Vid mitt skrivbord....

Det finns få saker som är så härliga att se på som ett riktigt bra kostymdrama. Den andra systern Boleyn som är baserad på Philipa Gregorys bok med samma namn utspelar sig i Henrik den åttondes England, vid hovet och som kanske säger sig självt så handlar den om de två systrarna Boleyn som båda blev kungens kvinnor på olika sätt. Den bjuder på mycket romantik, sex och ränkspel av den farliga sorten, för i Henrik den åttondes hov satt huvudet löst om man inte aktade sig.

Scartlett Johansson spelar Mary den yngre systern Boleyn som blir kungens älskarinna för att efterträdas av sin äldre syster som om än kortvarit blir kungens hustru efter att han skiljt sig från Katarina av Aragonien. Det är ju en välkänd historia och en bra sådan. Mycket lämplig att göra en spännande film av och den här är spännande. Jag tycker att både Natalie Portman som spelar Anne Boleyn och Scarlett Johansson gör ett bra jobb och får till sina olika karaktärer bra. Eric Bana är även han mycket bra som Henrik den åttonde, den tjurige och lite barnslige kungen som ville vinna i alla spel och få sina kvinnor serverade på fat av sina bakom ryggen intrigerande hovmän. Även om han inte är riktigt så kraftig, burdus och rödhårig som kungen var i verkligheten så är han trovärdigare än den där tanige lille killen som spelade Henrik VIII i serien The Tudors som gått på SVT i två säsonger. Den serien var ju helt avskyvärd och det är så trist att BBC gör sånt när de så ofta annars är bra, de följde ju inte ens historien vilket är befängt när historien är så spännande att den inte behöver ändras. Bah! Men nu var det ju inte den serien det handlade om...

Nej, filmen var riktigt bra. Bra skådisar, bra historisk gestaltning, kostymerna var välgjorda och vackra, scenografin kändes genuin. Kort sagt, det var ett kostymdrama av klass. Precis så som man vill ha det!

I förra veckan vaknade tidigt på morgonen av att solen sken och fåglarna kvittrade utanför fönstret. Så jag gick ut på promenad i den fina snön som nu har förvandlats till ett hiskeligt slask. Det var fint.

Man undrar varför det är så svårt att riktigt komma in i det här östergötlandslivet när det är så här fint hemma på gården. Men så är det. Både maken och jag har en stor längtan tillbaka till gamla goda västergötland, där det känns som hemma. Får hoppas att det är övergående även om vi vet att vi så småningom kommer flytta igen, tillbaka till västergötland.

Kanske låter konstigt att tänka så när man precis köpt ett hus, men jag antar att vi båda är lite av nomader. Har faktiskt i genomsnitt flyttat vartannat år båda två sedan vi flyttade från våra barndomshem. Undrar just varför det är så svårt att rota sig. Har ingen aning om vart jag vill leva och bli gammal. Jag hoppas bara jag kommer på det snart för med varje flytt tycker jag att flyttlaset blir större. Men under tiden ska jag försöka njuta av det här varje dag och när våren väl kommit på rikigt tror jag det kommer vara ännu finare...

Problemen jag hade med toppen igår löste sig, det var mest problem som hade att göra med att tyget ville vrida sig, vilket syns irriterande mycket på randigt och så kan man ju inte ha det. Men nu när den är färdig och blivit använd hela dagen måste jag erkänna att det inte kommer bli en favorit. Känns lite väl 80-talig tror jag för att passa mig. Så påminner den om en pyjamas jag hade (på 80-talet) som mamma sytt, den var i ett liknande tyg, fast rosa och grön. Tyvärr var det bara en styvbit annars hade jag nog sytt ett par byxor till den så det blir en pyjamas, men kanske så räcker det till ett par shorts. En söt randig pyjamas med 80-talsvibbar är nog precis vad jag behöver.....

Det är ju självklart att precis är man fått hybris och är övertygad om att man i själva verket är världsbäst på att sy och att det aldrig skulle gå fel så skiter det sig. Nja, det kanske är att ta i, men idag när jag skulle sy en till topp i ett rosa och lila-randigt tyg så gick det lite åt helskotta. Men men, skam den som ger sig, efter lite trixande så tror jag nog ändå att jag får mig en snygg sak att ta på mig imorgon. Ska till staden och besöka Ikea (hujedamig!) och då vill man ju inte se ut som den lantis man numera är.

För att lugna mig när jag brusar upp av frustration vid symaskinen har jag lyssnat på The Statler Brothers. Det hjälper faktiskt, vet inte vad det är, kanske stämmorna de sjunger i. Karlar som sjunger flerstämmig skönsång kan förmodligen lugna den mest hetsigaste av kvinnor.

Jag gillar den här videon, de sjunger visserligen i liten annan takt än den version jag lyssnat på. Men jag tycker de ser så härligt vattenkammade och välanpassade ut.

Jag avskyr nästan allt i vårt kök. Men nu ska vi snart få den nya diskbänken. Eller ny och ny, det är en gammal 60-tals diskbänk som vi köpt från en snubbe som skulle renovera sitt kök och nu har han tagit bort den så vi kan komma och hämta den. De moderna typerna av diskbänkar är inte alls lika bra som den gamla hederliga sorten så det var tur att vi lyckades hitta en gammal. Så snart vi hämtat den ska vi börja renoveringen, det ska bli skönt att äntligen få ett rejält kök.

Det som håller mig från att bli totalt tokig av att vara i köket är den här hyllan. Den sitter precis brevid fläckten så egentligen inte hyllan i sig som är bra, för hyllor brevid spisar gör ju att det som står brevid den får massa stekflott på sig. Blä!

Nej, det som gör mig glad är det som står på hyllan. Hur härligt det är med alla färgerna tillsammans. Jag älskar mina margerethe-skålar. Det gröna och rosa gör att man tänker på våriga tulpaner. De turkosa kopparna med den mosaik-liknande kanten gör att jag tänker på Mexico av någon anledning, de är väldgt sköna att dricka ur och är rättvisemärkta, hurra för det. Brickan som jag fick i julklapp av den käre maken påminner också om varmare breddgrader, men framför allt får den mig att längta efter sommaren då jag ska servera öl på den här brickan. Sval öl i frostade glas på uteserveringen, det vill säga vår trädgård. Äggkopparna i serien Picknick från Rörstrand får mig att tänka på morgnarna hos mormor, då man alltid fick sitt ägg i de kopparna, tillsammans med välling och en halva grapefrukt. Det finns inget bättre sätt att starta dagen på än en välkomponerad frukost, något som min mormor och morfar måste varit väldigt medvetna om.

Jag kom verkligen in i att sy trikåtoppar, det går av bara farten. Ska aldrig någonsin köpa toppar mer när det är så lätt att sy.  Den här gången blev det en vit topp med kort ärm och blåa detaljer. Bomullstrikån är av en rätt kraftig kvalité som jag beställde från Swelogent förra våren, har inte använt den än av någon anledning. Den är riktigt mjuk och fin och att den är lite tjockare gör att bh:n inte lyser igenom, det gillar jag. Mönstret jag har är jättebra och när mönstret är bra så är det så lättvindigt att få det att sitta bra. Jag gjorde bara så att jag tog en favorittopp som gjort sitt men som jag tyckte satt bra, klippte isär den försiktigt i sömmarna, la ut på mönsterpapper och ritade av. Lätt som en plätt!

Nu är ju bara frågan vad för typ av topp jag ska göra nästa gång, det är nästan jobbigt när man har sådana oändliga valmöjligheter. Helt plötsligt blir det ju svårt att välja. Men jag tror nog att jag gör en svart med kort ärm och rosa detaljer, om inte annat för att variera sig.





Maken har dessutom fått upp ögonen för mina "skills" vid symaskinen och beställt t-shirts. Han var dock väldigt noga med att poängtera att han inte ville ha med rosett och breda kantband. Verkar som den gamla husqvarnan kommer få gå sig varm under våren.....

Jag älskar verkligen att sy, det är så härligt att sitta framför maskinen och ha bra musik i lurarna och bara gå in i att skapa ett plagg eller vad det nu är man pysslar med. Idag var det rosa bomullstrikå och Doris Day för hela slanten. Tyckte att Doris Day känns anmärkningsvärt rosa. Det blev en tråkåtopp i enkel modell med långa ärmar i en härlig bubbelgumsrosa färg som får mig att tänka på tulpaner.

Mitt drömprojekt är att sy en tweeddräkt, för jag har alltid velat ha en tweeddräkt. I den skulle jag resa "in style" med fina resväskor, kanske på orientexpressen eller så skulle jag åka till Skottland för dricka whiskey på mysiga pubar och vandra över dimmiga ljunghedar.

jag tycker det är härligt att leta efter vårtecken. det kan vara allt från fågelkvitter till det där dammiga gruset som finns i luften när asfalten i stan börjar värmas upp i vårsolen. Ett vårtecken som jag uppskattar är när Memman börjar dyka upp i kyldiskarna på välsorterade mataffärer. Då vet man att det snart är påsk. Memma är en klassisk finsk påskdessert som huvudsakligen är gjord på rågmjöl, rågmalt och sirap. Den är söt och mustig i smaken jag tycker den påminner lite om guinness i smaken fast sötare, den är mörkt brun och lite lätt klibbig i konstistensen. Något som iallafall min oförstående make använder som skäl till att bojkotta memma-ätningen under påsk. Han tycker det ser ut som något som hör hemma i bebisblöjan och vägrar således att ens smaka. Men men, då blir det ju mer till mig. Man serverar det vanligtvis med kaffegrädde och lite strösocker på, men jag tycker faktiskt det är godare med vispad grädde till. Förr förvarades memman i näveraskar men nuförtiden har de ersatts av pappersaskar.

Liten rolig kuriosa som jag läste på wikipedia angående Memma är att det tydligen förutom att serveras som klassisk finsk påskefterätt brukar förekomma på middagsbordet när man firar det persiska nyåret. Häftigt!

Igår när vi satt i tv-soffan och tittade på Sverker hittat på i den här veckans avsnitt av Plus fick vi lära oss ett nytt ord. Ett ord som jag inte ens visste fanns men nu när jag har lärt mig det känns det som det kommer vara ett stående inslag i mitt vokabulär. För det var helt enkelt så bra.Vilket var då ordet som fick mig att nästan sätta min kopp te i halsen av förtjusning, jo fördyring. Fördyring!

Inslaget handlade om en gammal dam som fått sin hemförsäkring höjd pga en glömd tv-avgift som resulterade i betalningsanmärkning. Hon hade alltså råkat ut för en fördyring av sin försäkringspremie....

Jag tycker fördyringen rent generellt i samhället börjar kännas i dessa dagar av lågkonjunktur. Ett praktexempel är fördyringen av Ica's Kalimataoliver, för tre år sedan kostade en burk oliver 23 kr, nu ligger priset på hutlösa 37. Det är verkligen ett kors att bära i hushållskassan då det går åt rätt mycket oliver i vårt hushåll. Tur att Coopforum hade ett restlager med kalimata som endast gick på 20 kr burken, vad vi ska göra när de är slut återstår att se....Ja si tänk den där fördyringen, den breder ut sig...

Jag tycker att det inte är lika lätt att upprätthålla piffigheten i det snöslask som iallafall den delen av Sverige jag uppehåller mig i har varit förbannat med. Och nu när våren börjar spricka upp kännar jag riktigt hur behovet att vara chic kommer tillbaka. Hittade ett jättefint armband på happystore som manade  på det behovet lite. Eftersom jag redan har örhängen och hårspännen som liknar det så känns det lite extra mycket i ha-begäret. Såg framför mig vad snyggt det armbandet skulle vara med en fladdrig sommarklänning. Jag har ett väldigt fint vitt bomullstyg med små blå prickar som skulle passa väldigt bra till en sådan.

Och tänka sig, armbandet fanns i rosa också och det fans brosch som matchade med.....Ajaj...Det här kan gå illa, som tur är håller maken i plånboken i vår familj, jo jo här kör vi de gamla könsrollerna minsann. ;)

När man är sugen på smäktande kärlekssånger är Jo Stafford ett ypperligt val. Det är lite samma känsla på henne som på Patsy Cline tycker jag. Väldigt bra kvällsmusik, när man går och pysslar med något eller sitter och syr på kammaren. Hon är med sin mjuka röst är mycket passande när man är på det där romantiska humöret. Och det är man ju allt som oftast...

När jag var i Dalarna med mor på vävmässan i höstas så köpte jag material till en sån där söt hätta i hemslöjdföreningens monter. Har inte blivit av att jag gjort någonting på den än men så här långt har jag kommit. Det är riktigt kul att brodera faktiskt och inte alls svårt bara man fått lite kläm på det. Jag har inte helt följt de prickade riktlinjerna utan gjort lite som jag tyckte det blev snyggt. Nu gäller bara att få den andra sidan att bli exakt likadan. Den kommer nog bli riktigt söt men maken har ställt sig undrande till när jag i fridens namn ska ha på mig den. I samma andetag han säger det undrar han om jag inte kommer att tycka det är lite pinsamt att gå omkring med. Det är ju inte så att jag har resten av hembyggsdräkten så det blir en ensemle.

Men men, han ska allt få se. Jag ska nog få till en söt outfit med hättan som pricken över i. Jag har velat ha en sådan hätta ända sedan jag första gången såg en liknande på den söta Elsalill i filmen Herr Arnes penningar från 1919. Det är en riktig melodram och romantiskt så det river i själen men det slutar ju inte så lyckligt, inte för stackars Elsalill iallafall. Men hon är söt i sitt långa hår och sin hätta. Precis så söt ska jag bli när hättan är färdig, sen är det bara att ta på sig träskorna och köpa en get så kan man gå ut och mjölka om morgonen och känna sig riktigt fäbods-romantisk.

Jag gör min egen bodylotion. Har tröttnat på att köpa dyra krämer som inte håller måttet, en massa produkter därute innehåller ju allt möjligt skräp som läskiga parafinoljor och konstiga tillsatser. Om man undviker att äta halv och helfabrikat för att man inte vill stoppa i sig knasigheter varför smeta andra minst lika läskiga saker på sig då, huden tar ju upp ämnen som kan vara skadliga lika mycket som magen gör. Det tror jag på iallafall...

Den bodylotion jag gör själv är faktiskt bland den bästa jag provat att sen är det ju ruskigt kul att koka ihop mixturer och göra dekokter är ju bara ett plus. Jag kan nästan känna sig lite som en häxa ibland när jag står i köket och har saker kokande på spisen och örter som ligger och drar i vatten. Det är klart att jag använder köpegrejer ibland som som sagt ofta håller de inte måttet. Den från Crabtree & Evelyn som jag fick i julklapp luktar ju väldigt gott till exempel men den gör faktiskt inte så stor skillnad på huden. Den är faktiskt mer som parfym i krämform, vilket kan vara okej om det är det man är ute efter.

Det är egentligen väldigt enkelt att göra en kräm. Krämtillverkning brukar delas in i olika faser, vattenfas, fettfas och tredje fasen. I vattenfasen blandar man vätskan man ska ha i krämen i en skål och ställer i vattenbad. Jag brukar tillexempel ha i bland annat aloe vera juice, rosenblomsvatten och rosinfusion. Det beror ju lite på vad för typ av kräm man vill ha. Sen blandar man fettfasen i en annan skål och ställer i vattenbad, jag blandar lite olika oljor med hårdare fetter som exempelvis avocadosmör. En av mina favoritoljor är den kallpressade avocadooljan, det är en fet och lyxig olja som genom sitt höga lecitininnehåll gör huden smidig och elastisk.

De två delarna ska hettas upp till ca 75 grader sen häller man försiktigt ned fettfasen i vattenfasen i en tunn stråle under ständig omrörning, lite som när man gör majonäs. För att hjälpa krämen att gå samman behöver man oftast en emulgator den hindrar krämen från att skära sig. När krämen börjat tjockna är det bara att röra tills det svalnat sen har man stommen till sin kräm färdig. I fas tre blandar man sedan i de sista ingredienserna som inte tål hetta så bra. Man tillsätter fuktgivare som exempelvis glycerin, kanske lite e-vitamin och lite annat smått och gått som gör huden väl. Så tillsätter man även de eteriska oljorna man vill ha. Jag gillar ju speciellt ros, lindblom och benzoin i min bodylotion. De både doftar gott tillsammans och är de bra till en lite torrare hud. Lanvendel är ännu en eterisk olja som är bra till det mesta, den är ju lite friskare och örtigare i doften och jag tycker den passar särdeles bra till lite fetare krämer till händer och fötter.

Det finns många roliga recept att hitta på både Crearomes hemsida och det finns en uppsjö böcker i ämnet som är inspirerande. Mitt bocylotionrecept har jag hittat på själv efter att ha prövat många olika varianter i flera år har jag hittat en formula som jag tycker är helt optimal. Nu låter jag givetvis receptet vara hemligt, tänk om jag skulle slå mig på hudkrämsbranchen, då vill man ju inte ha avslöjat alla sina hemligheter i förväg, eller hur?

Denna veckas filmskörd som damp ned i brevlådan innehåll en liten lättsmält goding som visade sig liva upp det snöslaskiga mörker som inte tycks vilja ge med sig. Jag är sjukt trött på snö nu och längtar efter vår så det nästan är smärtsamt. När man känner sig sådär trött och nere i skorna finns det inget bättre än en rolig film och en skål glass.

Run fatboy run handlar om småtjocke Dennis (Simon Pegg) som fem år tidigare lämnade sin tjej vid altaret, gravid. Nu vill han ha tillbaka henne för han har sentomsider insett att hon är den rätta för honom. Men hon är givetvis inte riktigt med på noterna, desutom har hon en "seriös" pojkvän (Hank Azaria) som till skillnad från Dennis har ett seriöst jobb och springer marathon. För att visa tjejen att han med kan vara seriös så bestämmer sig Dennis för att ställa upp i ett marathon och han har tre veckor på sig att förbereda sig. Aj aj, är nog det man kan säga om det beslutet, för det blir smärtsamt för Dennis innan filmen är slut, så mycket kan man nog säga utan att avslöja alltför mycket...

Filmen bjöd på många skratt, ett riktigt bra soudtrack och mysig brittisk londonmijö. Dylan Moran (han är ju med i Black books bland annat om jag inte missminner mig) som spelar Dennis polare Gordon var givetvis mycket rolig, men så är ju han en rolig snubbe också. Skulle väl kunna säga att han var den som lyfte filmen som även om den var rolig och mysig kanske kan betraktas som en rätt lättviktig historia. Inget illa i det för ibland när humöret är på det viset kan det vara det bästa någonsin. Nästan så jag fortfarande så här en dag efter att ha sett den skrattar högt åt en del scener som Moran var med i....

Min make är en "biker". Fast det låter ju så fånigt att säga så, han är en motorcykelentusiast för att använda en mer värdig term. Just nu kör han en väldigt fin Triumph Bonneville -06 som är buteljgrön. Jag tycker den är väldigt tjusig. Den ser liksom ut som motorcyklar ska, inte som sådana där japanare som bara är massa kåpor i neonfärger utan klass eller stil. Nej så här ska det se ut. Bonneville´n är ju en retromodell också, men till skillnad från orginalen från 60-talet slipper man stanna med jämna mellanrum och meka med den. Tydligen så gick de gamla Triumpharna sönder hyfsat ofta.

I sommar har han lovat att skjutsa mig när jag vill bada. Kan se mig själv sitta på bönpallen i fladdrande kjol, med solbruna ben och blött hår på grusvägarna här utanför, lite som i serien "Tre kärlekar" fast jag tror nog inte det var Triumph de åkte då. Nu är det i och för sig olagligt och dessutom högst riskabelt att åka utan hjälm så det där blöta håret fritt för vinden får nog hålla sig till fantasin, samma gäller nog de bara benen, ujuj, vilka skrapsår man skulle kunna få annars. Men när man tänker på att bli skjutsad av sin make på den finfina hojjen är det helt enkelt roligare att tänka det i ett ultraromantiskt skimmer där kjolar fladdrar, håret flänger och man kan kyssa sin make i nacken utan att riskera ens någon tillstymmelse till kroppskada. I den fantasin är dessutom badvattnet alltid varmt, badplatsen totalt enskild och sadelväskorna på ett magiskt sätt automatiskt packade med kaffetermos och prickigkorv-mackor....

Min man är totalt hopplös på att fresta mig till att baka, trots att jag sagt att nu är det slut med "gluffsandet", vi har en tendens att fika ofta och mycket. I går efter lunchen utropade han att det inte fanns något till kaffet. Huvaligen att dricka sitt "efter-lunch-kaffe" utan någonting, inte ens en liten bit mörk choklad. Så jag fick ställa mig och baka igen, inte för att jag var vidare nödbedd. Denna gång blev det "Märtas skurna chockladkakor" från Sju sorters kakor. De blev rackarns goda och fyllde upp min nya kakburk som jag fick från systern som varit i Chamonix på skidsemester.

Igår kväll hade maken och jag fredagsmys. Eftersom vi skulle bort idag,så tog vi det en dag i förskott. hemgjorda hamburgare på det där extremt goda nötköttet vi köper från en bonde som har eget slakteri och jättefina kor, det är sån skillnad i smak. Till det gjorde jag en cole slow och klyftpotatis med timjan, så drack vi en varsin Spitfire ale till. Väldigt gott!

För riktigt fredagsmys är ju en bra film nödvändigt. Vi såg en favorit, "The Aviator". Leonardo di Caprio är mycket övertygande som miljardären och flygaren Howard Hughes. Cate Blanchett är extremt lik Katherine Hepburn och Cate Beckinsale är tjusig som Ava Gardner. Mycket fina interiörer och kläder gör att det känns genuint. En riktigt bra film med andra ord och väldigt mycket lyxig 30-tals känsla, precis som man vill ha det....

För ett tag sedan tog maken och jag beslutet att inte skaffa betal-tv, det vill säga kanalerna som inte ingår i de fria marksändningarna. Ansåg det en skymf att betala för kanaler som luckrar upp programmen med reklam. Vi beslöt oss för att istället för det lägga pengarna på att hyra film istället, så man kan se film utan att bli irriterad på 10 minuters långa avbrott då man blir itutad att köpa både det ena och det andra. Ett beslut som gav oss en väldigt härligt upphöjd moralisk känsla, nästan lika skönt som att bojkotta länder som vi anser gör något fel genom att inte köpa varor från det landet. (Prova det för fanken, det är gött i själen att känna att man som konsument har en stor makt i sina händer.)

Iallafall, just ikväll känns väl det där beslutet att inte betala för tv-abonnemang lite sisådär. För ikväll är det Desperate Houswifes, oh mon dieu. Jag älskar den serien och vetskapen att nya avsnitt visas som jag inte kan se grämer mig något fruktansvärt. Men men, det är ju lätt att ta ett beslut om att avhålla sig från saker om de inte är saker man saknar. Det måste ju vara genom att försaka det man vill ha kan man som man kan känna sig upphöjd. (ojoj, ännu ett steg närmre nirvana, jag försakar ett favoritprogram *ironisk*)

Mm...nja, försaka kanske är att ta i. För som maken poängterade. Tar man avgiften som exempelvis boxer tar ut för två månader tv så har man en Desperate houswife-box. Man får således ta och köpa sina serier istället, se dem när man vill, hur många gånger man vill och utan avbrott. Är inte det gött mos, så säg? Nu får man visserligen vänta ett tag på att boxen ska komma ut men, den som väntar på något gott....