Vid mitt skrivbord....

Igår bakade jag en chokladtårta som hette duga...Jag hade lånat boken Åh, choklad! på biblioteket och blev så inspirerad att jag var tvungen att baka någonting...Jag använde några delar av receptet på en Choklad och kastanjetårta som fanns i boken, samt en jättefin Chokladcanache och så hittade jag på en egen glasyr som jag måste erkänna blev väldigt bra...Här ska det vara choklad i flera lager...

Tårtbotten
ca 40 gram smör
3 ägg
1 dl strösocker
1 dl mjöl
1 mks majsmjöl
ca 1/3 dl kakao

Smörj en form med löstagbar botten, ca 23 cm i diameter. Smält smöret och låt det svalna. Lägg ägg och socker i en värmetålig skål som står i en kastrull med hett vatten. Vispa ägg och socker med elvisp till smeten är riktigt ljus och fluffig. Sikta mjölsorterna och kakaopulver tillsammans i en skål. Vänd ner hälften av mjölblandningen i äggsmeten. Häll hälften av det avsvalnade smöret längs kanten på skålen och vänd ner det försiktigt.Rör om försiktigt så inte smöret sjunker till botten och gör kakan tung. Vänd ner resten av smöret tillsammans med mjölblandningen. Häll i formen och grädda i 175° C i ca 20-25 minuter. Låt kakan kallna på ett galler innan den delas i två lager...

Chokladcanach

200 gram mörk choklad
3 dl vispgrädde
1 1/2 msk konjak

Lägg choklad och grädde i en kastrull och värm under omrörning tills chokladen smält och blandats med grädden. Det ska inte koka. Häll upp i en skål och låt svalna, rör i blandningen ofta så det inte bildas skinn på ytan. När canachen svalnat vispa den tillsammans med konjaken tills den blir ljus och fluffig.

När kakan har svalnat helt skär den i två lager och bred på canachen på det understa och lägg sedan på det översta delen. Låt stå i kylskåp i minst en timme.

Chokladglasyr
1 dl socker
1 dl kakao
1/2 dl vatten
1/2 dl starkt kaffe
ca 50 gram smör

Koka socker, kakao, vatten och kaffe till en chokladsås. Låt koka i ca 5 minuter. Häll chokladsåsen i en skål och låt svalna. När såsen svalnat vispa ihop den med smöret med elvisp.

Bred glasyren över kakan och pudra över kakao. Serveras gärna med en svartvinbärssås (frysta svartvinbär+ lite vatten+ lite socker som mixas) eller en lös svartvinbärssylt. De syrliga svartvinbären tar verkligen fram chokladsmaken och fräschar upp en annars ganska mäktig (men god!) tårta....

Jag insåg just en sak som gav mig huvudbry. I flera år har jag bojkottat Frankrike på grund av kärnvapenprovsprängingarna i Moruroa-atollen. Jag och min man är "hooked" på bojkottningar och han hade en bra bojkottning på G. ända sedan -96 så jag hoppade på den. På samma sätt hoppade han ombord på mina bojkottningar...Nu är de gemensamma...Åh, sicken äktenskaplig lycka.....

Makten som konsument kan aldrig förnekas och det ger ju en viss tillfredställelse att välja bort varor från vissa länder för att visa det....

Men så insåg jag ju, Vichy är ju franskt!! Fasiken! Bah, efter att ha valt bort franska viner och ostar jättelänge så faller jag på min fåfänga.. För jag älskar verkligen min Vichy-kräm...Men det kanske ändå var dags. Nu kan man gladeligen börja fantisera om semester i Paris, äta brie och dricka härliga franska rödviner igen......Här slopas visst principer, men jag har ju iallafall några andra bojkottningar kvar..Det är ju alltid något...

Jag testar ju tillbaka hit och dit i sökandet efter den perfekta ansiktskrämen. Lumene var inget för mig visade det sig och det gäller att göra egen kräm så har jag insett att jag är bättre på krämer till kroppen än till ansiktet....

Efter en hel del forskande om diverse olika märken tyckte jag att produkterna från det franska märket Vichy lät bra. Det viktigaste för mig var att de inte innehöll mineraloljor. Vilket Vichys grejer inte gör. Det är dessutom ett gammalt märke, grundat på 30-talet tror jag, med produkter baserade på det friska källvattnet från Vichy, oh lá lá...Det låter ju bra, fransmännen verkar sitta inne på en del kunskap om skönhet....

Jag köpte krämen Aqualia Thermal för någon månad sedan, både i light versionen och rich. Den lättare använder jag som dagkräm och den lite tyngre som nattkräm, båda är verkligen jättehärliga. Fullproppade med fukt har de verkligen räddat min hy från denna långa vinters kyla som annars hade torkat ut den totalt. På bara några veckor har hyn fått en annan lyster och spänst så jag kan minst sagt säga att jag är nöjd med mitt köp. Det är skönt när man äntligen hittar ett alternativ som funkar, härnäst tänkte jag testa ögonkräm från samma märke. Det är nog dags att börja med det nu, bäst att börja bekämpa rynkorna redan innan de kommit.....

 

Hejsan hoppsan. Jag glömde ju nästan av att Betty Lou's giveaway går ut om några dagar. Den får man ju inte missa för hårnålarna har ju en tendens att mystiskt försvinna...Jag undrar allt vart de tar vägen, för det känns som om man måste köpa nya knasigt ofta.... Så var det ju den där Billie Holliday skivan också...Billie Holliday är ju rackarns bra. Nu håller vi tummarna!

I söndagsnatt kom mor och jag hem från Syfestivlen, trötta och utslitna, som det brukar vara med andra ord. Men det var en väldigt trevlig mässa och jag har träffat på mängder av roliga stick och färg-entusiaster....

Jag hade en workshop där vi tillverkade olika typer av blommor i ull, att sätta på hårspännen eller broshnålar. Vi nåltovade garnrosor och sydde rosor av filt.  Det var hektiskt men väldigt roligt, man hann träffa massa roliga människor och alla tyckte det var så roligt att få sitta ner och pyssla lite....

Kaffe och en liten kaka är något alldeles särskilt. Speciellt när man dricker kaffet i en söt kopp med blommor och guldkant och kakan är liten, gyllene och knaprigt god. Denna sort är ny för mig, men påminner väldigt mycket om klassiska Bondkakor. De fick underkänt av maken, men det beror endast på att han måste ha antingen choklad eller sylt i kakor för att gilla dem. Av mig fick de mycket väl godkänt, för de var härligt knäckiga och lite sega och blandingen av mandel, sirap, smör och vanilj gav en trevlig och mild smak. En god kaka helt enkelt....

Sonjas Amerikakakor

250 gram smör
2 dl socker
1 ägg
3/4 dl hackad mandel
1/2 msk mörk sirap
1 tsk vaniljpulver
1/2 tsk bakpulver
5 1/2 vatemjöl

Rör smör och socker poröst. Tillsätt ägg, sirap, vanilj och mandel. Blanda bakpulvret med mjölet och blanda ner i smeten. Forma degen til rillar, ca 4 cm i diameter. Låt stå kallt över natten. Skär rullarna i tunna skivor. LÄgg dem på smord plåt eller bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen i ca 5 minuter i 200° C.

Jag såg för ett tag sedan de här skorna på den här sidan....Ända sedan dess har jag inte kunnat glömma dem, för de var så fina. Jag hoppas verkligen att Drömma tar in dem för då kommar jag bege mig till närmsta tågstation och hoppa på tåget till Göteborg och prova dem...Tänk att allt fint just nu helt plötsligt visar sig vara ljusblått...

När jag gick i högstadiet hade jag en favoritjumper i ljusblå angora, luddig och fin, alldeles ljusblå...Den skulle matcha de här skorna perfekt...Tyvärr har jag inte sett den på mycket länge. Jag önskar att jag hade någon sorts inbyggd "kläd-scanner" så jag kunde känna av var försvunna kläder hamnar...För det var den finaste jumper man någonsin sett....

 

Min vårlook kommer att vara enkel och skir i år. Med ljusblå ögonlock, rosiga kinder (med favorit-rouget "Candy Apple") och riktigt röda läppar....Snyggt och klassiskt....

 

 

 

 

Det här är min favoritfrisyr just nu. Jag lägger håret på "ragrollers" över natten sedan borstar jag ut men sparar de lockar som sitter närmast ansiktet, de vänder jag upp, rullar ihop till rätt sammansatta lockar och nålar fast med hårnålar, sedan fixerar jag med spray. Det lockar som jag sparar hängande kramar jag i lite "curling lotion" i och lite "silkesdroppar" sedan sprayar jag där med....

Det är värt att gå i 17 grader minus utan mössa, eftersom en mössa skulle förstöra alltför mycket. För det räcker med att man bara råkar få en snabb glimt av sig själv i spegeln och ser lockarna för att bli glad. Denna fascination av lockar antar jag drabbar de med rakt hår minst en gång i livet. Jag hade en period som barn då jag alltid önskade mig ett fint lockigt prinsesshår, det gick tydligen inte över helt för nu har det dykt upp igen i all sin prakt....

 

Eftersom maken är omåttligt förtjust i choklad och inte gillar alltför söta bakverk så bakade jag honom en härlig tårta med mycket, mycket choklad...Den här tårtan är både god och enkel att göra. Det viktigaste när man bakar den är att man inte är blyg med kakaon, det går knappt att överdosera kakaon enligt mitt tycke. Det gör nog att det är en tårta med lite vuxen smak för även om den är lite mäktig så är den inte så överdrivet söt utan har en djup nästan lite bitter chokladsmak....(Om man vill ha en härlig smakupplevelse så är ett glas kall Carnegie porter väldigt gott till, för att inte säga fantastiskt gott! Just idag blev det dock nybryggt mörkrostat kaffe som fick följa kakan åt, det är inte illa det heller.....)

Grunden är egentligen efter ett vanligt kladdkak-recept som jag fick från en gammal kokbok som mamma hittade i en vrå, men med lite förbättringar...Såsom ökad kakaomängd och en liten förminskad sockermängd..

2 ägg
2 till 2 1/2 dl socker
1 1/2 dl mjöl
1 tsk vaniljpulver
1/2 tsk salt
ca 1 dl kakao
1 dl smält smör

Rör ihop alla ingredienser, häll i smord form med löstagbar kant. Grädda i ca 20 min i 175°.

När kakan svalnat gör jag en chokladglasyr från Julia Child's kokbok "Det goda franska köket" (Det är en gedigen kokbok det...)

60 gram choklad av god kvalité (jag gillar den från Lindt's med 85% kakao)
50 gram smör
1 msk kaffe eller mörk rom

Smält chokladen i vattenbad. När chokladen är helt smält klicka ned smöret en matsked i taget under vispning. Häll i kaffet/romen, rör blandningen tills den svalnat till bredbar konsistens, gärna över ett kallt vattenbad men det är inte nödvändigt, det går bara lite snabbare då.... Bred sedan över glasyren över kakan.

Sedan valde jag den här gången att garnera med riven choklad...För att verkligen få choklad i alla dess former till min chokladälskande man.....Något annat som är tjusigt som jag gör ibland är att smälta vit choklad och ringla över den mörka glasyren, då ser tårtan ut som en stor härlig pralin......

Serveras med vispad grädde...

Det är minst lika roligt att ge bort presenter som att få dem...Jag har alltid älskat paket och presenter, är galen i födelsedagar och julaftnar, det går verkligen inte att förneka..Men det är inte det att det är roligt att få saker, det är något mer. Glädjen i att tänka på någon, ge bort en gåva och se hur personen reagerar, det är härligt det.

I morgon fyller min man år, själv är han inte mycket för att fira. Men eftersom jag älskar födelsedagar så älskar jag även hans.

Förr om åren var jag väldigt dålig på att slå in paket, det var som ett stående skämt bland vännerna att paket från mig ser lite roliga ut. Första gången maken fick en present från mig tittade han på den och undrade vem det var som slagit in den. För det såg ut som ett barns paket...Typ en treårings...Det vill säga papper med hiskeligt massa tejp runt, skrynkligt och knasigt...Det var en del av min charm kan man säga....

Men så helt plötsligt lärde jag mig slå in paket. Vet inte om det berodde på året jag jobbade i butik eller om jag helt plötsligt bara insåg att det är roligt med fina paket på samma sätt som innehållet är roligt..För det är ju så hiskeligt roligt med paket och i morgon skall maken få det här paketet....Jag längtar till i morgon.....

 

 

I förra veckan när vi var i Stockholm passade jag på att klippa mig och det blev faktiskt en hel del som åkte av, någonstans mellan 5 och 6 centimeter. Så blev det en liten lätt uppklippning också..Först hade jag lite "hår-frossa" och tyckte att det hade blivit lite väl kort. Det kändes lite besvärligare att lägga på "rag-rollers" i och med uppklippningen och jag stod där framför spegeln i badrummet, totalt frustrerad, med raggrollers liggande överallt och undrade hur lång tid det egentligen tar för hår att växa..

 

Men så när jag tog ur spolarna och borstade till frisyren till mammas middag och såg att det var det bästa resultatet hitills på lockar och då kändes det inte så pjokigt längre...Nu vet jag ju inte om det beror på att jag blivit bättre på att rulla håret eller den förändrade frisyren som gjorde resultat. Förmodligen lite av båda.

 

Dessutom provade jag att använda både läggningsvätska och mousse. Så det kan ju faktiskt vara den saken som gjorde skillnad med.... Men nu om lockarna och själva hårsvallet börjar bättra sig så inser jag att jag måste träna på att göra lite mer avancerade annordningar med luggen också....Synd bara att det egentligen är mössväder....(Har aldrig längtat så mycket efter våren som nu...)

 

 

 

 

(Om jag ser lite trött och irriterad ut så beror det på att jag var trött och sömnig när jag insåg att jag borde ta en bild på frisyren, det var precis innan läggdags och jag hade just tvättat av sminket. Det är märkligt vad skillnad det kan bli med lite läppstift. Men nu var det ju faktiskt håret som skulle vara i fokus. )

 

Jag har nyss avslutat en av de bästa böckerna jag läst på väldigt länge....Även om jag läser mycket är det rätt sällan jag stöter på en bok som verkligen är riktigt, riktigt bra....Den här är det...Tacksam och glad är jag för det, för en bra läsupplevelse är en av de riktigt goda sakerna i livet. Jag fastnade för titeln när jag var på biblioteket häromsistens och så när jag läste på baksidan tyckte jag historien verkade spännande, jag hade rätt..

Historien utspelar sig i Leningrad 1942, det är mitt i vintern och tyskarna har omringat staden. Den 17 årige pojken Lev ertappas med att stjäla från en död tysk fallskärmssoldat och förs till arresten i väntan på dödsstraff. I cellen möter han desertören Kolja, den oförskämt optimistiske charmören och tillika kvinnotjusaren. Tillsammans väntar de gryningen då avrättningen skall ske men då morgonen väl infinner sig förs de till översten som istället för ett skott i nacken ger dem en andra chans. Hans dotter skall nämligen gifta sig och han behöver 12 ägg till bröllopstårtan. De får i uppdrag att finna dessa tolv ägg, om de misslyckas döms de till döden, om de lyckas får de leva. De har bara några dagar på sig....

Jakten på de livsviktiga tolv äggen för dem genom Leningrads gator, till den skövlade landsbyggden och in bakom tyskarnas frontlinje. De stöter på en mängd olika människor under sitt sökande, både goda och onda, de får utstå smärta och rädsla men framförallt föds en stark vänskap mellan dessa två unga män som till varje pris försöker överleva i ett svårt krigshärjat Ryssland.

Den historia framförs med en enkelt och vackert språk som verkligen får läsaren att sugas in i berättelsen. Benioff är verkligen en superb berättare och även om kriget och den brutalitet som föddes av det ständigt finns närvarande är det en varm historia som visar att livsglädje kan uppstå även i de mest utsatta situationer.....Man blir glad av denna bok, man blir ledsen...Framförallt blir man berörd och den lever vidare inombords långt efter det att man läst ut sista sidan....

(På tal om siden...När jag läste om Crepe de Chine på Wikipedia stod det att det var ett lövtunt, genomskinligt tyg i natursiden med en lätt kornig yta...Öh, jo tjena. De har uppenbarligen inte stött på riktigt tjockt Crepe de Chine för inte skulle jag jämföra det med löv i fråga om tjocklek inte....Borde gå typ fem eller mer löv på tyget i min klänning.)

 

Mammas födelsedagsmiddag blev lika god och trevlig som jag föreställde mig och så känns det ju alltid extra roligt att äta vid ett fint dukat bord. Förätten bestod av tjusiga snittar och Vol au Vent fyllda med en god röra gjord på rökt sik och räkor.... De fina randiga snittarna gör man genom att varva vitt och mörkt bröd med olika fyllningar mellan, sedan slår man in det i ett fuktat smörpapper och lägger i någorlunda press i kylskåpet över natten.Sedan är det bara att ta bort kanter och skiva upp...Så har man de tjusigaste snittarna någonsin....

 

Nu är kanske inte Janssons frestelse och omelett med krabbstuvning så mycket att ta kort på...Men det var så gott att jag inte kunde låta bli.....

Tro det eller ej så var man inte så proppmätt som man kan tro efter detta matkalas....Det berodde kanske på att man inte tog så mycket av varje sak och åt under lång tid. Jag måste säga att det där med att äta i omgångar under lång tid samtidigt som man sitter och pratar och har det trevligt verkligen är något man gör för sällan....Så avslutades middagen med en klassisk grogg med Grönstedts och sockerdricka..Det var en höjdare! De visste minsann hur man blandar goda groggar på den gamla goda tiden....

 

Konjak och sockerdricka, det är ju helt strålande!