt bidrag till detta första symöte är ett alldeles nybörjat projekt. Jag håller på med ett par byxor i 40-tals stil. Jag insåg när jag var i Stockholm och provade ett par Freddies of Pinewood att byxor faktiskt kan vara riktigt snyggt. Nu var det så att Freddies of Pinewood-jeansen inte passade riktigt, de var på tok för stora i midjan och jag tänkte istället för att sy in ett par köpe-byxor och hålla på med ändringar, varför inte sy dem själv helt enkelt. Från början till slut..Så jag köpte på mig lite schysst denimtyg för att sy ett par retro-jeans. Mönstret har jag tillverkat själv (med lite tips och råd från mor) efter grundmönstret i Öberg och Ersmans ypperliga bok " Mönster och konstruktion för damkläder". Nu ville jag ju inte sy i jeanstyget utan att ha testat mönstret först. Så jag håller just nu på att färga lite bomullstwill rött och det får bli min testkörning av mönstret....Men än så länge har jag inte kommit längre än såhär...

 

Lätt som en plätt är det att göra Plätt Suzette!

Idag efter lunchsoppan skulle vi ha plättar, men så av ett infall kom jag på att jag skulle prova att göra Crepe Suzette, fast det blev ju Plätt Suzette.....Det var både busenkelt och väldigt, väldigt gott....

Jag gjorde först vanliga plättar av standardrecept. Det vill säga...

3 ägg
6 dl mjölk (eller Solhavre/Oatley som jag tycker blir godare och mindre "mjölkigt")
3 dl mjöl
1 tsk salt.

Sedan gjorde jag en apelsinsås (för två portioner) av blodapelsin....

2 blodapelsiner
2-3 msk florsocker
1 msk smör

samt...

Cointreau för flambering

Jag pressade blodapelsinerna, sedan smälte jag smöret i en liten stekpanna, hällde på apelsinsaften och lade i sockret...Sedan lät jag det koka en stund så det gick ihop lite och såsen blev lite "simmig". Smaka av så det känns lagom sött. (Jag mätte faktiskt inte mänden socker utan höftade till det lite...) Lägg sedan i plättarna (ca 10-15 st för två port) , jag lade dem i en cirkel lite omlott och så några i mitten. Sedan skedade jag upp såsen lite ovanpå så de var indränkta i sås. Hetta upp pannan så att både sås och plättar är ordentligt varma. Slå på en slurk Cointreau och tänd eld!

Halleluja, så har man en underbar plätt-efterätt....Jag har verkligen fått mersmak för plätt och pankaks-efterätter och det där med flamberingen var väldigt skoj. Helt klart det bästa idag!

Servera plättarna med vaniljglass av god kvalité (Helst ska det ju vara hemmagjord men köpe går ju också i nödfall, bara det inte är sån där vidrig billighetsglass med något knasigt smakämne istället för riktig vanilj...)....

 

Min mor är en baddare på att skapa stickmönster. Vilket är bra med tanke på att hon och även jag själv numer är i garnbranchen. Med lite önskemål från min sida angående design har de tre senaste modellerna verkligen fallit mig på läppen eftersom de är härligt retrochica.

Modellerna anpassade till det konsthantverksgarn som vi producerar och färgar för hand i vår lilla ateljé.  Det är ett entrådigt garn i tre olika kvalitéer:Finull blandat med lite finullskorsning (FX1), Finull blandat med Gottlandsull (G1) eller enbart Gottlandsull (P1)....Dessa tre modeller är stickade i vårt finullsgarn, eftersom de är lite nättare i modellen ville vi ha den luftiga känslan som finullsgarnet ger....Finullsgarnet är underbart mjukt mot huden och man behöver egentligen inte ha mer än ett litet linne under. Det är perfekt för mig för jag gillar verkligen inte när det känns för "bylsigt" utan föredrar den här lättare typen av jumper...

 

 

 

 

 

 

 

Modell: Coco, färg: Nougat

Modell: Klocktröja, färg: Klockmalva

Modell: Afternoon tea färg: Oliv

 

 

 (Jag glömde lägga till det förut, men det är inte jag som stickat tröjorna.....)

 

(Dessa modeller finns i vårt senaste stickhäfte (det gröna) som man, liksom garnerna, får tag på här..)

Eftersom jag började känna av den senaste tidens stress och press i såväl kroppen som knoppen så bestämde maken och jag att vi skulle börja helgen lite tidigt....Det innebar en festlig stämning medan vi plockade rätt bland flyttstöket till soundtracket från filmen Mermaids, ett glas rödvin och god pasta till middag och som avslutning en tryckare med maken. Insåg då hur längesedan det var sedan man dansade tryckare senast och att vi borde göra det oftare för det är faktiskt väldigt mysigt, speciellt när det sker i ens eget hem, med sin make till skillnad från de tryckare som man dansade på svettiga högstadie/gymnasiedisco som var sprängfyllda med tonårsångest och blygsel. I vissa fall är det allt bättre att vara vuxen......Hursomhelst........Jag tror verkligen på det där med att ge sig själv livskvalité i vardagen, det är något som gör att man håller sig sund. Stanna upp en liten stund och faktiskt inse att det är j*vligt gött att leva egentligen....


Mermaids är förövrigt en riktig gammal favoritfilm. Jag vet inte hur många gånger jag sett den, men jag inser att det är många.. Cher är så snygg i den, hennes kläder är verkligen fantastiskt fina. Stämningen är mysig, soundtracket perfekt...Ja, en riktigt bra film helt enkelt.

 

Jag måste verkligen sy mig ett par capri-byxor. För med ett par snygga högklackade skor är det verkligen tjusigt!

Nu är jag lyckligt och väl frisk från förkylningen, det kom snabbt. Tillfriskningen alltså, nästan lika snabbt som själva snuvan. Tur var det att jag blev kryare för idag har maken och jag burit flyttkartonger, igen....

 

Vi gillar uppenbarligen inte att vara på samma ställe för länge. Nu har vi rört på oss till en liten lägenhet närmre makens jobb. Mormors hus var fint men hade tyvärr en granne som man verkligen kan bli tokig på. För vad sägs om hundar i hundgård som börjar skälla klockan 5 på morgonen,med en ägare som inte har någon som helst förståelse för att det är störande för omgivningen....Vi bröt upp helt enkelt och så ska ju huset ändå säljas så småningom... Lägenheten är liten och söt, är mest tänkt som en mellanlandning medan vi letar efter vårt eget hus (igen!).

 

I det lilla lilla köket fanns en ful fondvägg, svart ful tapet, brr.... Nu finns den inte mer för vi (maken alltså) har målat den blå, ljusblå. Jag tänkte först rosa men insåg att den som flyttar in efter oss kanske inte uppskattar ljusrosa på samma sätt som jag. Ljusblått är ju faktiskt lite mer "mainstream" men ändå väldigt tjusigt och lagom retro. För att väga upp för förlusten av rosa köksvägg (som egentligen inte var så stor förlust eftersom blått är fin med) så ska jag få ett rosa diskställ av maken. Det här rosa diskstället från Broarne. Blått och rosa, snajsigt värre.....

 

 

Eftersom det ändå beställs tänkte jag slänga i dessa diskborstar. Man måste ju tillstå att en annars trist syssla blir roligare med rosa och roliga tillbehör.

 

 

En disktrasa i ribbad bomull kanske vore något också. 49 pix, men det är ju tänkt att man använder flera gånger och tvättar med jämna mellanrum. Som motståndare till slit och släng så är det ju frestande.....

 

 

 

Fortfarande snuvig och därför inte på något vidare blogg-humör...Då är det bättre att kura i sängen med en underhållande och lättsam bok. Jag har precis upptäckt Diana Gabaldon och hennes "Outlander"-serie...Historisk romantik med lite tidsresande inslag...Jag har ratat böckerna åtskilliga gånger just på grund av det där med tidsresaspekten. Tyckte det verkade fånigt, men det funkar och är faktiskt väldigt spännande....Eftersom jag verkar ha dragit på mig en långvarig bacill så är det bra att varje del i serien (i 5 delar än så länge tror jag) är typ 800 sidor....Bara att hugga in med andra ord...

Jag har nog aldrig längtat så mycket efter våren som nu...Att få gå barbent med kjolen fladdrande runt benen, ha på sig högklackade skor och känna solens strålar på huden...

De senaste dagarna har jag legat förkyld och drömt om solen och våren. Drömt om semester. Jag skulle vilja åka till Brighton, Cornwall eller någon annan kustlig plats i Storbritannien. Har förutom solbegär även en stor längtan efter öppna vidder och hav. Nu vet jag inte om jag kommer få stilla min anglofiliska längtan på ett tag men det finns ju nödlösningar. Till exempel vår egen kust....Kanske en bilsemester till Strömstad, innan hjorden av festande ungdomar kommer dit för att fira midsommar...Eller varför inte en tripp till en av öarna utanför Göteborg, det kan vara väldigt trevligt det med.....

Hursomhelst önskar jag att jag snart ska få känna mig som de här två flickorna ser ut att känna sig, förevigade vid strandpromenaden i Blackpool 1951 av fotografen Bert Hardy. Somrigt, soligt, blåsigt och roligt!

© Bert Hardy/Hulton-Deutsch Collection/CORBIS