Vid mitt skrivbord....

I förra veckan vaknade tidigt på morgonen av att solen sken och fåglarna kvittrade utanför fönstret. Så jag gick ut på promenad i den fina snön som nu har förvandlats till ett hiskeligt slask. Det var fint.

Man undrar varför det är så svårt att riktigt komma in i det här östergötlandslivet när det är så här fint hemma på gården. Men så är det. Både maken och jag har en stor längtan tillbaka till gamla goda västergötland, där det känns som hemma. Får hoppas att det är övergående även om vi vet att vi så småningom kommer flytta igen, tillbaka till västergötland.

Kanske låter konstigt att tänka så när man precis köpt ett hus, men jag antar att vi båda är lite av nomader. Har faktiskt i genomsnitt flyttat vartannat år båda två sedan vi flyttade från våra barndomshem. Undrar just varför det är så svårt att rota sig. Har ingen aning om vart jag vill leva och bli gammal. Jag hoppas bara jag kommer på det snart för med varje flytt tycker jag att flyttlaset blir större. Men under tiden ska jag försöka njuta av det här varje dag och när våren väl kommit på rikigt tror jag det kommer vara ännu finare...

De som bodde här innan oss var intresserade av husets historia, vilken går tillbaka till mitten av 1800-talet. Vi har fått en cd-skica med information om byggden och huset samt lite bilder. Det är facinerande att tänka på de som bott här för längesedan...