vintage pinup och uppsatser...

Jag håller på med en uppsats som skall lämnas in snart, därav brist på aktivitet här. Det är inte den stora uppsatsen, utan en liten, den stora blev det trubbel med så jag sköt upp det lite. *pust*

Men men, en bok som jag lånade på biblioteket när jag var där för några veckor sedan är Pin-up grrrls - Feminism, sexuality, popular culture av: Maria Elena Buszek. Den har en grym framsida, givetvis en schysst retro pinuppa. Jag gillar den faktiskt skarpt, har inte läst hela än, när ska man någonsin hinna. Men den kommer nog att finnas i min ägo ett tag, älska sommarlån, så jag ska nog hinna sätta tänderna i  den ordentligt, lite löst beskrivet kan man säga att den tar upp just hur pinupp-fenomenet vuxit fram från sekelskiftet till nutid, hur det påverkat synen på kvinnlig sexualitet och i vilken relation det står till kvinnlig könsroll. Mäkta intressant med andra ord.


(Just den här pinupp-bilden har inget med boken att göra, hittade den långt bak i en mapp och tyckte den passade in helt enkelt)

jag önskar jag var en husmus...

För dom har ju iallafall hus att bo i, även om livet som mus ibland kanske är hårt....Ja, det blev ju uppenbarligen ingenting med huset som jag skrev om tidigare..Vi vann visserligen budgivningen, men upptäckte fel med fastigheten som bara blev droppen för vad som är acceptabelt. Vad sägs om vatten som smakar blod? Har i och för sig alltid ansett mig vara borderline vampyr, älskade Anne Rice-böckerna som liten och är i vuxen ålder förunderligt förtjust i att bitas, speciellt i min man (till hans förtret). Men att en varm sommardag i trädgården tappa upp en karaff med iskallt läskande GOTT vatten och dricka och njuta ville jag inte göra avkall på, det var verkligen för äckligt för att klara av. Men men, man lär sig så länge man lever, hädanefter ska vatten smakas det första som görs vid en husvisning så man vet. Desutom kan det vara av vikt att med en gång fråga om det finns telefonjack, så inte det också blir en extra kostnad att dra in.

ja, pytsan. Vi har faktiskt ett annat hus som är intressant, ligger bra, lagom tomt, lagom stort, mysigt, lite dyrt kanske....Men, jag vill inte "jinxa" det genom att säga något mer. När första flyttlasset är inpackat så vågar jag tro att det är säkert och då kan jag berätta för kompisar och skriva om det....Att det skulle vara så svårt att hitta sitt hus på landet, det trodde jag inte förra sommaren då vi bestämde på allvar att flytta från stan...

Så var man en leggingstjej....

Ja så var det med det... Har länge varit en motståndare av leggings, denna utbredda trend. Överallt ser man tjejer i leggings, under klännignar, kjolar, shorts, ja vad som helts. Jag har hela tiden sagt för mig själv -fult! fult! fult!
Replikerade till och med en kassörska på Vero moda som försökte merförsälja ett par leggings när jag köpte en klänning förra sommaren att -Nej, jag är ingen leggings-tjej....

Men alla ska väl få äta upp sina egna ord någon gång? Igår nämligen, när jag stod och valde kläder såg jag ett par strumpbyxor som jag köpte i julas, vita i modal, mycket mycket mjuka och sköna men tyvärr lite för små. Jo, jag blev lurad till att köpa för små.. Attans. Snål som jag är vägrade jag slänga, försökte klämma mig i dom några gånger med dåligt resultat, det är INTE kul med strumbyxor där man får grenen en decimeter för långt ner. Fick till och med slitskador på fingrarna på julafton för att jag gick och drog upp strumpbyxorna hela tiden (det är sant!).

Så kom jag igår på att jag skulle klippa av fötterna, vips så var man en leggings-tjej. Sydde på rosa strech-spetsar längst ned och det blev riktigt sött faktiskt. Till mitt förtret upptäckte jag att jag trivdes i leggings (om än hemmagjorda), det är skönt under kjolen när det är lite kallare, man blir inte klibbig mellan låren när det är lite varmare, man känner sig mer klädd nu när det inte riktigt är sommar och det ser faktiskt inte så pjåkigt ut.

(Även om jag fått ångra mig angående leggingsmodet så vet jag iallafall att foppa-tofflor, det kommer jag aldrig synas i, för den trenden är värre än vad jag tidigare tyckte leggings-trenden var. Det skär ju i ögonen varje gång man ser ett par foppatofflor vara ute och gå, och ännu värre är det när man ser en hel familj foppa-tofflor i olika färger med diverse småfigurer fastklämda på dom där hålen i fram *brrrr*.)



Kjolen är en av mina favoriter, "gardin" får jag höra av min man och diverse kompisar, men jag älskar den. Känner mig alltid så romantisk när jag har den, ett fynd från mormors garderob. Att jag beskar bilden så konstigt beror på ett icke snyggt bandage på höger tå, nageltrångsopererad i ondags, det gör fortfarande ont och kommer dröja tills nageln ser snygg och lackad ut gissar jag...Får väl gå med plåster hela sommaren i värsta fall..

Simply organics...

Jag vann ju en tävling häromveckan då jag fick schampo, balsam i serien Moisture rich inpackningen Split Ends treatment och glanssprayen Sun Shine Complex från märket Simply organics, ett ekologiskt märke med skonsamma produkter utan en massa starka sulfater. Nu har jag provat produkterna ett tag och måste säga I like! Jag har ju varit på jakt efter bra skonsamma hårprodukter länge nu efter att mitt egna hopkok inte riktigt funkat och Tigi-schampot inte heller kännst helt okej. Jag gillar inte att man ska behöva ha starka hudovänliga grejer som sodim laureth/lauryl sulfat i det man tvättar håret med. Läser man på lite av vad sådana ingredienser kan göra så blir man ju mörkrädd..*brrr*

Det känns att det är milda produkter, håret blir inte så "burrigt" och känns inte heller så "belagt av en silicon-hinna" som jag tycker det kan göra av vissa andra märken. Det känns rätt och slätt som fräscht hår bara. Luktar gott gör det med, lite apelsinfräscht och absolut inte någon stark doft. När man schamponerar får man ta två gånger, först en yttepytte liten klick och bearbeta genom håret, den gången löddrar det inte, inte på mig iallafall. Sen tar jag en gång till, schampo i en femmas storlek ungefär då löddrar det. Balsamet reder ut ordentligt och det är också väldigt drygt.

Inpackningen då, den kändes också väldigt bra, men nu har jag ju visserligen bara hunnit använda den en gång, men den luktade gott, håret blev mjukt och framförallt som med många andra inpackningar så kändes håret inte tungt och fett efter användning.

Glanssprayen känns lite som ett leave-in balsam, motverkar frizz och tycker jag funkar både i blött och torrt hår, jag tar det efter tvätt när det är blött och om jag tycker håret ser lite "burrigt" och "flygigt" när det torkat så sprayar jag bara i lite till. Lätt som en plätt, jag orkar oftast inte styla håret mer en så, naturligt är bäst!

(För att kolla in fler produkter från Simply organics kika in på den här hemsidan, jag är garanterat sugen att testa fler produkter för jag är hooked)

banoffiepaj....

För några dagar sedan gjorde jag en banoffiepaj och bjöd över en vän på fika. Det är väldigt gott, men onyttigt. Jag gör den såhär....

1 burk kondenserad sötad mjölk
200g digestive oliv (alla andra digestive är ju äckliga)
100 g smör
2,5 dl vispgrädde (låglaktos för sådana som är känsliga)
3-4 bananer (ekologiska, but of course, de smakar ju bäst)
riven mörk choklad
riven vit choklad

I god tid innan, koka hela burken med kondeserad mjölk i tre timmar. Se till att vattnet aldrig tar slut. Låt sedan burken svalna, när man sedan öppnar konserven är det mjuk och härlig kola istället för sötmjölk (fantastiskt!) lägg kexen i en plastpåse, ta fram kaveln och kavla tills det bara är smulor, smält smöret, blanda med kexsmulorna, tryck ut i en rund form med avtagbar kant. Ställ in i kyl i minst en halv timme, när "pajdegen" stelnat bred ut kolan med en slickepott, skiva banan och lägg i ett lager ovanpå kolan, lägg sedan på vispad grädde och garnera med chokladen. Klart!!



Morgonens drive-by....

I morse när vi var ute med hunden så hon skulle kissa innan sin frukost, vi brukar bara ta en kortis först för att rasta henne ordentligt senare....Iallafall, så gick vi där i godan ro, hunden kissade tvärs över vägen och vi vände och började gå mot vår port. Så stannade det en bil på vägen och frågade oss vad vi hette om vi bodde i området. Jag svarade nästan men kom snabbt på att man inte ska säga sitt namn till främlingar...Jag trodde först han ville fråga om rasen på hunden för det händer rätt ofta. Men nej, han hade knappt frågat vad vi var för ena förrän han börjat skälla ut oss och sa att har man en så stor hund tar man upp efter den!!!! Vi blev först jättepaffa och förstod inte vad han menade. Men genmälde snabbt att vi visst tar upp efter hunden, vi pekade bort mot gräsplätten där hon kissat och sa att hunden kissade och att han borde kontrollera gräset om det var så viktigt, men vi hann knappt få ur oss det för han satte gasen i botten och drog iväg innan vi hann avsluta meningen....Det är alltså så en drive-by går till...

Han var så arg, såg rikigt dryg ut, 30+, med en ny volvo och nån form av kostymjobb....Snacka om att bekräfta ens fördomar. Både min man och jag var helt perplexa en lång stund efteråt. Varför gör man så?? Vet han inte hur en hund ser ut när den kissar? Det syns ju rätt tydlig skillnad liksom...Fast han var väl en sån stackare som inte vet något om djur så han trodde att alla hundar lyfter på benen.

Förmodligen var han arg på något innan som han gav utlopp för över oss oskyldiga hundägare...Han kanske hade det dåligt på jobbet eller hemma så han kände att han behövde trycka till någon annan för att må bättre... 

En sak som man kan tänka på dock, vilken fara i trafiken sådana människor är. Så hetsig och arg som han var när han brände iväg när vi förklarade oss. Han tålde förmodligen inte att vi sa emot, vi borde bett om ursäkt istället, på våra bara knän och lovat att vi nästa gång ska ta med en kattlåda och sätta under hunden så hon inte kissar på gräset eller ännu bättre ha kattlådan inne så man slipper snusk på gräsmatten bredvid vägen...jojo..Det är så man ska göra för att visa hänsyn...Men det är klart, sådana människor vet inte vad hänsyn och respekt är för något, de vill bara hitta på saker för att sätta sig över andra människor för att känna sig bättre...Jag kan faktiskt inte annat än tycka synd om karlen. Stackars människa att vara så dum och ovetande, han kan inte ha ett lyckligt liv......

tapet...

Inget besked om huset än, de fick förlängd betänketid till onsdag (IRRITERANDE!!!). Det har kommit ett till bud som vi budat över men man får ju ändå vackert vänta på besked om de tredje spekulanterna ska lägga sig i eller ej. BAH!

Medans vi väntar kan jag passa på och visa upp tapeterna jag tittat på....

Den här känns söt och stugmysig, gillar faktiskt att ha bård i mitten...
image101


Den här är också väldigt söt, inte lika sockersöt kanske och lite gammaldags, Anno 1905. Är inte helt säker på färgen under bården dock.....hm.. svårt att se faktiskt...Skulle kanske funka bättre utan bård alls nu när jag tänker efter...
image107

Den här kombon gillade jag först men nu, nä...Lite för rosa faktiskt. Det enda som saknas är några hästprisrosetter och flickrum á la 80-talet är fixat...
image100

Den här är fin, också Anno 1905, men den måste nog ha en bård och enfärgat under eller sitta som fond för att det inte ska bli för mycket....
image105

Det samma gäller den här tror jag, fast den är underbar. Väldigt köksig faktiskt, hade jag inte redan siktat in mig på ett rosa kök så....mmmm....
image106
tja, det där är ju iofs bara lite inspiration, man vet väl mer hur man vill ha det när man ser tapeterna i verkligheten och framförallt har ett hus som man äger och bor i så man kan känna hur det känns....(längtar!)

i brist på boråstapeter...

Jag har tidigare i veckan suttit framför datorn och fantiserat om tapeter till vårt (måste bli vårt!) hus...Tänkte lägga ut kombinationerna jag gillade mest här men så funkar ju inte boråstapeters hemsida....IRRITERANDE! Men, men...man får väl vänta på sin tur...Det ska iallafall bli stugromatik för fulla muggar så jag tror vi kör rätt mycket på anno 1905 och kanske nån från kollektionen borosan, det fanns en med små rosa rosor som jag tyckte var väldigt bedårande. Sen får man väl se hur det ser ut i verkligheten, kanske inte funkar alls....

Så istället för att lägga ut en bild på tapet så lägger jag ut en på en get...(haha, jag är så bra på att rimma!)



Jag har beslutat för att så fort vi instalerat oss på landet skaffa getter, allmogegetterna är en utdöende ras och jag vill göra mitt för att rädda dom, 2006 fanns det bara 144 göingegetter, 264 jämtgetter och ynka 37 lappgetter registrerade. Man måste helt enkelt ta sitt ansvar och skaffa sig en get eller två. Förutom det goda samvetet man får av att hjälpa till att bevara rasen så kan man tänka på vilken god ost man får av mjölken. Samt den lantliga stämmningen att ha getter på gården. Det kommer bli ett bra substitut tills jag (läs min man) har byggt ut stallet så jag kan skaffa häst. Det är dock ett litet aber med att skaffa get, man blir hemmabunden, speciellt eftersom man måste mjölka helst morgon och kväll...Men men, vi är ju hemma mest ändå, och i värsta, värsta fall får man väl bli vän med någon granne (men det kanske man kan undvika i längden ;) ) eller så kan mor kanske hjälpa till. Sånt löser sig alltid eftersom.....


(Bilden är tagen från Föreningen Allmogetens hemsida)

husplaner....

.....snart är det måndag, inte bara väntar vi besked om huset, det är även treårs-jubileum för mig och min man, kul kul...Tror vi ska göra en enkel picknick att fira med och kanske flaskan rosévin som står i skåpet..Till råga på allt är det återigen dags för ett frisörbesök, det är alltid roligt trots att det kostar skjortan så är det värt det, för min frisör är duktig och ger en totalt lyxig upplevelse, massagestol vid schamponeringen, gott kaffe med chokladbit och rejält snyggt hår....Eftersom morgondagen har så mycket bra att bjuda skulle det vara så overkligt om husgrejen inte går vägen också, det får bara inte bli så.....I vilken värld förlorar man ett hus samtidigt som man har treårs-jubileum plus lyxfrisörklippning inbokat???


Väntan, väntan, väntan...

Vi har hittat ett hus vi älskar, vi har lagt bud på det, i måndags!!! Men vi väntar fortfarande på svar, på landet har de inte bråttom verkar det som. Väntan är olidlig. Idag eller senast på måndag ska det vara klart. Vi måste bara få det, för det var verkligen en liten idyll med tillträde 1 juni....Åh.....Kan inte komma på något roligt att lägga in här för att väntan är så olidlig, får koncentrera mig på min uppsats så länge (för det är ju verkligen lätt när man är mitt uppe i en sån här livsavgörande sak ;) )



RSS 2.0