De godaste pepparkakorna....
I år lyckades pepparkaksbaket alldeles särdeles bra. Som jag kanske nämnt tidigare har det i vår familj alltid funnits en helig graal bland pepparkakor. En helig graal som länge verkat vara oupnåelig. Min gammelmormors pepparkakor. Gammelmormor Agnes bakade tydligen pepparkakor som hette duga men tog tyvärr receptet med sig i graven. Ända sedan dess har varje års pepparkaksbak varit ett försök att efterlikna dessa pepparkakor. I år tror jag att jag kan ha lyckats någorlunda. Något som i sig är verkligt svårt eftersom jag aldrig ens smakat dessa pepparkakor eftersom Agnes dog långt innan jag ens föddes, men man har ju hört det berättas. De ska vara kryddiga, lite sega men samtidigt krispiga, lite knäckiga men samtidigt spröda....Ja, klurigt....Hur som helst, det är ju hyfsat svårt att bevisa att de här påminner om dem och det kvittar kanske egentligen, huvudsaken är ju att de är goda.
I år kan jag iallafall drista mig till att säga att jag nog lyckats göra de godaste pepparkakorna som jag någonsin smakat och det är ju inte dåligt heller, nej här är man inte ödmjuk inte!! De fick desutom stående ovationer från både mor och make *klappar mig på axeln*.....
Därför är det är ju bäst att jag skriver ned det så man inte glömmer.....Så inte mina barnbarn om hundra år går och minns mormors goda pepparkakor som ingen vet hur man gör....För det är verkligen en förarglig känsla...
För att komponera detta recept rådfrågade jag ett antal kokböcker, bland annat Agnes gamla kokbok utgiven 1922 och tog ut de enligt mig bästa bitarna och gjorde en egen variant...Det blev väldigt bra, men nästa år ska jag nog drista mig till att öka på kryddmängden, för jag tycker om när det smakar mycket...Kanske ska man slänga i lite pomerans också.....
250 gram smör
4 dl farinsocker
2 dl mörk sirap
1 dl vatten
1 dl grädde
2 msk kanel
1 msk kardemumma
1 msk kryddnejlika
1/2 msk ingefära
1 msk bikarbonat
ca 1 l vetemjöl
Mät upp socker, smör, vatten, grädde, sirap och kryddor. Värm på spisen och låt koka i ca 5 minuter. Låt svalna den lite sega blandningen tills den är ungefär rumsvarm, blanda sedan in nästan allt mjöl blandat med bikarbonat. Låt degen vila i 1-2 dygn i kyl i plastövertäckt bunke eller plastpåse innan den bakas ut. Grädda i mellan 4-6 min i 200-225° värme. Det kan behövas bakas in lite mer mjöl i degen innan man gräddar. Det känner man på konsistensen. Så är det ju en smaksak, om man sparar på mjölet blir pepparkakorna lite segare och smörigare. Det viktigste för att få rätt knäckiga smak är att man kokar kryddblandningen i början och inte bara låter smöret smälta...
I år kan jag iallafall drista mig till att säga att jag nog lyckats göra de godaste pepparkakorna som jag någonsin smakat och det är ju inte dåligt heller, nej här är man inte ödmjuk inte!! De fick desutom stående ovationer från både mor och make *klappar mig på axeln*.....
Därför är det är ju bäst att jag skriver ned det så man inte glömmer.....Så inte mina barnbarn om hundra år går och minns mormors goda pepparkakor som ingen vet hur man gör....För det är verkligen en förarglig känsla...
För att komponera detta recept rådfrågade jag ett antal kokböcker, bland annat Agnes gamla kokbok utgiven 1922 och tog ut de enligt mig bästa bitarna och gjorde en egen variant...Det blev väldigt bra, men nästa år ska jag nog drista mig till att öka på kryddmängden, för jag tycker om när det smakar mycket...Kanske ska man slänga i lite pomerans också.....
250 gram smör
4 dl farinsocker
2 dl mörk sirap
1 dl vatten
1 dl grädde
2 msk kanel
1 msk kardemumma
1 msk kryddnejlika
1/2 msk ingefära
1 msk bikarbonat
ca 1 l vetemjöl
Mät upp socker, smör, vatten, grädde, sirap och kryddor. Värm på spisen och låt koka i ca 5 minuter. Låt svalna den lite sega blandningen tills den är ungefär rumsvarm, blanda sedan in nästan allt mjöl blandat med bikarbonat. Låt degen vila i 1-2 dygn i kyl i plastövertäckt bunke eller plastpåse innan den bakas ut. Grädda i mellan 4-6 min i 200-225° värme. Det kan behövas bakas in lite mer mjöl i degen innan man gräddar. Det känner man på konsistensen. Så är det ju en smaksak, om man sparar på mjölet blir pepparkakorna lite segare och smörigare. Det viktigste för att få rätt knäckiga smak är att man kokar kryddblandningen i början och inte bara låter smöret smälta...
Nu är det ju väldigt subjektivt vad för typ av pepparkakor man gillar. Men det här är iallafall min favorit och denna första advent kan jag säga att det gick åt många......
Flinka fingrar....
Jag sitter och syr på en vippig turkos kjol med vita prickar och känner mig lite slö. Så jag slår på lite musik och eftersom jag behöver piggas upp väljer jag en av makens spellistor på Spotify. Vi har inte riktigt samma musiksmak eftersom han drar mer åt hårdrock och jag...Ja jag vet inte riktigt vart jag drar åt. Men jag som är rätt eklektisk i min smak märker iallafall att jag uppskattar sånt som han lyssnar på mer och mer allteftersom åren går då vi varit gifta. Var jag inte av någon anledning helt besatt av Danzig förra sommaren?
Iallafall så kommer en låt med Yngwie Malmsteen upp och jag sägar då det. Jisses vilka flinka fingrar den karln har. Inte nog med det så är hans attityd i intervjuer och dylikt så härlig att man inte kan annat än dra på smilbanden, så totalt utan ödmjukhet. Han är världsbest och är inte rädd för att säga det...Men är man så flink på fingrarna när man spelar gitarr som han är, varför skulle man inte skryta om det då också..Go Yngwie! Bara önskar jag var lika duktig och flink som han, inte när det gäller gitarrspelande utan med nål och tråd. Men skam den som ger sig. Gäller kanske bara att träna tillräckligt och under tiden jag gör det, varför inte lyssna på mer hisnande gitarr-riff.
(För övrigt håller jag även på att försöka lära mig att spela gitarr med maken som instruktör på hans rosa paisley-mönstrade Fender stratocaster, men det kommer dröja innan jag kan mäta mig med Yngwie Malmsteen där också kan jag säga, kan typ få till ett knaggligt Ring of fire-komp. Men man ska ju börja någonstans....Det är dessutom svårt att spela gitarr samtidigt som man försöker behålla de noggrant utsparade naglarna intakta, hur tusan gör Dolly Parton egentligen??*Tusan vad brudigt det lät*ha!)
Iallafall så kommer en låt med Yngwie Malmsteen upp och jag sägar då det. Jisses vilka flinka fingrar den karln har. Inte nog med det så är hans attityd i intervjuer och dylikt så härlig att man inte kan annat än dra på smilbanden, så totalt utan ödmjukhet. Han är världsbest och är inte rädd för att säga det...Men är man så flink på fingrarna när man spelar gitarr som han är, varför skulle man inte skryta om det då också..Go Yngwie! Bara önskar jag var lika duktig och flink som han, inte när det gäller gitarrspelande utan med nål och tråd. Men skam den som ger sig. Gäller kanske bara att träna tillräckligt och under tiden jag gör det, varför inte lyssna på mer hisnande gitarr-riff.
(För övrigt håller jag även på att försöka lära mig att spela gitarr med maken som instruktör på hans rosa paisley-mönstrade Fender stratocaster, men det kommer dröja innan jag kan mäta mig med Yngwie Malmsteen där också kan jag säga, kan typ få till ett knaggligt Ring of fire-komp. Men man ska ju börja någonstans....Det är dessutom svårt att spela gitarr samtidigt som man försöker behålla de noggrant utsparade naglarna intakta, hur tusan gör Dolly Parton egentligen??*Tusan vad brudigt det lät*ha!)
En god kopp....
Igår kväll kom vi på att vi missat "efter-lunch-kaffet". Maken tog igen det genom att göra sig en kopp kaffe efter middagen istället. Men jag som är rätt "speedad" naturligt kan inte dricka kaffe för sent för då somnar jag aldrig. Så istället gjorde jag mig en god kopp varm chocklad. Ibland kan varm choklad vara som himmelriket på jorden speciellt om man doppar biscotti-kakor i. Det finns ju massa olika varianter på varm choklad, men just nu är denna min favorit.
Nu gör jag ju chokladen på känn, så måtten är ungefärliga, men jag tror det är ingefär i de där mängderna, det är ju givetvis individuellt hur stark choklad man vill ha. Det lilla lilla saltet tar fram kakaosmaken, pepparkakskryddorna gör det lite "juligt" och extra kryddigt och portvinet... Ja, portvin är ju alltid gott och i varm choklad så gör det att det smakar lite vuxnare....Till och med maken som annars är skeptisk till varm choklad erkände att han nästa gång också vill ha en god kopp varm choklad..... Tror nog det är riktigt gott att skippa pepparkakskryddorna och istället för portvin spetsa chokladen med lite starkvinsglögg...Ska verkligen testas i sinom tid....
2 dl mjölk
5 tsk ekologisk kakao
4-5 tsk socker
1 krm pepparkakskryddor (knappt)
1/2 krm ekologiskt vaniljpulver (kanske lite till)
yttepytte(!) lite salt, (bara några korn)
en skätt portvin
toppa med vispad grädde och strö över lite kakao
Klart!
5 tsk ekologisk kakao
4-5 tsk socker
1 krm pepparkakskryddor (knappt)
1/2 krm ekologiskt vaniljpulver (kanske lite till)
yttepytte(!) lite salt, (bara några korn)
en skätt portvin
toppa med vispad grädde och strö över lite kakao
Klart!
Nu gör jag ju chokladen på känn, så måtten är ungefärliga, men jag tror det är ingefär i de där mängderna, det är ju givetvis individuellt hur stark choklad man vill ha. Det lilla lilla saltet tar fram kakaosmaken, pepparkakskryddorna gör det lite "juligt" och extra kryddigt och portvinet... Ja, portvin är ju alltid gott och i varm choklad så gör det att det smakar lite vuxnare....Till och med maken som annars är skeptisk till varm choklad erkände att han nästa gång också vill ha en god kopp varm choklad..... Tror nog det är riktigt gott att skippa pepparkakskryddorna och istället för portvin spetsa chokladen med lite starkvinsglögg...Ska verkligen testas i sinom tid....
Den senaste kjolen!
Den senaste kjolen, det vill säga en till helt rundskuren kjol i ylle. Det är en väldigt bekväm modell och ger dessutom schysst 50-tals känsla. Rejält tight i midjan och en massa härlig vidd och framför allt är den trevligt varm i dessa annalkande vintertider....Något som den verkligen fick bevisa i lördags då vår mysdag förvandlades till äventyr då bilen helt plötsligt gick sönder och fick bärgas. Vilket lämnade oss stående på gatan i kyligt regnrusk väntandes på skjuts. Något som kunde varit obehagligt var inte så farligt för jag frös ju trots allt inte om benen samtidigt som jag kände mig rätt chic faktiskt.....
Som tur är hade vi betalt assistansförsäkring, vilket underlättar extremt när man får fel på bilen. Bara att ringa ett nummer och få bilen bärgad och dessutom få låna en hyrbil, utan kostnad.....Det är nog de mest välinvesterade pengarna någonsin.... Nu måste vi visserligen åka tillbaka till Stockholm och hämta bilen men det får man väl stå ut med, när allt trots allt löste sig så bra.....Till råga på allt var det inte så farligt mycket fel på bilen, bara en klämma till kylarslangen som rostat sönder. Man ska inte ha otur!
Rosetter, rosetter....
I samma veva som jag gjorde diademet knåpade jag även ihop denna skönt gröna rosett som fästs med ett hårspänne. Den är gjord av rester från sidenet som underklänningen till min bröllopsklänning. Undrar varför man blir så glad av rosetter, det känns ju nästan lite förutsägbart men....Vad ska man göra, rosetter är ju fint och nästan fånigt enkla att göra, en liten söm här en liten söm där. Sedan har man sig en ny rosett....
Diadem....
Jag knåpade ihop ett diadem innan jag åkte till Stockholm med en rosett i svart taisiden med ett brunt sammetsband och ett litet svart flor.
På väg igen...
Ibland känns det som om vi alltid är på väg någonstans, är det inte en flytt så är det besök någonstans långt bort...Den här helgen är det Stockholm som gäller. Som vanligt för att besöka makens morfar men vi ska även klämma in middag med vännerna vi sover hos och så är det dags för en uppfräschning av våra respektive frisyrer på Sivlettos salong. Lite mer te ska allt inhandlas också, Earl grey special har en strykande åtgång i det här hemmet...En vanlig Stockhoms-tripp alltså. Som vi alltid brukar göra......
Eftersom jag ville använda min nyaste yllekjol har jag nästan ont i händerna efter att ha sytt som en dåre igårkväll. Det är ju alltid snyggast med handsydd fåll och när det är så mycket fåll får man räkna in några timmar på det. Men klar blev den och snygg blev den också må jag säga.
Till råga på allt så strömmade fixarlusten till och jag knåpade ihop några rosett-prydnader till håret. De blev också fancy...
Bilder kommer efter helgen.
Eftersom jag ville använda min nyaste yllekjol har jag nästan ont i händerna efter att ha sytt som en dåre igårkväll. Det är ju alltid snyggast med handsydd fåll och när det är så mycket fåll får man räkna in några timmar på det. Men klar blev den och snygg blev den också må jag säga.
Till råga på allt så strömmade fixarlusten till och jag knåpade ihop några rosett-prydnader till håret. De blev också fancy...
Bilder kommer efter helgen.
Visst vill man va´ en "jumpergirl"....
Old woogies har inte bara väldigt snygga skor, de stickade bomullsjumparna är väldigt tjusiga. Jag vill ha en av varje....De har dessutom kommit med några nya modeller, speciellt den gula föll mig på läppen. Jag har nämligen precis börjat gilla gult. Gult som annars kan vara en liten svår färg kan ju, insåg jag, med rätt färger till vara fasansfullt flott. Jag kan tänka mig den gula jumpern med ett par vita linnebyxor i sailorstil med en liten vit sidenscarf knuten om halsen, kanske till och med med en gul basker som pricken över i.....Gult kanske ska bli färgen att möta våren med, som en liten tussilago som tröttnat på snön.....
Jag hade faktiskt en gul angora-basker när jag var liten, den skulle ha varit perfekt. Men den bet en hund sönder, sedan började mamma ha den som "stall-mössa" och nu är den verkligen inget jag skulle vilja synas i, om den ens finns kvar. Jag kommer ihåg hur pappa brukade kommentera den där mössan, när den blivit degraderad till "stallmössa" alltså, och försöka få henne att slänga den. Men hon gillade den och det gjorde jag med. Innan den blev ihjälbiten det vill säga. Alldeles luddig och gul, som en liten, liten tussilago...
Den röda jumpern känns som något man har på sig på julafton, tillsammans med en tweed-kjol och en röd sammetsrosett i håret....Även den blå tycker jag man får lite "skid-stuge-vibbar" av. Eller kanske "kryssnings-vibbar" då självklart inte finlandsfärja utan mer amerika-ångare....
Gymnastik....
När jag satt och bläddrade i stickboken och funderade på vad jag skulle börja med så fastnade min blick flera gånger på ett mönster alldeles i början, ett stickad baddräkt i klassisk 20-tals modell. Så började jag även tänka på det där med midjemåttet och att jag i avsaknad av friskis och svettis-etablissemang någonstans i närheten där jag bor borde ta tag i det där på egen hand. Har långt om länge funderat på att börja köra pilates hemma, till en sån där käck video. Ju mer jag funderade på det desto mer insåg jag vad rolig pilatesen borde bli om man gjorde den i en retro-bad/gymnastikdräkt. Kanske borde man skaffa sig en liten boll också och kasta upp och ned. Istället för renodlad pilates gå mer på en Ling-inspirerad gymnastikrutin.
De här bilderna hittade jag här på Flickr. En marinblå baddräkt i ekologisk bomull i liknande modell som på det nedersta fotot tror jag det får bli. Åh, vad synd att det inte är vår än på ett tag. För när man ser de här skönheterna vill man ju glömma allt vad de närmsta månadernas snö och slask heter. Tänk att gå ut i trädgården och gymnastisera lite med sin boll i den fågelkvittrande friska vårluften. Det låter verkligen som ett ytterst trevligt sätt att "vrida igång vardagen med"......
Slänger med en liten rolig film från Lingiaden -49....Svts arkiv, det är grejer det.....
Vida kjolar och tighta skärp....
Jag har en mapp i min iBook där jag samlar bilder för inspiration. Jag tittade lite slött igenom den nu på morgonen och insåg återigen vad snyggt det är med vida kjolar och tighta breda skärp. Speciellt om man har en liten chic jumper till..Så kvinnligt och romantiskt..
Ondagspizza till bönder och vampyrer..
Ikväll blir det hemgjord pizza till middag. Har gått och längtat hela dagen, egentligen ända sedan jag igår bestämde (och maken höll med) om att vi borde göra pizza till middag på onsdag. Onsdagar är ju den bästa tv-dagen med både Bonde söker fru och True blood och då vill man ju gärna festa till det lite extra. Förra gången vi gjorde pizza blev det så ruskigt gott att jag kände mig som ett pizzaproffs efteråt. Maken kände sig mest illamående efter vilket enbart berodde på att han inte har lika god karaktär som jag och slutar äta i tid....
Jag hoppas jag fick till pizzadegen lika bra som då. Vet inte riktigt vad jag gjorde men de blev väldigt krispiga. Det är oftast det blir bra då, när man höftar till det....Så kommer man inte riktigt ihåg till nästa gång. Tror ett trick är att kavla degen riktigt tunn och så givetvis dra över pizzan med bakplåtspappret på ungsplåten som är varm, istället för att göra pizzan på den kalla plåten och sen sätta in i ugnen. Istället för baksten så funkar det rätt bra att göra så....
Annars har dagen inte innehållt så mycket att hetsa upp sig över, har städat syrummet och måste dammsuga och våttorka innan jag lägger ut ylletyget för ytterligare en cirkelskuren kjol. Vill ju inte fånga upp en massa damråttor med tyget som man måste sitta och plocka bort sedan...I denna dags tristess kan jag även, som om det inte var nog att trösta sig med att det blir pizza, bläddra i "vintage_stick_ &_virk_boken" A stitch in time som äntligen har kommit...Nu gäller det bara att bestämma sig vilken modell jag ska börja med. För det fanns många fina. Måste dock få lite hjälp av mor känner jag. Stick-rookie som jag är kanske en del modeller ligger lite över min nuvarande förmåga. Men så mycket snyggt som det fanns kan verkligen fungera som en bra morot att bli en stick-mästare.
Ja, nu jävlar är det stick-mästare som gäller......
Jag hoppas jag fick till pizzadegen lika bra som då. Vet inte riktigt vad jag gjorde men de blev väldigt krispiga. Det är oftast det blir bra då, när man höftar till det....Så kommer man inte riktigt ihåg till nästa gång. Tror ett trick är att kavla degen riktigt tunn och så givetvis dra över pizzan med bakplåtspappret på ungsplåten som är varm, istället för att göra pizzan på den kalla plåten och sen sätta in i ugnen. Istället för baksten så funkar det rätt bra att göra så....
Annars har dagen inte innehållt så mycket att hetsa upp sig över, har städat syrummet och måste dammsuga och våttorka innan jag lägger ut ylletyget för ytterligare en cirkelskuren kjol. Vill ju inte fånga upp en massa damråttor med tyget som man måste sitta och plocka bort sedan...I denna dags tristess kan jag även, som om det inte var nog att trösta sig med att det blir pizza, bläddra i "vintage_stick_ &_virk_boken" A stitch in time som äntligen har kommit...Nu gäller det bara att bestämma sig vilken modell jag ska börja med. För det fanns många fina. Måste dock få lite hjälp av mor känner jag. Stick-rookie som jag är kanske en del modeller ligger lite över min nuvarande förmåga. Men så mycket snyggt som det fanns kan verkligen fungera som en bra morot att bli en stick-mästare.
Ja, nu jävlar är det stick-mästare som gäller......
Petrolfärgad yllekjol....
Jag hann faktiskt färdigt min yllekjol, tro det eller ej. Men jag fick hjälp av mamma att sy fållen. Eftersom omkretsen på kjolfållen var några meter så tog det sin lilla tid att sy det för hand. Men det blev snyggt....Så vi satt med varsin ända av kjolen i soffan och sydde av bara helsike. Ibland när man är lite pressad för att sy färdigt något så gör man fel, så skedde mycket riktigt den här gången då jag råkade missbedöma midjemåttet när jag sydde på linningen. Några milimeter när man syr rundsytt kan göra en hyfsat skillnad när det kommer till kritan så midjan blev minst sagt lite i snävaste laget. Men, sade jag till mig själv, det gick ju att knäppa kjolen och jag kan ändå behöva skära ned lite på småkakorna. Så här ska det minsann inte sprättas något, det är midjan som får bli mindre istället. När det bara rör sig om några centimeter så tror jag allt det ska gå hyfsat snabbt..... Jag är hur som helst väldigt nöjd men min kjol. Den är jätteskön, varm och tyget är perfekt.
Det underlättade väldigt att jag var hemma i mammas ateljé för att klippa till. Tryckbordet kom väldigt bra till pass eftersom det är en hel del tygmängd som går åt, det underlättade även att ha mammas extra händer när vi slätade ut tyget för att klippa till. I avsaknad av tryckbord så får jag väl lägga upp det andra ylletyget (ett härligt brun-svart yllekypert) på vardagsrumsgolvet. Inte lika smidigt men vad ska man göra....
Det underlättade väldigt att jag var hemma i mammas ateljé för att klippa till. Tryckbordet kom väldigt bra till pass eftersom det är en hel del tygmängd som går åt, det underlättade även att ha mammas extra händer när vi slätade ut tyget för att klippa till. I avsaknad av tryckbord så får jag väl lägga upp det andra ylletyget (ett härligt brun-svart yllekypert) på vardagsrumsgolvet. Inte lika smidigt men vad ska man göra....
Det grå skärpet hittade jag på HM en liten stund innan mitt tåg gick. Ibland har man tur för jag är verkligen en "sucker" för breda strech-skärp. Så matchade det ju mina ylle-knästrumpor perfekt!
Hemma igen....
Hemma igen efter en underbar helg i gamla goda Göteborg. Jag saknar stan väldigt mycket och fylls av härliga nostalgiska minnen när jag åker tillbaka. Vänninorna K. och M. hade laddat med massa kul, på fredagen bjöds det på pasta med musslor och massa vin. Det var gott...
Lördagens förmiddag spenderades i lugnt mak med en liten runda på stan, besök på Burger king på Järntorget, något som nästan är oundvikligt efter lite för mycket vin kvällen innan. På kvällen blev jag bjuden på resturang, en mycket uppskattad födelsedagspresent må jag säga. Resturangen var Sjöbaren i Haga och där fick jag smaka på den godaste fiskrätt jag någonsin ätit. Det var som att komma till himlen. Väldigt lyxigt och gott....
Efter resturangen gick vi vidare till favorithaket Skål (där spelas det alltid Elvis, Johnny Cash, Sinatra och dylikt i högtalarna, det gillas!) och drack lite drinkar och fick se en överförfriskad snubbe välta ut inte bara ett utan två glas öl över folk. Som tur var inte över oss....Vi satt enbart på första parkett och såg spektaklet....Först överväldigades man av irritation men allteftersom kvällen framskred blev killen alltmer underhållande...Snubben var vekligen helt störd...
På söndagen tog vi det återigen lugnt på förmiddagen eftersom vi vid det laget var lite slitna, sedan begav vi oss ned till stan för att fika lite innan mitt tåg gick. En alltsom allt perfekt helg.....
Lördagens förmiddag spenderades i lugnt mak med en liten runda på stan, besök på Burger king på Järntorget, något som nästan är oundvikligt efter lite för mycket vin kvällen innan. På kvällen blev jag bjuden på resturang, en mycket uppskattad födelsedagspresent må jag säga. Resturangen var Sjöbaren i Haga och där fick jag smaka på den godaste fiskrätt jag någonsin ätit. Det var som att komma till himlen. Väldigt lyxigt och gott....
På söndagen tog vi det återigen lugnt på förmiddagen eftersom vi vid det laget var lite slitna, sedan begav vi oss ned till stan för att fika lite innan mitt tåg gick. En alltsom allt perfekt helg.....
Jag längtar till nästa gång jag kan åka ned.......
