Vid mitt skrivbord....

..finns det underbara ting. gröna lampor, pennor och bläck...Detta är en blogg om allt som gör livet underbart..

En liten babyblå....

Det här är en av mina favoritjumprar. En gång i tiden var den mormors, hon stickade den själv under slutet av 40-talet. Jag älskade den då jag fick den av henne när jag gick i högstadiet eftersom jag var inne i en babyblå period. Nu är jag visserligen inte inne i en babyblå period men jag älskar den fortfarande, hur kan man undgå att göra det. Med den breda mudden, slätstickningen med mönstereffekter i aviga varv i vitt och så den lilla snibbkragen. Den är faktiskt så fin att jag försöker ransonera antalet gånger jag använder den till ytterst få. Eftersom den är så fin har jag planer på att sticka upp en liknande  modell, men just nu när handlederna är lite slitna har jag tagit en paus. Jag stickade lite väl intensivt när jag väl fick in snitsen och jag fick en liten muskelinflamation som resultat av överansträngning. Så än så länge är orginalet ensamt bland stickade bomullsjumprar i garderoben. Ensam och ljusblå och fin så det förslår...

 

This is my favorite knitted jumper in lovely cotton. My grandmother made it in the late -40s. I try not to wear it to often because I want it to last forever.

Gudars skymning vad fint stickat! Jag är grymt imponerad av din mormors stickkunskaper (och lite avis på jumpern såklart :)

ja, visst är den fin...jag vågar som sagt knappt använda den längre för jag är så rädd att den skall bli förstörd. hehe, nästan så man ryser när jag tänker på att jag ändå var rätt oaktsam med den när jag fick den...men man fattade inte riktigt sånt när man var 14. :)

drömmen är ju att kunna sticka så bra själv någon dag...

Oj vilken söt!

Hoppas handlederna kryar på sig snart.

Jaa, ska jag sticka sådär fint och jämnt så är det nog bara att skaffa en stickmaskin, för hand lär det aldrig gå, haha!

Superfin tröja! Jag är likadan, sparar de fina arvegodsen till speciella tillfällen. Loppisfyndade saker går att slita på till varddags, men det ärvda är jag som lite mer rädd om =)

Hoppas musklerna läker snabbt, så du kan börja sticka igen! Min egen erfarenhet av muskelinflammationer är dock att de kan vara ruskigt seglivade... Får du hjälp av sjukgymnast eller liknande? Om inte, så är tipset att söka upp en läkare, önskar jag gjort det mycket tidigare.

Lisa

ja, det är lite klurigt att komma ihåg att vila händerna, helt plötsligt har man gjort massa saker som ansträngde dem utan att tänka på det så det går lite långsamt med läkningen, dock mkt bättre än för en vecka sedan...



Husmodern

ja, det krävs nog allt lite träning, mormor var allt en baddare på att sticka...



Erika

nä har inte gått till sjukgymnast, men jag masserar dem regelbundet med en heatlotion som jag tycker hjälper, och försöker att inte göra ansträngande grejer, är bättre men det kommer lätt tillbaka om man glömmer sig...trist, men det är ju som sagt bara att vänta ut det...ska avakta och se om det löser sig annars får jag väl gå till farbror doktorn.