Limma på.....

Igår kväll satte jag mig ned vid mitt skrivbord med superlimmet i högsta hugg. Jag hade nämligen äntligen införskaffat lite lim och reservdelar till mina gamla rosörhängen som gått sönder. Det blev dessutom lite bonuslimmning eftersom fina knappar kan göras om till finfina örhängen.


 

 

De nya stiften är mycket bekvämare än de som var på när jag köpte dem och ser mycket snyggare ut. Därför passade jag på att byta stift på de nya vita också. Dessutom bytte jag ut clipset på mina vita vintage-rosörhängen till stift. Eftersom många gamla örhängen ofta har clips är det bra att ha öronstift och lim hemma så man kan göra förbättringar på sina vintagesmycken. För clips är verkligen olidligt tycker  jag.....

 

 

 

 

De här knappörhängena kommer snart få matcha en röd kofta som kommer ha samma knappar i fram. Det är fina fisken när det matchar, tycker jag!

 

 

 

 

De här är jag nästan mest förtjust i. Hade endast dessa två knappar i den här storleken, har lyckligtvis några fler fast i mindre storlek, men de skall inte få bli örhängen utan användas på någon fin kofta framöver. Det bästa är att de går väldigt bra, för att inte säga perfekt, ihop med halsbandet jag fick från makens morfar i sommras. Tjusigt!

 

 

 

Både lim och örhängestiften köpte jag på Slöjd-detaljer där de har som de själva säger, allt roligt på samma ställe.

I got myself some glue and silver earstubbs to repair my red rose-earings that where broken. At the same time I changed the clips on my vintage earings to stubbs. Much more comfortable. I also made myself some button-earings. Nice vintage buttons really makes the most darling earings. The black ones I like especially, because they match the black old necklace that I got from my husbands grandfather this summer. A really lovely piece of vintage jewelry that I guess my husbands grandmother used to wear back in the days.....


Före och efter när gammal blir ny....

Jag har en söt liten kofta som är rosa och orange. Efter lite eftertänksamhet insåg jag till slut att orange inte riktigt är min färg. Dessutom är det alltid trevligt med lite ombyte och förnyelse, därför fick koftan ett litet dopp ned i färggrytan. Röd skulle den bli och det blev den också....

 

Först blötte jag ned tröjan så att färgen skulle gå på jämnare, sen doppade jag försiktigt ned den i grytan som innehöll vatten, en skvätt baylan (som hjälper till att få färgen jämn) lite ättika, lite natriumsulfat (färgsalt) samt färgpulver (jag tog ca 2,25 gram cerise och 1 gram gult till tröjans 250 gram). Färgbadet skall upp i ca 90 grader innan man lägger i ullen. Precis när man lägger i är det viktigt att röra om ordentligt (fast inte alltför häftigt så det tovar sig) så att färgen går på jämnt, sen får det ligga i färgbadet tills all färg gått på, min tröja fick ligga i i ca 40 minuter. Med jämna mellanrum får man röra i det så att det inte blir ojämnt.

 

 

När man så färgat färdigt är det bara att ta upp och låta det svalna lite innan man tvättar bort eventuell överloppsfärg. Sen är det klart! Man måste säga att det är ruskigt praktiskt att kunna färga om någonting som man tröttnat på, gammalt blir helt plötsligt nytt och fräsht.

 

Jag måste säga att tröjan blev mycket mer i min smak som röd, att jag inte tänkt på att färga den tidigare. Färgskiftningarna från garnet syns fortfarande så där det var orange är den röda lite varmare. En fin effekt som gör färgen lite mer levande.

 

 

Tillsammans med pärlknapparna som verkligen blev pricken över i tror jag att detta kommer bli favoriten i höst. Åh, så flott!

 

 


Rosetter, rosetter....

I samma veva som jag gjorde diademet knåpade jag även ihop denna skönt gröna rosett som fästs med ett hårspänne. Den är gjord av rester från sidenet som underklänningen till min bröllopsklänning. Undrar varför man blir så glad av rosetter, det känns ju nästan lite förutsägbart men....Vad ska man göra, rosetter är ju fint och nästan fånigt enkla att göra, en liten söm här en liten söm där. Sedan har man sig en ny rosett....

 



 


Diadem....

Jag knåpade ihop ett diadem innan jag åkte till Stockholm med en rosett i svart taisiden med ett brunt sammetsband och ett litet svart flor.


Ragrollers.....(del 1)

Jag har klurat på det där med papiljotter och lockigt hår ett bra tag nu. Letat efter bendy rollers och så....Så igår när jag myste i soffan och tittade lite på From hell med en kopp te så kom jag på att jag faktiskt borde göra egna ragrollers. Sagt och gjort...

Det är rätt enkelt egentligen, det man behöver är skumgummi, lakansväv och en symaskin. Först klippte jag lakansväven i rektangulära bitar mellan 8-10 breda och 15-30 cm långa. Sedan sicksackade jag runtom, lade i skumgummit som jag klippt i avlånga bitar (ungefär 1-2 cm tjocka och 8 cm långa) i mitten av tyget. Sedan rullade jag ihop tyget om skumgummit och sydde två raksömmar på kortsidorna av det för att på så sätt hålla det på plats i mitten. Jag provade först att sy en raksöm och sedan vränga tyget och på så sätt göra en "tub" som jag sedan stoppade fyllningen i. Men det var alldeles för besvärligt och eftersom jag behöver rätt många, kanske 40 stycken, så var det på tok för tidskrävande. Man kan nog även göra så att man klipper tyget i en fyrkant som man sedan viker på mitten så man får en trekant i vilken man lägger fyllningen, men eftersom jag tyckte det funkade rätt så bra som jag gjorde tänker jag fortsätta med det. Ska bli intressant att se hur slutresultatet blir.....



rosa filtbitar över ett glas vin....

I kväll färgar vi filt rosa, dricker vin och dippar nachocips.....

 

Rödvin, nachochips och "sambal oelek+turkisk yogurt-dipp" är gott tilltugg när man färgar.

 

Det här är makens arm, inte min....Ville bara poängtera så ingen tror att jag har såå grova händer.



 

Fortfarande makens händer.....

 

Resultatet blev fint rosa och cerise....

 

Filtfärgningen är till projekt "Filtros-workshop" på syfestivalen i Borås som mor och jag ska åka till i slutet av veckan. Det blev jag som fick huvudansvaret för workshop-grejen mor har ju så mycket annat att tänka på. Men nu verkar det lite som jag snöat in på rosa......Men det gör inte något att filtbitarna egentligen bara blev olika varianter av rosa, för det är ju fint..Men i vilket fall som helst ska jag jämna ut färgställningen lite imorgon och färga in filt i lite andra färger också. Det är kul att färga, tänk så stor skillnad lite färg kan göra på något. Lätt är det också, bara lite ättika, natriumsulfat, baylan (hjälpmedel som gör färgningen jämnare) och färgpulver från Färgkraft, släng ner i ett vattenbad, sätt på spisen och färga.

Jag färgade min nya linnekjol från tråkbeige-oblekt-linnefärg till härligt mörk cyklamenrosa häromdagen. Maken tyckte det såg ut som blåbär i fil, jag ska ta kort på min "blåbär-i-fil-kjol" snart och visa upp. det är nog en av mina favoritfärger. Allt i spektrumet "rosa" är dant tycker jag. Sådan färg som man blir glad av.


Hårgrejer....

Det har blivit mycket småpysslande i dagarna, hårspännen och kammar och broscher kan man inte få nog av. Den rosa filtrosen är tänkt som brosch, men kan ju egentligen användas i håret också. Blommgrejen med blad och spets har jag inte bestämt om jag ska göra hårspänne eller brosch av. Blommorna, som egentligen är ståltråd med nylonstrumpa lindat om som blomblad hittade jag i en gammal låda, de satt på en liten liten prydnadskorg och jag tyckte de skulle göra sig bättre som accessoar. Så jag tog av dem och satte ihop dem sådär istället. Jag tror nog att de bruna sammetsrosetterna är mina favoriter just nu. För de är så anspråkslösa och söta och lite mer höstiga än de andra. Jag tror de kommer bli perfekta till den bruna pennkjolen som ligger tillklippt och väntar på att bli ihopsydd...



Med kniven i hand...

I lördags var modern, maken och jag på slöjdkurs, det handlade om att snida smycken och det var rackarns roligt. Först var jag lite tveksam, träsmycken, kunde det vara något verkligen. Men när vi väl börjat såga till våra ämnen (alltså det man snidar av) och jag väl satt kniven i det mjuka träet (vi snidade av färskt trä) så var jag fast. De tre timmarna som kursen skulle hålla på flög fram. Vi gick alla tre hem med massa ideér, en hel del träbitar att göra mer grejer av och inte så svåra skärsår på händerna som man skulle kunna tro. Faktiskt uttryckte maken sin förvåning över att jag inte skar mig alls, den enda som gjorde det var han själv. Vilken tilltro på min knivhanteringsförmåga!




Armbandet som jag gjorde på kursen ska jag färga och vaxa så fort träet torkat. Sen får vi se vad det blir, är väldigt sugen på att tälja till lite knappar.

 


RSS 2.0