Vid mitt skrivbord....

Maken och jag har firat det nya året lugnt och sansat med den godaste trerättsmiddagen i mannaminne tillsammans med mamma och hundarna. Långt inne i skogen utan onödiga smällare som skärrar jycken. På hundpromenaden tände vi tomtebloss och det var så fint att titta på att man riktigt ryste av glädje. God mat, gott vin och sen ett tomtebloss på det. Det är inte fy skam inte.....Gott nytt år!

 

Happy new year!

Ikväll är det dags att bänka sig i soffan för klockan 21.00 visar Svt första delen av The Pacific. HBOs andra del i satsningen om Andra Världskriget, första delen var kanske som bekant Band of Brothers. The Pacific utspelar sig (som man kanske kunde ana av namnet) till största delen i Stilla havet och man får följa några amerikanska soldater genom deras upplevelser i kriget mot japanerna. Jag gillade Band of Brothers när den kom och har således stora förhoppningar på The Pacific också och HBO gör ju oftast bra serier så jag tror inte jag skall bli besviken. Mycket krig och hemskheter förmodligen, men har man tur kanske det kommer lite klädesinspiration också, och då menar jag inte soldatuniformer och hjälmar och sånt.....

Det där med husmanskost är ju ett helt kapitel för sig och såhär i vintertider tenderar det att bli lite mer av den varan. Lättare att hålla kylan borta antar jag med ett rejält mål mat i magen. En av mina absoluta favoriter är Kroppkaka. Gjorda precis som mamma lärt mig, som mormor Anna lärde henne  och som gammelmormor lärde henne i sin tur . Ett recept som nedärvts i generationer med andra ord, jag vet inte men jag gissar att gammelmormor Agnes även hon fick lära sig av sin mamma. Det finns inte så mycket exakta angivelser utan mycket ska sitta i handlaget. Men jag ska försöka att dela med mig hur man gör de perfekta kroppkakorna, som jag tycker, för det finns ju många olika varianter därute beroende på varifrån man härstammar. Här är de iallafall, de Värmländska Kroppkakorna.

Allra först får man skala en hel massa potatis, för det går åt. Medan den kokar skär man rimmat stekfläsk i tärningar, hackar en lök (gärna rödlök, men gul går lika bra) och lite rökt sidfläsk. Hur mycket rökt fläsk man har är mycket beroende på tycke och smak, sen beror det givetvis på hur hårt fläsket är rökt. Men en femtedel av stekfläskmängden är ungefär lagom. Först steker man löken, när den fått lagom färg lägger man i det rökta fläsket. När det är färdigstekt tar man upp det för att steka det rimmade fläsket. Till slut lägger man samman allt och steker ihop, sen smakar man av med salt och nymalen svartpeppar blandat med lite kryddpeppar (bara några korn).

När potatisen är färdigkokad och avsvalnad så den går att hantera utan att man bränner sig pressar man den på  bakbord eller diskbänk mjölat med vetemjöl. 

 

Sen gör man en liten fördjupning att knäcka ett ägg i som man sen arbetar in tillsammans med mer mjöl.

 

 

 

Man får knåda lite och arbeta in än mera mjöl, har ingen direkt mängd men det går åt rätt mycket, uppskattningsvis 6-7 dl (beror givetvis på hur mycket potatis man kokade också). Det ska iallafall kännas i stunsen på degen, den får inte klibba för mycket.

 

 

Sen tar man en bit deg i handen, plattar ut lite, skopar i ca en matsked av fläsk/lök blandningen. Sedan klämmer man ihop degen runt och formar en boll. Det är viktigt att degen går ihop ordentligt så den inte går upp. Lägg dem sedan på mjölat bord medans de väntar på att bli kokade. De får inte klibba fast så de går sönder när man lyfter....

 

 

Sedan slänger man försiktigt ned ett gäng kroppkakor i kokande vatten, vår gryta rymmer mellan 5 och 8 stycken. Det är viktigt att de inte slår ihop med varandra för mycket. Efter några minuters kokande stiger kroppkakorna upp till ytan, som magi! Då tare man tid på dem, ca 5 minuter till ska de koka då och under tiden får man vända lite på dem genom att putta på kanterna lite lätt. Koktiden varierar givetvis lite beroende på hur stora kroppkakor man gör, men man ser att de är färdiga genom att kanterna på dem ser lite "molniga" och fluffiga ut. Då fiskar man upp dem med en hålslev och dimper ned nästa laddning i det kokande vattnet.

Sen är det bara att avnjuta sin kroppkaka tillsammans med hemgjord lingonsylt och lite skirat smör. Det är rackarns gott, men allra godast är det faktiskt dagen efter då man värmer på sina Kroppkakor genom att steka dem i rikligt med smör.....och glöm inte för all del den nymalda pepparn, den är väldigt viktig för den där goda smaken som gör att håren på armarna reser sig.

 

Idag kom det ett litet paket med posten som jag gått och väntat på. Paket i posten är minst lika roligt som paket under granen. Speciellt när man vet att det kommer vara något roligt i det. Den här gången var det resultatet av min Etsy-premiär. Jag har nämligen inte tagit mig för att utforska Etsy föränn nu och någon vecka före jul gjorde jag även ett inköp. Det är lätt att inse att det kommer bli fler, för jösses vad mycket grejer det fanns där som det bara stod mitt namn på.

Det här lilla paketet med sömnadsglädje köpte jag av den här säljaren som var både trevlig och hjälpsam när jag hade massa frågor om hur Etsy-köp funkade.

Flera meter baby-rickrack (zigzag-band på svenska) som var mycket mindre och näpnare än vad jag trodde. Matchande spets upplindat på två gamla fina vykort och knappar smart fastsydda på en gammal bingobricka.

Jag kan verkligen inte få nog av gamla sytillbehör, det är som en drog att leta efter nya. Att städa bland sygrejerna eller sortera knapparna (om och om igen) är bland det roligaste som finns.....

I juletider är det godistider. Jag gillar att göra eget godis framför att äta fabriksgjort med alla möjliga sorters smakförstärkare och annat jox i. Kola är ju en klassiker och i år gjorde jag faktiskt lite. Efter ett gammalt recept som jag hade i huvudet och som härstammar ända från tiden då jag gick i lågstadiet. I lågstadiet, och mellanstadiet med för den delen, hade jag en riktig kol-kokningsvurm. Jag kokade kola så ofta jag kom åt. Receptet är enkelt och lyder som följer:

2 dl grädde
2 dl socker
2 dl sirap

Häll ingredienserna i en kastrull, koka i ca 15 min. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur länge jag kokade, men när det funkar att göra kulprovet (=droppa smeten i en kopp kallt vatten och se om det stelnar.) så är det färdigt.

Sedan häller man upp på ett smörpapper och låter stelna (framförallt kallna) lite så det går att hantera. Då klipper man i munsbitar, lagom stora att slå in i smörpapper.

Jag delade smeten och hällde i lite kakao i ena halvan. Men det går ju att smaksätta med lite vad man har hemma som tar smak. Kola är ju väldigt sött, så ur den aspekten är det dessutom ett väldigt drygt julgodis, man behöver inte mer än en eller möjligtvis två föränn munnen vrider sig av sötman och man längtar efter ett glas vatten.....

Jovisst, jag har en ny liten vän! Möt Huskvarna Vikings fållpressarfot 5 mm. Efter det senste pressarfotsinköpet som var så lyckat insåg jag att det finns fler pressarfötter därute som man har stor användning för. Man kan ju kanske tycka att den är lite överflödig men den underlättade så otroligt mycket för de där små fållarna som annars kräver lite pill så jag kommer nog slå till på en som gör 10 mm också. Det bästa med den var nog inte bara att den gjorde fållningen enkel, det blev lite extra roligt också. Tjosan!

 

För några veckor sedan fick jag en systerdotter. Vi åkte så småning upp för att titta på underverket. Först så tror man att ja, men det är ju bara en bebis, hur märkvärdigt är det egentligen. Jo, det är rätt märkvärdigt faktiskt. Hela besöket satt man och stirrade på bebisen och var totalt absorberad av hur fantastiskt det är med en sån där liten, som fungerar. Inte fanns för bara ett år sedan och som är så totalt beroende av andra.

Jag har tidigare aldrig riktigt kommit så nära en sån där färsking. Den enda erfarenheten jag haft av bebisar är djurbebisar. För det har ju blivit en hel del valpar, kattungar, ankungar och annat småknytt att leka med under åren. Men nu när jag är den erfarenheten rikare kan jag kan säga såhär. Det är en vid skillnad att ha bebiserfarenheter räknade i djurbarn. Med andan i halsen för att inte klämma ihjäl eller på annat sätt förolycka den lilla fick jag hålla henne en lång stund och det var nog det läskigaste men samtidigt mysigaste jag varit med om.

Just nu maken och jag på att arbeta oss igenom den klassiska miniserien Krigets vindar, baserad på Herman Wouks böcker. Den gick på tv under början av 80-talet och det var en stor grej, jag kommer inte ihåg det men maken har minnen från hur hans familj samlades för att titta på storverket. Den är faktiskt riktigt bra med stora skådisar som Robert Mitchum och Ali Macgraw. Det är fin rekvisita och kläderna (som man alltid tittar på) är schyssta, även om de ibland är lite väl influerade av 80-talet då serien gjordes. Handlingen är riktigt intressant och man får flera gånger riktigt krypa ihop i soffan av spänning. Visserligen förekommer det även en hel del irriterande grejer som speciellt Ali Macgraws karaktär har för sig. Som att envisas med att åka till Polen på nöjestripp hösten 1939, fastän alla säger att det inte är rådligt under omständigheterna (jo jag tackar ja!). Nu har jag inte sett klart serien än, så det är ju fortfarande möjligt att hon får lära sig att inte vara så dumdristig.....Vi får se.....

I vilket fall som helst rekommenderar jag den, så här i juletider kan det ju vara trevligt med många timmar Andravärldskriget-spänning. Det sitter ju aldrig fel!

Jag jobbar ju ibland som vikarie i textilslöjd. Nu på senare tid har det blivit rätt många tillfällen som jag vikarierat på mellanstadiet och jag har lärt känna barnen lite bättre. De är verkligen söta och en del vill man bara stoppa ned i fickan och ta med hem. De kramas, frågar och undrar. Alla möjliga saker vill de veta. Hur gammal jag är, vad min man heter, de pratar om min hund som jag berättat om och en sak som de alltid frågar är om jag har sytt de kläder jag har på mig. Sen blir de förtjusta över att jag alltid säger ja. De skojar och springer runt och ibland blir det inte mycket sytt på en lektion och man har lite ont i halsen av att ha behövt höja rösten åt dem för att få dem att lugna sig lite. En del kanske har tummen lite i handen. Allt som oftast blir det lite skeva och krokiga grejer de gör, men de är ju oftast nöjda ändå och så länge de försöker är jag också nöjd. De är ju ändå inte så gamla.

Men så ibland slås man med häpnad som häromveckan då en pojke i femman briljerade då han broderade en tavla åt sin far i julklapp. På tre lektioner var det färdigt och är det inte helt fantastisk? Han slet och slet, medan barnern omkring honom sprang runt och busade satt han stilla på sin plats, superfokuserad på sitt broderi. Det är så det värmer i hjärtat för han var så gullig där han satt med sitt lintott huvud böjt över sitt arbete.

Vi var ju i Stockholm i helgen igen och på vägen hem stannade vi till i Örebro. Eftersom vi åkte från huvudstaden tidigt på morgonen hade vi gott om tid att fika innan affärerna i Örebro öppnade och sen kunde vi strosa omkring i vintersolen. Örebro är en faktiskt en väldigt fin stad att flanera i med slottet som ståtligt står där i stadskärnan. Jag tror faktiskt att jag inte uppskattade stan tillräckligt de tre åren jag bodde där. Men så brukar det väl vara antar jag. Man saknar inte kon föränn den är ute ur båset.

Vi fikade ju som sagt, på Hälls konditori som inte riktigt såg ut som jag mindes men fikat var lika gott som jag kom ihåg. Det blev två koppar te, en smörgås och hallonbakelse med vit choklad som var rackarns smaskens.  Maken tog kaffe och budapestrulle. Den gick inte av för hackor heller kan jag erkänna.

Jag har ett nytt tidsfördriv och det är av det klassiska slaget. Nämligen schack. Maken min har spelat schack i många år och jag har aldrig fattat tjusningen. Men det hade väl mest med att jag inte satte mig in i det. För nu har han lärt upp mig och på bara några få gånger är jag fast. Ordentligt. Enligt maken lär jag mig dessutom väldigt snabbt och han har flera gånger blivit förvånad och helt plötsligt befunnit sig i en knivig situation skapad av min schack-list. Visserligen har han klarat sig ur dem genom några smarta drag och så småningom vunnit. Men det är ju roligt att han inte alltid vinner besinningslöst och utan någotsomhelst motstånd. Det är faktiskt så kul att man riktigt längtar efter nästa parti så fort man spelat klart det man höll på med. Det är härligt att verkligen gå in för saker....

 

 

Sen vek jag ihop dem och lade i min fårskinnsmössa.

 

 

Maken fick hjälpa till genom att dra en lapp...

 

 

och vinnaren är...... Lisa!

 

Grattis!

 

Maila din adress till mig så kommer halsduken i ett brev på posten inom kort.

( vidmittskrivbord@yahoo.se  )

 

Jag har just kommit hem från en helg i Stockholm och är egentligen för trött för att blogga. Men! Jag ville bara påminna om giveawayen som går ut inatt vid tolvslaget...I morgon tänkte jag dra vinnaren som kommer få den tjusiga stickade halsduken så glöm inte att titta in imorgonkväll för att se vem som blir den lyckliga.

Jag köper ju egentligen inte kläder längre eftersom jag bestämt mig för att bara ha på mig hemsytt eller vintage. Men ibland slår det till och man blir sugen ändå. Nu har jag visserligen ändå inga pengar att handla för, man har ju råkat handla en del tyger den senaste månaden (jo, jag har varit på tygaffären igen några gånger....ojojoj) och den som inga pengar har den får fönstershoppa istället och inspireras. Revampvintage har verkligen en hel del fina godbitar....Vad sägs om de här till exempel!?

Nu när det är vinter så passar det väldigt bra med en Irish Coffe efter maten. Vi blev bjudna på det i helgen och jag insåg att mitt intag av Irish Coffee har varit alltför litet de senaste åren. För det är ruskigt gott.. Kanske var det den där gången i Marocko då maken och jag köpte en varsin och grädden på var sur som gjorde att vi fick avsmak för en tid. För det kan jag säga gav inga trevliga minnen.

Nu är de minnena ersatta av den goda smaken av en riktigt fin Irish Coffe, som det ska vara med andra ord. Till jul är det allt bäst att köpa på sig en flaska Jameson för här skall det drickas lyx-kaffe minsann, med grädde på.

Den här helgen har spenderats hos våra goda vänner i Göteborg och vi har haft ruskigt trevligt. Jag hade vid förra besöket gett bort ett presentkort i födelsedagspresent och idag tog jag med mig själva presenten, en blus med schalkrage i en fin skjortbomull. Sydd efter mått och helt o-inprovad blev jag väldigt nöjd med passformen. Lite skrynklig efter ha varit presentinslagen skyndade vi oss att ta kort på den innan vi gav oss ut på stan. Maken passade på att gå på ölprovning och vi töser myste av staden i vinterskrud och gick lite i affärer. Det bästa med att flanera på stan var nog att sedan gå till Bishops arms värma sig med en god ale. Sedan förståss, var det väldigt trevligt att bege sig till lägenheten och börja på middagen och prata hela natten lång....

Nu när kylan verkar vara här för att stanna och julen snart är här tänkte jag att det är dags för en liten värmande julklappstävling.

Priset man kan vinna är den här finfina halsduken, handstickad i ett tjusigt spetsmönster. Den är sponsrad av Färgkraft, ett företag som min mor står bakom som säljer färger till textil, konsthantverksgarner, stickbeskrivningar och lite annat smått och gott som har med textilt hantverk att göra. (Ja, nu är det avslöjat, mamma är också en såndär "textilperson" inte mindre än en tvättäkta textilkonstnär utbildad på Konstindustriskolan (numera HDK tror ja) i Göteborg,  jo man tackar! Det är inte svårt att räkna ut vart mitt intresse kom ifrån med andra ord. Modersmjölken.....Svårt att stå emot...)

Halsduken är stickad i ett entrådigt garn spunnet av en blandning av ull i den finaste kvalité från Gotlandsfår och Finullsfår. Garnet är sedan handfärgat i två färgbad, därav den fina randningen på halsduken. Mönstret är ett gammalt klassiskt spetsmönster från 40-talet som kallas "hästskomönster" men troligen stickade man liknande mönster betydligt längre bak i tiden än så.

 

 

För att vara med i tävlingen skriver man bara en liten kommentar här nedan. Vill man dubbla sina chanser så skriver man ett inlägg på sin blogg om den här tävlingen och skriver en ny kommentar med länken till inlägget. Tävlingen håller på till och med söndagen den 12 december. Lycka till!!!!

 

 

 

Time for a giveaway. The price is this smashing knitted scarf in the finest 1 ply woolyarn, handdyed in two bluegreen shades. It's sponsered by Färgkraft, my mothers company that sells dye for textile, handdyed 1 ply woolyarns and lots of other textile-stuff... To enter the giveaway just make a comment below. To dubble the chance of winning, write about the giveaway on your blog and make another comment linking it to me. The giveaway runs to december 12th .