Vid mitt skrivbord....

Grey Gardens är en spelfilm som kom för inte så längesedan inspirerad av en känd dokumentär med samma namn från mitten av 70-talet. Det handlar om Edith Ewing Bouvier Beale och Edith Bouvier Beale, mor och dotter från en gammal socitetsläkt (de var faster och kusin till ännu mer kända Jaqueline Bouvier Kennedy Onassis). Filmen handlar om dessa märkliga kvinnors liv och hur de bodde i en förfallen villa i ett överklassområde i East Hamton på Long Island i många år. Filmen utspelar sig både under 40-50-talet då "lill-Edie" var i 20 års åldern och drömde om att bli skådespelerska och modern fortfarande levde i någorlunda sus och dus i den fortfarande ståtliga villan samt under 70-talet då dokumentären spelades in och de levde under helt andra omständigheter.

Jag tycker bäst om de delar av filmen som utspelar sig under 30-talet, Drew Barrymore är riktigt tjusig och har en hel del fina stasser på sig och väldigt stiligt hår....

 

 

Jag har alltid gillat gamla svartvita filmer, när jag var liten såg jag allra helst på bröderna Marx, Buster Keaton eller Charlie Chaplin. En av mina absoluta favoriter är Chaplins Moderna tider. Det är en film som trots att den tar upp starka frågor om orättvisa i samhället, fattidom och de negativa effekter som industrialiseringen hade för arbetaren ändå har stor mängd hjärta, lekfylldhet och hopp. Så är ju Charlie Chaplin ett geni på att skådespela med kropp och mimik och dråpligheten i många av scenerna får en att skratta högt. Moderna tider kom 1936 och den betraktas som den sista stumfilmen. Den har en del ljudeffekter i sig men på det stora hela är det ändå en klassisk stumfilm. Blandningen av ljud och stumfilmsestetiken kanske är det som, vid sidan av de viktiga frågorna den tar upp, gör den så intressant. Sen kan man ju inte undvika att njuta av Chaplins omedelbara närvaro, hans utstrålning och inte minst hans sång...

 

 

 

Ja nu blir det ett till sånt där "visa upp kläder inlägg" för till denna veckas syföreningsmöte vill jag visa upp min julblus som jag knåpade på innan jul och som blev färdig sådär två veckor efter jul. Tyget är en härlig tunn bomull med ett fint paisley-mönster som bara väntat på att bli uppsytt i rätt modell. Jag gjorde den efter samma grundmodell som oftast använder till mina blusar som jag gjort efter den där boken jag alltid tjatar om som är så bra. För varje blus brukar jag ändra om lite för att träna på olika saker och för att få lite variation i min sömnad. Här gjorde jag en rätt bred sjalkrage och så förstorade jag ärmen genom att klippa upp ärmmönstret i mitten och dra isär några centimeter. Det går inte att ändra på storlekar genom att bara rita större, för då blir propoptionerna gärna fel.  Jag tog även bort inprovningarna i ryggen och under bysten eftersom tyget har ett sånt härligt fall så ville jag ha lite mera vidd i modellen. Det blir lite knepigare när man syr i ett tyg som är stormönstrat, för man vill ju gärna att mönstret skall hamna bra på det färdiga plagget. Man får helt enkelt lägga ut sitt mönster på tyget och prova fram och tillbaka för att se så att mönstrena blir någorlunda enhetligt utplacerade på båda sidor av blusen. Därför blir det lätt lite mer spill så det är bra om man har lite mer tyg än vad som brukar gå åt till en blus.

Liten men naggande god, det här är en liten jumper stickad i ekologiskt bomullsgarn...Klassiskt stiligt och med rätt attiraljer får man en schysst 50-tals look.....Det är fruktansvärt skönt att ha på sig stickad bomull, det är både svalt och varmt, snyggt och följsamt. Men jag kan inte bestämma mig vilket som är snyggast till, en rynkad kjol med mycket "kropp" eller en slank pennkjol. Man får väl ta varannan gång antar jag för det är nog hugget som stucket.

Another jumper, this time in ecological cotton. It's such a lovely material to wear, both cool and warm, it looks great and is soft against the skin....

Jag håller på och fotar en del av mammas stickade modeller för hemsidans räkning. Det finns många godbitar som jag önskar vore mina och inte bara visningsexemplar. Det är rackarns synd att jag skulle gå och få ont i handlederna så jag är tvungen att vila från handarbete, annars hade jag satt igång och försökt sticka mig ett eget exemplar. Hon är duktig min mor, på att designa stickmönster....

De här är några av mina favoriter. De är alla gjorda i vårt eget entrådiga ullgarn. Den översta är visserligen inte stickad utan virkad. Same, same but different skulle man kunna säga.

 

 

 

 

 

 

 

I'm taking photos of my mothers knitting-designs to the webbpage. I wish they where all mine and not just for display. They are all made of our lovely 1-ply woolyarn and these are a couple of my favorites.....

De senaste veckorna har jag helt plötsligt känt mig mycket äldre. Det beror kanske på några upptäckter som jag gjorde om mig själv.

* Favoritprogrammen på tv just nu är bland andra Antikrundan, På spåret och Stjärnorna på slottet. (Har inte börjat följa Fråga doktorn än, men det kanske inte är långt ifrån)

* Jag irriterar mig lätt på ungdomar på stan, när de sitter på marken i hösäckstil (dock förekommer det ju inte så mkt nu i snön), när de tuggar tuggummi och skriker iställer för att prata, när de har byxorna i knävecken undrar jag vart det hela ska sluta. Framför allt stör jag mig väldigt mycket på de ungdomar som kör för fort i sina skrotbilar och tycker att vägen är deras...De har helt enkelt inget vett...(Förresten kan ju det sägas om alla fortkörare....Inte bara de unga....)

*Jag föredrar att gå och lägga mig tidigt på kvällen.

*Jag förstår inte dagens musik och kan knappt lyssna på P3 längre utan här går kanalerna P1 och P4 sig varma.

*Den alkoholen jag dricker är i princip enbart portvin eller kanske någon sorts sherry som man tar till en kaka efter söndagsmiddagen.

*Jag har börjat tänka på sjukdomar som man kanske har eller ska få.

* När jag träffar vänners barn får jag verkligen undertrycka en lust att klappa dem på huvudet eller nypa lite i kinden på dem och skrocka och påpeka vad stora de blivit.

Nu är ju frågan om detta verkligen gör en gammal eller om det är fråga om karaktärsdrag man alltid har haft. Jag är ju trots allt bara 28 och det är ju ingen ålder på en häst...Det kanske är en begynnande 30-kris fast då å andra sidan skulle man väl tycka det var obehagligt då. För det gör jag inte, istället känns det som att man äntligen håller på att komma ikapp och att komma ikapp med sitt mogna inre "jag" det är ju inte fy skam....

Jag har ju blivit begiven på det där med bakelit. Igår kom ett litet brev med en Ebay-vinst. Ett knallrött marmorerat underabart bakelitarmand....

Men då undrar ni ju givetvis över det smaragdgröna armbandet? Jo, det visade sig ju att jag hade ett redan, utan att reflektera över vad det var gjort i. Det var en trevlig person på Etsy som poängterade att det var ett klassiskt marmorerat bakelitarmband jag hade. Så här jag gått jättelänge och redan varit ägare av ett bakelitarmband. Lite snopet, men på ett trevligt sätt. Nu kan man ju säga att man har början på en samling.

Det gröna har länge varit ett av mina favoritsmycken. Jag fick det av mamma och hon i sin tur fick det när hon var på besök i Stockholm under början av 60-talet. Det var mamma och morfar som köpte det på NK. Hon berättade att det var dyrt och hon var glad över att hon var tillsammans med bara morfar, för hade mormor varit med hade hon säkert inte fått det. Eftersom mormor förmodligen tyckt det var för dyrt för ett armband i plast.  Hurra för morfars givmildhet säger jag. Men så var ju morfar en riktigt, riktigt snäll farbror. "Klart att tösen skall ha ett armband", hade han säkert sagt. Jag kan bara hålla med.....

 

 

 

I've started collect bakelite bangles. Just love bakelite...The red one is from ebay and the green one was my moms. She got it as a gift from grandpa in the early 60s.

Det har varit en hektisk månad för vår brevbärare. Många små paket har dimper ned i brevlådan då jag råkade bli lite entusiastisk i detta med zigzag-band och diverse annat smått och gått. Igår kom det ett till brev från Amerikat.

 

Det är alltid ett visst mått av exaltering i att öppna ett sånt här brev. För det är inte alltid man kommer ihåg vad det var man hade beställt och om man gjorde det så är det ju inte alltid man vet exakt hur det kommer att se ut. Det är som julafton med andra ord.

 

 

I paketet hittar jag ett rosa litet mindre paket med vit rosett samt ett kort med en söt liten hund på.

 

 

 

Finns det något trevligare än att få snälla brev från främlingar? Värme och glädje är så lätt att dela med sig av men ändå blir man lite förvånad när någon oförhappandes gör det. Men Etsy är ju å andra sidan en väldigt trevligt ställe, så man kanske skulle sluta bli förvånad och istället bara glädja sig över att sådant forftarande finns kvar i vår cyniska värld.

 

 

Det här var vad jag hittade under det rosa silkespappret. Svart "baby rick rack" i merciserad bomull. Perfekt skick och rätt mycket dessutom, det kan inte bli bättre. Nu är mitt rick-rack behov stillat för en tid framöver tror jag....

 

Recieved this by post today. Another shippment of rickrack to satisfye my rickrack-need. To top it of the seller had included a nice letter wishing me a happy new year. Isn't it great when people you don't know are friendly. I just love that! So thank you AlphieBug for great Etsy-shopping!

And the rickrack was great!

 

 

 

 

 

A competition is a foot. And I cross my fingers and hope to win.....

Det här är en av mina senaste blusar med gosskrage och röda accenter i form av knappar och zigzag-band. Jag är väldigt förtjust i kombinationen blått, rött och vitt, det är så stiligt! Tyget är en mediumkraftig bomull som jag fått av mamma, knapparna är loppisfynd och zigzag-bandet fick jag i julklapp. Kragen sydde jag i ett tunt och fint bomullspoplin som har lyster som siden. Precis rätta tyget för kragar och blusar med andra ord.

Jag håller dessutom på med en till blus i samma tyg. Men den kommer ha en annan krage och annan ärm, och den kommer enbart vara blå och vit. Som om inte det vore nog har jag precis så det räcker till en kjol, ett matchande set alltså. Det finns inget roligare än att få ut mycket på lite material. När jag hade klippt till den andra blusen var det inte mycket mer tyg än vad som räcker till en näsduk. Kjolen tänkte ska vara i enkel A-linje gjord i fyra våder. Finfint att möta våren i tror jag.....(Jag kan dessutom avslöja att jag går och väntar på arr brevbäraren ska komma med ett tjusigt rött bakelitarmband som till den här ensemblen kommer bli pricken över i.)

 

 

 

 

 

 

This is my latest blouse and I'm very fond of it. Blue, white and red really is the most smashing colourcombination. A mediumthick cotton with vintage red buttons and red rickrack. The peterpan-collar and white sleeves I made from a really thin and shiny cotton that almost feel like silk. I have just enough fabric to make another blouse and a A-line skirt. It will be an ensemble "trés chic" I believe.

 

Jag gillar att vara principfast. Det är en liten ära i att vara det tycker jag, man kan räta på ryggen och tänka, ja, men jag är iallafall principfast...(Som det där med att bojkotta länder som inte är bra på mänskliga rättigheter till exempel....)

Principer finns ju i både stora och små frågor....En lite mindre fråga än männskliga rättigheter är det där med att vänta med första semlan till fettisdagen. I år råkade jag rucka lite på mina semleprinciper och jag ångrar det faktiskt inte alls....För idag åt jag en semla och det var rackarns gott! Hemgjorda semlor är de bästa, med mycket fyllning av mandelmassa och så givetvis den varma mjölken. Mumma!

Så beställer man lite till....Även om jag fick zigzag band i julklapp av mor så fick jag inte nog och beställde lite till från Etsy. Nu har det mesta av mina band äntligen kommit och det till en helt överkomlig summa, ca en hundralapp tror jag det var jag gav för den här samligen syfröjd. Tjosan, vad fina de är. Som små godisförpackningar som man inte vill öppna. De är av finaste merciserad bomull och i en uppsjö av tjusiga färger. Bomullskvalitén i dessa band är så överlägsen de nutida, jag skulle väl tro att det är en blandning av 40-50 och 60-talsband jag har här.

 

De flerfärgade är nog favoriterna och de små fina etiketterna är nog för att man skall bli bedårad.

 

 

Så råkade det vara så att det inte bara var rick-rack jag fick med posten igår. Jag hade ju även beställt ett litet skäpspänne i limefärgad bakelit för ynka 30 kr (inkl frakt). Det kom också och jag blev förtjust. Det är alldeles oanvänt och ser ut som en piggelinglass i färgen. Sen är det ju extra roligt när ett av banden matchar något alleles särskilt bra.

 

Nyss var jag besatt av zigzag-band. Nu har jag en ny grej som jag blivit besatt av. Armband av retroplast. Jag nämnde ju det där röda armbandet i förra inlägget, det är det saken handlar om. Så råkade jag se den här bilden på flickr och kände en saknad stor ungefär som den där fyrkantiga lådan...Nu har jag armbandsurfat handlederna ömma igen och då vet man att det är dags att tänka på något annat....Men det blir svårt....Riktigt svårt...

Jag har inte så mycket intressant att komma med i det här inlägget egentligen. Snön är blaskig och inte lika fin längre vilket bara ökar på längtan efter sommarvärme. Jag syr på några blusar men kommer ingen vart för jag sitter hela tiden och dagdrömmer om andra saker, som sommar och sol. Det här fotot är från i somras och fotografen är en liten treåring som gick lös med kameran då vi hälsade på vänner uppåt stockholmstrakten. Förvånandsvärt oskakig bild för att vara tagen av en person i så unga år. En fotograf i vardande kanske. Hursomhelst får det mig att bara längta ännu mer efter värme, då man kan ha klänning och kofta igen, sitta ute och grilla och då mörkret knappt ens kommer mitt i natten....

 

Annars vill jag bara rapportera att Etsy är totalt beroendeframkallande och har man inget bättre för sig kan man sitta framför datorn i timmar och titta på fina saker som man önskar sig. Just nu har jag några fina postpaket att se fram emot. Lite mer zigzag-band, några tygmärken i form av ankare för en komplett "sailor-look" och några röda bakelit skärpspännen som jag inte kunde motstå. Sen så ligger ett rött bakelitarmband rätt högt på önskelistan, så högt att jag grämer mig över att julen är över och att det är långt till födelesdagen.....Ojojoj, vad ska man göra när man försöker vara omaterialistisk men ändå känner det där "vill-ha-suget".......

 

 

 

 

 

Man ser ju tydligt att de där röda glasögonen jag har verkligen behöver ett matchande armband, jojo....Verkligen!

Igår hade jag huvudvärk, den botade jag genom att baka. Maken kallar mig "sin lilla sockerkringla" och jag bestämde mig för att det även skulle bakas sockerkringlor. Det är väldigt enkelt och det blir väldigt gott. Till eftermiddagskaffet passar det utmärkt, men till en kopp hett te är det nästan bäst. Ja, det beror ju på vad man är mest sugen på förstås.


recept:
150 gram smör
2 msk socker
4 dl vetemjöl
4 msk grädde

pärlsocker till garnering

Rör smör och socker så att det blir mjuk, blanda sedan ned grädde och mjöl. När degen är smidig tar man ut "bollar" som man sedan formar till små kringlor. Pensla sedan kringlorna med vatten och doppa dem i pärlsocker. Grädda i 175° C i ca 12 minuter. Låt dem svalna på ett galler.

På biblioteket (dit maken och jag går en gång i veckan) har de en bokhylla där man kan lämna böcker man vill ge bort och i utbyte få ta någon av de som finns där. Ett ypperligt system tycker jag som i förra veckan hittade två riktigt rara trädgårdsböcker som fick följa med hem. Trädgårdens vackraste blommor: 100 perenner i färg samt Blommande buskar och träd båda av Tor Nitzelius utgivna 1952. Det är något visst med gamla böcker tycker jag som gärna samlar på mig sådana. För de pryder bokhyllan på ett mycket mer geniunt sätt än grälliga pocketböcker gör. De här hade dessutom några alldeles fantastiskt fina färgillustrationer som verkligen fick mig önska att den där trädgården jag går och drömmer om var en verklighet redan nu. Tills dess får jag med jämna mellanrum bläddra i mina trädgårdsböcker som nu fått lite tillökning och vänta. För det heter ju att den som väntar på något gott......