Vid mitt skrivbord....

Just nu är min hjärna överlastad av tankar och kval. Som vad i helskotta man ska göra med resten av livet, vart ska man bo, hur ska man få sina drömmar att gå ihop med den bistra verkligheten. Sådana lätta tankegångar alltså... Som man klarar av med en klackspark....

När man då känner hur dessa djupsvarta existentiella kval börjar ta över i hjärnan får man försöka tänka på något annat mycket roligare, något enkelt som hjärnan aktiveras av per automatik....Som knappar....Är man knapp-o-man så är man och jag tror nästan att jag skulle kunna resa mig från dödsbädden om någon skulle ropa ut att den hade en massa osorterade knappar bara att ta för sig av....

I min beställar-mani häromsistens så klickade jag hem lite 40-tals knappar från ebay. De kostade inte så mycket, frakten var dessutom billig så jag tycker det blev en riktigt bra skörd. De är alla gjorda i fin gammal plast, dock inte bakelit tror jag...De är dessutom oanvända och det fanns en hel del mer från samma säljare. Det gillas och nästa gång jag syr på något som jag känner att jag behöver en speciell knapp till, ja då har jag ju ett ställe att titta på....Sånt känns betryggande....

Jag gillar de där lite mer utsmyckade knapparna speciellt när de är i form av blommönster. Att jag dessutom inte läste så noga på beskrivningen gjorde att både de blå och de röda var överaskande stora. En glad överaskning för stora knappar det behöver man ju alltid....

 

To block out other existential questions regarding "what to do with life and how to live" I like to think about buttons. These I resently got from a nice ebay-seller and good luck there are plenty more from where they came from so if I find myself in a button-emergency I know where to get some more...

Jag har länge varit sugen på ett par röda Hasbeens. Men obeslutsamhet angående modell och brist på finansiering har gjort att jag inte skaffat mig några. Men ibland går jag in på hemsidan och funderar på vilken sort jag helst vill ha. Det skulle ju vara ett par sandaletter och jag tror nog att de här är mina favoriter men de nya randiga strandsandaletterna gick ju inte av för hackor heller. Så......Det är nog allt en sak som det skall kluras på lite till på......

Jag måste också säga att den röda axelremsväskan och skärpet som syns på den tjusiga reklambilden här nedan känns väldigt begärliga med. Det enda som är lite synd angående skärpet är att det bara var en storlek, 104 cm. jag vill ju att skärp skall sitta tight i midjan och kan ibland störa mig på om det blir en för lång flärp "över" i midjan. Nu är ju bara frågan om man stör sig på det när det gäller det här skärpet, för det var ju annars rackarns rött och fint...Det ska jag klura lite på det med....Jag har ju letat efter det perfekta röda skärpet i många år nu, så lite till kan jag allt vänta....Medan jag klurar...

 

 

I've been thinking about getting a pair of Hasbeens for a long while now. Just can't decide on what modell. But the color will be red, of course, and maybe I should get me myself a bag and a belt also....Aren't they nice?

En sak som jag ofta glömmer bort när jag syr är att ibland även göra lite bra slitvänligare vardagskläder. Jag går ofta istället på de där lite tjusgare vardagskläderna eller festkläderna som man känner sig snygg i men som kanske inte alltid är sånt man vill slita på allt för mycket. Nu har jag äntligen tagit mig för att börja bättra på min garderob i den den aspekten. Jag har nämligen sytt mig själv en flanellskjorta. Ett väldigt användarvänligt plagg som jag tror kommer slitas på så det duger. Tyget är dessutom mjukt som en nallebjörn mot huden och klassiskt rutigt precis som skjortor ska vara. Den här gick på bara några timmar att sy eftersom jag fått in bra rutin på mitt blusmönster nu och jag dessutom gjorde den förenklade modellen med bara en bystinprovining. De mintgröna blomknapparna kommer från samma ställe som tyget, det vill säga outletten i Brännebrona (jag kommer sakna den oerhört när den slår igen). Det betyder att den här skjortan kostade runt 25 kr i materialkostnad. Det tycker jag är rätt skapligt....

Vi har bestämt oss för att även ta in lite skor för att ta med till mässorna och sälja förutom våra garner och färger. Det började så att mamma såg "skorna" när hon var på en grossistmässa, och ja, man kunde inte köpa dem som privatperson, men om man blev återförsäljare minsann. Så vi blev i skobranchen också. För både mamma och jag såg modeller vi själva ville ha som inte fanns att få tag på på annat sätt. Förhoppningsvis är det fler är vi som gillar dem. Vårens försändelse kom precis två dagar innan mässan, men vi låg ju sjuka och kunde ändå inte åka. Så nu får skorna vänta några månader till nästa mässa istället. Märket är portugisikt och heter Dkode. De är i riktigt fin kvalité, välsydda och sitter som en smäck på foten, för att vara högklackade är de dessutom riktigt sköna.

Vi har tagit in fler modeller än den här, men den här är min absoluta favorit och jag bara längtar tills snön försvinner och man kan börja använda. För sådana här skor har jag letat efter länge...Det är nästan så att jag vill lägga undan det andra paret i min storlek också bara för att vara på den säkra sidan, om jag skulle tappa bort mina, eller hunden skulle bita på dem eller, ja...olyckan skulle vara framme helt enkelt....Är de inte tjusiga så säg? Gjorda i finaste skinn både utvändigt och invändigt, med en lagom hög klack (6 cm) och en alldeles, alldeles underbar retro design.

Det började med mammas gröna. Som jag alltid älskat, sen köpte jag det marmorerade röda, sen behövde jag bara två till och då skulle jag vara nöjd. Det var iallafall vad jag sa till maken och vad jag sa till mig själv. Jag tror nog att vi båda två kan fastställa att det inte så inte är fallet. För jag undrar allt när man kommer känna sig nöjd. Med bakelitbeståndet alltså.....Och sen, om man någon gång skulle känna sig nöjd med sitt antal armband och inse att man faktiskt inte behöver något mer. Ja, då finns det ju örhängen och halsband kvar......Ja, för varför ska man göra något halvhjärtat när man lika gärna kan göra det maniskt?

Ibland när jag inte har något annat att göra kan jag samla alla mina armband och försöka bestämma vilken jag tycker är finast och vilken som skall få bli favorit. Det är lika svårt varje gång, det går bara inte. För de är ju så fina allihop.....

I've got a new mania, a bakelitemania, and my collection is now two months into it quite a bit larger than it was before when I just had the single applegreen one to brag about....

Ja, när man legat nere ett tag så är det nästan lite svårt att hålla isär de olika ämnena för inlägg som jag tänkt på under min vistelse i sjukrummet...Vart ska man börja? Jo, jag tror vi tar en liten sneakpeak på en vårstass jag funderade ut för ett tag sedan och nästan fick färdig innan hostan kom. Egentligen så föredrar jag ju att visa upp färdiga saker men regler är ju till för att brytas, inte för att det var en regel från början ändå....

Randigt är alltid fint, det är min melodi och den här ensemblen längtar jag efter att få inviga när värmen kommer.... För vad sägs om en rödvitrandig topp med ankare på, matchande blåvitröd-randiga bakelitörhängen och blå 40-talsbyxor med nedvikt fickkant dekorerad med en fin knapp. Kanske skulle man slänga på en basker också, blå eller röd kanske. Det har jag ingen än, men sånt går ju att ändra på....

Toppen är en vanlig trekvartsärms sak i bomullsjersey, det enda som behövs innan den är färdig är fållning av halsringning och ärm. Så ska ju ankaret strykas fast, det köpte jag på Etsy i julas, inte dyrt alls och jag har dessutom 7 stycken till...Ankare får man ju liksom inte för många av.....

Någorlunda iallafall, tillräckligt för att kunna kravla mig ur sängen och hämta iBooken och skriva ett litet inlägg och lyssna på en låt eller två (Mando diao, givetvis!) i lurarna innan tröttheten tar över igen...

En sak som blir påtaglig när man är sjuk är att det här med husdjur ibland är ett aning tudelat nöje. För det är inte kul att släpa sig ut på hundpromenad när man är feberyr och hostig. Maken upprepar sig gärna och hävdar att "- det  inte väger upp för besväret"..Nåja, han är inte uppfödd med djur och har således kanske en annan inställngning. För jag tycker oavsett besväret att det i alla lägen är värt det, även om det ibland givetvis känns lite kärvt....För när man är frusen och så gott som döende (typ) efter den där promenaden, då kan man ju med gott samvete kravla tillbaka i sängen och vila...Och vem värmer inte ens frusna fötter bättre om den där jycken som så gärna gör sin matte den lilla tjänsten...Nu ska man visserligen inte glömma att det gynnar hunden med, för hon föredrar ju alltid att ligga och tryna i sängen eller soffan framför sin egen hundsäng på govlet.....Kanske en lite bortskämd men...Vad ska man göra när de är sådär söta och bligar på en med de där stora, bruna, trofasta ögonen, det går ju inte annat än att klappa på sängkanten och låta henne skutta upp...Sen att hon tar upp halva sängen, det är en annan femma....


Den här bilden tog jag på en solig promenad några dar innan jag blev sjuk. Tjusig flicka, eller hur?

Jorå, nu har det hänt...Jag har fått influensa, och det är inte den där trevliga sortens sjuka, då man ligger och myser i sängen med en god bok och tar det lugnt. Snarare är det ett fall av, olidliga hostattacker, frossa, lite febertoppar då och då, illamående och en ihållande huvudvärk. Som grädde på moset har även maken insjuknat så den där omvårdnaden som jag annars är så bortskämd med när jag är sjuk har tyvärr fått utebliva en aning... Så istället för ett sömnadsinlägg denna tisdag så blev det en hostning och en harkling och jag insåg att jag inte orkar ta de foton som jag tänkt. För innan jag blev sjuk hann jag sy en kortärmad flanellskjorta (väldigt enkel modell och jag satte nog tidsrekord på att få färdigt ett plagg), jag hann även påbörja ett par byxor i 40-tals stil med fickor med nedvikt kant och knapp och så fick jag en del bra paket i brevlådan som jag tänkte visa upp....Men dessa saker får jag skriva om när huvudet slutar dunka...Vilket kanske tar några dar....

Ikväll var mina favoritgrabbar på teve, för jag gillar faktiskt en del modern musik också. Till exempel favoritgrabbarna från Borlänge, Mando Diao. Deras Unplugged skiva har gått varm i lurarna i några dar nu och jag har märkt att jag fått till ett riktigt bra sy-flow. Kan det bero på musiken? Det är det ingen som vet, men det hjälper säkert i vilket fall som helst att ha lite gung i knäna när man klipper till (inte för mycket dock, så man klipper snett) och något lagom tralligt att sjunga med i. Just som jag återupptäckt min lite smått maniska förtjusning över dessa grabbar och funderar på att flytta till Dalarna så passar SVT på att visa denna konsert på teve. Lämpligt! För de som missade den går den även i repris några gånger och så finns ju det smidiga SVTPlay. (Videon ligger ute till och med mitten av mars.) Jag tycker dessutom de får stort plus för de snajdiga folkdräkterna. Folkdräkt är ju alltid snyggt, även på rockstjärnor.....

Även om jag längtar efter våren nu så måste jag erkänna att snö är rätt mysigt det med. Iallafall när man kan sitta inne i mors stuga framför brasan och värma sig. Röda stugor gör sig nästan bäst under ett täcke av snö med rök som kommer upp ur skorstenen.

Idag var det tänkt att maken och jag skulle åka till Göteborg och göra lite ärenden över dagen men vädret kom ivägen. Istället sysslar jag med lite allt möjligt annat som också behövde göras.... Som att snickra lite lådor som skall med till mässan nästa vecka, väva, sy på ett par nya byxor, steka plättar till lunch och gosa lite med hunden som nu är helt frisk....

 

Two days of snowing and the cottage is complety covered again, best to stay at home infront of the fire and wait it out...

 

Jag älskar att lära mig nya saker, speciellt när det har med hantverk och textil att göra. Jag har även en sån otrolig tur att ha en mor som sitter inne på en hel del kunskap inom det området som jag kan fråga och få lära mig av. Både saker som hon fått med sig från sin uppväxt med en textilintresserad mamma och mormor, samt sånt hon lärt sig genom sin utbildning. Det senaste som jag börjat med är att väva och jag gillar det väldigt mycket.

Det var för några månader sedan som uttryckte jag min önskan att lära mig väva och mamma tog fram sin "Lill-Stina" och vi satte en väv så jag kunde börja....."Lill-Stina" är en liten bärbar vävstol, det var konstnären och uppfinnnaren Sture Ekengren som konstruerade den modellen till sin fru textilkonstnär Kerstin Ekengren för att hon lätt skulle kunna ta med sig sin vävstol vart som helst när de var på sin stuga på Järvsö. Min mamma jobbade hos dem sommaren -67 och då köpte hon sin sin "Lill-Stina". Den är liten och söt och är en bra vävstol att börja sin vävkarriär på. Sen tycker jag att namnet "Lill-Stina" är ett väldigt sött namn.







My mother is teaching me how to weave. It's a bit tricky but superfun. And the thought of making my own scarfes, carpets and blankets are real soothing. Hera I'm making a silkscarf, with a shiny mullberrysilk in the warp and a fuzzt chenillesilk in the weft.

Idag blev det soppa med nybakt bröd till middag. Det är ju ändå torsdag. Alltid när man äter soppa så inser man att soppa är rackarns gott och äts för sällan. Idag blev det grönsakssoppa med potatis, purjolök, morot, palsternacka, röda linser och vitlök. Jag lät grönsakerna fräsa i lite olivolja sen hällde jag på en liter vatten ungefär och i med två eko-buljongtärningar. Så kryddade jag med lite, lite röd currypasta. Knappt märkbart men ändå lagom mycket för att ge en fin liten brytning. Det blev en enkel men väldigt god torsdagssoppa.....

 

 

Till soppan åt vi nybakat surdegsbröd som jag gjorde iordning i gårkväll och som fått jäsa till idag. Det är något alldeles speciellt med bröd som precis kommit ut ur ugnen, som är så varmt att det knappt går att skära och som serveras med smältande smör och lite havssaltsflingor på. Obeskrivligt gott och hade det inte varit för att soppan var så god så hade jag gärna ätit bara brödet till lunch.

 

 

Today we had vegetablesoup for lunch, made of potato, carrots, leeks, parsnips, red lentils and garlic. I also added just a pinch of red curry paste..To the soup I served fresh from the oven sourdoughbred, perfect for this cold winter day....

I helgen sydde jag färdigt den här skjortblusen, tyget känns igen från den här blusen. Skillnaderna är egentligen inte stora, en annan krage bara och givetvis annat tyg i ärmen. På den här gjorde jag dessutom inte någon inprovning under bysten för när jag klippte till den tänkte jag mig en lite vidare passform. Det vet jag inte riktigt om jag ska behålla eller om jag ska göra inprovningarna i efterhand, kan inte bestämma mig om det var det snyggaste eller ej. Men det gör ju inget, det är ju bara att känna sig för och om man vill ha mer figursnävt nåla in lite och sy inprovningen. Det där med valmöjligheter alltså, ibland kan det vara klurigt.....

Jag gillar verkligen det där med zig-zag bandet som dekoration. Man kan göra så mycket med bara lite extra. De vita ärmarna och kragen känns som en fräsch och lite sommrig detalj. Det här kommer nog bli en favorit. Inte minst tillsammans kjolen som också blev klar i helgen.

Kjolen är en enkel fyra-vådig utställd kjol som jag fick mönstret av genom att jag ritade av en av mormors gamla klänningar. Det här är nog en av mina favoritmodeller på kjolar....Rackarns enkel att sy också och det är ju alltid en bonus...

I finished the blouse and skirt this weekend, blue and white are always a good combo and the white rick rack makes it even prettier. It's the same pattern as many of my other blouses but with a few alterations, like the collar and the looser fit around the waist. The skirt I made with a pattern that I did copying this dress that belonged to my grandmother. A classic A-line that always looks nice and feels comfy.....

På lördag börjar kostymdramaserien Downton Abbey. Jag läste om serien för några veckor sedan och klurade på hur jag skulle kunna få se den och så upptäckte jag till min lycka att Svt skall sända den nu under våren, härligt! För välgjorda kostymdramer kan man ju inte få nog av. Den här utspelar sig precis efter Titanic sjunkit och Downton Abbeys arvinge som befann sig på båten gick under tillsammans med oceanångaren. Frågan är vem som skall ärva titeln och godset?

Det kommer nog att bjudas på mycket tjusiga kläder, fina interiörer och intriger i hederlig engelsk lantadelmiljö. Dessutom är en av mina absoluta favoritdamer med, nämligen Maggie Smith. Med kostymdramernas Grand Old Lady kan det ju inte bli dåligt, eller hur? På lördag får vi se, jag kan knappt bärga mig......

 

 

Ibland när man känner sig lite grå och trist en mulen lördag så är den rätta fixen att ta på sig lite rött läppstift och ordna frisyren. Man behöver ju inte vara på väg någonstans för att vara uppfixad för det är ju skönt att vara piffig när man bara går hemma och skrotar också....

Sen är det bara att ställa sig framför kameran och spexa lite.... Jag har dessutom en alldeles ny kamera att roa mig med, en Nikon D90. Jag har också gjort mig en liten mini-fotostudio i ett hörn med hjälp av ett vitt tyg, gardinspiral och vitt spännpapper. Tyget döljer en dörr....Ibland kan det titta ut någon genom dörren, till exempel en man. Som tur är ingen främmande man utan min alldeles egna man....Så kan det gå....

 

 

Jag har fått lite frågor om jycken som jag nämnt i tidigare inlägg och jag insåg att hon faktiskt inte fått alls mycket utrymme här på bloggen.

Stella köpte jag på våren 2005, min gamle Grand Danois-hane Beppe hade precis gått bort och kunde inte se mig själv vara utan hund. Så det fick bli en till och det blev en Stella. Det är en tjusig hund jag har, ett riktigt utställningsexemplar med fin stamtavla och allt. Vi har ställt ut henne en hel del, på uppfödarnas uppmaning, det blev ett cert (behövs tre för att bli champion) och sen kom vi hela tiden tvåa tills vi tyckte att det fick räcka och Stella fick pensionera sig från sin utställarkarriär.

Grand Danois är en verkligt hjärtvärmande ras, de är stora och mjuka i sättet, är inte allt för smarta men de har ett hjärta av guld. De gillar att vara med men samtidigt vill de inte vara med om allt för mycket, ett bekvämt liv är det de helst vill ha. Ett liv där man jäser i soffan eller sitter framför brasan och värmer sig. En del hundraser tycker jag kan vara lite påträngande, hoppiga och slickar i ansiktet och sånt otyg. Så skulle aldrig en Grand Danois uppföra sig, de är väldigt värdiga och Stella är en av de värdigare, lite fin i kanten så där. Man skulle till och med kunna säga att Stella är en riktig lady....

Nu har jag ju sjungit lov för Grand danoisen men det finns en del nackdelar med. De är ruskigt stora vilken kan vara lite jobbigt ibland som när man reser eller när de blir sjuka så man måste bära dem. Det där med sjukdomar är ju också ett kapitel för sig för det är en lite krasslig ras, magomvridning är en vanlig dödsorsak till exempel och det är riktigt läskigt. Vår Stella var med om det för några år sedan men klarade sig tack vare att vi upptäckte det i tid och hade nära till jouröppet djursjukhus. Men det blev dyrt (räkningen gick på ungefär 40 000 men som tur var tog försäkringen en stor del av den summman) och det är en annan nackdel. De är dyra i drift, både matkostnad och veterinärkostnader/försäkring går på åtskilliga tusenlappar om året.

Men hur man än kalkylerar så skulle jag inte vilja vara utan min Grand Danois-tös. Sen kanske jag kommer fråga mig om jag vill ha samma ras igen när Stella går ur tiden. Men det ska man ju inte tänka på nu utan bara glädjas över att det är en så rackarns fin hund. För man kan faktiskt inte göra annat än att le när man går förbi henne där hon ligger på sin plats i soffan och trynar....Som bara en Grand Danois kan, med de långa benen ihoptrasslade och huvudet på armstödet....

 

 

This is my dog, a Great Dane lady called Stella...She was sick the other week, but now she's better....

Idag tycker jag nästan att det ligger lite vår i luften, det kan ha att göra med solen eller att hunden är friskare eller att jag satt och tittade igenom mina grejer och insåg vad fint gult kan vara.....Gult som solen eller tussilago det är hugget som stucket, men gult är nog en av mina nya favoriter. En favorit som nästan smugit sig på för när jag insåg vad fint det är upptäckte jag även att jag hade en del solgula saker i mina gömmor....


Som de här fina tygerna, det översta är en härligt slinkig viskose och den understa är en lite krispig och tunn skjortbomull....Perfekt till blus och klänning...

 

Varje gul ensemble behöver ju någonting lite extra, vad sägs om två bakelitarmband som slamrar mot varandra lite lätt på armen med den där dova klangen som bakelit har....

 

 

 

Yellow is my new favorite. And these are a few of my favorite yellow things....

Veckan som gått har varit en ansträngande sådan. Vår lilla hund har nämligen varit krasslig och det ordentligt. I början av veckan började märka att något var lite konstigt, så i tisdags åkte vi till veterinären och det visade sig vara livmodersinflammation. Något som kan vara livshotande om det inte åtgärdas, så i onsdags var det operation som gällde. Vi fick hem en ynklig och i stort sett medvetslös hund men operationen hade gått bra och inflammationen var inte så långt gången. (Tack och lov för att man är uppmärksam) En 60-kilos hund är inte det lättaste att få ur en bil när den inte kan gå själv och jag kan säga att onsdagskvällen var både nervös och otäck. Men vi klarade oss igenom det, vakade hela natten och hunden blev långsamt bättre. Bara för att förrgår kväll utveckla urinvägsinfektion och en rejäl sådan. Så det blev en till tripp till veterinären, hemska katetrar och urinprov senare fick vi ny antibiotika och nu är det bara att hoppas på att den tar och att hon skall bli bättre snart.....Jag sover på golvet bredvid henne och jag gissar att kommande dagar kommer att handla mestadels om hundvård precis som förra veckan...

Men, jag har iallafall trots denna pärs, hunnit sy lite iallafall... Något som verkligen behövdes... Jag började med lite björnnylon-tyg (vind och vatten-tätt), mellanlägg, rutig bomullsflanell och ripsband....

....och jag sydde, med hjälp av ett mönster jag redan gjort tack och lov, ett hundtäcke till vår älskade lilla Grand danois dam...