Midnatt i Paris...
Det var som vanligt i Woody Allenfilmer en hel del bra musik i bakgrunden men som ett plus var det även en hel del schysst 20-tals mode (Marion Cotillard är otroligt snygg hela filmen igenom). Åh vad jag gillar sånt! Ja, hela filmen var verkligen en liten karamell, så se den. Omedelbums!
Jag gillar också den där filmen!! (o då brukar jag aldrig gilla Woddy Allen filme, de e lite för pretto relationsdrama för mig)
Tänk att hamna i en sådan tidsresa! Vad fantastiskt det skulle vara....
Det enda som jag kan gnälla om och inte riktigt hänger ihop i storyn är den "elaka" tanklösa fästmön som man inte riktigt förstår varför de är ihop. Jaja scenerierna är iallfall underbara!
Ah, det är ju en våt dröm att kunna resa i tiden så.. vekrligen något som man kunde önska att det hände. fast då vill man ju gärna hamna på rätt ställe med. så man inte dyker upp mitt i krig eller nått och blir nedskjuten, eller får någon hemsk sjukdom som de inte kunde bota. :)
NÄ, ja tänkte också på det.Varför var de ihop från början när de knappt gillade varandra.. Tyckte det var lite roligt dock när han insåg att det enda de hade gemensamt var att de gillade naan-bröd. :)
Ja! Hihi! men så kan det faktiskt vara i mitt eget förhållande vissa dagar. Att naan bröds exemplet stämmer in. Vad litet livet känns då, och hur ensam känner man sig inte då...
Men redan nästa dag inser man att man har massor gemensamt och delar framtids drömmar och smak i mat mm... Men vi är ju absolut inte så elaka mot varandra som detta par mot varandra med nålstick hela tiden. Nån gång då och då bråkar man ju och säger kanske saker man inte menar, åskstormar som går över. Men i det stora hela -vi försöker ju hjälpa varandras självförtroende och hjälpa upp vårat liv gemensamt. Tillföra.
Vad långt och vad mycket nonsens jag skriver. :)
Kram på alla hjärtans dag förresten!
