Vid mitt skrivbord....

I helgen har det varit underklädes-sömnad för hela slanten. För jag tog äntligen tag i det jag tänkt göra länge, nämligen att sy en gördel med strumpeband. Det är så mycket skönare och sexigare tycker jag, att ha på sig strumpor som hålls upp av strumpeband än de föga smickrande strumpbyxorna som jag aldrig riktigt blivit kompis med. Igår sydde jag min första strumpebandsgördel och så fort inlägget är färdigskrivet kommer jag börja på ännu en. För det är kul att sy underkläder, väldigt kul....

I går natt mellan drömmar om underkläder (jag drömmer ofta om det jag är manisk om på dagen) vaknar jag till och det slår mig att jag sett ett väldigt passande tyg till sådana här typer av grejer ligga undangömt i en påse i min mammas syrum (där man kan hitta allt möjligt kul). Så på förmiddagen ringer jag och frågar -"Ja, visst kan jag få det". Jag sätter mig i bilen och susar iväg. Tyget har legat i gömmorna länge och är ett korsettsiden (kallas siden men är rayon) från ca -50-talet som mamma använde till tryck för många herrans år sedan.  Det är helt perfekt, stadigt,  glansigt och alldeles underbart. Det kunde till och med vara så att hon hade ytterligare några meter på lut någonstans fast i annan mönstring, men det måste letas lite mer ingående efter för gömmorna de är många. Något att se fram emot med andra ord. Jag håller tummarna och tackar än en gång för den stora härligheten i att ha en mor som är intresserad av liknande saker som jag och som dessutom alltid samlat på sig saker som hon nu ytterst givmilt delar med sig av....

Jag har ännu inte satt på strumpebandshållarna eftersom jag inte kunde bestämma vilken färg på resårbanden jag ville ha. Det ska jag klura på medan jag syr en till som skall bli mammas. Just den här matchar faktiskt bh-n jag sydde i sommras eftersom det är gjort i samma tyg. Men den har vid det här laget blivit sliten efter idogt användande att jag nog får sy en ny och fräsch till en matchande ljusrosa ensemble.

Jag sydde så att kanterna hela tiden hamnade inuti lagren på delen bredvid (inspirerad av sättet att sy ihop en väst så sömkanterna göms) så på sista biten sydde jag både kanterna med gördeln inuti och sedan vrängde jag allt. Sömmarna där det var både stumt tyg och stretch sydde jag med vanlig raksöm men förstärkte på framsidan med trestegs-sick-sack. Där det var två stretchtyger sydde jag bara med tresteg för att ge sömmarna lite "giv". Just det här stretchtygen (powemesch, använde en mönstrad på framsidan och en hudfärgad på baksidan) är köpt hos LGs monter på en syfestival. Resår-kantbandet tror jag minsan jag köpte förra gången jag beställde från den här tyska sidan med massvis med grejer för underklädessömnad.





I made my first girdle yesterday and it turned out great. In the frenzie for making lingerie I suddely realized that I had seen a great fabric for this sort of stuff in my mother fabricstash. I hurried to the telephone, "of course I could have it", and then I ran to the car and drove of. It turned out so that my mama got it ages ago and used it for screenprint, it'a an old corsetsilk probably from the 50s and I really can se all the lovely lingerie I can make with this sturdy and shiny loveliness.

Idag äter jag min sedvanliga frukost och funderar på vad helgen skall bära i sitt sköte. Jag ska sy underkläder har jag bestämt och längtar efter att lördagsmorgonen ska infinna sig så jag kan börja.

Jag startar faktiskt dagen allra bäst med äggröra gjort på äggen vi får från en bekant och så någonting till. Idag blev det några små bitar rökt sidfläsk som den lokala charken gör så ypperligt, en avocado i bitar, lite philadelfia-ost för att det är gott till äggröra och så lite c-vitamin i form av en blodapelsin som fick bli efterätt. Självklart sköljer jag ned frukosten med te så hett att man nästan skållar sig i halsen. Det vore inte frukost utan....

När jag slutade äta bröd i samma utsträckning som förr var det ett tag en liten oro som infann sig vad man skulle äta istället. Då främst till frukost, jag var sedan långt tillbaka hårt inkörd på frukostmackan i alla dess former. Sen insåg jag vad äggets fördelar och den oron försvann hyfsat snabbt. För ägg (av god kvalité, inte från stackars höns som stressas och får bo trångt) är inte bara otroligt gott och mångsidigt utan innehåller också mycket nyttigheter. Att man dessutom slipper gå runt och ha svullen och öm mage är ju också en definitiv bonus. Ett hurra för ägget med andra ord! Hurra, hurra!

 

 

Today started with the usual breakfast with scrambled eggs, acocado and some smoked bacon. For dessert I had a juicy bloodorange. I always start the best with scrambled eggs, we get the eggs from a friend and the difference between eggs from happy eco-friendly hens are so big that I never want to go back to the storebought kind. While eating I think about the upcoming weekends joys. It will be spent mostly in my sewingroom and I just cant wait for saturday to start so that I can make all the things I have plannned.

Åh, vad jag gillar Swedish Hasbeens nya kollektion och reklamen den går inte av för hackor heller... Den får mig att vilja börja med gymnastik och sy små shorts till sommaren. Den påminner mig om de där tankarna jag hade för längesedan om att köpa mig en boll och börja med ling-gymnastik. Finfint, och inspirerande. Tänk om fler moderna reklamer kunde se ut såhär.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I just love the new collection from Swedish Hasbeens. So pretty and inspiring.

I helgen besökte jag Skottland och mina gamla kära vänner Jamie och Claire. När jag var där kände jag ett obeskrivligt sug efter något gott till min kopp te. Så för att det skulle gå ihop med skottlands-äventyret provade jag på att baka "Scottish Shortbread". Det är en klassisk skotsk kaka som oftast bakas i juletider. Efter att ha tittat på olika recept bestämde jag mig för att bara gå efter 1-2-3 principen som är den klassiska. Alltså en del socker, två delar smör och 3 delar mjöl. Det blev väldigt gott och när kakorna var färdiga gjorde jag mig en kopp te och återvände till Jamie och Claires spännande historia i 1700-talets Skottland.

Jag har en speciell kärlek till "Främligen". Efter att ha ratat den i åratal eftersom den innehöll tidsresande föll jag på grund av total bokbrist till föga, började läsa och blev totalt fast i höglandsromatik, spänning och äventyr. Jag plöjde den på en dag och begav mig snabbt som ögat till biblioteket för att få tag på bok två i serien. Ända sedan dess får jag regelbundet ett behov att läsa om och varje gång är lika mysig som den förra. Det är främst den första boken i serien som gör detta för mig. Resterande delar (det är en lång serie) har helt enkelt inte samma dragningskraft som den första, även om de också är väldigt bra, så de läses inte om lika ofta. Har du missat "Främligen" av Diana Gabaldon så marsh iväg till biblioteket och låna en. Eller håll utkik på antikvariat, det brukar alltid finnas ett ex.

 

Till mina Scottish Shortbread tog jag:

1 dl socker

200 gram smör

5 1/2 dl vetemjöl

1/2 dl rismjöl

 

Rör ihop smör och socker så det blir vitt och krämigt, gärna med en träsked. (jag var lag och fuskade med elvispen) Rör försiktigt ned mjölet pö om pö tills man får en hård deg. Tryck ut den på en bakplåt eller i en rund form, stick lite hål med en gaffel för att hindra att den reser sig för mkt, stansa ut formen på kakorna med en kniv, men skär inte hela vägen igenom kakdegen. Jag valde att göra "fingers" men en annan klassisk form är i "tårtbits-form" om man gör i en rund form. Grädda i ca en halvtimme i 175°C. Man ser på den när kakan är färdig. Sprinkla över strösocker direkt när kakan är varm, skär upp den i bitar och låt svalna.

 

Om man vill lägga in en högre växel på sitt bakande finns det speciella formar för Shortbread med mönster i botten. Nästa gång jag är i storbrittanien ska jag köpa med mig en sådan hem, för mönstrade kakor det är ju verkligen något jag kan tänka mig till mitt afternoon tea.

 

This weekend I visited Scottland and my dear old friends Jamie and Claire. I am of course talking about the book Outlander by Diana Gabaldon. To make the scottish feeling even bigger I made some "Scottish shortbread cookies" for the tea. It wasn't very hard and it turned out very tasty. I Just made from the 1-2-3 recipe. I part sugar, two parts butter and three parts flour. Creme the sugar together with the butter then gently stir in the flour. Press it out on a baking pan, prick with fork and put in mediumhot oven. When ready, sprinkle some sugar on top and cut into pieces.

Idag var det fint och soligt innan jag skulle iväg på ett möte så jag passade på att ställa mig framför kameran en kortis. Det här är mitt vanliga sätt att fixa håret när jag lagt det. Favorit strass-hårspännet över högra örat och luggen uppsatt i en sväng. Lite ostyrigt av den torra kalla luften vi har men vad gör det, det var ju bara en vanlig måndag.

 

Det är skönt att äntligen ha fått till en hyfsad rutin på hårlockandet så det inte känns som en stor ansträngning varje gång jag vill ha det lockigt. Äppel-läggningsgelén är fortfarande storfavorit då jag utan att ta någon som helst hänsyn till frisyren under dagen fortfarande nu på kvällen har lika mycket lockar som på morgonen. Jag kanske borde tagit lite mer äppel-jox än vad jag gjorde för att kontrollera det där vinter-frizzet som om det nu var möjligt ökat ännu lite efter en lång dags stojjande hit och dit. Men som jag nämnde tidigare, vad gör lite frizz sådär till vardags.

 

 

 

I took a fast photo of myself before going out this morning. A curly and somewhat frizzy hairdo with my favorite strass, eh I mean rhinestone-hairbarette over one ear.

Men så dumt, jag glömde ju en sak i förra inlägget! Layrite pomadan, som egentligen är makens.  Den var ju tänkt som en bonus och det blev den ju verkligen eftersom den i glömskan efterdyningar nu får ett helt eget inlägg. Det jag använder den till är att få styr på eventuella flygiga hårstrån efter man kammat till sina lockar i luggen och kanske ta bara en liten gnutta i topparna. Till det ändamålet finns det visserligen en hel del "klet" som funkar men jag har en svaghet för Layrite, kanske för det luktar så gott och påminner om mannen vars hår brukar dofta så... Sött och fräscht!

I totally forgot to mention the Layrite standing in the middle of the photo from the last post. Ment to be the eleventh of my list of ten, I just wanted to say that just a little of the husbands pomade can do marvels with stray hair in the bangs and ends of the curls... Allthough I'm sure quite a lot of stuff works for this I quite like using Layrite, I guess since it reminds me of the sweet smell that my husband hair always smells of.

Här kommer en lista på tio av mina favoritskönhetsgrejer. Jag älskar verkligen att piffa och har åtskilliga favoriter i badrumskåpet. Först var det svårt att begränsa mig till endast tio saker men jag lyckades till slut bena ut det. För de här tio sakerna är nog det jag skulle ta med mig till en öde ö om jag fick välja. Nu kan man visserligen disskutera nyttan med skönhetsprodukter på en öde ö men jag tror iallafall att det skulle bli lite mer trivsamt om man fick se bra ut samtidigt som man var skeppsbruten.


1. Magic Concealer- Helena Rubenstein Den absolut bästa concealern, jag använder den så gott som varje dag. Om jag skulle skära ned sminkningen till absoluta minimum skulle den här vara en av de tre saker jag skulle använda. En viktig del i den heliga treenigheten alltså. Döljer mörka ringar under ögonen i ett litet kick och funkar lika bra på rodnader eller andra störande saker man inte vill ska synas. Den finns i tre färger tror jag och jag använder den ljusaste, nummer ett.

2. Multi Blush- Clarins Eftersom vi ändå är inne på det tar jag upp de andra i treenigheten. Ett bra rouge är A och O för en rosig och fräsch ansiktssminkning. Jag använder alltid rouge och då allra helst ett krämrouge för det ser naturligast ut, speciellt om man som jag har lite torr hy. Jag brukar variera mellan det här från Clarins (i färgen Apricot) och Accentuating colour stick från Shiseido. Jag applicerar helst krämrouge med fingertopparna. Det finns väl många andra sätt som till exempel borste eller svamp. Men jag tycker fingrarna är bäst, det blir lättare att kontrollera tycker jag och det är vad som funkar för mig.

3. Den tredje viktigaste saken vad gäller sminkning för mig är att accentuera ögonbrynen. Det gör otrolig skillnad på hela ansiktets karaktär med ett par välmålade snygga ögonbryn. Jag föredrar att använda ögonbrynsfärg i form av skugga framför ögonbrynspenna. Länge målade jag med bara en vanlig ögonskugga i en brun nyans (utan skimmer givetvis!). Men så en gång när jag var i Stockholm och oväntat behövde sova över (hade inget smink med mig alls förutom ett läppstift) så var jag tvungen att göra något för att se presentabel ut dagen efter. Så jag gick och köpte en rätt billig ögonbrynsskugga på Åhlens. Kommer inte ens ihåg märkesnamnet, men jag tror inte det hette något speciellt (den fanns i närheten av nagelackshyllorna). Den kom i en lite svart pyts och ser ut som välpigmenterad brun ögonskugga rätt och slätt. Förvånansvärt bra visade den sig vara och jag använder den fortfarande. Den ger snygga ögonbryn som inte ser för målade ut, vilket jag ibland kan tycka det gör med penna. Måla ögonbrynen gör jag med Smashbox eyeliner pencel nr 9. Egentligen tänkt till eyeliner men jag tycker den är fantastisk för ögonbrynen också.

(För att avsluta den äventyrliga historien "sminklös i huvudstaden" kan jag säga att när jag köpte ögonbrynsfärgen bad jag även om ett prov på en Clinique foundation som jag använde dagen efter och rosiga kinder fick jag med hjälp av mitt röda läppstift som jag alltid har i handväskan.)

4. Medans vi är på ögonbryns-tråden vill jag även slå ett slag för en bra pincett. Vittry finns på Kicks och andra ställen och är riktigt bra, vassa och smidiga. Välplockade ögonbryn måste det ju vara och det är lätt att få med bra verktyg.

5. Läppstift är nog så viktigt och rött är favoriten. Yves Saint Laurents- Rouge Pur sitter som en smäck, återfuktar bra och färgen Blazing red är en fin klassisk röd utan för mycket blåton och utan för mycket orange. Jag har många röda men det här är nog den jag går tillbaka till mest. Vill man inte ha röda läppar utan mer neutrala, ibland händer det ju, så är Clarins Joli Rouge favoriten i färgen Petal Pink.

6. För åtskilliga år sedan jobbade jag på Lush i Göteborg, det blev mycket krämande hit och dit eftersom man ständigt fick testa allt för att ha koll på sortimentet. En produkt visade sig bli en all-time-favorite och nu är den ett ständigt inslag i kroppsvårdsrutinen.  Body lotionen Dream Cream är den bästa jag provat, återfuktande, lugnande och diskret doft. Helt utan mineral olja (avskyr parrafinoljor i hudvård och undviker det som pesten) och annat syntetiskt. Så fort jag åker till storstaden köper jag med mig för att alltid ha ett lager hemma. Den är bra både till hela kroppen, men funkar även som handkräm, fotkräm eller varför inte som efter sol-kräm. En riktigt bra produkt helt enkelt.

7. Men håret då!? Jo efter att ha lagt pincurls till exempel vill man ju gärna att de ska hålla lite. Elnett är den optimala hårsprayen och jag kommer alltid tillbaka till den. Tantlukt kanske, men det kvittar. Hållbar frisyr, glansigt och inte sådär klistrigt som det kan bli av en del hårsprayer.

8. Vi fortsätter på hårfronten. När man gör pin curls eller andra snajdiga frisyrer är hårspännen (eller bobby pins som de heter på engelska) av kvalité a och o. Hur många gånger har jag inte svurit över hårspännen som böjt sig eller förlorat spänst. Efter många år av svordommar över dåliga hårspännen har jag äntligen hittat en bra sort som håller sig. Hos Retroella i Stockholm finns de och de kostar 1 krona styck. Jag håller ordning på mina i en gammal Albyl-plåtask, det är både fint och praktiskt.

9. Något som verkligen underlättade friseringen av hårsvallet är upptäckten av hårnät. De är ju så praktiska att jag inte förstår varför jag inte insåg det tidigare. Om natten tar jag ett tjockare nylonnät om läggningen och det håller sig på plats hela natten. Mycket bättre än sidenscarf som lätt slinker av om man inte knyter för kung och fosterland om huvudet. När man sedan har kammat till frisyren och måste gå ut och vädret visar sig på sin frisyr-ovänligaste sida. Då tar jag bara ett tunt nylonnät om lockarna, det är diskret så håret ser ändå friserat ut. När man sedan kommit inomhus igen tar man av det och lockarna är intakta. (Båda hårnäten köper jag hos Retroella, men annars finns ju hårnät lite varstans att få tag på.)

10. Det sista tipset är lite av en bubblare, för jag har inte använt den tillräckligt länge för att få kallas favorit. Men sist jag klippte mig köpte jag en läggnings-gelé (get straight/culry från XL) som snabbt blivit favoriserad framför den gamla vanliga läggninsvätskan (glimor). Lockarna håller bra men känns ändå inte för preparerade (som de lätt gör med glimor). Det luktar gott av äpple och det känns som flaskan kommer räcka i en evighet. I konsistensen påminner den faktiskt om den hemgjorda jag gjorde för länge sedan, lite glatt och simmig.

 

 

Den här listan var en bloggutmaning och deltog gör även dessa sköna damer. Kika in på deras bloggar för att se vad de har för spännande grejer i sin lista!

Fanny Kellerman
Fröken Pimpinell
Fashionable Forties
Dahling its Vintagy
One Dreamy Closet
Miss Meadows
Tifa de Leone

 

This is a list of my ten favorite beautythings.

1. Magic concealer from Helena Rubenstein 2. Multi Blush from Clarins 3. Smashbox eyelinerbrush no 9, I use it to put colour to my eyebrows. 4. A good tweezer, I use this one from Vittry 5. Rouge Pur lipstick from YSL. Blazing red is the perfect retro red.6. Dream Cream bodylotion from Lush 7. Elnett hairspray to keep those pincurls 8. Bobby pins of quality, I buy mine from Retroella 9. Hairnets, thick nylon ones to put over pinculrs when sleeping and thinner ones to put over the curls when one have to go out in stormy weather. 10. A great settinglotion from XL "get straight/curly" smells like apples and feels natural in hair while keeping the curls for a long time.

När potatisen är kokt låter man den kallna lite (så man inte bränner händerna på den), sen river man, pressar eller stöter dem med mosstöten. Potatisen blandas sedan ihop med en äggula, salt och vetemjöl (om man inte har durumvete hemma). Degen bearbetas och knådas ihop med mjöl tills den är lagom "oklibbig" och lätthanterlig. Sedan delar man den i mindre delar och rullar ut längder som man sedan skär i mindre bitar. Dessa läggs i kokande, saltat vatten, när de flyter upp kokas de i 2 till 3 minuter. Om man vill kan man steka upp dem i lite oliviolja eller smör för en krispig yta innan man äter dem. Till gnocchin idag åt vi en enkel tomatsås och hyvlad parmesan. Bredvid tog vi en tomat, fetaost och olivsallad. Mycket, mycket gott.

 

 

Today I made gnocchi for lunch. I never tried it before but it turned out to be very easy make and very, very tasty. I made my gnocchi from a potatobased pasta dough. Very similar to dough used for the "värmlänsk kroppkaka" one of the best traditional swedish foods in my opinion. The dough for this gnocchi is grated boiled potatoes mixed with eggyolk, salt and wheat flour. Knead the dough with flour until its smooth and not sticking to the table. Then mold it in to little round pieces, put in boiling water and boil for 2-3 minutes (counting from when they rise to the surface of the water). If one wants a little crunchy texture, fry the boiled gnocchis in a little olive oil before eating. When one makes "värmlänsk kroppkaka" you take a mixture of fried minced smoked porkbeylly, salted pork belly and onion and put it inside a "lump" of dough then boil it.. Eat it with lingonberry-jam on the side. Very tasty and the stuff on eats when one wants to be as strong as a lumberjack or just live in a cold climate and needs the calories to keep warm.

När det skulle röjas på vinden ovanpå ateljén hittade vi en resväska gömd bakom gammalt bråte. Det är så fint med gamla resväskor och just den här visade sig innehålla en liten skatt.

 

 

Jag har en alldeles utomordentlig svaghet för att plocka i gamla saker, sortera och damma av. Det är väl historikern i mig som njuter av att få sitt lystmäte i att rota och efterforska. Någon Indiana Jones ute på äventyr kommar jag ju tyvärr aldrig bli (jag har sent omsider insett det) så därför njuter jag extra mycket av upptäckter och utgrävningar av det här mer enkla slaget. Som en fullsmockad vind med glömda ting....

 

 

Fotona kommer från min fars sida av släkten med bilder från väldigt tidigt 1900-tal fram till slutet av 50-talet. Det är många som inte känns igen men här och där skymtar en ung farfar och farmor förbi och visst på några ställen även en pytteliten men ändå fullt igenkännbar pappa. Det är så fint med gamla foton för där får man verkligen se hur man såg ut förr. Även om gamla annonser och kataloger visar fint mode så är det något speciellt med det där realistiska. Klänningarna på bilden längst fram kommer jag nog titta på många gångar och inspireras av. För i år har jag bestämt skall det bli ett klänningsår och vart är inte bäst att börja då om inte med ett gammalt foto i en gammal resväska.





Cleaning out the attic above the studio we found an old suitcase. The suitcase held a treasure. A treasure in old pictures. The pictures comes from my fathers side of the family, with pictures from the late 19th century to the late 50s. Many of the faces are from unknown people from the past, but here and there I can se my late grandfather and grandmother also a very tiny toddler, daddy. I just love old pictures, there are such a nice way to se what real people looked like in the old days. Thats my kind of fashion!

Om ni missade senaste avsnittet av Fashion så finns det kvar på svtplay till och med den 11 februari. Det här var ett retroavsnitt och gissa om jag hajjade till när det var Fredrik från Sivletto som dök upp i rutan när programmet började. Det var ett roligt program om retromode, rockabilly och burlesque. Så se det vettja, eller se det igen. Det är ju kul när de tar upp saker som ligger nära till hjärtat och eftersom allt vad vintage och retro heter verkar vara inne just nu händer det ju liksom lite oftare. Trevligt, trevligt!

Det är något med pennkjol som jag fastnat för den senaste tiden. Bekvämt och stiligt och man kan få till en snygg kjol på bara en liten stuvbit. Med den här kjolen bröt jag ny mark, jag började sy den mitt på dagen förra lördagen och gav mig den på att den skulle bli färdig innan jag gick och lade mig på kvällen så jag kunde ha på mig den dagen efter då jag skulle till Stockholm. Den blev färdig och jag tror nog den har nu innebar ett personbästa i fråga om att bli färdig på kort tid. Jag hann faktiskt sy en ny underkjol också eftersom jag var på det humöret, men det är en annan historia. Sen visade det sig att jag ändå inte använde den sprillans nya pennkjolen utan tog mig knappkjolen istället. Så kan det gå.

 

För några veckor sedan köpte jag ett par nya skor som jag är väldigt förtjust i. Ett par Ida-kängor från det fina märket Kavat. Det bästa med dem (förutom att de är fina och sköna) är att jag genom att köpa dem dels är lokalpatriotisk men också äntligen fått mig ett par ekologiska skor. Kavat är ett svenskt företag med sin skotillverkning i den gamla skostaden Kumla, inte allt för många mil bort med andra ord. Jag och mamma åkte upp för att titta vad de hade på outletten (ligger bredvid fabriken) och så kom jag hem med dessa. De finns egentligen bara till salu i brunt, ljusbrunt och svart men just de här råkade vara från provkollektionen som gjordes i marinblått. Ett väldigt lyckat fynd för jag betalade ungefär en fjärdedel av priset i butik. Det kallar jag fynd, speciellt när det är så välgjort som det är. Bättre skodon får man leta efter. Kavat är väl främst ett märke som har skor för barn, men de få dammodellerna de har är riktigt fina.. Jag funderar inte på om sandalen Caroline kunde vara något för kommande sommar, men det får jag klura på lite till....

I've got new shoes. A lovely pair of navy boots from the brand Kavat. They are made from ecological leather in a town not far from where I live. And as if that wasn't enough I got them at a real good bargainprice since I got them in the fabric-outlet. These navy ones where part of the trialcollection and therefor the price was very affordable. I just love to buy great shoes at great prices.

Laconia var en oceanångare som byggdes under början av 1920-talet. Under andra världkriget fungerade hon främst som transportfartyg. 1942, under det om kom att bli hennes sista färd, torpederades hon av en tysk ubåt utanför Afrikas kust. Med på skeppet då var över 2000 passagerare, vanliga civila, italienska krigsfångar och besättningsmän. När kaptenen för den tyska ubåten såg vilken last skeppet hade inledde han genast en räddningsaktion genom att ta upp så många han kunde och varsko både de allierade och den tyska sidan om vad som hänt för att de skulle kunna skicka räddning. En spektakulär händelse mitt i brinnande krig....

Den här spännande historien har filmatiserats och visades under julhelgen på SVT. För den som missade det finns miniserien fortfarande kvar på svtplay ända till slutet av januari. Det är en gripande histora med mycket spänning, en gnutta kärlek och framförallt en högst trovärdig skildring av kriget med både brittiska och tyska förmågor i skådespelarensemblen... Enligt mitt tycke finns det ju inget bättre än välgjorda andra världskriget-filmatiseringar, att denna dessutom bjuder på mycket utbåts-scener ser jag som en rejäl bonus eftersom jag efter Das Boot är lite hooked på ubåtsfilmer... Se den, jag rekommenderar den verkligen....

During christmas there was a lot of good shows on TV that I really liked including this great miniseries "The sinking of the Laconia". It's a gripping tale of how the brittish ship Laconia was torpedoed by a german submarine during the second world war. The ship contained mostly italian prisoners of war but also many civilians and the brittish shipcrew. When the submarine-captain realised the many people suffering in the aftereffects he immediately started a rescuemission taking as many as he could with the submarine and alerting both the allies and the german side of the shipwreck so that they could send help. With a lot of good actors, like Franka Potente and Brian Cox, I really recomend this as one of the many great WW2 stories out there in movie-world.

 

 

Här finns en liten länklista på alla som var med.

http://tifadeleone.blogg.se/
http://missmeadowsvintagepearls.blogspot.com/
http://grandmotherspearls.blogspot.com/
http://dahlingitsvintagy.blogspot.com/
http://damernasvarld.se/emma/
http://frokenpimpinell.blogspot.com/
http://www.onedreamycloset.se/
http://pimpinett.wordpress.com/
http://blog.johannaost.com/
http://www.mormorhadestil.se/



Late last night I came home from a two days visit to our capital. There I went to a lovely afternoon tea-gathering with some other lady-bloggers in the cosy hotell Lady Hamilton in the old parts of Stockholm. We feasted on tea, scones and sandwiches for several hours talking about old fashion, bloggs and other nice things. A very pleasant way to spend an afternoon I must say...

Igår träffades familjen och åt lammsteksmiddag hemma hos mor efterföljt av diabildsvisning av gamla bilder som mamma och jag hittade då vi röjde i ateljén.

 

Vi såg på fina bilder från tidigt sjuttotal och framåt, här är pappa som ung... Min finaste pappa!

Just den här bilden tyckte lilla systerdottern om, jag vet inte om hon registrerade den där lilla parveln som springer på bilden som hennes egen mamma. De andra två är mina morföräldrar och de befinner sig på Röhsska museét där min mamma ställde ut textiltryck.

 

Det är väldigt spännande att se bilder från förr i diaformat, det blir lite mer högtidligt. Här är en bild från när mamma och lillasyster (då fem år) var i Sydafrika. Den här bilden är tagen från ett naturreservat, sen visade det sig att de var lite sent ute och blev inlåsta. Läskigt värre att bli inlåst bland lejon och noshörningar, med som historien utvisade kom de ju ut säkert och fint sen....

 

 

Även jag fanns med på bilderna, här sent 80-tal. Jag har precis gått in till frysboxen i magasinet och hämtat mig en glass......

 

 

Efter diavisningen gick vi in i bostadshuset igen, grusgången var upplyst av marshaller....

 

 

När maken och jag sedan åkte hem stod månen högt på natthimlen....Det är en fördel med att bo på landet, att natten verkligen blir svart och så väldigt vacker när månen står högt och stjärnorna gnistrar på himlavalvet.....

 

 

Yesterday my family had a gathering and we ate a wonderful lammsteak for dinner and after we walked out to the studio where we had our coffee and watched photoslides from the past. The man in the first photo is my beloved father in his youth. I just love the hair and the t-shirt. The second one is from the "Röhsska museeum", my mother had an exhibit of her screenprint's there and my grandparents and older sister was looking at it..The little niece seemed interested in this photo, I wonder if she can know that the little girl on the photo is her mama. The giraff-photo is from mums South Africa trip in the early 80s and the girl eating icecream is me....

One thing I love with living in the country is how black the nights are, no artificial lights that dims the blackness. Yesterday the sky was lit up with a big moon... Very pretty....

 

 

På söndag ska jag åka till stockholm en kort sväng. Till det tillfället tänkte jag att en ny blus vore passande, så jag sydde en. Den blev färdig i går kväll. Många dagar innan söndag får jag tillstå, det tar sig. Jag brukar ju annars alltid vara ute i sista stund. Men man vet ju aldrig. Jag kanske hinner sy en ny pennkjol också, om jag nu skulle sakna något att göra menar jag.

 

Blusen är gjord av min favoritmönster, men med lite ändringar för variations skull. Jag gjorde en "vågig" sjalkrage, lite meckigt att få "vågorna" likadana på båda sidorna men det handlar mest om att man måste koncentrera sig vid symaskinen. Mönstret ritade jag efter mitt runda måttband som visade sig vara lagom i storlek. Alltså en sån där rund dosa med måttband som man drar ut. Men det går ju lika bra att använda passare eller ett glas eller något annat runt. Vad som är närmast... För övrigt vill jag bara påpeka att den översta knappen har lika stort avstånd mellan sig som de andra, men vinkeln vid bysten gör att det ser ut som avståndet är kortare. Sånt där är jag annars allergisk mot, när saker inte är jämt. Högst störande. Bystinprovningen är jag fortfarande lite skeptisk mot, där ska det nog sänkas en eller två milimeter för perfektion, bystmässigt alltså.

 

 

 

Istället för att rynka axelkullen lade jag två veck på vardera sida. Det blev en liten uppfriskande nyhet på ärmfronten. Först tänkte jag även göra så vid nederkanten av puffärmen, men det såg faktiskt inte lika snyggt ut.

 

 

 

Jag är väldigt nöjd med min blus, framförallt är jag förtjust i knapparna tillsammans med den vita kragen. Knapparna är ljust gröna och lite transparanta och de ser så skira ut mot det ljusgrå bomullstyget. Härligt! Det var en fröjd att sy i dem kan jag erkänna, men så är jag ju knapp-o-man också...

 

 

On sunday I'm going on a short trip to our capital, Stockholm. I figured I could use a new blouse for the occasion so I made one. A light shirtblouse with a scalloped shawlcollar and puffsleeves. The scalloped collar was a bit tricky, or I should say, one needed to concentrate with the sewingmachine not to make any misstakes. I especially like the buttons, light transparent seafoam-green they matched the blouse quite dandy I think. It was a pleasure sewing them in, i'm such a button-o-holic.

Ja, det blir ju lätt så att jul och nyårs-tider fylls av en del tittande på teve. Man är lite extra trött och seg (Jag är iallafall väldigt mycket på sparlåga just nu) och dessutom behagar de ju visa en hel del sevärda tv-program och filmer runt juletid. Sen är det ju också rackarns mysigt att krypa ned under filten i soffan med en kopp te och se på något trevligt. Ikväll ska jag skynda mig hem från jobbet för klockan sex visar tvåan en film om Enid Blyton med Helena Bonham Carter i huvudrollen som Enid. Jag har ingen aning om det är bra eller ej men det kvittar nästan för av bilderna att döma är iallafall filmen späckad med schysst 40-tals inspiration. Snyggt som tusan, inte sant??