Vid mitt skrivbord....

Serien "Biltokig" som just nu går på svt får man inte missa om man gillar fina gamla bilar och femtiotalsbilkultur. Det finns tokigt många fina bilar därute. Det är nästan så att jag beklagar att jag inte kan meka själv. Men det får räcka att titta på, jag håller mig gärna till min symaskin......Programmet finns här och ligger ute till början av oktober. Skynda, skynda!!

Ja, så var det där med den nya bilen som jag nämnde i förra inlägget. Både jag och maken tröttnade på att köra runt i en själlös V70 och köpte oss en härlig 88:as 240 i riktigt bra skick istället. Nu är det helt plötsligt mycket roligare att vara ute på färd, vi har till och med hunnit med en kvällscruisning på stan. Igårkväll laddade vi med cips, läsk (ja, man får äta i bilen, men försiktigt) och bra musik och tog en vända. Det var väldigt trevligt att åka runt och snacka i schysst bil, något som jag helt missat. Tydligen gjorde maken sånt jämt i sin ungdom med sina polare och nu har även jag blivit invigd. Maken har alltid varit något av en volvoraggare och jag antar att jag är det med nu. Fru Volvoraggare...... Men vi åker inte runt när andra kan vara ute, nej huvaligen, söndagskvällen tillexempel var väldigt trevlig för en tur och man slapp trängas med de vanliga raggarna. (Sen får man ju skära ned på sånt där till ett minimum och bara unna sig ibland, man vill ju inte vara en miljöbov.) 

We got ourselfs a new ride. A Volvo 240 from 1988 in real good condition. A very nice car indeed......Love the old classic volvo's.

I helgen tog maken med mig på en tripp i vår nya bil (!) till Gelleråsens motorbana utanför Karlskoga. Där var det nämligen Classic racing, det vill säga, motorcykelracing på gamla maskiner. De äldsta tror jag var från 40-talet men det var mest 60 och 70-tals cyklar. Jag packade picknickkorgen full med smörgåsar och te och vi begav oss.

Det första vi möter när vi traskar in på området är en medelålders man som håller på och byta skinnställ och som utropar när han ser oss "-Det där ser bra ut!" Jag fattade ingenting, och tittade mig omkring. Sen sa han igen. "-Vad fin du är, vad roligt när folk klär upp sig för att gå på racing." Jag tackade så mycket och log stort, sedan gick vi vidare. Jag insåg alltså redan där att det här kan komma att bli roligt, om karlarna inte bara förstår sig på cyklar utan även förstår att uppskatta en fin stass och kan det ju inte bli för tråkigt. Jag hade nämligen dagen till ära satt på mig min rosa klänning, tillsammans med min nyfärgade röda jumper och en rosa angorabasker var det fakiskt väldigt tjusigt (glömde dock ta kort på det). Tråkigt blev det inte, man behövde inte sitta länge i oset av tvåtaktsolja och bränt gummi för att komma in i stämningen. Att dessutom samtidigt njuta av en sirapslimpesmörgås med ekologisk medvurst på hjälpte verkligen till att öka myskänslan. Sirapslimpa har jag inte ätit på åratal, så det var med barndomsvibbar man satt där, tog några bett från sin smörgås, tittade på alla cyklar som ven förbi och njöt av en dag ute i det fria ....

Allra roligast var sidovagnsloppet. Innan de kom in på banan sa jag till maken att det kanske man skulle prova. Skaffa sig en gammal hoj med sidovagn så kunde vi börja tävla också. Det var innan jag såg hur det gick till. Jag såg framför mig hur man satt i sidovagnen med filt över benen och njöt av en tur. Det var lite mer action i verkligheten. Sidsnubbarnas jobb var inte att sitta med filt över benen som jag trodde, utan hänga på sidorna och över däcken för att det inte skulle välta när det gick av bara h**vete i kurvorna sen när de passerat kurvan slängde de sig raklånga fram på  sidovagnen för att inte öka vindmotståndet. Våghalsigt med andra ord och inget jag skulle vilja testa.

Den här bilden är tagen innan loppet började när sidovagnarna höll på att ställa upp sig i rätt ordning, senare var det omöjligt att ta en bild för de ven förbi alltför snabbt....

This weekend my husband draged me along to a Classic racing event, old bikes on a racingtrack. I first thougt it would be boring but o'boy I was wrong. It didn´t take long before excitement was a fact. And togehter with the sandwich-picnic i prepared we had a smashing time. I especially liked the sidecar-racing, very fast and thrilling.

Idag var vi ute i skogen och plockade svamp. Det var med en väldig frid i sinnet vi kom hem med kanske inte skrytmycket svamp, för de var fortfarande rätt små.Både maken och jag är egentligen värsta lantisarna som trivs bäst bortom asfalt och trafiklarm. Det gjorde inte vår längtan till att hitta rätt hus mindre kan jag säga, för vi letar fortfarande efter den där mysiga stugan på landet där vi kan skrocka framför brasan, drickandes vårt te på gamla dar....Där ska vi odla grönsaker och ha getter på vilkas mjölk jag skall göra getost. Jag kan verkligen se mig själv traska ut tidigt om morgonen i mina röda kurbitsträskor för att hälsa getterna godmorgon och sätta igång med mjölkningen. Vill man bli inspirerad till just en sådant där livsbejakande härligt naturnära sätt att leva föreslår jag att man tittar på "Det goda livet" som under sommaren gått på svt. Det sista avsnittet går på måndag men om man vill titta ligger det fortfarande kvar några avsnitt på svtplay.

 

I morgonbitti skall vi gå ut i skogen igen. För när vi plockade våra kantareller såg vi massvis med bär, både blåbär och lingon. Eftersom vi inte hade med våra bärrepor så blev det bestämt att söndagen skulle ägnas åt bärplockning. Man kan ju inte annat än att bli euforisk vid tanken på hur mycket skogen har att ge förutom frisk luft och vackra synuppleverser. Gratis mat bara att hämta. Hur bra är inte det?

 

Today we went out to the deep woods in hunt for chanterelles. Both my husband and I really love nature and todays outing really made us yearn even more for the little house in the country that we've been searching for so long. The countrylife is really the life to live and I can't wait to have a little garden to grow vegitables and herbs in. Or to maybe have goats to make goatscheese. How I long for that utopia to come true.....

 

 

Today I had a marvelous day, went shopping with my husband first. He needed a tent for the "Brittaniarally" a bikemeet with english motorcykles. I needed som white socks...

After a quick lunch and a stroll with the dog we went out again and went to the "fabric-outlet". I got a little crazy and bought quite a lot of different thin cottonfabrics. But they will work so nice with a new pattern for a 40s dress that I made so I just had to get them.

When we got home my husband made me a nice fish dinner. A good end on a good day.

Idag åkte vi till Greve Hamiltons säteri och plockade jordgubbar på hans självplock. Det visade sig dock när vi kom fram att de slutat för dagen, för det såg lite tomt ut. Så kom greven själv ut på gårdsplanen då vi satt i bilen och tänkte åkta hem igen. Vi frågade om vi fick plocka jordgubbar eller om det var stängt. " -Ja...." Svarade han..."Hur mycket ska ni plocka? För om det inte är så mycket kan ni väl gå dit själva och sen lämna pengar i kassan." Vi undrade om det var säkert, om vi inte skulle komma tillbaka en annan dag istället. Men nej då, vi såg så trevliga ut sade han. "Det är klart ni ska plocka jordgubbar när ni ändå kommit hit"..... Sånt tycker jag är trevligt, att lita på medmänniskor och vara hjälpsam. Greven själv var väldigt, väldigt trevligt. Och väldigt grevig faktiskt. För trots att vi inte träffat honom förut (..har dock köpt av hans goda kycklingar i många år, de sättar alla andra kycklingar på skam. Mycket saftigare och godare, men det är nog för de levt bättre också....) så såg man på honom att det var han som var greven. Han utstrålade en air av adlighet faktiskt, på ett trevligt sätt inte snobbigt eller så. Det var mer en utstrålning av panache och värdighet. Undrar just om den där utstrålningen är medfödd eller om vem som helst kan träna upp det. För i såfall kanske man borde göra det. Skaffa sig lite mer panache helt enkelt...

Sitter man med solvarma nyplockade jordgubbar i knät är det svårt att inte tjyväta. Innan vi kom hem till lägenheten hade jordgubbarna minskat radikalt kan jag erkänna...Men det är ju så de ska ätas, utan restriktioner....

Efter laxsnittar, mingel, tal och musikframträdanden fanns det möjlighet för en guidad tur på slottet. Men vi gick istället ut och satte oss på borggården en liten stund. Efter som det var så mycket folk så kändes det som att det var det mest avslappnade alternativet. Så hade vi ju alla tre gått guidade turer flera gånger förut så vi missade nog inte så mycket....

Sedan gick vi ned till cafét och fikade på den godaste chokladtårtan och en kopp kaffe. Det var en trevlig avslutning på en mycket trevlig dag.

Kjolen blev som synes färdig, även om det sista gjordes en timma innen avfärd. Jag har inte gjort så många klantfel på länge, fick till exempel sprätta upp linningen fem gånger för att åtgärda små saker som jag strulat till. Det var väl för att jag var stressad antar jag... I slutändan blev det bra ändå, även om linnningen blev lite för stor. Men det är en sån liten grej att jag nog inte kommer åtgärda det.


Yesterday we were at the season opening of Läckö castle. The day was sunny and beautiful and I had my newlymade blue skirt on. The "bubbly" was sweet, cool and alcoholfree so we didn't have to worry about driving home. The little sandwiches filled with smolked salmon were delishious. My husband and I took the opportunity to take a photo outside the castle chapel were we married four years earlier, also sunny and beautiful day, it felt romantic to be back there and remember. After the speaches and music we decided to just sit on the yard infront of the castle for a while and relax before going down to the cafe for some coffee and cake.

Har man ingen egen trädgård får man vara glad över att bo hyfsat nära sin mor som råkar ha en. Idag fick vi smaka de första rädisorna. Det var gott. I år hade hon testat lite olika sorter, jag tyckte nog den vita var godast även om jag måste erkänna att det inte var så jättestor skillnad egentligen. Men när det finns flera olika sorter måste ju någon vara godast.

Efter att ha ätit rädisor så det stod härliga till hjälpte mamma mig lite med mönsterkonstruktion och sedan åt vi söndagsstek. Det är något som känns underskattat, söndasteken alltså. För det är verkligen höjden av gemytlighet att åka hem till mor och bli bjuden på stek med sås, potatis, ärtor och syltlök. När jag blir mor ska jag verkligen satsa hårt på söndagssteks-traditionen. Det ska banne mig vara syltlök till och gelé...Till efterätt fick vi en rackarns god rabarberpaj med gräddig vaniljsås. Jag åt två bitar och struntade i midjemåttet, för vem vill vara måttlig? Det var den första rabarbern jag åt i år och den liksom rädisan var väldigt god. Hurra för vårprimörerna med andra ord.

Så var maken och jag hemma från vår Göteborgssemester...Det finns stunder då jag kan sakna att bo i den staden så mycket att det nästan gör ont. De senaste dagarna var fyllda av sådana stunder för staden visade sig verkligen från sin bästa sida. Träden blommade på järntorget, blommorna i Allén var gula och fina. Utsikten från fönstret på operan visade den fina siluetten av hamnen med alla dess pråmar och kranar och så hade de ju det nya pariserhjulet som lyste upp fint när mörkret kom och vi kom ut alldeles saliga från operan. Saliga efter en föreställning som var alldeles underbar. För det var den. Jag är väldigt glad att jag hann se den för sångarna var väldigt duktiga. Så bra att jag fick gåshud under Mímis och Rodolphos duett i början, sånt är härligt...

Innan vi gick till operan träffade vi några vänner och käkade på Bishops Arms (som lämpligt nog låg precis vid hotellet). Det var både trevligt och gott och en bra grund för kvällens resterande trevligheter....Sedan promenerade vi bort till operan i god tid för att köpa sig ett program och hitta till våra sittplatser. När så operan var färdig strosade vi tillbaka mot hotellet. Men innan vi återvände till vårt rum gick vi återigen till Bishops arms för att dricka något gott och disskutera föreställningen. De är väldigt kunniga på öl på Bishop vilket alltid är roligt för då kan man bli rekommenderad något utöver det vanliga..Jag drack en väldigt god ale som slank ned lätt som en plätt och gav mersmak...

Men, det är ju bra att vara måttlig. Så efter en öl gick vi tillbakaka till rummet och vad väntade där... Jo där på nattduksborden stod det en varsin liten konjaksflaska, glas och en liten chokladbit....I hetsen att göra oss färdiga innan operan hade vi inte sett det. Det var en väldigt trevlig överaskning och nästan det bästa på hela resan. För då var man helt fylld till gränsen av trevliga upplevelser att ännu en, en så fin överaskning, att få sig en god kojak som sängfösare, verkligen avslutade det hela perfekt..Det var sannerligen det där lilla extra som gjorde att det kändes värt att punga ut lite extra för ett lyxigare hotell....

Dagen efter tog vi sovmorgon och släntrade efter den goda frukostbuffén ut på stan och flanerade runt insupandes den härliga atmosfären som kallas Göte-la-borg.....Det blåste visserligen, men, det gör det ju i Göteborg...När det inte regnar....Soligt var det iallafall, trots blåst och körsbärsträden blommade på järntorget...Fint....Väldigt fint...

 

 

Jag älskar långa frukostar då man tar sig lite extra tid och lyxar till morgonmålet. Jag pressar lite färsk apelsinjuice, kokar ett ägg och verkligen njuter av västerbottenostens djupa smak som går så bra ihop med rågbrödet. Jag förderar ägget löskokt, med lite salt och lite smör som smälter ihop med gulan, det är en så fantastisk smak att starta dagen med. Men, det går inte an med vilka ägg som helst, vi har turen att ha en ägg-kontakt. En dam som driver ett ekologiskt "ägg-eri" som vi köper direkt av. Det finns inget bättre än nyvärpta ägg från hönor som levt ekologiskt hela livet och därmed också värper finare ägg, skillnaden är enorm.

Någon gång i framtiden vill jag ha egna hönor, med namn som "Gullan" och liknande. Då kan man gå ut i sina gummistövlar om morgonen och hämta in äggen och sedan koka dem, kanske på en vedspis....Det är något att se fram emot det!

Idag med posten fick vi säsong två av Mad Men....Som jag  har väntat. I helgen ska det med andra ord bli Mad Men-maraton....Tjosan! Det är bara att frossa i snygga kläder, fina frisyrer och coola karlar. För jag tycker faktiskt Don Draper är rätt cool även om han är en mansschauvinist. Förutom Mad Men-maraton ska helgen ägnas åt att sy, jag har massor av syglädje och inspiration som bara bubblar inom mig. Det kanske är våren? Var den än kommer ifrån så gissar jag att syglädjen bara kommer bli ännu större efter ett avsnitt eller två...För är inte kvinnorna i Mad Med tokigt tjusiga....

Eftersom jag började känna av den senaste tidens stress och press i såväl kroppen som knoppen så bestämde maken och jag att vi skulle börja helgen lite tidigt....Det innebar en festlig stämning medan vi plockade rätt bland flyttstöket till soundtracket från filmen Mermaids, ett glas rödvin och god pasta till middag och som avslutning en tryckare med maken. Insåg då hur längesedan det var sedan man dansade tryckare senast och att vi borde göra det oftare för det är faktiskt väldigt mysigt, speciellt när det sker i ens eget hem, med sin make till skillnad från de tryckare som man dansade på svettiga högstadie/gymnasiedisco som var sprängfyllda med tonårsångest och blygsel. I vissa fall är det allt bättre att vara vuxen......Hursomhelst........Jag tror verkligen på det där med att ge sig själv livskvalité i vardagen, det är något som gör att man håller sig sund. Stanna upp en liten stund och faktiskt inse att det är j*vligt gött att leva egentligen....


Mermaids är förövrigt en riktig gammal favoritfilm. Jag vet inte hur många gånger jag sett den, men jag inser att det är många.. Cher är så snygg i den, hennes kläder är verkligen fantastiskt fina. Stämningen är mysig, soundtracket perfekt...Ja, en riktigt bra film helt enkelt.

 

Jag måste verkligen sy mig ett par capri-byxor. För med ett par snygga högklackade skor är det verkligen tjusigt!

Jag har nog aldrig längtat så mycket efter våren som nu...Att få gå barbent med kjolen fladdrande runt benen, ha på sig högklackade skor och känna solens strålar på huden...

De senaste dagarna har jag legat förkyld och drömt om solen och våren. Drömt om semester. Jag skulle vilja åka till Brighton, Cornwall eller någon annan kustlig plats i Storbritannien. Har förutom solbegär även en stor längtan efter öppna vidder och hav. Nu vet jag inte om jag kommer få stilla min anglofiliska längtan på ett tag men det finns ju nödlösningar. Till exempel vår egen kust....Kanske en bilsemester till Strömstad, innan hjorden av festande ungdomar kommer dit för att fira midsommar...Eller varför inte en tripp till en av öarna utanför Göteborg, det kan vara väldigt trevligt det med.....

Hursomhelst önskar jag att jag snart ska få känna mig som de här två flickorna ser ut att känna sig, förevigade vid strandpromenaden i Blackpool 1951 av fotografen Bert Hardy. Somrigt, soligt, blåsigt och roligt!

© Bert Hardy/Hulton-Deutsch Collection/CORBIS

Det är minst lika roligt att ge bort presenter som att få dem...Jag har alltid älskat paket och presenter, är galen i födelsedagar och julaftnar, det går verkligen inte att förneka..Men det är inte det att det är roligt att få saker, det är något mer. Glädjen i att tänka på någon, ge bort en gåva och se hur personen reagerar, det är härligt det.

I morgon fyller min man år, själv är han inte mycket för att fira. Men eftersom jag älskar födelsedagar så älskar jag även hans.

Förr om åren var jag väldigt dålig på att slå in paket, det var som ett stående skämt bland vännerna att paket från mig ser lite roliga ut. Första gången maken fick en present från mig tittade han på den och undrade vem det var som slagit in den. För det såg ut som ett barns paket...Typ en treårings...Det vill säga papper med hiskeligt massa tejp runt, skrynkligt och knasigt...Det var en del av min charm kan man säga....

Men så helt plötsligt lärde jag mig slå in paket. Vet inte om det berodde på året jag jobbade i butik eller om jag helt plötsligt bara insåg att det är roligt med fina paket på samma sätt som innehållet är roligt..För det är ju så hiskeligt roligt med paket och i morgon skall maken få det här paketet....Jag längtar till i morgon.....

 

 

Mammas födelsedagsmiddag blev lika god och trevlig som jag föreställde mig och så känns det ju alltid extra roligt att äta vid ett fint dukat bord. Förätten bestod av tjusiga snittar och Vol au Vent fyllda med en god röra gjord på rökt sik och räkor.... De fina randiga snittarna gör man genom att varva vitt och mörkt bröd med olika fyllningar mellan, sedan slår man in det i ett fuktat smörpapper och lägger i någorlunda press i kylskåpet över natten.Sedan är det bara att ta bort kanter och skiva upp...Så har man de tjusigaste snittarna någonsin....

 

Nu är kanske inte Janssons frestelse och omelett med krabbstuvning så mycket att ta kort på...Men det var så gott att jag inte kunde låta bli.....

Tro det eller ej så var man inte så proppmätt som man kan tro efter detta matkalas....Det berodde kanske på att man inte tog så mycket av varje sak och åt under lång tid. Jag måste säga att det där med att äta i omgångar under lång tid samtidigt som man sitter och pratar och har det trevligt verkligen är något man gör för sällan....Så avslutades middagen med en klassisk grogg med Grönstedts och sockerdricka..Det var en höjdare! De visste minsann hur man blandar goda groggar på den gamla goda tiden....

 

Konjak och sockerdricka, det är ju helt strålande!

I morgon ska vi fira min mammas födelsedag och det görs med middag i riktig 50-tals stil.
För en tid sedan när vi satt och pratade om förr i tiden frågade jag hur det var när man gick på fest när hon var flicka. Då berättade hon om bjudningarna som hölls i den värmländska byn hon var uppväxt i, där vi bor nu. Det skulle vara som buffé med Janssons frestelse, delikatess köttbullar och det absoluta måstet, omelett med krabbstuvning. En sak som var lite rolig var att det förväntades att det var ungefär den här menyn till vem man än skulle. Det gick minsann inte att bjuda på vadsomhelst, nej det skulle vara krabbstuvning på omelett och delikatess köttbullar (dvs extra små köttbullar), det roliga var att det smakade oftast exakt likadant varje gång. Anledningen, jo, byn hade i stort sett bara en kallskänka, min mormor kusin Maja. Tänk vad tryggt att bli bortbjuden och veta exakt vad man skulle bli bjuden på. Efter maten fick man efterätt, kanske en Charlotte russe, Glace au Four eller Marängsviss därefter hörde det till att herrarna gick till groggbordet och tog sig en konjak med sockerdricka eller vichyvatten. Damerna fick sherry och arnen fick Champis eller Loranga...

Allt detta ska vi bli bjudna på i morgon. Eftersom mamma som blev så nostalgisk av att prata om det att hon bestämde sig för att laga till en riktigt maffig födelsedagsmiddag som det var förr, på 50-talet. Härligt!

Nu är jag hemma igen efter en lång helg i Götet. Trött och sliten, men hemma iallafall och det är rätt skönt. Ska ägna hela dagen åt diverse pyssel i syrummet. Det är mycket att stå i såhär i juletider...

Så bär det iväg till Stockholm igen till helgen. Det känns som vi alltid är där. Men morfar T. måste ju få sin julklapp och lite fika-time med sitt favoritbarnbarn och fru. Han är nog en av världens bästa farbröder, han är så snäll och rar. Det är härligt att kunna få låna makens morfar eftersom jag inte har någon egen längre. Jag bävar för den tiden som ofrånkommligt måste komma då han inte är lika pigg längre, han är ju trots allt snart 95 år gammal. Det är lite lustigt att tänka att under den tiden som jag gillar bäst stilmässigt, alltså 1940-50-talet var han redan medelålders....Visst var han en tjusig och ståtlig karl, det är han faktiskt fortfarande. Han vet vad han vill och är envis som bara den...Mormor D. är tjusig hon med. Jag gillar speciellt hennes jacka och hatt på det sista kortet. Undrar just hur det var för ett ungt par i Stockholm under slutet av 30-talet då de här bilderna var tagna.....