Vid mitt skrivbord....

Har man inget att göra kan man sätta sig ned och titta igenom en katalog med symaskinstillbehör. Det finns svindlande mycket, som roliga pressarfötter tillexempel. Den här skaffade jag mig för ett tag sedan för att utöka det lilla sortimentet pressarfötter jag har till min gamla "Daisy". Jag har inte kommit mig för att testa den föränn nu, men som jag anade är jag hooked. Bisenveck, här kommer jag! Det här är alltså en bisesenfot, de finns i flera olika utföranden men är principen densamma, att man syr med en dubbelnål och de två trådarna tillsammans med en undertråd bildar ett veck. Kanalerna under pressarfoten gör att man kan sy flera veck bredvid varandra. Snajdigt tycker jag.

 

Så här blev testet jag gjorde på en bit bomullstyg och det blev ju snyggt med en gång. Kan verkligen se framför mig vad fint det skulle bli med en rad sådana här veck på en enkel blus till exempel. Här skall det testas minsann, veck hit och veck dit....Sen är det bara att sätta sig ned och försvinna in i husqvarnakatalogen igen och se vad mer för roliga tillbehör man borde skaffa sig.

 

 

 

It's amazing how many things you can get for the old sewingmachine. This is my newest thing and I'm totally lost in the husquarna-catalog.

Ja, så var det där med den nya bilen som jag nämnde i förra inlägget. Både jag och maken tröttnade på att köra runt i en själlös V70 och köpte oss en härlig 88:as 240 i riktigt bra skick istället. Nu är det helt plötsligt mycket roligare att vara ute på färd, vi har till och med hunnit med en kvällscruisning på stan. Igårkväll laddade vi med cips, läsk (ja, man får äta i bilen, men försiktigt) och bra musik och tog en vända. Det var väldigt trevligt att åka runt och snacka i schysst bil, något som jag helt missat. Tydligen gjorde maken sånt jämt i sin ungdom med sina polare och nu har även jag blivit invigd. Maken har alltid varit något av en volvoraggare och jag antar att jag är det med nu. Fru Volvoraggare...... Men vi åker inte runt när andra kan vara ute, nej huvaligen, söndagskvällen tillexempel var väldigt trevlig för en tur och man slapp trängas med de vanliga raggarna. (Sen får man ju skära ned på sånt där till ett minimum och bara unna sig ibland, man vill ju inte vara en miljöbov.) 

We got ourselfs a new ride. A Volvo 240 from 1988 in real good condition. A very nice car indeed......Love the old classic volvo's.

I helgen tog maken med mig på en tripp i vår nya bil (!) till Gelleråsens motorbana utanför Karlskoga. Där var det nämligen Classic racing, det vill säga, motorcykelracing på gamla maskiner. De äldsta tror jag var från 40-talet men det var mest 60 och 70-tals cyklar. Jag packade picknickkorgen full med smörgåsar och te och vi begav oss.

Det första vi möter när vi traskar in på området är en medelålders man som håller på och byta skinnställ och som utropar när han ser oss "-Det där ser bra ut!" Jag fattade ingenting, och tittade mig omkring. Sen sa han igen. "-Vad fin du är, vad roligt när folk klär upp sig för att gå på racing." Jag tackade så mycket och log stort, sedan gick vi vidare. Jag insåg alltså redan där att det här kan komma att bli roligt, om karlarna inte bara förstår sig på cyklar utan även förstår att uppskatta en fin stass och kan det ju inte bli för tråkigt. Jag hade nämligen dagen till ära satt på mig min rosa klänning, tillsammans med min nyfärgade röda jumper och en rosa angorabasker var det fakiskt väldigt tjusigt (glömde dock ta kort på det). Tråkigt blev det inte, man behövde inte sitta länge i oset av tvåtaktsolja och bränt gummi för att komma in i stämningen. Att dessutom samtidigt njuta av en sirapslimpesmörgås med ekologisk medvurst på hjälpte verkligen till att öka myskänslan. Sirapslimpa har jag inte ätit på åratal, så det var med barndomsvibbar man satt där, tog några bett från sin smörgås, tittade på alla cyklar som ven förbi och njöt av en dag ute i det fria ....

Allra roligast var sidovagnsloppet. Innan de kom in på banan sa jag till maken att det kanske man skulle prova. Skaffa sig en gammal hoj med sidovagn så kunde vi börja tävla också. Det var innan jag såg hur det gick till. Jag såg framför mig hur man satt i sidovagnen med filt över benen och njöt av en tur. Det var lite mer action i verkligheten. Sidsnubbarnas jobb var inte att sitta med filt över benen som jag trodde, utan hänga på sidorna och över däcken för att det inte skulle välta när det gick av bara h**vete i kurvorna sen när de passerat kurvan slängde de sig raklånga fram på  sidovagnen för att inte öka vindmotståndet. Våghalsigt med andra ord och inget jag skulle vilja testa.

Den här bilden är tagen innan loppet började när sidovagnarna höll på att ställa upp sig i rätt ordning, senare var det omöjligt att ta en bild för de ven förbi alltför snabbt....

This weekend my husband draged me along to a Classic racing event, old bikes on a racingtrack. I first thougt it would be boring but o'boy I was wrong. It didn´t take long before excitement was a fact. And togehter with the sandwich-picnic i prepared we had a smashing time. I especially liked the sidecar-racing, very fast and thrilling.

Häromdagen hade mor kommit över en stor påse med knappar ur vilken jag kunde plocka av hjärtans lust. Min glädje var stor eftersom en hel del av knapparna var röda, min favoritfärg i mångt och mycket. Det fanns lite smått och gott och jag kom hem med två stora burkar med blandade knappar. Härligt! Finns det något roligare än knappar att plocka med?  Väl hemma satt jag en stund och tittade igenom min knappsamling som vid det här laget blivit någorlunda respektingivande. Knappar kan man ju liksom inte få för många av.

 

 

De här kommer jag inte ihåg vart jag fått dem ifrån, men de är stora som en enkrona ungefär och alldeles underbara i kvalitén. Tyvärr har jag bara två och eftersom de är så fina så drar jag mig för att använda dem. Jag tar istället fram dem med jämna mellanrum och tittar på dem.

 

 

De här jag har fått från mamma, jag tror de kommer hamna i en röd kofta vad det lider. Tycker speciellt om den där lilla hinten av guld på sidorna, det känns lite lyxigt.

De här köpte jag för en liten peng på en gammal lanthandel på Kinnekulle för flera år sedan. Tyvärr hade jag inte så mycket kontanter på mig och när jag sedan väl åkte tillbaka, en lång tid senare, hade den lagt ner. Jag grämer mig forftarande att jag inte åkte tidigare.....De här är också sådana som känns för fina för att användas, men någon gång kommer jag nog hitta rätt grej att sätta dem på. Tills dess får de ligga i min speciella låda och tas fram vid speciella tillfällen.

De här tre var med i knappsamlingen jag fick av mamma. Är de inte söta? Jag tror de kommer hamna i ringningen på en liten holkärmsblus.

 

Även dessa var med i min senaste förvarv. Röda knappar med ankare på, perfekt. Synd bara att det inte fanns fler. Har faktiskt haft en tanke på att man kanske borde göra om de stora till örhängen. Vi får se.....

Så till de sista bland mina röda favoriter. Liksom de två tidigare var även de här med bland de jag fick av mor. Målad plåt och riktigt retro. Lyckan är gjord eftersom det fanns en hel del av dessa. Här behöver jag inte snåla utan kan frossa i röda knappar i framtiden utan att vara rädd att de skall förfaras....

I recently got a bunch of buttons from my mother, very kind of her indeed. A lot of the buttons where red my favorite colour. Sorting buttons must be the most fun thing to do, at least in my world. I also started going through my old buttons and this is my absolute favorite ones....Pretty as gems, almost so pretty that I don't want to use them, just have them in my special box and look at them from time to time....Pretty, pretty.....

När man är ute i skogen och plockar bär kan man gärna ta med sig några kvistar Skvattram hem. Det är en liten buskväxt som växer främst i barrskogsmossar, till exempel precis bredvid blåbär och lingon, där jag plockade mina kvistar. Den har en stark aromatisk doft som påminner lite av en blanding av citrus och lavendel och den är ypperlig att använda i garderoben som doftmedel, både på grund av att kläderna får en god svag doft av Skattrammen men även för att motverka mal i yllekläderna. Mamma berättade att de alltid tog med sig lite Skvattram hem från skogen när de plockade bär när hon var liten, och använde som variation till lavendelpåsarna. Jag har hängt upp en färsk kvist i min garderob och så har jag lite på torkning. När den torkat sedan tänkte jag sy små påsar och stoppa dem fulla och sedan lägga in dem mellan lakanen i linneskåpet.

 

When I went  berrypicking in the woods the other day I also picked some Rhododendron tomentosum or "Svattram" in swedish. It has a very aromatic smell and can be used in the linencloset to ad a nice smell and repel moths. My mother said that when she was a child they always picked some and used instead of lavenderbad in their wardrobe.

 

Först blötte jag ned tröjan så att färgen skulle gå på jämnare, sen doppade jag försiktigt ned den i grytan som innehöll vatten, en skvätt baylan (som hjälper till att få färgen jämn) lite ättika, lite natriumsulfat (färgsalt) samt färgpulver (jag tog ca 2,25 gram cerise och 1 gram gult till tröjans 250 gram). Färgbadet skall upp i ca 90 grader innan man lägger i ullen. Precis när man lägger i är det viktigt att röra om ordentligt (fast inte alltför häftigt så det tovar sig) så att färgen går på jämnt, sen får det ligga i färgbadet tills all färg gått på, min tröja fick ligga i i ca 40 minuter. Med jämna mellanrum får man röra i det så att det inte blir ojämnt.

 

 

När man så färgat färdigt är det bara att ta upp och låta det svalna lite innan man tvättar bort eventuell överloppsfärg. Sen är det klart! Man måste säga att det är ruskigt praktiskt att kunna färga om någonting som man tröttnat på, gammalt blir helt plötsligt nytt och fräsht.

 

Jag måste säga att tröjan blev mycket mer i min smak som röd, att jag inte tänkt på att färga den tidigare. Färgskiftningarna från garnet syns fortfarande så där det var orange är den röda lite varmare. En fin effekt som gör färgen lite mer levande.

 

 

Tillsammans med pärlknapparna som verkligen blev pricken över i tror jag att detta kommer bli favoriten i höst. Åh, så flott!

 

 

Idag var vi ute i skogen och plockade svamp. Det var med en väldig frid i sinnet vi kom hem med kanske inte skrytmycket svamp, för de var fortfarande rätt små.Både maken och jag är egentligen värsta lantisarna som trivs bäst bortom asfalt och trafiklarm. Det gjorde inte vår längtan till att hitta rätt hus mindre kan jag säga, för vi letar fortfarande efter den där mysiga stugan på landet där vi kan skrocka framför brasan, drickandes vårt te på gamla dar....Där ska vi odla grönsaker och ha getter på vilkas mjölk jag skall göra getost. Jag kan verkligen se mig själv traska ut tidigt om morgonen i mina röda kurbitsträskor för att hälsa getterna godmorgon och sätta igång med mjölkningen. Vill man bli inspirerad till just en sådant där livsbejakande härligt naturnära sätt att leva föreslår jag att man tittar på "Det goda livet" som under sommaren gått på svt. Det sista avsnittet går på måndag men om man vill titta ligger det fortfarande kvar några avsnitt på svtplay.

 

I morgonbitti skall vi gå ut i skogen igen. För när vi plockade våra kantareller såg vi massvis med bär, både blåbär och lingon. Eftersom vi inte hade med våra bärrepor så blev det bestämt att söndagen skulle ägnas åt bärplockning. Man kan ju inte annat än att bli euforisk vid tanken på hur mycket skogen har att ge förutom frisk luft och vackra synuppleverser. Gratis mat bara att hämta. Hur bra är inte det?

 

Today we went out to the deep woods in hunt for chanterelles. Both my husband and I really love nature and todays outing really made us yearn even more for the little house in the country that we've been searching for so long. The countrylife is really the life to live and I can't wait to have a little garden to grow vegitables and herbs in. Or to maybe have goats to make goatscheese. How I long for that utopia to come true.....

Åter tillbaka efter en trevlig tripp till västkusten, med massa fina stunder i bagaget känns det nästan lite moloket att ha minisemestern bakom sig. För det var väldigt trevligt. Vi lyckades klämma in en picknick på goda bagels nere i hamnen, långpromenad i slottskogen med hunden som kände sig som hemma (de första åren av sitt liv promenerade vi ju där varje dag). Så träffade vi vänner för en pizza och öl på Götas nere vid mariaplan (de har den bästa pizzan där och både maken och jag tar alltid "tre formaggio, gott!). Sen klämde vi även in en rejäl tur på stan då vi gick runt och stosade och tittade i affärer. Jag fyndade ett bomullstyg som jag tror jag kommer sy i precis samma modell som den rosa.

30 kronor tyckte jag det var värt (köpt på second hand affären nere vid kaserntorget) och om jag är lite smart så tror jag nog att jag får ut det till en klänning, även om det blir lite på håret att det räcker....

Såhär blev min holkärmsklänning i sin helhet. Är verkligen förtjust i holkärmen och jag spår en framtid med fler plagg med sådana. Tyget är en riktigt skön bomull, en lite tjockare sort som gör att klänningen känns lite mer slitstark än andran. Perfekt till finvardags med andra ord, för man vill ju vara fin även till vardags....

Det där med veckning tycker jag varje gång är så besvärligt och jag svär över tvånget att räkna matte i en sådan glädjekälla som sömnad. Det brukar oftast bli så att jag viker och viker, försöker räkna  ut hur stora vecken skall vara i förhållande till tyget och midjemåttet, men sedan tröttnar och gör det på känsla istället och testar mig fram....Lite som musiklektionerna var när jag gick på musikskolan när jag var yngre, jag tröttnade på att räkna (noter och sådant) så till slut blev det så att jag spelade på känn istället....Det tog rätt lång tid innan min musiklärare märkte det faktiskt.... Hur som helst, vecken blev bra till slut....Det här kommer nog bli en favorit, det är iallafall en sak som är säker....

Som accessoar tog jag tillfället i akt att inviga den fina strassbroschen jag fick av makens morfar sist vi var uppe och hälsade på. I själva verket fick jag flera, en hel ask med olika smycken varav det här var ett av dem. Jag bär den med stolthet och tänker på den söta lilla morfar'n som faktiskt känns lika mycket min som makens......

 

This is how it turned out. I'm very pleased and this will surely be a favorite. Love the silouette and the feeling of the quite sturdy cotton that makes it perfect for a more stylish everydaydress that. Today I wear it with the brosch my husbands grandpa gave me last time we went to se him. I wear it and think of that lovely old (95 yers old) man that feels everybit as much as my grandfather as he is my husbands.....

Ibland händer det bra saker, som till exempel i går kväll då jag knåpade på en ny klänning och helt plötsligt insåg att den kommer vara klar tills på tisdag då jag och familjen drar ner till Göteborg. Jag ska klippa mig bland annat, så ska vi hälsa på kompisar och ha det allmänt trevligt.

Klänningslivet ritade jag i söndags då jag insåg att jag inte provat att sy några holkärmar än. Jag försöker ständigt göra lite förändringar på det jag gör så jag lär mig så mycket så möjligt. Så jag tog fram papprena och ritade om mitt basmönster, flyttade lite på bystinprovningen och ritade på holkärmar. Holkärm visade sig dessutom vara nästan pinsamt enkelt att göra så det var snabbt gjort.

Jag valde att göra klänningen i ett rosarutigt tyg som väntat ett bra tag på att bli tillklippt, jag tyckte det var bäst att ta tillvara på sommaren och sy i ett ljust somrigt tyg därför fick de härliga mörkare rutorna vänta. Efter jag klippt ut tyget så sa det bara vips så var livet färdigsytt, sen var det bara att börja på kjolen som jag tänkte göra veckad. Vips så var också den nästan färdig. Nu har jag bara fållningen kvar och lite handsömnad. Festligt vilken arbetsenergi man kan få ibland, när man är helt uppe i varv, sjunger med "Andrews sisters" tralliga låtar och syr så man blir så svettig om händerna att man får gå och vaska av dem med jämna mellanrum....Det är verkligen en härlig känsla...

 

 

A little sneakpeak on a dress I'm almost finished with, I started making it this sunday and I'm very pleased that it soon will be done because then I can wear it for our trip to Gothenburg tomorrow. Always nice to wear the newest thing when your'e  going away. I'm going to get my hair cut at my old hairdressers, don't really trust anyone else, and we're going to wisit old friends.

Sassy Lassie har just nu en riktigt fin giveaway.....Riktigt fina saker där att hålla tummarna för. För att vara med och tävla ska man välja ut det plagg hon sytt som man tycker är finast och lämna en kommentar om det på hennes blogg, så får man ju extra poäng för att skriva om det på sin egen blogg förståss. ;) Tävla det gör man här!


Jag gillade Betty Draper klänningen bäst (se nedan), fina detaljer och väldigt glammigt snitt. Tror nog det är dags att jag själv syr mig en liten coctailblåsa, för jag har ju mest ägnat mig åt de mer vardagliga typerna av kläder faktiskt....

Naturen ska man ju vara snäll mot. Här kommer två skönhetstips om hur man använder saker flera gånger....


Tips ett:  Det här tipset är inte bara ekosmart utan även i fråga om tid riktigt rationellt. När jag står och borstar tänderna och tvättar ansiktet på kvällen brukar jag ibland ta mig ett fotbad samtidigt. Smart och smidigt, i min rosa skurhink. Eftersom skurhinken är oval så får man precis plats med fötterna däri. Fotbadet består av varmt vatten och grön såpa. Grönsåpan gör huden jättemjuk och gör fötterna fina och glada. Så när man borstat färdigt och kliver ur sitt bad, då är det bara att sätta på "mopp_ur_kramaren" ta fram moppen och svabba av golven lite. Två flugor i en smäll alltså. Rena fina fötter samt rena fina golv, det känns dessutom så otroligt bra för själen att återanvända något så basic som fotbadsvatten. När jag moppat färdigt kryper jag till kojs och smörjer in fötterna, ibland (när det är kallare väder) tar jag även på ett par raggsockar. På morgonen sedan är det en väldigt trevlig känsla att gå upp ur sängen, kliva på rent golv med mjuka fina fossingar. (Det ju av vikt att man håller sin skurhink fräsh, annars så är ju fotbad i den hyfsat bortkastat.)

Tips två: Jag hade länge lite skuldkänslor för all bomull jag använder upp i form av bomullsrondeller som jag använder till mitt ansiktsvatten. Även om jag kör på den ekologiska sorten så blir det ju en del skräp som skall tas hand om. Så en dag insåg jag att rondellerna med ansiktsvatten faktiskt inte är såå smutsiga, jag menar, jag har ju ändå rengjort ansiktet innan jag använder dem. Så istället för att slänga dem lägger jag dem i en liten hög så de får torka sen återanvänder jag dem till nagelacksbortagningen (Jag har märkt att ansiktsvattnet faktiskt gör nagelbanden lite mjukare.) och ibland om jag behöver ta bort ögonmaken med bomullsrondell så använder jag den med ögonremover innan jag tvättar ansiktet som vanligt med rengöringskräm.


Two ecofriendly beautytips...
1) When you're brushing youre teeth in the evening, make yourself a footbath using water and soap in your mop bucket, the oval shape is perfect for feet. Then when the brushing of teeth and cleansing of face is done with, use the water to a quick moping of the floors (maybe not all the floors if you have a big house, but round the bathroom and bedroom atleast.). Then go to bed and rub your feet with footcream maybe put some warm socks on and sleep knowing you'll wake up with beautiful feet and clean floors.
2)Instead of throwing away the cottonpads (of course organic cottonpads) that I use with my skintonic twice a day after cleansing my face, I save them in a neat pile to let them dry, and then use them once again for example when I remove nailpolish. A good eay to cut your cottonuse in half and also I find that my rehydrating skintonic really makes the cuticles a bit more well, rehydrated after using nailpolishremover.

 

En sak som nästan alltid händer när jag syr på någonting är att jag hela tiden tänker på nästa grej jag vill sy och nästa efter det. Nu är jag snart färdig med min klänning och hela tiden tänker jag inte på den jag gör, utan på den som kommer efter. Undrar just om det är bra eller dåligt. Jag menar det är ju alltid bra att med framförhållning, men å andra sidan är det ju säkert bra att stanna upp och uppskatta nuet. Så där ja, lite filosofi inflätat i något så vardagligt som att sy.

 

Jag är verkligen frälst i rutor just nu, rutor hit och dit. Det är väldigt fint. Knappar det är inte dumt det heller. Mina favoriter förvarar jag i hjärtasken jag fick av maken, förut var den fylld med choklad, nu är den fylld med fina knappar.

 

Nästa gång blir det nog det gulrutiga tyget. Sen blir det nog det blåa. Det är verligen härligt att lägga ut tyger och knappar för att grunna på vilken komposition nästa plagg skall ha. Jag tror det blir gulrutigt med gula kappar, blårutigt med inga knappar alls, utan bara lila skärpspänne. Sen är bara frågan vilken sorts krage som passar bäst...Jisses vilka valmöjligheter!

 

 

 

I'm soon ready with my teadress and allready I begin to think about next projekt. It will be dresses, cause I'm a big dressfreak right now. Maybe in the yellowpurple cottonfabric with yellow buttons, and after that the a dress in the blue. It's so nice to take out the material and think about dresses that haven't been born yet....

Jag håller på och sy för glatta livet, på min "teadress" i ljuvt lilarutigt bomullstyg och när jag syr tänker jag på den här scenen från "Oh brother..." För tyget känns som det skulle passa in där, modellen likaså. Det ju är ljusa skira toner i hela filmen och det är rackarns snyggt. Länge har jag varit hemfallen åt starka klatchiga färger men jag tror nog att det ljusa håller på att vinna mer mark. Det är ju alltid roligt med lite förändring. Jag hoppas på att klänningen skall bli färdigt i morgon för på fredag skall jag iväg till stora staden och hälsa på morfar och äta middag vännerna och det är ju alltid trevligt med en ny klänning till sådana tillfällen......

Även om jag just nu är inne väldigt mycket på 40-tals klänningar så kan man ju inte förneka att dessa är helt fantastiska. Bilderna var med i ett modereportage från Femina någon gång mitt på 50-talet, kommer tyvärr inte ihåg exakt men jag tror det var -57. Tjusigt, tjusigt!

 

 

Some lovely dresses från the swedish womensmagazine "Femina" issued in the middle of the 50s, think it could have been 57.