musiktips för smäktande romantik....
Sitter hemma på övervåningen och syr för hela slanten, ännu en blus med dockkrage, den här gången i ett ruskigt sött blått bomullstyg med rosa blommor. Den gula bardotrutiga blev färdig för några dagar sedan, bilder kommer snart. När man vill vara romantisk, för det vill man ju allt som oftast vara, så gäller det att ha bra musik som ackompanjemang. Just nu är det de smäktande sentimentala sånger som levererar som gäller och de gör verkligen sitt jobb. Med titlar som "Faded love", "Heartaches" och "I fall to pieces" kan man ju undra om den stackars Patsy någonsin fick känna på lycklig kärlek, för hon lever sig verkligen in i texten med sin klagande stämma. Förmodligen fick hon det för hon var gift två gånger och fick två barn, tyvärr gick hon bort tragiskt i en flygplansolycka efter en spelning 1963. Usch stackars Patsy!
Men nu låter det ju som om denna musik lämpar sig bäst för regniga dagar då man blivit lämnad av sin älskling och verkligen är nere i skorna men så är verkligen inte fallet. Den funkar verkligen bra om man är härligt kär och lycklig med, kan tänka mig att med en annan sinnesstämmning kanske det hade blivit för mycket trånsjuka. För trånsjuka och kärlek finns det mycket av i Patsy Clines musik, precis lagom mycket för att det ska funka bra till sömnad och dagdrömmar.
Men nu låter det ju som om denna musik lämpar sig bäst för regniga dagar då man blivit lämnad av sin älskling och verkligen är nere i skorna men så är verkligen inte fallet. Den funkar verkligen bra om man är härligt kär och lycklig med, kan tänka mig att med en annan sinnesstämmning kanske det hade blivit för mycket trånsjuka. För trånsjuka och kärlek finns det mycket av i Patsy Clines musik, precis lagom mycket för att det ska funka bra till sömnad och dagdrömmar.
romantik på film, bäst för regniga dagar..
Idag har det regnat och sådana dagar känner jag mest för att kura ned mig i fåtöljen och dricka Söderblandning och se på film. En av mina favoriter som jag först såg när jag läste filmvetenskap och med en gång blev förälskad i är Douglas Sirk (Melodramens mästare!) All that heaven allows från 1955. Jag kommer fortfarande ihåg den saliga känsla jag hade när jag gick från filmvisningen, en sån känsla som bara en riktigt smörig romantisk film kan ge.
Filmen handlar om en änka i medelåldern i ett litet samhälle i det idylliska 50-talets amerika. Hon har två halvvuxna barn och alla i hennes närvaro (inklusive barnen) verkar tycka att det vore bättre om hon inte tog sällskap med någon, för inte kan hon ju vara ensamstående hur länge som helst, nej en kvinna bör verkligen vara gift. Hennes egen vilja verkar inte vara så relevant. Så träffar hon en man, men han tillhör fel klass eftersom han arbetar som trädgårdsmästare att han desutom är yngre än henne gör inte saken bättre. Det blir mycket skvaller inom hennes umgängeskrets och helt plötsligt verkar kärleken inte vara så enkel.
Den är helt enkelt underbar, så mycket subtila nyanser och samhällskritik allt i en härlig 50-tals miljö. Huvudrollerna spelas av den alltid stilige Rock Hudson och den väna Jane Wyman, nuförtiden förmodligen mer känd som Angela Channing och inte den utmärkta skådis hon faktiskt var när det begav sig. Filmen har ett mycket härligt bildspråk, mycket ser ut som idylliska vykort och att den är filmad i färgsprakande technicolor gör sitt för att få en overklig nästan lite "tecknad" känsla. Det är en typisk juldagsfilm faktiskt, eller för vilken dag som helst då man vill få in den där känslan av ledighet som långhelger ger. Ah, vilken kärleksfilm, den kan få vilken fåne som helst att dra på smilbanden, speciellt en sån romantisk fåne som jag.
Filmen handlar om en änka i medelåldern i ett litet samhälle i det idylliska 50-talets amerika. Hon har två halvvuxna barn och alla i hennes närvaro (inklusive barnen) verkar tycka att det vore bättre om hon inte tog sällskap med någon, för inte kan hon ju vara ensamstående hur länge som helst, nej en kvinna bör verkligen vara gift. Hennes egen vilja verkar inte vara så relevant. Så träffar hon en man, men han tillhör fel klass eftersom han arbetar som trädgårdsmästare att han desutom är yngre än henne gör inte saken bättre. Det blir mycket skvaller inom hennes umgängeskrets och helt plötsligt verkar kärleken inte vara så enkel.
Den är helt enkelt underbar, så mycket subtila nyanser och samhällskritik allt i en härlig 50-tals miljö. Huvudrollerna spelas av den alltid stilige Rock Hudson och den väna Jane Wyman, nuförtiden förmodligen mer känd som Angela Channing och inte den utmärkta skådis hon faktiskt var när det begav sig. Filmen har ett mycket härligt bildspråk, mycket ser ut som idylliska vykort och att den är filmad i färgsprakande technicolor gör sitt för att få en overklig nästan lite "tecknad" känsla. Det är en typisk juldagsfilm faktiskt, eller för vilken dag som helst då man vill få in den där känslan av ledighet som långhelger ger. Ah, vilken kärleksfilm, den kan få vilken fåne som helst att dra på smilbanden, speciellt en sån romantisk fåne som jag.
Stockholmsresan...
Just det ja, har ju knappt kommenterat resan till Stockholm. Den blev väldigt lyckad, en trevlig minisemester i huvudstaden och vi gick inte på ett enda museum (som annars är brukligt). Den största höjdpunkten var när vi besökte Sivletto, som visade sig vara ett ställe där man verkligen kan få allt man behöver. Både maken och jag kände att nu behöver vi inte gå någonmerstans. Jag fick mig hårblomman jag tänkt köpa och strumporna, inte dom jag först kikat ut utan ett par nätstrumpor istället. Maken hittade en fin Cheap monday-skjorta till hyfsat pris som han köpte med löfte från mig att jag ska sy liknande åt honom att komplettera med. (Han är numer såld på att ha skjorta, mycket skönare (och snyggare) än T-shirt)
Till min förtjusning hade de underkläderna från What katie did som jag spanat på. Det syns konstigt nog inte på deras hemsida men de hade dem i butiken ialllafall. Så nästa Stockholmsresa ska jag spara ihop till en bh bland annat. De är så fina och gör bysten alldeles retro-spetsig. Underkläderna man har på sig gör så mycket för känslan man har och ger en stor lyxkänsla tycker jag. Känner man sig hel och ren så utstrålar man något extra.
Efter Sivletto (Som förövrigt hade jättetrevliga killar och tjejer som arbetade där, väldigt bra service, de hade även frisör som vi tänkte testa nästa gång.) flanerade vi runt i Stockholm, de mysigare delarna, och gjorde mest ingenting. Tog en öl och en ceasarsallad i gamla stan på ett mysigt ställe och tittade på alla turister som flackade runt. Trots att jag tidigare, hett påeldad av min man, som visserligen kommer från Stockholm men aldrig egentligen stått ut att vara där, inte gillat stan måste jag säga att ibland är den inte så tokig. Bara man lyckas undvika hetsen som finns åt det norra hållet och håller sig åt södermalm så är det en väldigt trevlig stad på sommaren. Jag nästan längtar till nästa gång vi åker upp. Jissesamalia!
Till min förtjusning hade de underkläderna från What katie did som jag spanat på. Det syns konstigt nog inte på deras hemsida men de hade dem i butiken ialllafall. Så nästa Stockholmsresa ska jag spara ihop till en bh bland annat. De är så fina och gör bysten alldeles retro-spetsig. Underkläderna man har på sig gör så mycket för känslan man har och ger en stor lyxkänsla tycker jag. Känner man sig hel och ren så utstrålar man något extra.
Efter Sivletto (Som förövrigt hade jättetrevliga killar och tjejer som arbetade där, väldigt bra service, de hade även frisör som vi tänkte testa nästa gång.) flanerade vi runt i Stockholm, de mysigare delarna, och gjorde mest ingenting. Tog en öl och en ceasarsallad i gamla stan på ett mysigt ställe och tittade på alla turister som flackade runt. Trots att jag tidigare, hett påeldad av min man, som visserligen kommer från Stockholm men aldrig egentligen stått ut att vara där, inte gillat stan måste jag säga att ibland är den inte så tokig. Bara man lyckas undvika hetsen som finns åt det norra hållet och håller sig åt södermalm så är det en väldigt trevlig stad på sommaren. Jag nästan längtar till nästa gång vi åker upp. Jissesamalia!
(Givetvis tog vi inga bilder eftersom vi trodde vi slarvat bort kameran, den var i bilen visade det sig.)
De osannolika systrarna Mitford....
Jag läste idag klart en bok som jag påbörjade på tåget tillbaka från Stockholm. Den var mycket bra och förtjänar således ett omnämnande.
Först kan jag nämna en stor last som jag har. Nämligen min vurm för BBC-producerade dramaserier, gärna i historisk miljö. En av mina absoluta favoriter är Kärlek i ett kallt klimat som Svt hade den goda smaken att sända 2001. Den utspelar sig i en favoritmiljö, den engelska lantadelns herresäten, under en favorit tid 1930-40-tal och handlar om ett favorit ämne, något som kanske titeln avslöjade, kärlek. Jag har sett den otaliga gånger, nästan så att jag börjat oroa mig för att bandet skall bli dåligt som så ofta händer med gamla hederliga VHS-band. Så gissa min förtjusning när jag intet anandes tyckte mig känna igen delar av den bok jag börjat läsa på tåget hade drag som jag kände igen. Det var Cecilia Hagens De osannolika systrarna Mitford som jag införskaffat på en loppis förra veckan för 10 kronor.
Systrarna Mitford bestod av sex egensinniga flickor födda i den engelska aristokratin under början av 1900-talet. Deras berättelse är mycket underhållande vilket förmodligen har både sin orsak i en miljö som kan framana excentricitet samt Hagens underhållande språk som beskriver detta. Den äldsta av systrarna Mitford, Nancy, blev författare och skrev bland annat de två böcker som tidigare nämnda tv-serie bygger på nämligen Förföljd av kärlek och Kärlek i ett kallt klimat som i stort sett skildrade Nancys uppväxtmiljö på pricken, om än i något förtäckt version. Hon ändrade visserligen namnet på både gods och karaktär men det rådde ändå ingen tvekan om vilka som använts som mall för de olika personligheterna i berättelsen, till både förskräckelse och förtjusning i samtidens England. De andra fem systrarna då? Den näst äldsta systern, Pamela gör knappt något väsen av sig alls, hon blir den vårdande och milda, vilket de andra utnyttjar. Diana Mitford, syster nummer tre, skilde sig från sin man för att gifta sig med facistledaren Oswald Mosley och de fick båda under kriget sitta på Hollowgate för sin övertygelse och sina lite väl starka band till naziyskland. Unity Mitford, nummer fyra i ledet, hon blev en rabiat nazist och till sin stora hänfördhet även en vän till Hitler. Jessica Mitford, den femte, blev i motsats till sina båda äldre systrar en övertygad kommunist, flyttade till USA och för att där arbeta för samhälleliga rättigheter. Den yngsta då, Deborah. Hon gifte sig och blev hertiginna av Devonshire och styr på godset Chatsworth (som för övrigt Jane Austen använde som förlaga till Pemberly i Stolthet och fördom).
Förutom en underhållande skildring av dessa otroligt underhållande livsöden tar Hagen med sitt härliga språk upp bihistorier runt omkring dessa kvinnor, till exempel får man reda på hur man skall föra sig om man blir bjuden på en jaktweekend inom aristokratin utan att skämma ut sig, det var många regler att komma ihåg, eller hur man gör för att skriva brev med rätt tituleringar vilket även det för den oinvigde ter sig som en snårig djungel. Men ack så trivsam information att läsa om.
Ja denna lilla bok var faktiskt en pärla, och gav en mycket trevlig djupare insikt i en del av historia som annars varit mig förlupen.
Först kan jag nämna en stor last som jag har. Nämligen min vurm för BBC-producerade dramaserier, gärna i historisk miljö. En av mina absoluta favoriter är Kärlek i ett kallt klimat som Svt hade den goda smaken att sända 2001. Den utspelar sig i en favoritmiljö, den engelska lantadelns herresäten, under en favorit tid 1930-40-tal och handlar om ett favorit ämne, något som kanske titeln avslöjade, kärlek. Jag har sett den otaliga gånger, nästan så att jag börjat oroa mig för att bandet skall bli dåligt som så ofta händer med gamla hederliga VHS-band. Så gissa min förtjusning när jag intet anandes tyckte mig känna igen delar av den bok jag börjat läsa på tåget hade drag som jag kände igen. Det var Cecilia Hagens De osannolika systrarna Mitford som jag införskaffat på en loppis förra veckan för 10 kronor.
Systrarna Mitford bestod av sex egensinniga flickor födda i den engelska aristokratin under början av 1900-talet. Deras berättelse är mycket underhållande vilket förmodligen har både sin orsak i en miljö som kan framana excentricitet samt Hagens underhållande språk som beskriver detta. Den äldsta av systrarna Mitford, Nancy, blev författare och skrev bland annat de två böcker som tidigare nämnda tv-serie bygger på nämligen Förföljd av kärlek och Kärlek i ett kallt klimat som i stort sett skildrade Nancys uppväxtmiljö på pricken, om än i något förtäckt version. Hon ändrade visserligen namnet på både gods och karaktär men det rådde ändå ingen tvekan om vilka som använts som mall för de olika personligheterna i berättelsen, till både förskräckelse och förtjusning i samtidens England. De andra fem systrarna då? Den näst äldsta systern, Pamela gör knappt något väsen av sig alls, hon blir den vårdande och milda, vilket de andra utnyttjar. Diana Mitford, syster nummer tre, skilde sig från sin man för att gifta sig med facistledaren Oswald Mosley och de fick båda under kriget sitta på Hollowgate för sin övertygelse och sina lite väl starka band till naziyskland. Unity Mitford, nummer fyra i ledet, hon blev en rabiat nazist och till sin stora hänfördhet även en vän till Hitler. Jessica Mitford, den femte, blev i motsats till sina båda äldre systrar en övertygad kommunist, flyttade till USA och för att där arbeta för samhälleliga rättigheter. Den yngsta då, Deborah. Hon gifte sig och blev hertiginna av Devonshire och styr på godset Chatsworth (som för övrigt Jane Austen använde som förlaga till Pemberly i Stolthet och fördom).
Förutom en underhållande skildring av dessa otroligt underhållande livsöden tar Hagen med sitt härliga språk upp bihistorier runt omkring dessa kvinnor, till exempel får man reda på hur man skall föra sig om man blir bjuden på en jaktweekend inom aristokratin utan att skämma ut sig, det var många regler att komma ihåg, eller hur man gör för att skriva brev med rätt tituleringar vilket även det för den oinvigde ter sig som en snårig djungel. Men ack så trivsam information att läsa om.
Ja denna lilla bok var faktiskt en pärla, och gav en mycket trevlig djupare insikt i en del av historia som annars varit mig förlupen.
