På G.
Eftersom kjolen är så gott som färdig, bara handsömnaden på fållen kvar, så har jag börjat rita på sjömansblusen. När jag ritar mönster brukar jag först tänka ut ungefär hur jag vill den skall vara, vilket material och eventuella speciallgrejer som behövs ritas till från det basmönster jag brukar utgå från. Sen brukar jag titta på inspirerande bilder för att ytterligare få idéer om hur jag vill plagget skall bli i slutändan. De brukar jag skriva ut och ha i en mapp där jag även samlar mina egna skisser samt orginalet till mönstret med alla sina ändringar. Den här gången tittade jag mycket på den här bilden, inte för att min blus kommer vara jättelik men för att den är så fin. Det kommer nog bli mycket sjömans-inspirerat framöver känner jag. För visst vill jag så småningom spatsera runt sådär käckt med sjömanstilen så fint gestaltad med min klädsel som de där tjejerna gör.
I've started drawing the pattern for a sailor-blouse that I intend to wear on christmas eve. There's something special with the sailorlook. It never goes out of style....
Giveaway-tips!
Julträning!
Det är ju så otroligt gott med julmat att det vore synd att bara äta det vid några få dagar per år så vi brukar alltid börja i tid med avsmakningen. Dessutom infinner sig ju automatiskt den där sköna jullängtan och det är ju också härligt. För jag längtar verkligen till den 24e, med den där magiska känslan som infinner sig då det bara är är julaftonsmys hela dagen. Men det är tur att det ändå är några veckor kvar. För jag har mycket sömnad att bli färdig med innan dess, som min julaftonsklädsel (den röda sammetskjol som påbörjades till förra julen men som inte blev klar, vit sjömansblus för den där "Fanny och Alexander-looken och så funderar jag på om inte det vore trevligt med en ny pyjamas att ha på sig då man smyger ner för att tjuvkolla granen om julaftonsmorgonen.) och inte att glömma de mjuka paket jag tänkte mig tillverka för att minska behovet att ge sig ut i julruschen och leta klappar. Ojojoj, hur ska man hinna? Nu får man allt ta till den där schvungen som mössen har då de syr Askungens klänning...
This weekend we had a christmas training-heat. That is, after a day of cleaning, and saffransbread-baking we made a great dinner containing all our christmas favorites. It was Janssons temtation, meatballs, redbeet-sallad, and prince sausages. To that we tried my husbands homemade christmas-porter and of course topped it of with the traditional christmas scnapps. Hurray for christmas!
Väskan!
Det är något speciellt med att ha en fin handväska dinglandes på armen. Att öppna och stänga den närhelst man behöver bättra på läppstiftet eller pudra näsan. Det finns i min bok inte en övre gräns på hur många handväskor en tös behöver. Ja, det är lika bra jag erkänner. Jag heter Olivia och jag har en svaghet för handväskor.
As one may have noticed in the last post I had a rather stunning purse hanging from my arm. Thats my brand new 40s handbag that I got from this Etsy-seller some time ago. It's a Corde Bag and I love it! It goes with everything and it's stunning. Simply love it! I guess it's no use denying anymore, yes, my name is Olivia and I'm a handbag-oholic.
Kjol och väst...
This monday was the last time for my sewingclass in Gothenburg, amazing how fast ten weeks can go by. I finished my pencilskirt and vest and yesterday I wore the ensemble for the first time. I like it alot and together with the latest blouse I made it turned out rather spiffing I thought. The vest is made from a base-blouse pattern that I altered a bit and the skirt is a regular pencilskirt with one front boxpleat and buttons instead of zipper. Simple and elegant. I also wear some new shoes from Dkode and of course under it all I have my favorite glamour girdle from What Katie Did to hold my stockings...
Pepparkakan...
Min mormor bakade en fantastiskt god mjuk pepparkaka. I veckan bakade jag en variant, inte riktigt samma men nästan och den blev rackarns god. Ingen kunde baka mjuk pepparkaka som min mormor, hon hade ett speciellt handlag som ingen annan på just den kakan. Vill man slå sig på att prova så kan man ju använda det här receptet. Jag skrev ned det en gång när jag var uppe och hälsade på. Redan som 11-åring var jag förtjust i mormors pepparkaka och ville ha receptet med mig hem. Jag kommer till och med ihåg hur jag satt vid köksbordet och skrev medan mormor stod bakom och berättade ingredienserna. Hur jag ansträngde mig för att skriva rätt... Kanske inte lyckades helt men det går ju att läsa iallafall....
Kkp står förresten för kopp och är 1,5 dl, istället för sur grädde tar jag hälften fil och hälften grädde...
I just love spicy gingerbread-cake. My grandmother did the best in her day and I founf the recipe in one of my cookbooks. I wrote it down one time when I was eleven.
Sticktips...
Istället för att sticka den jumper jag hade tänkt får jag titta på bilder, rita mönster och vänta. För er som kan sticka vill jag komma med lite sticktips, Victoria and Albert Museum är inte bara ett underbart ställe i verkligheten, utan även deras hemsida bjuder på mycket smått och gott...Det är alltid roligt att läsa gamla mönster och det finns ju mycket fint. De här är några av mina favoriter...
En victoryjumper från 1945.
Eller en kabelstickad kofta från 1940.
Men de här tar nästan priset. Hemgjorda nätstrumpor! Det är inte illa att ha på sig det. Tjusigt så det förslår!
I just hate that I still can't knit without my wrists giving me pain. I tried a couple of weeks ago and just managed to do this little testpatch on our new babymerino that I dyed blue to test what colours we will launch, it's white from the beginning. Not being able to knit really gives me knit-feaver and looking at theese lovely patterns from the 40s doesen't help either..... The V&A is'nt just a great place irl its super on the webb aswell. Cudos for a great homepage with lots of inspiration and some great free patterns.
Söndag på kammaren...
Som den där kjolfåll-märknings-grunkan jag fick av mamma. Hon i sin tur fick den av sin mamma när hon började bli intresserad av sömnad (någon gång under slutet av 50-talet). Man ställer sig bredvid den, klämmer på gummibollen och då blåses talken ut och ritar ett streck där fållen skall vara. Man får givetvis snurra för att det ska bli markeras runt om. Fiffigt!
Till och med den gamla talkburken finns kvar. I den lilla väskan bredvid har jag min Dala-Floda hätta som jag inte broderat färdigt än. När jag var liten hade jag mina kritor i den.
När jag gjorde västen sydde jag på ett sätt jag aldrig gjort förut, förra måndagen fick jag nämligen ett väldigt bra tips om hur man syr in fodret i västen smidigt genom att vändsy i stort sett allting (axelsömmen och sidsömmarna blir liggande bakåt). Väldigt smidigt även om det var lite pilligt att få igenom allt genom öppningen jag lämnade i nackringningen. I morgon är det återigen måndag dags för sömnadskurs igen och jag undrar just vad för något jag får lära mig då.
Today was spent in my sewingroom. I ate a really good apple, listened to Swan Lake and worked on the vest that will match the skirt I made last week. In the window I have some things useful in a sewingroom. Like the talcum-thingey that one use to mark the hemline of skirts. I got it from my mother that got it from her mother when she started sewing (in the 50s) its a real clever little thing....
Ni na ni ni ni naa...
Handlingen utspelar sig på den lilla ön Guernsey i engelska kanalen under andra världskriget. Huvudpersonen är en tvåbarnsmor med sin make borta i kriget, Vivienne, som mot sin vilja blir attraherad av en av nazistoffiecerarna när tyskarna ockuperar ön (för en gång skull är tyskarna inte bara porträtterade som otäckingar utan människor de med, några iallafall).
Det är en mycket fin stämning i boken hela vägen igenom, fina beskrivningar på hur vardagslivet förmodligen tedde sig under den prövande tiden som ockupationen innebar och personbeskrivningarna är verkligen trovärdiga. Jag kände hela tiden med Vivienne och de svåra val hon ideligen ställdes inför. En riktigt läsvärd bok där jag var tvungen att ransonera sidorna för att den inte skulle ta slut för snabbt. Framför allt gillade jag att den verligen fick mig att känna 40-talet. Inte bara med att det var krig och allt vad det innebar, utan med hur livet för huvudpersonerna var uppbyggt, kläder som beskrevs och maten som åts. En riktigt genuin historia med andra ord, en historia som var med mig länge efter att jag läst ut boken och nästan så att jag längtar tillbaka då jag fortfarande var mitt uppe i den och inte visste hur det skulle sluta.....
I've bought this book on Heathrow airport on my way homre from London. Got it most beacause it took place during WW2 on Guernsey and didn't think much of it at first. Now I'm very glad I picked it up, beacause it was the best book for a long time. Thrilling lovestory, very good portrait of the time and the everyday life of civilians during war. And for once it gave quite a equal portrait of the german side of the war, not only bad guys that is but ordinary humans aswell....Read it, it's really great!
Svansjön
Jag har alltid varit svag för Tjajkovskij och ballet i sig ligger mig varmt om hjärtat (vid sidan av opera förstås). Jag tänker alltid på min kära pappa då jag tänker på eller ser ballet. Han jobbade nämligen på Storan i Göteborg på 70-talet och hade alltid massa roliga historier att berätta från den tiden och jag älskade att lyssna på dem. Han brukade bland annat alltid säga Svinsjön istället för Svansjön, varför vet jag inte. Sen så berättades det om hur ballerinorna åt en massa wienerbröd och hur arma deras fötter alltid såg ut och att han ofta fick i uppdrag att massera dem. Han brukade också alltid berätta om hur det lät som elefanter som dunsade runt om man gick under scengolvet då de dansade. Det fanns tydligen också en kvinna i orkestern som spelade harpa eller vad det nu var instrument och när hon hade långa pauser brukade hon ta upp en skamfilad pocketbok och läsa tills det var hennes tur att spela igen. Jag älskade att höra de där historierna och far min gillade verkligen att berätta dem. Det är snart fem år sedan han gick bort och det går inte en dag utan att jag tänker på honom.
I vår ska jag gå på Svanjön och då ska jag tänka på de wienerbrödsätande ballerinorna och så förstås ska jag tänka lite extra mycket på min kära pappa.
To the spring my husband and I have tickets for Swan Lake at the Stockholm Operahouse. I can't wait to se it. I have always loved Tjajkovski and ballet really is a favorite (next to opera of course). When I think about ballet it reminds me of my dear father. Once he worked at the operahouse "Storan" in Gothenburg and he alwas told the funniest stories from that time. It almost five years now that he passed away and I still miss him like crazy. So to the spring I will go to the ballet and I will think even more about him than I allready do every day....
Måndag är starten på veckan...
Jag har börjat på en dräktjacka till min kjol som blev färdig i helgen. Mönstret gjorde jag i mitten av förra veckan och igårkväll sydde jag först en toile för att se om det blev bra. Det blev det, knappt några ändringar alls. Det går så snabbt att sy på industrimaskiner. Jag känner ett verkligt behov av att själv ha en industrimaskin komma pockandes.... Ska man göra något på riktigt behöver man ju faktiskt rejäla verktyg.
Jag hade inte mycket tyg att göra på så det blev lite pusslande innan jag fick ut både kavajen och västen.
Det är alltid något lite lätt hysteriskt som samlas inom mig innan jag klipper till. Det är avgörandet liksom, sen finns det ingen återvändo. Har man som jag en viss beslutsamhetsångest så är det klart att det är lite läskigt. Trots försök till stor koncentration så klippte jag dock lite fel. Jag hade ju glömt lägga till lite för de tunna axelvaddar jag hade tänkt, där får man för att man inte dubbelkollar först...Men, jag kom på det innan jag klippt framstycket. Därför chansar jag på en lite bakåtskjuten axelsöm och lägger till lite där, ser det tokigt ut blir det utan axelvaddar och jag rätar upp den igen. Det kan ju också vara snyggt...
En tågresa hem sent på kvällen och vips så är jag tillbaka på "bonnvishan" igen. Det är svart ute när maken hämtar mig med bilen och vi kör sakta genom dimmiga små vägar för att komma hem. Därhemma väntar en ivrig hund som saknat mig och det blir spagetti och köttfärsås till en mitt-i-natten-middag. Sen somnar jag tungt med en massa sömnadsprojekt snurrandes i huvudet och det är början på en ny vecka!
Mondays are sewing-mondays for me. I go on the train to gothenburg to take the eveningclass in sewing on Tillskärarakademin. I finished the woolskirt with buttons and now Im working on a jacket and vest to match. I just love to sew on those factorymachines, I think I just must have one of those. It makes it so much easier....
A trainride home late at night and then I'm home in the countryside again, this is the start of my week...
Heyday-giveaway!
Den stilla frukosten...
Today I had the last breakfast at home for a couple of days. I'm of for the Syfestival-fair again and will be eating hotellbreakfast tomorrow. I don't really like hotelbreakfast, the ones at home are so much better, where you can eat eggs that you know where they came from, look out the window and watch the squirrel that jumps in the trees outside, and above all to sit together with the one you love most of all. But, one can't say anyting but that it's nice to be gone just to miss all that. And I will, and of course I long for monday when I'm back home again...
Läsglädje...
(Jag tänkte att jag ska dela med mig av min fina bok och göra några inlägg med de bästa tipsen och finaste bilderna samlade. Men det blir i senare framöver, för jag har en kjol att få färdig.)
I just love that McCalls book I bought in London. It has so many tips on sewing, lovely pictures and also a little encycopedia on sewingterms in the back. Inspiration indeed!
