Vid mitt skrivbord....

I går insåg jag att vi behövde lite drinktilltugg innan vi åt vår lördagsmiddag. Så jag gjorde den gamla klassikern, ostpinnen. Väldigt enkelt egentligen och väldigt gott. Man tar smördeg, kavlar den tunt och skär i centimeterbreda remsor, sen virar man remsorna två och två, penslar med ägg och strör över ost. Jag tog västerbotten men vilken vällagrad ost som helst går egentligen bra. Det kan även vara gott att strö över lite havsalt och kummin. Avnjuts helst  på stående fot bredvid spisen direkt när de kommer ut från ugnen tillsammans med en kall öl. Ja, det var iallafall så vi åt dem.






Smördeg är ju lite pilligt men egentligen väldigt enkel att göra. Det är mest en fråga om att kavla och vika.......

Gör så här:
4 dl vetemjöl
1 1/4 dl vatten
1 tsk ättiksprit
200 gram smör

Blanda mjöl, vatten och ättika till en seg deg. Se till att den är slät och jämn. Rulla den till en boll och slå in i plastfolie och låt vila 15 minuter i kyl. Kavla sedan ut degen på mjölat bakbord till en stor fyrkant, markera ut en fyrkant mitt i fyrkanten så hörnen bildar trekanter. Hyvla kylskåpskallt smör med en osthyvel och lägg på den utmarkerade fyrkanten. Vik över hörnen så det ser ut som en konvolut. Vänd så att skarvarna kommer nedåt och kavla försiktigt ut den så den blir ca 3 ggr 3 dm. Vik den i tre delar åt ena hållet och platta till försiktigt. Vik den sedan i tre delar åt andra hållet. Låt vila i kylskåp i 15 minuter.

Kavla ut degen till en kvadrat igen, vik den i tre delar sedan tre igen. Låt vila i kylskåp. Gör om proceduren en gång till. Sen är smördegen färdig att användas. Knåda dock aldrig en smördeg, då förlorar den sin frasighet....

Eftersom jag inte använde mer än en tredjedel till ostpinnarna fanns det kvar till andra godsaker . Så idag gjorde jag smördegsgifflar fylld med mandelmassa samt julstjärnor (med sylt och pärlsocker på, recept finns i Sju sorters kakor) till kaffet. Det var också rackarns gott.

Nu tänkte jag bli lite personligare här på bloggen och skriva fem saker om mig själv som ni förmodligen inte visste. Jag hade egentligen tänkt göra det för länge, länge sedan inspirerad av den här listan, men det blev inte av då utan jag sparade den godbiten till ett annat tillfälle. Som nu....

 

 

1. Jag är en riktig hästtjej. Uppvuxen med hästar men blev inte riktigt biten förrän i tonåren då det bet sig fast ordentligt. Fick låna en hingst (Kansas King, världens bästa Kansas) att hoppa med av vår hovslagare och så köpte vi hingstens lillebror (Nisse). Jag hade mina bästa hästår då men sedan var jag tvungen att lämna tillbaka Kansas och fick vackert vänta tills lillebrorsan var tillräckligt gammal för att ridas in. Allt fick ett abrubt slut då han förolyckades och dog. Det var så hemskt att jag inte har kunnat tänka på hästar och hoppning sedan dess för jag blir så ledsen i hjärtat över min Nisse. Men nu har jag bestämt mig för att börja ta tag i det där igen, tänka på hästar, titta på tv när det är hoppning, läsa ridsport och så småningom köpa mig en ny häst...

2. Jag är folkskygg. Så pass att jag ibland (eller ganska ofta) gått och gömt mig om det kommit någon och knackat på dörren. Jag brukar försöka stävja det beteendet men någonstans ligger det kvar i bakhuvudet att okända människor i allmänhet är läskiga och borde undvikas. Jag trivs allra bäst hemma med andra ord...

 

3. Jag är galet förstjust paket, födelsedagar och julaftnar. Man kunde ju tro att det är något som skulle mattas av ju äldre man blir men jag blir fortfarande manisk och uppe i varv när det ska öppnas paket på julafton eller på min födelsedag. Här är jag i centrum mitt i presentöppnartagen, jag tror jag fyllde 21 eller 22 och jag har på mig den första blusen jag sydde. Min dåvarande Grand danois Beppe sitter troget brevid när jag försöker gissa paketets innehåll. Vi var ett riktigt radarpar han och jag när jag bodde och pluggade i Örebro...



4. Jag har jobbat som konstmodell under flera år. Det var när jag pluggade i Göteborg och det var ett riktigt bra extraknäck. Det var riktigt roligt eftersom man får träffa på så många udda människor och så förstås är det alltid lustigt när det ringde hem och maken svarade och det var till mig och han kunde säga -Nä, hon är inte här. Hon står naken för pengar!

 

 

 

 

I've been thinking of writing a list about things you didn't know about me for some time and now I finally got around doing it..... 1.I love horses but after my horse died in a tragic accident I haven't been able to think about riding without a great sorrow in my heart. But now, many years later I finally decided to start it up again, read horsemagazines and look at horseshows and hopefully soon find a new horse to buy. 2. I sometimes (or quite often) hide when unknown people knock at the door. 3. I'm totaly manic about christmas, birthdays and presents of all sorts. One would think thats a kind of thing that goes away the older you get but not in my case.. 4. I've worked as a nudemodell in artschools when I lived in Gothenburg. A fun job, you get to meet many interesting people and of course it's fun when the husband can reply on the phone when someones asking for me "- No, she isn't home, she stands naked for money!"5. I play the saxophone, played it since the 4th grade. I was in a marchingband most of the adolescence, on the photo I'm marching on Las Ramblas in Barcelona on one of the trips the marchingband went to.

Soppa är stort i vårt hushåll just nu. Vi äter soppa av olika slag flera gånger i veckan. Häromveckan fick jag ett smakminne som inte ville ge sig, det var från skolan då vi serverades Nikkaluktasoppa. Som faktiskt, trots att det var skolmat var riktigt god. Jag luskade lite på vad det kunde varit i och gjorde sedan en egen variant. Den blev rackarns god och gick på bara tjugo minuter att få färdigt.

Jag gjorde ungefär såhär för en lagom portion åt två.

en potatis
en morot
liten snutt purjolök (kanske en dryg decimeter)
yttepytte lite rotselleri (maken är känslig för alltför utpräglad sellerismak så där får jag vara försiktig)
en liten palsternacka
lite strimlad vitkål
lite köttfärs
grönsaksbuljong
tomatpuré
soja

Jag hackade alla grönsaker och rotsaker i småbitar, sedan fräste jag det lätt i grytan innan jag hällde på vatten och buljong (jag gillar Kung Markattas ekologiska). Sedan fräste jag köttfärsen i stekpannan innan jag hävde i den med. Smaka av med lite tomatpuré, soja, lite körvel, oregano, salt och peppar. Koka i ca 20 minuter tills potatis och morot blivit mjuka. Klart! Sen är det förstås väldigt gott med en knäckemacke med Västerbottenost på till. Gott, gott!



Soup is a big thing in our household. We eat it several times a week. Now in colder days it really warms you up, easy to make and tasty to...Last week I made one called Nikkalukta-soup that we where served in school, I never made it before and the memory from how it tasted was from long ago but it turned out quite delish so I think I will make it again. It's more or less like a vegetable soup but with minced meat and finely cut cabbage...

Jag har längtat ett tag nu och äntligen är väntan snart över. Svt ska nämligen börja visa Boardwalk Empire nästa lördag och jag kommer vara bänkad. Till råga på allt råkar det vara så att den här efterlängtade händelsen även infaller samma kväll som något annat jag längtat efter, nämligen att andra säsongen av Downton Abbey drar igång. Det blir mycket att se på på de förr så tv-fattiga lördagskvällarna med andra ord. Att de på SVT inte kan fördela ut godbitarna lite över veckan för nu är det ju bara onsdagar (True blood) och lördagar som är något att hänga i julgran på tevefronten. Men, men man ska ju inte klaga för då skulle de väl bara visa sport för att hämnas. Mycket inspiration blir det iallafall och jag anar att min vurm som börjat dra mer åt tidigare snitt än vanligt kommer bli än mer förstärkt. För visst är det här snyggt.

 

 

 

 

 

Den här blusen får mig verkligen att inse att jag måste börja använda min biesen-pressar fot mer och göra lite blusar med stråveck som detaljer. Det är ju rackarns snyggt.

 

 

 

 

This saturday Broadwalk Empire starts showing on swedish television and I'm real excited. And to boot it starts directly after the first episode of Downton Abbey season two. Hurra!

Jag kom just på att jag glömt dela med mig av receptet till den mest underbara chokladkaka. Jag bakade den till min födelsedag i september och den blev en klar succé men det är ju inte så konstigt med så mycket godsaker på en och samma tallrik. Mina damer och kanske herrar här är, trumvirvel..... "Black and White" kladdkaka med jordgubbs och chokladsås. Väldigt gott och lite mäktigt men den lite syrliga jordgubbsåsen lättade upp det och det blev en rackarns god kombination. Något jag garanterat kommer göra om igen med andra ord....

Chokladkakan:

150 gram smör
2,5 dl socker
1 dl kakao
2 ägg
2 dl mjöl
en nypa salt

Smält smöret och rör i sockret, låt det smälta ihop lite på plattan innan man drar av det från värmen. Häll över i en skål och blanda i de torra ingredienserna. Rör ned äggen ett i taget. Grädda i en smord form med löstagbara kanter i 20 minuter. Ställ för att svalna utan kant.

Glasyr:
1 dl grädde
50 gram smör
300 gram vit choklad

Koka ihop grädde och smör. Tag kastrullen från plattan och rör i chokladen så det smälter. Sätt på kakformskanten (oljad med rapsolja så släpper den lättare sen) Häll smeten över kakan och ställ in i kylen så överdraget svalnar.

Chokladsås:
1 dl vatten
1 dl kakao
1 dl socker

Låt koka ihop några minuter till en lagom tjock chokladsås

Jordgubbssås:
Jordgubbar (ca en halv liter)
2 msk socker
limesaft (ca en halv lime)
lite vatten

Mixa i matberedare/stavmixer till en jämn sås, smaka av så det inte blir för sött genom att tillsätta limesaft och socker i lagom dos, tillsätt lite vatten för en tunnare konsistens.

Jag serverade även min kaka med physalis och amerikanska blåbär från mammas trädgård...Mmmmm....

Det är typsikt mig att alltid se framåt flera säsonger istället för att koncentrera mig på den som är i vardande. För nu när höstkylan börjar komma kan jag inte annat än att gå och drömma om vilka plagg jag vill sy till våren och sommaren. Det blir ju inte bättre av att jag går och beställer finfina tunna mönstrade bomullstyger perfekt för de där svala sommarklänningarna.

 

 

Klänning i det blå tyget tänker jag mig lite som de här fina modellerna från -37. Med puffärm, vit krage och röda knappar i fram. Sött så det förslår. De blommiga kan nog få bli lite vadsomhelst. Kanske enkla solklänningar med puffig kjol eller blus med sjalkrage. Som tur var har jag tio meter av varje, så det räcker ju faktiskt till mer än ett plagg....

Egentligen äter jag inte  så mycket bröd längre men vad är väl regler utan undantag. För tillräckligt länge utan frukostmacka och det är det enda man är sugen på. Speciellt när man som jag har en djup och innerlig kärlek till Västerbottenost. Så jag bakade en filmjölkslimpa efter recept jag fått av min vän Katrin och gjorde mig en macka till frukost häromdagen. Tillsammans med en god kopp te (Assam Maud från Teacentre of Sthlm) smakade det utmärkt. Resten av limpan lade jag i frysen för kommande dagar då regler känns lämpliga att brytas.

 

 

Breakfast. A nice cup of tea and a slice of homemade bread with Västerbotten-cheese on that. Really tasty and a nice way to break that "I don't eat bread-rule".

 

 

 

Sista dagen i London. Dags att åka hem...Efter en stärkande kopp te och toast till frukost...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Innan tåget gick köpte vi en varsin baguette att äta till lunch. Jag bar naturligt baguetterna under armen eftersom jag hade annat att släpa på, eller så var det för att jag också hade baskern käckt på sned och kände mig fransk utan att tänka på det...

 

 

 

 

På flygplatsen fanns det också mycket att se, för mycket och är man då lite trött händer det att man fastnar. Jag fastnade bland pocketböckerna där jag skulle välja något att läsa på vägen hem (mina modeböcker fick ju inte plats i handbagaget). Det blev till slut den här och en till. Den här verkade bra (engelsk landsbyggd, flickinternat och 30-tal) men att jag tog den berodde nog mest på att kragen på framsidan var så snygg. Det syns inte på här men den hade massa fina stickningar på som jag tänker härma någon gång...

 

 

 

 

När vi sen landade köpte vi en varsin räksallad som vi åt i bilen innan vi körde hem. Det var den godaste färdig-köpe-sallad jag någonsin ätit. Räkorna var hög klass, formodligen handskalade och garanterat färska. Det är så att jag nästan vill åka tillbaka till flygplatsen enbart för att kunna äta en sån igen. Nästa gång jag flyger är det garanterat. Räksallad ska det bli!

 

Last day in London. We said goodbye to the cheap but also quite comfortable and cosy hotell. After a tea and toast for breakfast of course. We just had time to go to Selfridges before the train to the airport left. So we did. For lunch we got some baguettes and I carried mine under the arm like a frenchwoman. Then at the airport I got stuck in the bookdepartment, I finally got the one I'm holding in the picture. Mainly because the collar on the cover where so nice. When we reached Sweden we got some shrimpsallad to go and ate it in the car before we drove home. It was hands down the best to-go shirmpsallad ever. I'm so going to get one just the same next time I fly somewhere...

Jag glömde ju nämna det i förra inlägget, men när man äter en god middag i vårt hem. Faktiskt när man äter de allra flesta middagar så får man sällskap av en dam som på ett diskret  men väldigt målmedvetet sätt gör sin önskan om att också få smaka hörd. Stella sitter med oss vid bordet och tittar med sina lugna stora bruna ögon och då kan man ju inte annat än att sticka åt henne något litet.  Hon är ju vår älskling och varför ska man inte unna sin hund godsaker också? Om man ignorerar henne eller sitter många runt ett bord gör hon det allra sötaste. Hon kommer bakifrån och sticker in nosen under armen och trycker fram huvudet så man till slut har hela hennes stora huvud under armen. På det sättet kan man inte bli ignorerad och dessutom har man en väldigt bra utsikt över vad som finns på tallriken. Riktigt smart om man är en Grand danois-dam som faktiskt också vill ha godbitar...

 

When we eat our dinners we almost always get the company of a Great Dane-lady next to the table. Very subtle but also quite effective does she let us know that she wants a taste of the goodies on the table aswell. And of course do we bound to her will, being so lovely as she is it's hard to resist those big brown eyes...

God mat och bra mat är verkligen något viktigt för mig och nog för att jag brukar äta gott i veckorna men på helgen blir det oftast lite extra smakligt. Som idag när vi tog ryggbiff med krämig potatisgratäng med chevré och haricots verts.

 

Till denna enkla men otroligt goda middag drack vi en av makens hembryggda öl, en american pale ale. Japp, min käre make har börjat brygga öl hemma. Han har gått från vanlig ölentusiast till som besatt av humle, malt och jäsningskultur de senaste två månaderna. Roligt tycker jag, speciellt när man får smaka efter några veckors jäsning och det faktiskt visar sig att det blir ett riktigt gott öl, på riktigt. Sen är det ju förståss alltid roligt när man gör något själv, det blir mer på riktigt och så kommer man ännu ett steg närmre att vara totalt oberoende och självförsörjande.

 

 

 

Den här potatisgratängen är bland det godaste man kan äta i potatisväg och det är min käre man som utarbetat detta recept och det är ungefär såhär:

 

Man tar potatis av god sort och skivar så tunt man mäktar med. Lägg i ungsfast smörad form, häll på en skvätt olivlolja, salt, peppar och vitlök och greja runt det lite så att potatisen blandas runt med kryddorna och oljan. Häll seda på vispgrädde så det täcker ungefär till hälften av potatisen. Sen gräddas det i 200 grader i ca 40 minuter. Idag smulade vi dessutom ned lite chevré och det blev otroligt gott. Chevré är verkligen en bra smakförhöjare som funkar till mycket. En riktig kulinarisk pärla att ha i kylskåpet med andra ord....

 

 

 

 

Efteråt blev det en god kopp kaffe med Moscatel som avec samt några flygplats-chokladbitar. Serverades på den senaste Holmberg teak-brickan i samlingen.... Lördagsmys så det heter duga!

 

 

Today we ate a most delishious meal. Sirloin steak, potatogratain with chevré and green beans. To that we had one of my husbands homebrewd beers, an american pale ale. Great food really is one of the best things in life and this meal was no exeption.

I London hör det väl till att man shoppar lite. Det gjorde även jag även om jag försökte strama till budgeten efter bästa förmåga och inte gå i överkant.

 

 

 

En del saker är ju svåra att motstå och jag har en svaghet för böcker. På mässan hittade jag en monter som enbart sålde böcker i ämnet textil och mode. Det var svårt att gå därifråm tomhänt kan jag säga och nästa gång jag är i London ska jag ta mig ut till deras butik som låg lite norr om de centrala delarna. Sen när vi var på Victoria and Albert fanns det ju givetvis en museishop med en massa godbitar. Resultatet är en trave böcker gjorde resväskan tung, en resväska full med inspiration. Det är inte dumt det!

 

 

 

 

Den här godbiten var fullsmäckad med finfina färgbilder från Sears kataloger från slutet av 1930-talet. Den finns som serie och det var svårt att välja bara en. Men till min lycka visade de sig finnas att få tag på även här hemma, som till exempel på bokus.se om man inte vill ge sig på amazon.com där de också fanns.

 

 

 

 

De här fann jag i på V&A (men de finns faktiskt också på bokus). Detta är också en samling av modebilder från Searskataloger. Men ett lite annorlunda upplägg med mer ursprunglig text och i svartvitt. Det var även med en del bilder på skor och accesoarer som var väldigt roliga att titta på.

 

 

 

 

Så kunde jag inte motstå den här. Från utställningen V&A hade 2008 om mode från Paris och London från åren 1947 till -57. Som jag önskar att jag hade sett den utställningen. Men nu har jag iallafall boken att bläddra i. Riktigt mycket ögongodis och inspiration att inhämta för kommande sömnadsprojekt.

 

 

 

 

Sist men absolut inte minst. Den här lilla godbiten tryckt 1957. En sömnadsbok med ingående beskrivningar om hur man använder mönster och syr kläder. Den här är jag väldigt begeistrad i eftersom man aldrig kan ha för många böcker med sömnadsbeskrivningar och är det dessutom i "den gamla skolan" så mycket bättre.

 

 

 

When I was in London I shopped a bit of course. Among other things I couldn't resist these fashion and sewingbooks.The first three being books with pictures from the Sears cataloge from the 30s and 40s. Lots of great pictures on dresses, skirts, coats and all things one would like to make. The I also got the book from the V&As "Golden Age of Couture"-exhibit from 2008, how I whished I could have seen it but now atleast I have the book to read. And last but not least. This book on sewing and dressmaking from McCalls, printed in 1957. A real gem with lots of oldfashion sewingtips.

Vi fick kuska hit och dit för att komma till Alexandra Palace. Lite väl många byten blev det och när vi skulle hem lyckades vi åka en mycket smidigare väg hem. Här fryser jag på stationen Finsbury Park när vi väntade på tåget som var lite försenat....

 

Efter en lång promenad upp för den längsta backen någonsin kom vi äntligen till Alexandra Palace. När vi först gick av tåget visste vi inte riktigt vart vi skulle, men det var bara att följa tanterna som gick som ett lämmeltåg från stationen.

 

 

Det såg lika tjusigt ut inne som utifrån med stickade vimplar i taket för att göra det extra festligt.

 

 

Jag ser vimmelkantig ut i stora hallen. Det var jag också, av allt spännande att titta på..

 

 

 

Det fanns mycket skräp till salu. Acrylgarner, plasttofflor (!) och lite allmänt sånt som man inte tittar närmre på. Men så fanns det även montrar med finfina saker där man bara ville ta med sig allt hem. "Merchant and Mills" var en sådan monter. Otroligt trevliga var de som hade den också, vi pratade med dem en lång stund och jag försökte välja vad jag skulle köpa.

 

 

De hade en utställning om Beryl Deans fantastiska broderi och jag råkade ta ett foto innan jag såg skylten där det stod att man inte fick göra det. Jag insåg också att jag måste börja brodera och att jag förmodligen aldrig kommer kunna brodera i samma klass som någon som är riktigt duktig. För det var verkligen helt otroligt vilka fina broderier den kvinnan gjorde....

 

 

Efter flera timmar var vi så trötta att det bara var att släpa sig ut bland folkmassorna, mest tanter, och åka vidare ut på stan för andra äventyr....

 

 

På tunnelbanan såg vi en annons för en utställning som tog slut en dag innan vi kom till London. En fotoutställning med gamla hollywoodporträtt. Den hade varit rolig att se....

 

 

Vi gick hela Portobello Road och insåg att den är rätt lång. Trötta i benen blev vi innan vi kom fram till slutdestinationen. Portobello Green....

 

 

.....där "What Katie did" ligger. Vi hade tjugo minuter innan stängning. Jag var helt uppe i varv efter att ha jäktat hela Portobello Road för att hinna. Svettig och totala motsatsen till "cool" fick jag ändå det jag skulle ha och en trevlig upplevelse på köpet. De är rackarns trevliga de där tjejerna som jobbar där. Två gånger på samma dag fotade vi där man inte fick. För tydligen är det fotoförbud i butiken. Det vet jag till nästa gång och mamma med, som här var den skyldige då hon förevigade mig då jag hade svårt att välja strumpor....

 

 

Dagen avslutades på "Victoria and Albert Museum". Ett väldigt trevligt och levande museum med en massa happenings och dessutom fritt inträde (Tänk om det kunde vara så i Sverige! Vad kulturen skulle få en chans att blomstra då.). Vi kom dit hungriga och trötta efter dagens vedermödor och det visade sig att de hade en ypperlig resturang i nedervåningen. Museet var specialöppet till 22.00 eftersom det var fredag och de hade en kvartett som spelade kammarmusik som man kunde lyssna på när man åt. Efter middagen flanerade vi runt och tittade på samlingarna. Det var dock så stort, och en del samlingar var stängda eftersom det var sent, att vi insåg både mamma och jag att det här är ett ställe man får gå till fler gånger.


My second day in London. We had to make several changes befor we got to Alexandra Palace. But when we got there we had a smashing time. Lots to see...I especially liked the "Merchant and Mills-stalls". And the exhibit of Beryl Deans embroidery made me want to learn it, very inspiring works...After the long day at the "Knitting and stiching show" we went back out on the town heading for Notting Hill. We walked and walked on Portobello Road to finally get to "What Katie Did". I was real hot and the opposite of cool when we got there having stressed all the way there to make it in time before they closed. But I got what I came for anyway, the girls of the store where superfriendly and kind. After that we went to finish the evening at the "Victoria and Albert Museum". They had a great resturant there and we ate to live classical music playing. They where open until 22.00 because and it was a great way to end the day by eating good and then look at the collections....

Det tjöt ordentligt i tullkontrollen när jag gick igenom. Som tur var behövde jag inte ta ur mina pincurls, istället visiterade de mig ordentligt.

 

 

 

 

Några timmar senare med väskorna lämnade på hotelrummet glada i hågen med paraplyet i hand. Vi såg en sightseeingbuss åka förbi och mamma tyckte vi skulle köpa biljetter och åka med en sån. Det var ett väldigt bra beslut för vi lyckades fylla hela eftermiddagen och kvällen med roliga saker att se på eftersom man kunde välja när man ville gå av och på.

 

 

 

Mamma läser kartan med Hyde Park i bakgrunden....

 

 

National Gallery, vi hade bara 20 minuter på oss innan de stängde men vi gjorde det bästa av den tiden. Dit måste jag åka igen, för himmel vilka fina konstverk.

 

 

 

Vi gick i snabb takt gatan fram från Trafalgar till Wesminister, alldeles yra av sightseeing-hets tills vi hoppade på bussen igen och då var det en med live guidning istället för hörlurar. Det var en mycket brittisk äldre herre som berättade om allt vi åkte förbi samtidigt som han även småpratade med oss få som var med på denna sista resan för dagen. Det blev en väldigt trevlig avkoppling från allt springande hit och dit som vi ägnat oss åt timmen innan kan jag säga.

 

 

 

Jag tog blåfört'in till jobbet. Det är en välsignelse att blåsa fram i höstsolen på de lövfyllda vägarna i en gammal 240.

 

 

 

 

Det är också en välsignelse att åka till ett jobb som är roligt.

 

 

 

 

Där katten Frasse vaktar dörren.

 

 

 

 

Jag vägde upp färg. Gul nummer sju och Cerise nummer nio, det blir min favoritfärg, klart och knalligt röd.

 

 

 

 

 

Jag passade på att rita lite mönster medan vattnet till färgbadet blev varmt. (Jag hade ju klantat mig litegrann och gjort fel vilket jag nu får åtgärda inför nästa måndags kvällskurs.)

 

 

 

 

 

Sen vid lunch gick jag ut och gav hästarna ett varsit äpple.

 

 

 

 

Följt av en rastning av hundarna innan jag gick in och jobbade igen.

 

 

 

 

När jag sedan kom hem väntade en finfin bit entrecôte nyinköpt från bonden vi handlar vårt kött av. Det finaste och godaste köttet någonsin kommer från glada djur och ska man ändå äta kött tycker jag man ska välja det med omsorg. Både för samvetet och för smakens skull.

 

 

 

 

 

Vi stekte entrecôten i het panna och åt med kokt potatis, haricots verts och vitlökssmör i massor, en riktig höjdare. Efter middagen såg vi en bra deckare med Glenn Ford. "The Big Heat" eller Polishämnaren i översättning. Hårdkokt, välspelat och stiligt. Väldigt sevärd rulle och en riktigt injektion i 50-tals inspiration. Glenn Ford är en stilig karl.

 

 

 

 

 

 

 

I found this sweet sugarbowl on a fleamarket in Gothenburg a couple of weeks ago. It match my teapot and is great to fill with allsorts of goodies. Like dried apples now when the apples are in season....