Vid mitt skrivbord....

Får några dagar sedan bakade jag fruktkakan som är en klassiker i vårt hem. Det är en kaka med riktigt mycket torkad frukt i, inget mjäkande minsann. Här ska det vara frukt så smeten står av sig själv. Kakan blir bäst om den får stå svalt i några dagar innan man skär upp den i tunna skivor. Det brukar oftast vara en omöljighet i det här hushållet, men nu hade vi ju den skotska vinterkakan som stand in och klarade därmed av tredagars-gränsen.

För att få en riktig injektion av brittisk 20-tal fylld av tweed, drinkar och gentlemän som spelar golf rekomenderar jag det i form av PG Woodehouse, vare sig man väljer att läsa en bok av densamme eller se på den ypperliga brittiska tv-serien om "Jeeves och Wooster" med Hugh Laurie och Stephen Fry så blir man inte besviken. Jag har haft en lång vurm för Woodehouse torra humor som aldrig blir tråkig.

Att läsa Wodehouse tycker jag gör sig bäst på engelska, det försvinner lite av charmen när man läser honom på svenska tycker jag nog. Det är även väldigt härligt att lyssna på som talband, i gymnasiet brukade jag gå till biblioteket och låna talböcker på engelska som handlade om den lite enfaldige gentlemannen Berite Wooster och dennes betjänt Jeeves, som alltid hjälper honom ur trångmål, som oftast har med en giftaslysten kvinna att göra...Tyvärr var de talböckerna på kasettband och jag har inte hittat något bra uppläsning som finns på cd än, vet inte vad som hände med min kassetbandspelare, försvann väl när digitalåldern tog över alltför mycket....

Tv-serien "Jeeves and Wooster" är perfekt att fika till. När den gick på kanal nio på lördagskvällarna får något år sedan brukade vi ladda i tv-soffan med te och scones. Det är en sån där serie man aldrig tröttnar på. De har så fina kläder, tweed allt som oftast och rör sig i så fina mijöer, antingen det är London, något gods på den engelska landsbyggden eller på New yorks gator eller nattklubbar. Man vill bara slänga på sig pärlorna och packa väskan och ta flyget till England och helst även åka bakåt i tiden. Det uppstår alltid trubbel där stackars Bertie blir indragen vare sig han vill eller inte och det ligger nästan alltid på den listige Jeeves att lösa problemet. Sen är samspelet mellan Fry och Laurie så härligt att man blir alldeles glad i själen och som vanligt slås av vilken bra skådespelartradition det finns i Storbrittanien.

Så var julafton över....Vi hade en väldigt skön och lugn jul tillsammans med mor och en massa massa julmat...och efter julmaten var det klappar och portvin i vardagsrummet framför brasan, mycket behagligt. Jag fick många fina klappar av både make och mor. Till exempel fick jag som önskat från Crabtree & Evelyn en bodylotion och ett talk i rosdoft. Är ju som bekant väldigt förtjust i rosor.

Igår natt så tog vi oss en liten kvällsvickning. Det var sent och vi hade julstojjat hela dagen. Så upptäcktes det att det på tv4guld visades Elvis Nbc Live comeback special. En av mina absoluta favoriter från Elvis karriär. Jag är ju ett stort Elvisfan (Det är ju Elvis och Johnny Cash som regerar enligt mitt tycke, men på senare tid har ju Danzig komma att tävla om uppmärksamheten...Hmmm, märker man en viss likhet här? Mörka powerkarlar är det som drar.) och att sitta uppe mitt i natten och titta på Elvis i toppform och äta Jansson, prinskorv och julskinka och ta sig en nubbe till det, det kallar jag livskvalité.

En liten notering bara, den där puben som vi funderade på att fixa till i det gamla skolhuset.....Det skulle inte vara en allmän pub dit folk i byggden går för att ta sin fredagsöl. Nej scenariot var mer tänkt såhär. Maken och jag sitter i köket i huset och funderar på vad vi ska göra ikväll, teveutbudet är dåligt och allt det där...Så säger den ene, vi går till puben!! och så går vi tvärs över gården.... :)

Vi var på ett ett sånt där ställe som säljar el-grejer och stereos i veckan för att skaffa sladd till vår gamla bilstereo. Jag gick runt och tittade och insåg (med fasa) att det numer bara finns platt-tv att välja på. Jag frågade det trevlige försäljaren om de inte hade några "riktiga" tv-apparater och först förstod han knappt vad jag menade. När han väl gjorde det såg han förbluffad ut över en person inte skulle vilja ha en platt-tv. Sen mumlade han något om att de kanske hade någon på lagret kvar....

jo, jag gjorde just klart kakan efter att den kallnat i ugnen. Jag insåg nog inte hur mycket 1 1/2 dl whiskey plus 1 dl Cointreau faktiskt var. Ett helt dricksglas med 40% sprit, jisses. Får komma ihåg att inte köra efter att ha ätit den kakan med andra ord och att inte ställa några juleljus för nära kakfatet så man inte orsakar en smärre eldsvåda. 

Mor har köpt en ny symaskin, en sån där lyxig som nästan är som en dator. Väldigt "high tech" med broderiprogram och allt möjligt coolt. I fredags var vi på "kurs" för att lära oss hantera den. Jag tänkte "-jaja, det blir väl någon timme eller två". Men vi var där hela dagen och jisses vad trött jag var sedan. Men det var kul, det fanns så himla många grejer man kunde göra. Man kan verkligen säga att det tog sömnad till en helt ny nivå. Gjorde den här lilla provsnutten broderi på en bit grönt linne, det var jättehäftigt att se maskinen stå och tugga för sig själv och att det blev så fint. Vad de hittar på alltså...Vi provade till och med att tillverka (!) vår egen spets, det ni!!!

Jag tänkte sy ett litet skärp av den här provbiten, med broderiet i fram på magen. Det blir nog fint. Kommer passa bra med julkjolen jag håller på att klippa till just nu. En vadlång kjol i utställd modell i ett fint yllemuslintyg som jag skall be maken färga grönt. Håller tummarna för att jag ska bli klar innan julafton. Men det tror jag ska gå om inget oförutsett händer. Tyget var i minsta laget, så jag får trixa lite för att få ut det. Och det ska bli en fröjd att få sy på nya maskinen. Kan ju erkänna att min egen gamla Husqvarna känns inte alls lika rolig längre. Bah! Blir väl bara till att öppna ett nytt sparkonto så kanske jag också kan köpa en sån maskin (om en sisådär 10-15 år kanske.....).

Mjo, vad är väl en jul utan bakverk. Det skall ju självklart vara en rejäl fruktkaka på julbordet men i år tänkte jag utöka kakbeståndet med ett recept jag hittade i en buffétidning som verkade rackarns god. Den står i ugnen nu och luktar fantastiskt gott kan jag säga, smeten var god den med...Så man kan ju bara ana hur gott det blir när det är klart. Den var fylld med torkad frukt och nötter och annat gott. Så ska det även hällas på en rejäl skvätt Whiskey och ännu en hyfsat rejäl svätt Cointreau, mmmm mumma med andra ord.

Här är receptet på:

Skotsk vinterkaka

5 torkade fikon
8 torkade dadlar
8 torkade aprikoser
1/2 dl korinter eller russin
1 dl sötmandel
1 dl valnötter
1 dl apelsinmarmelad (helst en åt det lite beskare hållet,alltså inte en sån där barnmarmelad från Bobs med andra ord *sa hon med en smula förakt i rösten* ;);) )
2 dl riven mandelmassa (ca 100 gram)
1 1/2 dl strösocker (tror det kan vara gott med farinsocker eller muskovado istället, ska prova det nästa gång)
200 gram rumsvarmt smör
3 ägg
1 dl vispgrädde
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk ingefära
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma
1 tsk kryddnejlika
1 1/2 dl whiskey
1 dl Cointreau, Grand Marnier eller annan citruslikör

1. Blötlägg den torkade frukten över natten.
2. Låt frukten rinna av, hacka den tillsammans med mandeln och valnötterna. Blanda frukthacket med marmeladen och mandelmassan.
3. Sätt ugnen på 200° C
4. Smörj och bröa en form med löstagbar kant  (med diametern 24 cm)
5. Vispa socker och smör poröst, tillsätt äggen ett i taget och rör till en luftig smet. Blanda i grädden.
6. Blanda mjölet med bakpulver och kryddor. Blanda ner det i smeten. Rör ner fruktblandningen och blanda ordentligt. Häll smeten i formen.
7. Grädda kakan 45-50 min på nedersta falsen. Sänk eventuellt värmen till 175° C efter halva tiden om kakan börjar se mörk ut eller lägg på aliminiumfolie mot slutet.
8. Stäng av värmen och låt kakan stå kvar och svalna i eftervärmen (tar ca 2 timmar) när kakan svalnat, lägg den på ett fat men låt kanten (den löstagbara) sitta kvar. Skeda över whiskey och likör.
9. Låt kakan stå i två dagar i kylskåp, så blir den riktigt saftig. Men när det är dags att servera ta fram den i god tid så den hinner bli rumstempererad.

I receptet rekomenderar man att servera den med halvsmält vaniljglass och en liten klick fin aprikosmarmelad. Och varför inte ett glas gott portvin till. I år ska vi ett portvin som Bengt Fritioffson rekomenderade, Smitn Woodehouse 10 years tawny port (ne 8055) istället för Grådask, jag tror det kommer sitta fint efter all julmat....

Idag har det snöat rejält. Skogen är helt nedtyngd av snö. Det är extra kul att ta en tur med volvon när det är snö ute. Det känns alldeles tyst omkring en och jag som oftast sitter bredvid får påminna maken om att inte sladda alltför mycket. Han tycker nämligen det är roligt, det gör icke jag...Och 140s är rätt så tacksamma att sladda med, kul att känna sig som en gnetfru som vägrar låta småpojkar (småpojkar över 30 visserligen) ha något roligt. Men, i trafiken ska man hålla sig lugn menar jag. även om man är ensam på vägarna *jodåminsann*... Det verkar som om alla blir lite ystra när snön yr utomhus, inte bara make utan även husdjur. Stella beter sig som om hon aldrig sett snö förut och får något visst i blicken. Man ser drömmar om att dra ner matte i diket, springa som en galning och ta snöbollar i munnen.....Ibland har man knappt hjärta att ta ner henne på jorden, men det måste man ju. 65 kilo som blir på tok för yster är inte att leka med.....

Okej, jag kollade igenom en mapp i datorn där jag samlar på bilder som inspirerar mig och hittade den här. Kommer inte riktigt ihåg vart den kommer ifrån. Kan ha varit på countrylivings hemsida, men den ser inte likadan ut nu som den gjorde förut och faktum är att jag tycker den är lite meckig att navigera på. Men men, tycker iallafall det här köket är så sött. Man får lite samma vibbar som när man ser på "Leilas jul" på tv4+, där har vi också ett alldeles tokmysigt kök som påminner om det jag har i tankarna när jag tänker på hur vi ska göra med vårt kök.

En av de bästa sakerna med att ha köpt ett hus (Det är förövrigt helt spikat nu, handpenning betald och allt det där, jag säger bara GÖTT MOS!) är all planering för vad man ska göra med det. Hur man ska inreda och allt det där. På gården som vi köpt fanns inte bara ett bostadshus och en uthuslänga utan även ett gamalt skolhus, där barnen runtomkring kunde gå i skola. Det byggdes under början av 1900-talet tror jag och var skola fram till 1940-talet eller så, om jag inte missminner mig. Huset är rött med vita knutar och inuti finns det två rum, ett stort som var klassrum och ett lite mindre. Jag vet inte vad man gjorde i det lilla rummet...Det är riktigt högt i tak och det finns riktigt stora spröjsade fönster på var gavel, så ljuset i rummen är jättefint. Vi har klurat på vad vi skulle göra med det här utrymmet och så kom vi på det. Eftersom vi kommer bo mitt ute i skogen och inte ha samma närhet till puben som vi hade när vi bodde gamla goda Göteborg så verkade det ju rimligt att puben fick komma till oss. Det gamla talesättet om Muhamed och berget ringer en liten klocka någonstans.....

Vi bygger en pub i vårt skolhus (och hoppas på att ingen av de gamla stötarna som en gång gick i skolan i huset blir förnärmade...) Detta kommer bli ett projekt att se fram emot. Först gäller det ju att bygga en bardisk mörk "träig" stil. Det vill säga först snickra ihop en stomme sen sätta på en panel i trä (eller ska man ha lite mer bambu-stil? hmm...) och fixa en schysst bänkskiva som man betsar och målar flera lager med båtlack så ytan blir blank och slitstark. Sen några barstolar i "rätt" stil, sätta upp några schyssta afficher, ställa några soffor framför kaminen. (yes, det är vedeldning som gäller för värme även i skolhuset, mysigt värre!) Maken har lekt med tanken på en jukebox, tyvärr är ju sådana maskiner hyfast dyra så det blir en grej att åstadkomma så fort vi fått ärva eller vunnit på lotto eller liknande. Sen kanske man skulle skaffa ett air hockey bord eller något annat liknande för rekreation. Det vet jag inte vad det kostar, men det lär ju vara billigare än ett biljardbord om än kanske inte lika "classy".

Jag tror vår pub eller ska man kalla det för myslounge kommer bli ett trevligt tillhåll, kan riktigt se mig själv pösa en av sofforna och slänga in ett vedträ i kaminen och hojta till snubben bakom baren (maken alltså, antar att vi får turas om att vara bartender för att det skall vara rättvist) att komma med en kall ale och lite jordnötter. Sweet!!.....

Jag har ett par skor.. Egentligen har jag flera par skor, men så har jag ett par som är speciella. Lite finare än de andra. De är handgjorda av en över 80 år gammal skomakare från Rättvik. Det är en speciell känsla i att ha skor som är gjorda efter ens egen fot, det känns speciellt på något vis. Jag har bestämt mig för att börja använda dem. För jag har varit så rädd om dem att jag faktiskt knappt har haft på mig skorna, bara några gånger inomhus och någon enstaka gång utomhus i torrt fint väder. Nej, jag har faktiskt haft dem stående som prydnad och gått och kikat på dem med jämna mellanrum och klämt lite drömmande på dem. Men skor är ju faktiskt gjorda för att användas. Så nu bär det iväg till skomakaren för att lägga på en skyddsula, sen är det bara att vänta till våren och då skall de få komma ut och se världen. Detta är typiska skor som man blir glad av att se på fötterna och sånt är ju faktiskt livskvalité. Varför skulle man inte unna sig sånt man blir glad av? Jag har ett par till skor som jag blir ruskigt glad av, de ska jag skriva om snart. Men jag spar på den karamellen lite grann. De är inte lika lyxiga kanske som dessa (kan erkänna att de handgjorda var ruskigt dyra och kanske är det därför jag inte vågat använda skorna ute) men ändå blir man glad av dem, för även de är ett par riktigt rejäla par skor.

Idag var det dimmigt och lite mystiskt ute. Man fick en lite "Sleepy hollow"-känsla faktiskt. Men inga huvudlösa ryttare i farten som tur var. Vi tog en biltur i vår röda 140 från -72. Har inte skrivit om den förut, eftersom det inte varit väder för att ta bilder tänkte jag vänta med att göra ett inlägg om den. Men eftersom vi förmodligen inte kommer få någon sol på åtskilliga månader så orkade jag inte vänta. Vi köpte den hyfsat nyligen, efter att ha kört tråkvovlo i (dvs en vit 740 från -91) några år ville vi gå tillbaka till mysig 140. Standarden kanske är lite mer obekväm men myskänslan väger garanterat upp för det. Sen att man inte kan köra snabbare än 85 km, vad gör det? Det stressas alldeles för mycket här i världen tycker jag. Det är trevligare att puttra fram på vägarna i behaglig takt och titta på omgivningarna och känna doften av genuin bil. Innan vi bytte till vinterdäck hade vi jättecoola däck med breddade plåtfälgar. Men en sak som händer när man har breddade fälgar är ju att däcken i sig blir bredare än vanligt, vilket i sin tur ger mer friktion på vägen. Dvs, det blir trögare... På en annan bil kanske det inte gör så mycket, typ sportbil. Men på en gammal Volvo med "muskelservo" kan man verkligen säga att det märks. Lägg till att det inte är orginalratt utan en mindre "sportratt" som tar bort lite av hävstyrkan så har man en bil som är näst intill omöjlig att styra när man exempelvis fickparkerar. Trots att det var snyggt har vi bestämt att inte sätta tillbaka däcken med de breddade fälgarna, det är helt enkelt inte kul att riskera att få bråck någonstans varje gång man är och handlar och måste parkera i en liten lucka.

Hade på mig min svarta kappa med persianpäls vid krage och muddar som jag skrev om tidigare. Tänkte också passa på att visa upp de finfina långa handskarna jag köpte i Göteborg, men de syns ju inte så mycket på bilderna upptäckte jag.  Nåja, kan intyga att de är fina till kappan istället. Man känner sig väldigt välklädd.

jag gillar ju prickigt, köpte ju tre olika pricikiga tyger när jag beställde den där stora laddningen från Swelogent i våras, sydde som bekant en klänning i det det röda tyget. Har sytt flera olika små sminkväskor i det tyget med fint resutlat, sminkväskorna är faktiskt riktigt praktiska. Den röda som är lite mindre är jättebra att ha i handväskan, för läppstiftet och puderdosan man behöver för att bättre på sminket när man är ute på vift (åh, det låter nästan som i en cheesy reklam).

Fungerar på att sy en  matchande axeleremsväska, har bara inte kommit mig för än, har ett stort döskallemärke som jag köpte på Sivletto som skulle passa bra på en väska. Tänkte först sätta det på jeanskjolen jag sydde i somras, men kom på att det inte riktigt är "jag" att ha döskallemärken på kläderna, men på väskan tycker jag man kommer undan med. Har även funderingar på hur man syr en plånbok eller portmonä, men har inte riktigt kommit på en bra och smidig lösning än. Skulle behöva en ny plånbok, för den jag har är sorgligt sliten.

Filmer som ger en air av gamla tider är en favoritgenre hos mig. En som gör en del sådana bra filmer är Woody Allen...Nu har jag ett litet ambivalent förhållande till Allen, tycker helt enkelt att han är lite läskig att se på. Sen börjar man tänka på hela den där historien med hans adoptivdotter, Soon Yi hette hon tror jag. Och så får man lite motvilja.... Och stackars, stackars MIa Farrow. Nu kanske man inte ska ta med sådana personliga aspekter när man tittar på film men jag kan inte låta bli ibland.. och trots dessa aspekter så har han gjort några filmer som går rakt in i ens hjärta. De jag tycker bäst om är Radio Days och Bullets over Broadway. En sak som dessutom gör dem lätta att ta till sig är att herr Allen själv inte är med i dem, förutom som berättarröst i Radio days. Men han har en trevlig röst så det funkar jättebra. Det märks att Woody Allen är en jazzälskare, för det är alltid väldigt bra soundrtack till hans filmer, dessa inga undantag. Både Radio days och Bullets over Broadway handlar om nöjesbranchen som den såg ut på den "gamla goda" tiden.

Radio days handling kretsar kring en familj i New york, det var före TV gjorde sitt genombrott och då radion spelade en viktig roll både för underhållning och nyheter. Det är en jättebra skildring av vardagslivet under 40-talet och man lyckas verkligen få den där genuina känslan. Sen är ju Allens humor riktigt rolig också, och man får sig några charmerande leenden till livs under filmens gång. Filmens rolllista är späckad av bra skådespelare som bidrar till filmens kvalité enormt. Mia Farrow är underhållande som en ciggarettflicka som aspirerar  mot stjärnorna och därför måste lära sig prata "fint". Dianne Wiest är underbar som "aunt Bea" som längtar efter kärlek och därför måste gå igenom många mer eller mindre dåliga kavaljerer för att hitta rätt. Det känner man ju igen....Utöver handlingen så är filmen så mysig för att den ser så genuint gammaldags ut, de har verkligen fått till kläder och bakgrundsmiljöer så det känns trovärdigt, det är bara att sätta sig ner i tv-soffan och insupa härlig 40-tals romantik.


Bullets over Broadway är lika mysig den, fast den utspelar sig lite tidigare än ovan nämnda. Nämligen slutet av 20-talet, en film fylld av maffia och spritförbud med andra ord. Här handlar det om en ung idealistisk författare (spelad av John Cusack) som skriver ett manus till en pjäs. Men det går inte riktigt som han vill med rollbesättningen av pjäsen för den som finansererar uppsättningen är en maffiaboss som vill se sin älskarinna i en av rollerna. Dessvärre är älskarinnan totalt talanglös. Ännu värre blir det när älskarinnans livvakt, spelad av en underbar Chazz Palminteri lägger sig i och ändrar i manuset. Dianne Wiest är med även i denna film och hon spelar primadonnan som ska dra till sig publiken, hon är bortskämd och van att få som hon vill, vilket inte alltid gör det så lätt för den stackars manusförfattaren.

Jag älskar mjuk pepparkaka, det är en av de bästa kakorna tycker jag. Det här är den som  min mormor brukade göra, riktigt saftig och smakrik. Jättegod med lite smör på eller varför inte philadelfiaost. Det är bäst att baka den i en avlång form, men det är nog bara för att jag är van vid att den är i den formen och tycker att kakskivorna är godast som fyrkantiga.

Jag blev färdig med två klädesplagg i dagarna. En till pennkjol i ett tunt blyertsgrått ylletyg, och en blus i blommigt bomullstyg med vita spetsar i halsen och vid ärmarna. Kallar blusen för Patsy Cline-blus för att när jag sydde den lyssnade jag maniskt på tro det eller ej, Patsy Cline. Sen råkade jag se en bild på henne där hon hade just en lite pastellig blommig blus..Det var i somras, jag sydde den färdig så när som på ärmarna sen fick den ligga..Skönt att äntligen få den färdig, gillar inte halvfärdiga saker..Är nöjd förstås. Det är så kul att sy, speciellt när det går bra..Det är väldigt avslappnande har jag märkt, när jag sitter på kammaren och syr och lyssnar på min ipod. Det är väldigt viktigt att man har rätt musik i lurarna när man syr, just nu är är Danzig, Johnny Cash och Rigoletto (Den med Pavarotti i rollen som Hertigen av Mantua of course samt June Andersson som Gilda, en riktigt bra inspelning från -89) de spellistor som väljs mest frekvent. Det handlar om att få rätt känsla och puls för att komma in i sömnaden. Samt att musiken måste höras väl över surrandet från symaskinen. Sen är det ju viktigt att det är trallvänligt, något som kanske inte är självklart vad det gäller rikigt alla passager i Rigoletto men det funkar för det mesta iallafall....