Vid mitt skrivbord....

Så var helgen med all sin hatt-hysteri slut. Det var den roligaste helgen någonsin, jag har lärt mig massor och upptäckt ännu en passion i livet, hattar. Hela helgen gick i rasande fart, eftersom jag ville göra så mycket så möjligt kändes det som jag var inne i en lite snabbspolad variant mitt "vanliga jag", lite lätt uppspelt med andra ord. Så hetsigt och begeistrat var det att den där lilla stickande känslan i halsen knappt märktes av. Jag tänkte ju bara på alla hattar jag skulle göra.

Jag kom hem på söndagskvällen och allt var frid och fröjd, lite trött bara men det fixar ju en god natts sömn. Eller inte! Jag vaknar med feberfrossa mitt i natten och inser att det som började kännas lite smått under "hatt-hysterin" var en annalkande influensa. Grattis. Nu ligger jag i sängen och önskar jag vore frisk så jag kunde sy klart den halvfärdiga svarta hatt jag tog med mig hem. Men framförallt oroar jag mig ju för att jag inte ska hinna tillfriskna i tid. För nästa helg är det ju ännu en kurs i på Tillskärarakademin, detaljsömnaden. Den vill jag ju inte missa för allt i världen. För att inte tala om resan till stockholm och Svansjön som vi ska se om en och en halv vecka... Jag planerar att inte lämna sängen på åtskilliga dagar, dricka mycket honungsvatten med ingefära och intensivt tänka bort alla baciller. För jag har ju helt enkelt inte någon tid att vara sjuk. Har ni några bra husmorskurer tas de tacksamt emot för här ska det bekämpas med alla medel möjliga!

 

Det här är en av mina nya hattar, mer detaljerade bilder kommer senare. När den är färdig och jag är frisk, då ska jag även skriva lite mer om vad jag lärde mig på hattkursen. Dessutom så är det ju ett kurstillfälle kvar, då ska vi lära oss göra stråhattar. Oj, så skoj!

 

 

 

 

I went to the most amazing courses during the weekend on how to make hats. Best thing ever, and of course now I'm not only manic about hats but also got the flu. Very irritating since there is so much I want to do as a result of the very inspiring weekend  I had..

Jag håller på med en grej just nu som tar hyfsat mycket tid och ger upphov till stor frustration iallafall i nuläget och som när det är färdigt kommer innebära en del förändringar här på bloggen. Men det håller jag hemligt än så länge.

Idag ska jag åka och kolla på en gammal soffa i sällskap med mamma, make och lilla systerdottern som är på besök över dagen. Som om inte det vore nog så roligt så ska mamma och jag åka till Göteborg över helgen och gå på kurs. Vi ska lära oss göra hattar på Tillskärarakademins helgskurs. Det ska bli rackarns roligt och jag har stora förväntningar på alla hattar jag ska göra sen... Tjosan, det var senaste nytt härifrån!

 

Nu är jag tillbaka till vardagen igen efter en intensiv helg på mässa. Det brukar alltid ta några dagar innan man landar efteråt. Mässjobb innebär både lite hets och stress, men framför allt mycket inspiration och ideérna brukar komma anstormandes så att man får skynda sig att skriva ned allt innan de försvinner.

 

Man blir självklart lite trött efter en heldag och då är det skönt att bara kunna gå till hotellet och äta något gott till middag. Som den här hjortfilén med tillhörande jordärtskocksgratäng till exempel. Den sköljdes ned med två Mariestads-öl, de var också väldigt välgörande.

 

 

 

Efter middagen är det lämpligt att marinera sig i ett skumbad en liten stund för att få tillbaka sina arma fötter till någorlunda normaltillstånd igen efter en lång dag på hårt betongolv. Eftersom vi är erfarna i mässbranschen brukar vi alltid be om ett rum med badkar just av den anledningen, det är guld värt.

 

 

Håret läggs inför kvällen. Det är för mig något väldgt avslappnande i att lägga håret. Man står tyst och koncentrerad när man gör det och det är del i avrundningen av kvällen, man varvar ned och tankarna stillar sig. Sen är det bara att gå och lägga sig och så fort huvudet nuddar kudden brukar John Blund dyka upp...

Så kommer en ny dag och man skall vara käck och glad som sig bör på en mässa, besvara alla frågor och se representativ ut. Munnen går i ett och man hinner prata med otroligt många människor efter tre dagar. Det är verkligen annorlunda från vardagsjobbet som är lite mer ensamt och det är skönt med variationen. Framförallt är det ju väldigt roligt att få det positiva gensvaret från alla som älskar våra garner, stickmodeller och textilfärger.

 

 

Så abrubt tar det slut. Mässan förvandlas till en bullrig byggarbetsplats och man får skynda sig att riva montern och packa ihop allt och bege sig hem. Vips så var det slut och nästa mässa känns som en hägring långt bort i framtiden.





I've been busy at work on the textileshow in Stockholm all weekend. Working at a fair is always very intensive. At the days end it's dinner at the hotelresturant, a lovely deer filét and gratin of potatoes and sunchoke. The bubblebath is necesary to get the feet back to normal after a long day on hard concretefloors. I have always liked the ritual of setting the hair before going to bed. It's part of the rewindingprocess and afterwards I always feel a bit more relaxed. One needs to be fresh and dainty at the fair, answering lots of questions and talking to a bunch of people. Then next you know it the three days are over and it's time to pack up and go home....

Ja, idag bär det iväg. Med lasset fyllt av garn, färger och faktiskt lite skor också. Det är alltså dags för årets första mässa som Färgkraft ska åka på och jag är väldigt pepp. Dessutom kommer Syfestivalen vara samtidigt som Antikmässan. Det ser jag som en bonus då man kan slinka iväg en liten stund till angränsande mässhall och se på gamla saker. Härligt när man kan kombinera nytta med nöje. Nu kommer jag inte blogga något på några dagar för jag har fullt upp på mässan. Jag hoppas vi ses där!

 

 

 

 

Now it's time for a blogg-break, because I'm going away to work at a textileshow for the weekend. I'll be back next week! Bye, bye....

Maken tittar åt båda hållen innan han bestämmer vilken väg vi skall gå. Skinnmössan är hans närmsta vän under vinterhalvåret. Den har mamma sytt till honom i julklapp för några år sedan. När jag lånar den och knyter ihop den under hakan brukar han skratta för jag ser ut som ett barn i pulkabacken. Runda kinder kombinerat knytmössa ger ett väldigt utpräglat pulka-backs-utseende....

 

Jag tog istället för mössa en yllesjal om lockarna och under det ett hårnät för att mina pin-curls inte skulle rakna. Jackan är min älskade vardagskappa. Den har jag alltid förutom då jag är "finklädd" för att åka till stan. Det är mammas gamla lotta-kappa i en kraftig vadmal som tål allt. Vind och rusk står den emot och det är inga problem att mata hästarna i den för blir den lortig är det bara att borsta av. Hundhår kanske det är lite mer sisådär med, men vad gör väl det på en vardagsjacka.

 

 

Här går vi varje dag när vi rastar hunden. På sommaren är kantas grusvägen av både blommor och kantareller och även om det är tjusigt med all snö så längtar jag lite efter att dikena ska bli prunkande och träden ska bli gröna igen.

 

 

 

Last sunday I took the camera with me on the lunch-dogwalk. The weather where sparkling and white. All sunshine and powdersnow.

Idag är det ju den fjortonde februari, valentin. Ingenting som egentligen firas av oss här hemma men maken överaskade ändå med en bukett rosor och en hjärtformad ask med chokladpraliner. Att få choklad och blommor är verkligen bland det bästa. Klassiskt romantiskt och något som jag verkligen faller pladask för. När maken dessutom berättade hur han tänkt på detta i över en vecka så blir man ju än mer varm i hjärtat. Min make, världens bästa man och honom har jag turen att vara gift med. Det går inte en dag utan att jag tänker på vilken bra karl det är att dela sitt liv med.....

Today when I got home my husband surprised me with sweet yellow roses and a heartshaped box of chocolates. Classic romantic and it made me swoon. Oh, how much I love that man...

 

Just nu handlar det om förberedelser på firman. Jag gör olika färgbad och provar mig fram till vårens nya färgkollektion. Det är viktigt att för varje färgbad skriva ned receptet så man kan göra om det, sen bestämmer man vilka som ska få vara kvar och vilka som får ingå i det tillfälliga sortimentet. Det har varit mycket ljusgröna toner och mintiga pasteller de senaste dagarna. Det får mig att längta ännu mer efter våren att se de fina färgade härvorna hänga på tork bredvid varandra.

 

 

 

Vad handlade de där förberedelserna om nu då? Jo inte bara förberedelser för vårens färgkollektion utan det är ju mäss-tider igen. På torsdag styr vi kosan till Stockholm då årets första Syfestival går av stapeln. Det gäller att passa sig för förkylningar och färga så mycket så möjligt. En bonus är dessutom att Antikmässan är samtidigt som syfestivalen. Jag kommer garanterat stjäla en liten stund för att titta i angränsande mässhall och som vanligt kommer jag nog tacka min lyckliga stjärna över att jag slipper packa massa små antikviteter och sköra föremål när mässan är slut. För det ser alltid så jobbigt ut, tacka vet jag garner som man kan svänga ned i säckar utan att riskera att de går sönder.

 

 

 

In the workplace it's all about preparations. I'm dyeing yarns in new colours for the springcollection and it has been all about light greens and minty colours these last few days. I't makes me long for spring even more. We're preparing for the textileshow that starts in a couple of days in Stockholm.

Jag gjorde färdigt min ljusblå BH idag och den passade glädjande nog väldigt bra. Det är ju så nesligt när man syr något som är krångligt att prova in och ännu krångligare att ändra i efterhand, som Bh:ar kan vara. För när man väl är i läget att man kan ändra är det inte så lätt att prova. Mer än att hålla upp framför sig och hoppas på det bästa. Har man då varit slarvit med sömsmånen blir det snabbt för stort eller för litet.

Den här typen av BH är allt min favorit. Utan byglar som sticker en i armhålan och med en käck lite spetsig siluett i rätt retrostil. Den här är sydd efter vad som förr var Ezi sew 102 men som jag modifierade till en tja, egen modell inspirerad av gamla bilder på bysthållare. Kuporna är sydda i en bomullsatäng, fodrade med en vit bomullspoplin (samma som jag brukar använda till kragar och sånt) och bakstycket är i ett svart powemesh kantad med underklädesresår. Nästa gång ska jag prova att göra bakstycket i bomull också och bara sätta fast en liten bit resår precis vid hyskorna. Så ska jag ju förstås sy något i den där fina korsettsatängen, men det ska jag spara på tills jag är bombsäker på modellen och inte behöver ändra något. Jag vill ju inte behöva sprätta när tyget är det allra tjusigaste.....

 

 

I made this bra today from a pattern I drafted myself although it's a little bit inspired by the Ezi sew 102 pattern that I used befor. I made the cups from a babyblue cotton and lined it with a thin white cotton. The backpieces are made from blach powermesch.

Åh, jag gillar Diors vårkollektion och det kan man ju förstå med tanke på siluetten. Väldigt stiligt och man ser tydliga vibbar från Dior anno 1947. Men har man New Look i bagaget förstår jag om man vill återlansera den lite då och då. Jag gillar speciellt ärmarna och halsringnigarna. Detta kommer jag inspireras av då jag under våren ska hitta på klänningsmönster att sy. Tjusigt, tjusigt!

 

 

 

 

(Bilder härifrån)

 

 

 

I just love the Dior spring collection. But given how much the lines resembles the Dior look from -47 that a given.. I will sure look to these lines when making dresspatterns for this year, as I decided that 2012 will be the dressyear. I just love the necklines and the sleeves....

 

När man mockat färdigt är det dags för det roligaste, lägga in nytt strö. Det är också en sak som jag alltid kommer älska. När man var barn var det höjdpunkten och det är det fortfarande. Att få sparka sönder ströbalen och sparka runt i ströet så det sprider sig och så luktar det cirkus. Det är inte bara jag som gillar ströet. Så fort det är utlagt kommer Ruby in och vill rulla sig i det och skutta runt lite. Hon är väldigt mån om att få första tjing på det.

 

 

 

 

 

Efter middag och film så fanns det lite tid kvar på kvällen då jag kunde stjäla åt mig lite sömnad. Jag fortsatte på den BH jag klippte till under helgen i en babyblå bomullssatäng. Jag överväger faktiskt att ta lite av min fina baby-rickrack att dekorera kanten med. Tänka sig, jag har ju köpt på mig ett någorlunda lager med rick-rack. Men ännu har jag inte nänts använda det. Istället sorterar jag dem och tittar på dem med jämna mellanrum. Nu tänkte jag bryta den trenden och BH-dekoration känns som ett bra sätt att göra det på. Eftersom det inte går åt så mycket så kanske det inte "känns" lika jobbigt att ta av det.

 

Yesterday in Iphone-pics. At work I cleaned out the outdoor-stables because my mon is down with the flu and can't do it herself. Then when I got home my husband and I had a meatball-dinner that was delish, it was his birthday and from me he got the latest Danzig-album. After dinner and a movie there still where some time left of the evening for some sewing. So I did some work on a bra that started during the weekend. I even considered using some of my baby-rickrack for decoration. It's funny, even though I now have a plentiful stash of rickrack I havent yet used it because I think they are so pretty in their packages and I don't want to run out.

Antingen avskyr jag Woody Allen-filmer eller också älskar jag dem. Häromkvällen såg vi hans senaste och mina förväntningar var varken eller. Så händer det där härliga. Att jag bara en liten bit in i filmen sveps med i en rar historia om en man som verkligen älskar Paris historia och romantik. En historia om att drömma sig bort och om vikten att av att inse vad som är viktigt i livet. Väldigt mycket feelgood-film med andra ord och en rejäl dos med Paris-romantik och jag gillade den enormt. Till råga på allt gav den ett väldigt sug efter åka till Paris, vi får se om det går att få till i år....

Det var som vanligt i Woody Allenfilmer en hel del bra musik i bakgrunden men som ett plus var det även en hel del schysst 20-tals mode (Marion Cotillard är otroligt snygg hela filmen igenom). Åh vad jag gillar sånt! Ja, hela filmen var verkligen en liten karamell, så se den. Omedelbums!

Jag har alltid varit en drömmare. Suttit och funderat på livet och vad jag vill att det skall innehålla. Inte alltid har det varit realistiska drömmar, men det gör ju ingenting eftersom det ändå är så härligt att fylla sitt medvetande med de mest hisnande drömmar och framtidsplaner som finns. För jag har alltid haft åsikten att om man aldrig ska missunna sig tänka på någonting bara för att det kan vara lite svårt att förverkliga. Drömmarna är nog det viktigaste man har tror jag och det skall man aldrig glömma, för de får en att komma vidare och se framåt och så framförallt det triggar ju fantasin något otroligt och det är ju alltid en bra sak.....

 

Nu på det senaste har mina drömmar mest handlat om en sak. Att hitta rätt hus. Vi har letat länge och väl och allt eftersom har drömhuset sett olika ut. Det senaste året har det utkristaliserats alltmer tydligt och drömhuset har sett likadant ut en längre tid. Det är ett gammalt hus med den gamla charmen kvar och det skall vara inrett i 30-40-tals stil. Det ligger enskilt utan någon granne, kanske i en skogsglänta. Med lite mark så man kan vara oberoende för världen och kan ta ned sin egen ved och bruka marken. Ett stall där jag ska ha mina hästar och kanske någon liten get för mjölken skull. Jag ska odla grönsaker och maken han skall odla humle. Det skall finnas tillräckligt med uttrymme för att jag ska kunna bygga en egen ateljé där jag ska jobba med sömnaden och ett stort tryckbord där jag kan trycka och göra mönster av olika slag. Detta är vad jag tänker på allt som oftast. När jag inte går omkring med olika mönster på kläder i huvudet förstås, eller vilken sorts häst jag skall köpa, vart jag helst skulle vilja åka på semester eller vad det skall bli för kvällsmat. I huvudet på mig helt enkelt, där ryms både allt och inget....

 

 

 

 

I've always been a dreamer. Big dreams and small doesent matter. Lately I dream mostly about the house I want us to find. An old house, whith lots of old charm completly decorated in a 30s-40s style. With some land to make us independet to take down wood and farm the land. A stable for my horses and maybe we'll get a goat for the milk. It will have lots of room for me to make a studio where I will work with my sewing.... Oh, lovely dream I hope it will come true soon...

I veckan fick jag ett paket med posten. Jag vet, gamla nyheter, jag skrev ju om det i förra inlägget. Jomenvisst om det inte varit så att det handlade om ytterligare ett paket. Jag fick även lite godbitar från den där tyska sidan jag nämnde för några inlägg sedan.  I förra helgens sömnadshets insåg jag att jag behövde mer powermesch, så jag skyndade att klicka hem lite och så fanns det även ett tjusigt baddräktstyg som jag bara var tvungen att slå till på. Inför sommaren 2012 kommer jag ladda med ett helt gäng olika typer av badkläder och det här ser jag framför mig hur det skall bli en tvådelad baddräkt (bikini för vissa) i bästa Betty Grable stil. Aloha hette det och vilket passande namn. Tjusigt värre var det iallafall och jag längtar efter att få slänga mig i plurret bara jag ser det. Här förtränger vi 16 grader minus och tänker på varmare årstider.

Det var inte bara vit powemesch (som jag inte fotade, för hur kul blir det på bild?) och baddräktyg jag köpte utan även lite Bh-tillbehör. Det behövs alltid och rosa är favoritfärgen på det man har under...

Jag är ju totalt beroende av de där små roliga paketen som kommer med posten. Det är nästan varje månad något litet dimper ned i lådan. Vad pratar jag om? Jo, det bästa stället på webben, Etsy. Jag är verkligen Etsy-beroende och hur skulle man kunna undvika att bli det när man får sånt här i lådan...