Vid mitt skrivbord....

Jag har en nyfavorit, smock. Det är jättekul att göra smock och jag förstår inte varför jag inte gjort det tidigare.

Idag fick jag för mig att jag skulle prova det där singoalla mönstret jag ritade för någon månad sen. Men eftersom jag är i stort behov av ett nytt nattlinne gjorde jag om mönstret lite genom att ställa ut det och förlänga det så det som tidigare var en blus blev ett nattlinne. Sagt och gjort. Tillklippningen gick snabbt, sömnaden gick ännu snabbbare. På bara någon timme eller två hade jag mig ett nytt nattlinne.

Att använda sig av smock är riktigt smidigt. Man slipper knappar och annat, samt får en lite ledigare känsla eftersom det blir stretchigt. Att det dessutom är roligt att sy gör det ju bara ännu bättre. Man tar en resårsytråd, rullar upp den för hand på undertrådsspolen så den blir spänd. Sen är det bara att sy en stickning där man vill ha sin smock, sen gör man ytterligare en tills man är nöjd.

 

Först hade jag tänkt att göra nattlinnet helvitt, men när jag bara hittade den röda resårsytråden fick det bli röda stickningar och det blev ju inte helt fel heller. Nu ska jag fortsätta denna smockbonanza genom att klippa till en singoallablus som faktiskt ska få vara blus också. För jag har länge haft en önskan att äga en drindl och  en vit singoallablus kommer vara steg ett. När jag sen väl har min drindl ska jag fläta håret och servera min man en stor öl ur hans sejdel som rymmer en liter. Det har länge varit hans önskan också...

 

 

 

 

Today I whipped up a new cotton nightie from a pattern of a peasant blouse I made a couple of weeks ago. I couldn't find the white strech-thread so I had to go whith the red instead and it worked pretty darn good if you ask me....Next thing I'll do is a nother peasantblouse that this time will stay a blouse. It'll be one part of that drindl I've always wished I owned.

Från vårt kök har vi en riktigt fin utsikt och den är extra trevlig när på kvällen efter en riktigt solig dag som häromkvällen innan regnmolnen kom. Det är riktigt fint att titta ut på ängarna och tallarna när man äter sin kvällsmat eller dricker en kopp te vid köksbordet. Speciellt när solen precis går ned och förgyller allting i dess väg. Det är verkligen något som jag inte insåg att jag saknat tidigare, en fin stillsam utsikt över ett vackert naturlandskap. Men oj vad glad jag är över att jag har det nu.....

Just nu håller jag på med en liten sommarkavaj i en härlig kadettrandig bomull som jag har haft liggande i några år. Jag har alltid velat ha en ljus nätt kavaj med trekvartsärm och nu har jag snart en. Perfekt då man istället för kofta vill ha något snajdigare och vad är väl snajdigare än en randig kavaj. Jag kanske till och med borde göra ett knapphål i slaget så man kan fästa en nejlika där när man vill vara extra tjusig. När kavajen är färdig kommer det finnas kvar tyg så jag kan sy mig en matchande liten pennkjol också, eller kanske en sådan med motvecksslitsar som jag sydde här senast. En alldeles randig sommarkostym med andra ord, snitsigt värre!

 

 

I'm working on a little jacket in a striped cotton. It will be a neat little summerthing with a slim fit and happily I even have enough fabric to make a little pencilskirt to match. I've always wanted a summersuit, and soon I'll have one...

I förre veckan kände jag mig lite hängig. Maken överaskade mig då med två rosa pelargoner för att pigga upp mig lite. Nu står de stolta och fina och lyser upp den bruna fönsterkarmen i mitt syrum. Det finns inget bättre än små omtänksamheter när man känner sig lite ute för räkning. Vilken bra man jag har!

Last week I was feeling a bit low, so my husband decided to cheer me up with some flowers. Pink geraniums to be exact. Now they sit in the brown windowsill of my sewingroom.....I have the best husband ever!

 

Det här finfina öh, fatet, ja vad kallar man dessa egentligen? Karott känns ju lite fel det med.... Från Rörstrand är den iallafall (men jag kan inte utläsa vilken serie, är det någon som vet?) Så fint ljusgul och randig ger den mig nästan ett litet samlarsug. Vi får se.. 40 kronor kostade den iallafall. Lite dyrare än det andra men det var den värd tyckte jag....

 

 

Nog för att det ovanstående var bra fynd, men det här är nog det bästa på länge. Nämligen Bonniers kokbok i jättefint skick, ser inte ens använd ut, med fint läderband i ryggen, utgiven 1961. Min mamma och pappa fick faktiskt en Bonniers kokbok i bröllopsgåva av gammelmormor när de gifte sig 1968 och den har lästs ihärdigt genom åren, både av mina föräldrar och på senare tid av mig. Så jag är väldigt glad att jag nu har en alldeles egen upplaga att bläddra i. Den här godbiten är verkligen värd sin vikt i guld, för inte bara har den alla klassiska recept man någonsin kan komma på, gammelmormor ansåg rätteligen att den var allt man behövde i sitt hushåll. Den är även ett väldigt fint tidsdokument över en tid då matlagning och hushållning var något helt annat än vad det är idag. Man får allt med den här boken, från kakrecept till råd till nya mödrar och spädbarnsvård. Det är inte illa det!

 

 

Men det jag gillar bäst med den är nog ändå de fina bilderna, för visst dör man en smula när man ser sådana här härliga bilder? Kakan på bilden har jag dessutom provat, "Chokladkaka med Amerikansk glasyr". Själva kakan blev jättegod, men glasyren tog fyra försök innan jag gav upp och gjorde en fransk smörkräm istället. Jag fick till rätta smaken på glasyren (oresonligt sött) men inte tjockleken av någon konstig anledning (man skulle göra en sockerlag sedan vispa ned den (het) i uppvispade äggvitor).

 

 

This is the last few weeks finds. Some small baskets (for sewingstuff ) and bakingtins. Some old china (from Rörstrand, a great old swedish brand) and of course this huge cookbook from 1961. This one has it all, from cookiereciepies to advice to new mothers. My own mother got this book for weddinggift from my great grandma when my parents got married in -68. Apparently she also thought it was all a housewife needed.

Ja, det där med motveck verkar ha fastnat lite. Men här kommer de i en annan tappning, en kjol i sex våder med motveck. Den här modellen är nyritad och det var första gången jag sydde upp den. Fick trixa lite i sidorna för att få rätt sväng över höfterna men till slut fick jag till det. Tyget är ett tunt och slinkigt ylle med hundtandsmönster och det passade riktigt bra till den här modellen som får mig att känna mig mer 30-talig än mycket av det jag sytt tidigare. Det är en trevlig förändring. För även om puffiga kjolar och mycket vidd är trevligt så är det även väldigt skönt med lite mer slank siluett. Med motveck i slitsar även bak så får kjolen en väldigt skön passform för även om de där slimmade snubbelkjolarna kan vara snygga så är det inte bekvämt när man inte kan ta mer än myrsteg utan att slita upp sömmen. Den här modellen kommer jag garanterat sy igen, nästa gång funderar jag på att använda vitt linne. Om man dessutom skulle få för sig att sy en liten jacka till har man ju en hel ensemble. Jag måste säga att i de här kläderna får jag en liten PG Woodehouse känsla, det är bara synd att man inte har en Jeeves att bli upppassad av.

Förresten så fotade jag min ensemble i vårt nya vardagsrum, så där fick ni en glimt av det. (Har ännu inte hittat optimala fotostället, för vardagsrummet är nog lite i mörkaste laget.)

This i the latest skirt that I made. I tried out a new pattern in a more 30s/40s sillouette as a variation to what I normally sew. I like it a lot and with my new favorite shoes and the old cottonblouse I rather feel like I was in a PG Woodehouse story, only to bad that I don't have a Jeeves to take care of things.

Also, I took the photo in our new livingroom (yes, I've moved) so there you got a glimpse of that.....

 

 

 

Till råga på allt så inser jag att mina nya skor tillsammans det senaste bakelitarmbandet kommer passa perfekt för att få en liknande känsla.....Orange och brunt, det behöver inte bara vara 70-tals inredning inte. Tänk att man kan undervärdera två färger så kopiöst..... Men det är ju aldrig försent att ändra sig....Sen måste jag bara se till att få lite färg på benen för än så länge är de långt ifrån lika fräscht solkyssta som de på bilden.

 

 

I'm looking through my picturefile on my mac and finds this wonderful inspiration for brown and orange. Don't know where I found it but it really makes me change my mind about brown and orange. Because they can really be two very stylish colours to combine. So I get inspired and buy some lovely shiny cotton for a cirkleskirt and to that I'll wear my new shoes and my latest orange bakelite bangle....Orange and brown, not only for seventies furniture it seems.

Vi äter linssoppa väldigt ofta, gärna en gång i veckan. Det blir alltid lite olika tillvägagångssätt när man lagar, beroende på vad man har hemma, men grunden är väl ungefär såhär. Även om jag på senare tid börjat föredra gröna linser faktiskt.....

Om man vill göra det hela lite festligare är det rätt lyckat att göra chapati till. Det är busenkelt och blir mycket gott.

Gör såhär: Blanda lite kallt vatten (ca 4-5 dl) i en skål med en skvätt olivolja och ca en matsked salt. Blanda i rågmjöl tills det blir en bra degkonsistens. Ibland slänger jag även i lite grahamsmjöl och lite vanligt vetemjöl också. Knåda ut degen på mjölat bakbord och skär upp små degbullar med en brödkniv. Kavla sedan vardera bulle så de blir riktigt tunna och lagom stora att passa stekpannan. Stek sedan på medelhög värme i stekpanna på vardera sida tills de är lagom gyllene. Givetvis är de godast direkt från pannan, men det är ju inte så att de blir äckliga om de får kallna heller..... Det är givetvis väldigt gott till annat än linssoppa också. När jag gör kycklingcurry brukar vi ha chapati till också (väldigt gott att skopa upp raita med) och det är rackarns gott att lägga några chapati på grillen också.

 

 

 

Den här lilla byrån fick jag efter makens morfar och jag älskar den enormt. (Tack morfar!). Varje låda innehåller något fint och trevligt och jag får ordning bland alla småpryttlar. I den översta har jag mina bältesspännen, lite extra knappnålar, markeringskritor och namnetiketter. (Observera den fina trasmattan, vävd av min mormos mor! Den får man gå försiktigt på.)

 

 

Jag måste bara få visa den andra lådan med...

 

 

I en bokhylla bredvid skrivbordet har jag mitt knapplager, både i rör och klara plastburkar. De är sorterade efter färg mestadels, sen har jag sorterat de som är av plast och av pärlemor....De absoluta favoriterna har jag i de hjärtformade chokladaskarna på översta hyllan bredvid pennskrinet.

 

 

Högst upp på bokhyllan har jag ännu fler zigzag-band och en burk med trådrullar. Mormors gamla syskrin får även vara med på ett hörn, men det har jag inte renoverat så än så länge är det inte i användning utan mest för syns skull....

 

 

Slutligen, vad vore ett syrum utan en liten tyggömma. I den här lilla skrubben har jag mina vikta tyger i lite mindre mängder. De jag har mer än 2 meter av har jag på rullar istället,eftersom det är lättare att hantera så samt att man slupper fula veck. jag satt och funderade en lång stund hur jag skulle sortera tygerna innan jag lade in dem. Färgkombinerat eller efter material. Det blev en liten blandning. Eftersom jag gillar att titta på mina tyger ofta hakade jag av dörren på garderoben, för när man inte kan komma på vad man vill göra, då är det bara att vrida på huvudet lite. Titta på vilka tyger som ligger och väntar och vips har flera idéer poppat upp i skallen. I korgen förvarar jag mina små tygsnuttar som är för små för att vikas ordentligt. Sånt som blivit över vid tillklippning tillexempel. För man ska ju aldrig slänga en tyglapp, för endera dagen kanske man får för sig att sy ett lapptäcke eller liknande och då kommer den där korgen vara guld värd.

 

 

I've recently moved and this is my new sewingspace.

 

 

Ja, det kanske ni märkte att det var lite knas på bloggen här i två dagar...Tomt och alldeles vitt som om det vore smällkalla vintern och snöstorm. Det blir tydligen så ibland men efter lite mailkontakt med blogg.se's support så löste det sig lätt och snabbt. Skönt det för jag trodde ett tag det var adjö's med min gamla trogna blogg och att jag skulle behöva sätta mig in i ettor och nollor och allt vad det där data-joxet kräver..... Huvaligen vad skönt det är när problem löser sig lätt!






As you may have noticed the blogg suffered a minor default these past few days, nothing that a little mailcontact with the bloggsupport could'nt handle, and now we're back on track again. With another week of fun in the sun...

När vi var i Stockholm senast så hittade vi ett riktigt trevligt fik i Vasastan....Med sin gammeldags charm och goda bullar blev det ett riktigt favoritställe, hade vi bott i stan hade vi säkert blivit riktiga stammisar. Fiket var Ritornos på Odengatan och jag måste säga att det var det bästa fik jag varit på. Med sin lugna atmosfär och klassiska inredning (förmodligen samma sedan mycket långt tillbaka i tiden) var det ett sånt där ställe man tänker sig att man gick till på 40-talet för en kopp kaffe, vilket man förmodligen gjorde också eftersom det funnits fik på samma plats sedan början av 30-talet. Själva Ritorno startades visst på 50-talet men hette då Ritas, vilket senare fick ändra namn till det italienska Ritorno. Smart namnbyte då man kunde andvända delar av den befintliga skylten och bara bättra på med några bokstäver.

One of the best coffeeplace I've been to is in Stockholm on Odengatan and it's called Ritorno, if I lived in our capital I sure would return very often. It was established in the early 50s and by the looks of it still has the same furniture. Very retroglam indeed.....

Det har utsetts en vinnare i min lilla tävling. Dragen ur morfars fina hatt (som maken ärvt och numera stoltserar i när han ska vara lite extra fin), ingen mindre än.... *Trumvirvel* för spänningens skull.....Kristina!! Grattis och ha den äran. Maila mig din adress så skickar jag ett litet paket till dig! ([email protected])


De som har ögonen med sig ser även att jag "råkat" få två till bakelitarmband till min samling och just nu är de mina favoriter...Kan man tänka sig!