Vid mitt skrivbord....

Jag har alltid gillat gamla svartvita filmer, när jag var liten såg jag allra helst på bröderna Marx, Buster Keaton eller Charlie Chaplin. En av mina absoluta favoriter är Chaplins Moderna tider. Det är en film som trots att den tar upp starka frågor om orättvisa i samhället, fattidom och de negativa effekter som industrialiseringen hade för arbetaren ändå har stor mängd hjärta, lekfylldhet och hopp. Så är ju Charlie Chaplin ett geni på att skådespela med kropp och mimik och dråpligheten i många av scenerna får en att skratta högt. Moderna tider kom 1936 och den betraktas som den sista stumfilmen. Den har en del ljudeffekter i sig men på det stora hela är det ändå en klassisk stumfilm. Blandningen av ljud och stumfilmsestetiken kanske är det som, vid sidan av de viktiga frågorna den tar upp, gör den så intressant. Sen kan man ju inte undvika att njuta av Chaplins omedelbara närvaro, hans utstrålning och inte minst hans sång...