Vid mitt skrivbord....

Häromdagen såg jag och min man filmen Cat Ballou med en dundersöt Jane Fonda i huvudrollen. Den är en bra film och även om den är från -65 känns den ja, aktuell kanske är att ta i. Men det är en film som håller sig. Bra handling och massa humor. En film man ser när man är förkyld och ligger i sängen och äter glass.....Feelgood-rulle helt enkelt...

...och så märks det ju att jag gått totalt in i det här med att sy. För hela tiden jag ser filmen tänker jag på vad schyssta vecken på Jane Fondas blus är....Sådana måste jag prova att göra någon gång..För visst var de fina?!

Det är härligt att gå in totalt för saker sådär...Påminner om när maken och jag upptäckte Resident evil 4, då man spelade tills man hörde musiken från spelet när man skulle sova och fick en obeskrivlig lust att skjuta alla kråkor man såg när man var ute på hundpromenad. För man skulle ju få extra poäng då...

I just watched the old movie Cat Balou from -65 with Jane Fonda. A real feelgood-movie, good for when you are sick and in bed...It's clear though that I´m really in to this sewing-thing because all the while I watched the movie I couldn't stop thinking about the creases on miss Fondas blouse. I think I schould try that someday because it looks really nice.....

Ser verkligen fram emot att få denna goding i brevlådan och provsy någonting. Har faktiskt inte sytt något från ett färdigt mönster än. Så det är verkligen på tiden.

I'm so happy today because I won lovely Gerties giveaway. A book full of 40´s patterns. I could hardly believe it when i saw it on her blogg earlier today. I really look forward to make something from it. Have actually not made anything from a redy pattern so it's about time.

Husmorsskolan frågade lite om knapphål och jag tänkte visa hur jag gör när jag syr knapphål. Enklast för att få dem snygga när man syr i en blus tycker jag är att göra en liten fusklapp. Där man ritat ut hur långt det är från kanten till där knappen skall sitta. Jag brukar även rita ut avståndet som skall vara mellan knapparna. För att slippa ta fram måttbandet hela tiden. Det är viktigt att man sätter en knapp presis vid högsta bystpunkten för att det inte skall flika upp sig något så jag brukar utgå från den knappen sedan placera ut dem så det blir snyggt.

När jag syr i tunna tyger så föredrar jag att klippa upp knapphålet istället för att använda sprätt. Det kan ju vara lätt annars att sprätten slinter iväg lite väl långt och stora revor vill man ju inte ha i sin nysydda blus.

Men men, slutet gott allting gott till slut. Kragen blev bra, typ. Jag ska sy en liknande blus snart igen, så att jag inte glömmer av igen hur man gör... De guldiga knapparna med ankare kändes verkligen som pricken över i även om jag råkade sy i dem lite snett....Med det är ju bara att vrida lite på dem...


Today I finished this striped ensemle in a lovely thin cotton. Just a gathered skirt (like the grey one) and a blouse. The blouse I made from a pattern my mother made for me about ten years ago. Nice that it still fits.
The only thing that gave me a headache was the collar, because it had been a while since I last made one I totally forgot how to make it right and got myself in quite a sewing-frenzy (So much that I stuck a needle under my nail accidentally, ouch..). So, I called my mom. And after some explanation I got it and it worked out nice in the end. I really like the buttons to.....

The wonderfully inspiring seamstress Gertie has a very nice giveaway, a book with 40s sewingpatterns. I really hope I win, but if i don´t I suspect Amazon will receive an order sometime soon. And best of all, they had a 50s version too, yay!

Förutom tyg köpte jag med mig lite knappar och skärpspännen. Alltid bra att ha i sina gömmor...

Och efter lite knåpande så har man fått sig en sån här tjusig kjol. Jag måste säga att den blev över förväntan.

Jag var först lite tveksam till hur tyget  (en fin yllegabardin) skulle passa, eftersom det är lite slinkigt och jag ville ju att det skulle bli lite "kropp" i kjolen så den stod ut. Men det blev ju bra i slutändan och den kommer nog ännu mer till sin rätt när jag får färdigt en underkjol som jag har gått och funderat på ett tag.. Just nu håller jag på med en likadan kjol med matchande blus i ett vit/blå randigt bomullspoplin. För den grå kjolen var så härlig att ha på sig att jag genast kände att jag ville ha en till...

Ibland när man syr så går det helt fel. När det gör det brukar jag bli väldigt frustrerad och tvivlar enormt på mina sykunskaper. Istället för att deppa ihop totalt och inte sy på flera veckor kan man ta till sin snuttefilt, sy det som alltid går bra och alltid blir snyggt. Ett säkert kort så att säga. Detta gjorde jag i morse och passande nog kan jag skriva om det i dagens "syförenings-möte". Det som gick fel var en linnekjol som jag började med innan helgen och tänkte få färdigt till idag, det var min ursprungliga plan att jag skulle skriva om den. En ny modell som jag ritat och kanske inte tänkt till ordentligt när jag gjorde det för det blev inte alls bra. Otaliga sprättningar och justeranden senare fick jag nog. Alldeles svettig och arg insåg jag att det aldrig skulle bli bra sålänge jag var på det där humöret..... Så det fick bli en liten trikåtopp istället. Det är min snuttefilt och efter denna kanske jag kan ge mig i kast med den där kjolen som jag blev så arg på. (För jag inser nu lite i efterhand att det nog kommer lösa sig med den också till slut. Med lite tålamod...)

Trikåtoppar är väldigt enkla att sy. Först behöver man ett mönster, mitt mönster gjorde jag efter en favorittopp som blivit för gammal och sliten. Jag klippte helt enkelt upp den i sömmarna och ritade av. Lätt som en plätt! (En sak att tänka på när man gör så är dock att tröjan man ritar av måste ha behållt sin form, annars blir ju de modeller man gör efter mönstret också skevt.) Om man inte vill klippa sönder en tröja så finns det säkert färdiga mönster att köpa eller så finns det ett i den där mönsterkonstruktionsboken jag så ofta tjatar om.

Jag klipper till alla delarna, en framsida, en baksida och två ärmar.




Så syr jag ihop fram och baksidan i axlarna med en trikåsöm. Sedan nålar jag fast ärmarna en i taget. Då är det bra om man gjort en markering på ärmstycket var mitten är så man kan sätta den exakt på axelsömmen. Så syr jag fast ärmen, då är det bäst att sy från axelsömmen och ut, alltså inte bara rakt över.





 Sedan är det dags för sidsömmen. Jag börjar längst ned och syr hela vägen upp till där ärmen slutar. När man gjort det på båda är det bara att lägga upp fållen nedtill, klippa till muddkanter till ärmar och halsringning som man sedan syr på. Sedan är det klart!






Jag gillar dessutom lite extra piff så jag brukar sy ihop en rosett av muddtyget och sätta en säkerhetsnål i och nåla fast på tröjan. Jag föredrar att göra så, dels för att man kan flytta den när man känner för det och dels för att den behåller formen bättre eftersom man kan ta av den innan tvätt.....


Jag har tidigare skytt färgen gult och i stort sett levt under devisen "gult är fult". Men det kanske ska bli min nya favoritfärg, för det är ju faktiskt rackarns fint. Ända sedan förförra avsnittet av "True blood" då Sookie hade en så fin ljusgul outfit på sig har jag också velat testa något i den färgen och som av en händelse råkade jag ha en liten stuvbit gul trikå som bara låg och väntade på att bli ihopsydd. Tänk så saker och ting kan sammanfalla ibland.

(Nålarna kommer från det franska märket Bohin)

Till denna tisdagens symöte vill jag visa upp vad jag ägnat påskhelgen åt. Jag hade ju funderat på ett par Freddies of pinewood-jeans ett tag, men så insåg jag att jag hellre borde sy dem själv. Sagt och gjort. Detta är slutresultatet. Mina egna retro-jeans, med hög midja och stora framfickor.....

Jag är nöjd, även om det är några ändringar jag kanske gör till nästa par och det tog en hel del sprättande att komma till mål. För jag gjorde fel några ställen på vägen. Men som maken säger, det är genom felen man lär sig...