tankar angående utsmyckning....

Jag har funderat på att ytterligare utsmycka min hud, att tatuera mig igen det vill säga. Trodde i min enfald att när jag tatuerade mig första gången skulle det även vara den enda gången. Men det ville sig inte, den som sa att bläcket sätter sig i blodet hade rätt. Inte ens när hela den där historien med körsbären blev jag avskräckt trots att man skulle kunna tro det. Eftersom det löste sig så bra till slut så måste man väl ändå dra den slutsatsen att det är hyfsat ovanligt att det går fel när man gaddar sig. Om inte annat vet jag ju vart jag inte går igen. ;) Tja, iallafall, nog om det. Mina funderingar lutar åt en tatuering på vänstra underarmen, precis under armvecket. Det är så slät och fin hud där och jag tror att man med åldern iallafall kanske inte blir riktigt så rynkig där som på andra ställen. Sånt är viktigt för mig nämligen, för det finns inget fulare än gamla tatueringer på saggiga hudpartier. Kommer fortfarande ihåg förrförra sommaren då jag kom i kontakt med en bedagad mormor med för djup uringning till allför solariesolade byst som till råga på allt pryddes av en hemskt blek och grönaktig fjäril. Inte så jag vill se ut när man släpar runt på barnbarnen. Nu kan jag i och för sig vara lite extra fördömande på grund av att kvinnan i sig inte var vidare trevlig, högljudd och dessutom kom direkt från McDonalds. (Avskyr McDonalds, speciellt tanken på att ta oskyldiga barn dit, de förtjänar bättre matvanor enligt min ringa åsikt.) Man möter många människor när man jobbar i butik kort sagt. Iallafall, i den stunden bestämde jag mig för att tänka efter både en och två gånger när jag tatuerar mig, för även om man är ung och spänstig nu så kommer det inte bestå. Det tar ju lite udden av det rockiga med tatueringar, det är ju roligare med spontangrejer. Det är ju ändå inte så rockigt med tatueringar ändå så det gör kanske ingen skillnad.

Motivledes funderar jag på en döskalle, lite söt i en dragning åt Tim Burtons tecknade stil. Alltså inget monster med larver och sånt som kommer ur ögonen, det är inte min stil.  Sen något lite färgglatt bakom eller vid ena sidan, kanske i en hibiskus eller ros eller någonting. Men som med allt sånt är det ju något man värker fram. Iallafall, gör jag så. Men eftersom jag i natt till och med drömde om att armen var prydd med en döskalle så tror jag på det. För i drömmen var jag väldigt nöjd. Nästan så att jag blev besviken när jag vaknade och armen var bar.....

I drömmen såg visserligen döskallen ut mer som misfits-döskallen än den jag planerat, men det härleder jag nog mer till att min forftfarande ihållande Danzig-vurm gjort att jag lyssnat på mycket tidig Misfits. Öh hjärntvättad? Ja jisses.




körsbären igen.....

......insåg föresten att jag borde skaffa en ny mer in-zoomad bild på de nya körsbären så man ser bättre. För skillnaden är enorm....
lägger det på min to-do-list.

(den listan är lång)

tatueringar.....

Så var det det där med tatueringarna....Måste berätta hela historien. I början av sommaren bokade jag tid på Rebtattoo vid Sveaplan i Göteborg för att göra två körsbär på vardera ben, iallafall så kom jag dit, tatueraren var sen, så jag fick gå ut och vänta i en timme. Nåväl det där med att vänta är ju rätt så vanligt med tatuerare så det var lugnt, lite irriterande men som sagt, något man får räkna med typ (så är det ju nästan alltid)..... När det väl var min tur så fixar vi i ordning stilen på tatueringarna och han börjar förbereda. Samtidigt som massa andra tatuerade snubbar flänger runt i hela studion, kändes som en lekstuga för 30-någonting killar med för lite att göra, verkligen inte seriöst. Men men, tänkte jag. Ska ju vara lite rock 'n' roll med tatueringar. Iallafall, så gjorde han mina tatueringar och plastade in mig. Jag betalade och gick, glad i hågen. Men sen när jag kom hem så kollar jag genom plasten och ser rött på ena sidan av körsbäret. Hm, tänkte jag ångestladdat, är nog bara en liten rodnad, det går nog över om några dagar..Dagarna gick och jag stirrade på tatueringen varannan timme för att se om det röda hade lagt sig....

Det gjorde det inte.......


JÄKLAR! tänkte jag, vad irriterande dåligt. Så jag gick tillbaka och klagade men möttes av en otrolig nonchalant attityd, han bad inte ens om ursäkt utan föreslog att han kunde rita lite orange skuggning runt om. (I don´t think so!!!!) Nej usch, var jätteledsen och kände mig nästan lite kränkt....Iallafall så föreslog min älskade man, ljushuvudet i vår familj, att jag skulle gå och rådfråga No Fear Tattoo borta i vasastan. Han har anlitat dom till sina utsmyckningar ett flertal gånger och tyckt dom var bra där....(förstår inte varför jag inte gick dit först bara)

...Iallafall så visade jag mina ben på No fear och de tyckte att de var dåliga men att det skulle gå och fixa, sagt och gjort. De blev tillslut jättesnygga, tack vare en proffsig tatuerare som visste vad hon gjorde.....Tack säger jag bara!
Rekommenderar verkligen dom på No fear, jäkligt trevliga är de också....och jag ska såå gå dit för nästa gaddning.

..uppskatta skillnaden på bilderna, nu är iofs inte bilden på de fixade körsbären lika tydlig som den andra, but still!

Trots en hemsk upplevelse, tatueringar sitter ju som bekant fast för alltid, så blev det bra i slutändan. Väldigt skönt!


321805-4


321805-2

RSS 2.0