Vid mitt skrivbord....

Ja, just det...För ett tag sedan skaffade jag mig ett sånt däringa Flickr-konto....Det visar sig att det är lite skoj ändå att fota fötterna.

Köttbullar är bland det godaste som finns tycker jag. Maken och jag är ett starkt köttbulleteam, våra köttbullar skulle kunna vinna pris. Han gör smeten, jag rullar, han steker. På köttbullefronten är vi sanslöst samspelta. Sen är bara frågan vilket som är godast till. Kokt potatis, gräddsås och lingonsylt. Stuvade makaroner, potatismos eller till julbordets Jansson. Köttbullemackor med hemgjord rödbetssallad går ju inte av för hackor heller....

 

 

 

Snö igen alltså. Det är det som gäller. tydligen..Jag hade kanske sett en lite mer utdragen myshöst men vintern iddes komma snabbt i år igen. Det betyder att mina nya älsklingar får åka in i garderoben. För saddle shoes är bland det halkigaste man kan ha på sig på snöigt underlag. Med tanke på att sulan är i gummi och helt slät kanske det inte är så konstigt...

Vinterskor är knepigt tycker jag. Helst av allt hade jag velat ha ett par bruna ankelhöga kängor i pjäxmodell med snörning. Men det verkar vara omöjligt att hitta eftersom jag inte vill ha dragkedja i sidan på fuskvis som verkar vara så inne nu. Så det blir till att traska vidare i mina gamla stövlar och lånade gummistövlar tills dröm-kängan uppenbarar sig.

Jag gillar strassbroscher och det här är nog min favorit. Jag fick den när jag var liten och jag hade den på mig när jag började första klass tillsammans med en svart klänning som jag älskade. Det är fint med saker man använder nästan dagligen som förknippas med fina minnen, som denna lilla elefant i strass....

Idag när jag var på stans second hand hittade jag en fin liten scarf i Crepe-de-Chine. Händelsevis den jag har på mig på bilden. För 20 kronor tyckte jag det var som hittat. Scarfar kan man aldrig få för många av trots att maken ofta hävdar ständigt motsatsen.

Den däringa Bh:n jag beställde kom i veckan. Men, den fick tyvärr åka tillbaka med posten. Kvalitén kändes undermålig för priset och dessutom var det bara 56% bomull istället för 80% som det stod på hemsidan. Dåligt tyckte jag och ser mig om efter andra märken. Den satt dock rätt bra och gav en fin retrosiluett. Men, är när materialet är kliigt så är det. Det tänker jag inte ställa upp på. Nä, det blir bakläxa Miss Mary, lite bättre kan man allt få till det.....

Igår hade mor och jag vägarna förbi tygoutletten i Brännebrona. Det visade sig att tanten som har den skall lägga ner. Hemskt (!) för det har verkligen varit en bra källa till fina tyger till otroligt rimliga priser. Men inget ont som inte något gott i sig, halva priset på allt och följdaktligen blev jag lite tyg-tokig. Det är svårt att inte bli det när skjortbomullstyger i otroligt fin kvalié säljs för 19 kronor metern, för att bara nämna ett exempel. Jag blev helt uppe i varv och röd om kinderna i upphetsningen. Åtskilliga hundralappar senare kom jag hem med många meter tyger och en hel del knappar med för den delen. Ändå inser jag att jag måste åka tillbaka för mer. Speciellt för ett brunrutigt bomullstyg som jag bara köpte två meter av. Jag insåg när jag kom hem att jag borde tagit mer för det var finare än jag insåg, så såg jag flera väldigt fina randiga bomullspoplin som jag nog måste inverstera i också...Ja, herregud, när tygmanin sätter in gör den det ordentligt....Jag känner mig som en ekorre som precis hittat en stor källa med nötter, jag bara måste skaffa fler till mitt lager så jag har så jag klarar mig....(Framförallt måste jag tillbaka snart innan någon handlar upp de tygerna jag vill ha som ligger kvar där....)

När vi kom hem åt vi räkor (rensade av mamma) och drack vitt vin. Sen blev jag lite på sniskan och satt hela kvällen och tänkte på tyger...

K-special hade precis nyss en riktigt intressant dokumentär om Mike Disfarmer, porträttfotografen som verkligen fångade livet och känslorna hos människorna vilkas porträtt han tog. Han tog familjebilder under depressionen i den amerikanska södern och ända in på 50-talet då efterkrigstidens opitimism präglade samhället. Hans porträtt är verkligen särpräglade på så vis att han tog dem på sina egna vilkor, precis i rätt stund för att fånga personligheten hos den han porträtterade. Kort sagt, verkligen vackra och intressanta porträttfoton.

SvtPlay har dokumentären tillgänglig till och med mitten av december. Så skynda på att se den här, för den var riktigt intressant. Det är verkligen inspirerande att se på gamla foton, och de Disfarmer tog var en klass för sig...

Igår var jag väldigt röd. Röda byxor (som visserligen inte syns här, men det var de med vita knappar som jag sydde i våras.), röd ny kofta (stickad i vårt egna finullsgarn färg:körsbärsröd), röda glasögon, röda läppar och matchande röda rosörhängen. Rött är verkligen en fin färg och ibland är det schysst att slänga på sig allt rött och verkligen köra på färgchock, efter över en veckas glåmighet behövdes det verkligen....Till råga på allt fick även håret en uppfräshning i form en klippning samt mörkbrun toning. Som om inte det var nog så tog jag mig även för att lägga pincurls  på det nyfärgade håret, det blev fina fisken. Jag som tidigare inte gillat pincurls vidare mycket måste nog ändra mig lite, det är nog som med det mesta. Träning ger färdighet och så är det ju så mycket skönare att sova med än pappiljotter.....

 

 

 

 

 

Äntligen ute ur dimman, jag är frisk. Åh så härligt.

När man frisknar till vaknar även lusten att plocka i tyger och jag tog fram mina sidentuvar som jag köpte på mässan för att njuta av dem och planera vad de skall bli. Det grå är ett Tussahsiden och det kommer precis att räcka till en blus med lång ärm. Det rosa är ett dupion och det skall bli en ärmlös blus med en liten gosskrage. Jag älskar verkligen texturen i båda tygerna, såväl det grova grå samt det glansiga lite frasiga rosa. Siden är verkligen ett av de härligaste materialen, den lyxiga känslan av ett fint siden är verkligen svårt att slå.

Jag köpte ju även lite chiffonstuvar, lagom stora att bara fålla så blir de till fina sjalar, till exempel att knyta om håret. Den blå är nog min favorit. Men det är klart, svart och grått är ju stiligt det med...Så var det ju den där svarta håriga saken som ligger bredvid sidenet. Det är inte pälsbitarna jag köpte utan katten Frasse som alltid vill vara med. Han gillar att ligga på bord och han gillar att ligga på tyg. Det är inte underligt att han kommer med på en bild förr eller senare.

Forftarande helt krasslig med tungt huvud, ont i halsen och en rejäl matthet i hela kroppen återstår inget annat än att ligga i sängen och kolla på Huset Eliott och längta efter friskare dagar....


Ah, och så lyssnar jag förståss lite på musik mellan varven, som Julie London till exempel.... Inte lika hes som jag är just nu men hon anväder det desto bättre....Här tillsammans med en riktigt vass basspelare...Vilket får mig önska att jag inte gav upp mina kontrabaslektioner så tidigt som jag gjorde, för det är verkligen ett härligt intstrument...Men vad vet man som tonåring egentligen....Dessutom kanske man ska vara glad över att jag inte spelar längre för man får ju faktiskt förhårdnader på fingrarna av att spela mycket bas, kanske inte hade funkat med sömnaden, speciellt inte i finare tyger där fingertoppskänslan är allt (..och hur hade det inte gått med manikyren av allt hamrande på strängarna??) ....Ska man välja då så är jag hellre ett design och sömnads-äss (med snygga naglar) än ett kontrabasdito.....Då var det bara det där med att jobba sig upp till äss-nivå kvar då, men än så länge nöjer jag mig gladeligen med glad amatör....

Still sick with the flu and listening to some Jule London. When Im not watching "House of Eliott" that is...I really hate being sick...

En sak som är bra när man bor på vishan är webbshopar. Häromdagen beställde jag efter mycket grunnande på storlek och modell en bh från Miss Mary. Miss Mary of Sweden är ett gammalt klassiskt underklädesföretag, förr hade de butik både i Stockholm och Göteborg men nu finns de enbart på nätet. Det som jag gillar med dem är att de har många modeller i lite större kupor, något som man ibland får leta länge efter i de vanliga butikskedjorna. Så gillar jag givetvis att de har en hel del bh:ar i klassisk stil. Som den här i bomull som jag beställde. Nu är det bara att vänta på posten och hålla tummarna för att den passar.

 

I ordered myself a bra from Miss Mary of Sweden, an old classic underwearcompay with a lot of sensible and classic modells. All to do now is to wait for it to come in the mail and hope it fits......

När man är krasslig är det härligt med en omtänksam och snäll man som tar hand om en. Igår kom han hem med hyrfilm och blåbärsoppa till mig som är sjuk. Blåbärsoppa är verkligen en bra grej när man är lite krasslig, värmande och gott får det upp humöret på nolltid. Så kan det ju finnas iallafall någon liten c-vitamin som kanske skrämmer bort bacillerna också och det är ju alltid bra. Filmen han hade fixat var Shutter island. Först var jag lite misstänksam och tyckte det var dumt att komma med en läskig film till de som är känsliga och hängiga. Men tji fick jag för min tjurighet för det var en jättebra film. Hur kunde jag trott annat egentligen, Scorsese gör ju faktiskt bra filmer och Leonardo di Caprio tycker jag också är en riktigt bra skådis.

Inte så läskig som man kunde tro alltså och fylld med en härligt regnig myskänsla. Kuslig och mystisk i fina 50-tals mijöer. Filmen utspelar sig på en ö där det ligger en kriminalvårdsantsalt, ett mentalsjukhus för att vara mer precis. Di Caprio anländer med båt för att utreda försvinnandet av en patient. Men allt är inte som det verkar, märkliga saker händer på mentalsjukhuset och en del personer är inte de dem utger sig för att vara.......

Im down with the flu and thankfully have a very thoughtfull husband thats brings me "blueberry-soup" (typically swedish) and rents movies for me to watch. Yesterday he came home with Shutter island. I liked it a lot. Very thrilling and with a spooky atmosphere. Michelle Williams had on a nice dress that I think I will copy a bit.

Det går snabbt när man har roligt. Helgen försvann i ett vips. Det var roligt men hetsigt som vanligt med andra ord. Jag kom hem i söndagsnatt, med en annalkande förskylning i bagaget. Föutom förkylningen fick jag även med mig en ny sprätt, lite bomullstrikå, sidenstuvbitar och fina kaninskinn till en pälskrage jag tänkte sy. Det är nästan omöjligt att komma hem från en mässa utan iallafall lite smått och gått...

Så här såg jag ut en av dagarna, i min mormors jumper, en nysydd linnekjol, nystickad cardigan och med blå sidenchiffon om håret kände jag mig rätt piffig. Rött och blått är en av mina absoluta favoritkombinationer....

 

Jag åker kors och tvärs genom Sverige nästan hela tiden känns det som. Nu är jag snart på väg till Stockholm för höstens syfestival. Det skall bli roligt men som vanligt är det hetsig packning, uppackning och massa andra saker att ta hand om. Det är roligt och intensivt och jag förväntar mig att komma hem med trötta fötter och massa roliga ideér.

Om det här nu blir ett stockholmsinlägg kan jag ju passa på att visa upp vad jag köpte på Old touch när maken och jag var i Stockholm senast. Jag hade aldrig varit där förut och var peppad på att hitta massa skoj. Det gjorde jag inte, jag kanske blev förvirrad av mängden prylar och gamla saker som var överallt. För det fanns verkligen fina saker både högt och lågt. Men dessa fina knappar och hårspännen fick följa med hem iallafall. Som vanligt ångrade jag mig lite efteråt att jag inte köpte fler, både av knapparna och hårspännena. Men, så är det ju alltid. Mycket vill ha mer som det heter.

Det här är en av mina favoritjumprar. En gång i tiden var den mormors, hon stickade den själv under slutet av 40-talet. Jag älskade den då jag fick den av henne när jag gick i högstadiet eftersom jag var inne i en babyblå period. Nu är jag visserligen inte inne i en babyblå period men jag älskar den fortfarande, hur kan man undgå att göra det. Med den breda mudden, slätstickningen med mönstereffekter i aviga varv i vitt och så den lilla snibbkragen. Den är faktiskt så fin att jag försöker ransonera antalet gånger jag använder den till ytterst få. Eftersom den är så fin har jag planer på att sticka upp en liknande  modell, men just nu när handlederna är lite slitna har jag tagit en paus. Jag stickade lite väl intensivt när jag väl fick in snitsen och jag fick en liten muskelinflamation som resultat av överansträngning. Så än så länge är orginalet ensamt bland stickade bomullsjumprar i garderoben. Ensam och ljusblå och fin så det förslår...