Vid mitt skrivbord....

De senaste dagarna har varit fyllda av blandade känslor. Sorg över att ett rasistiskt parti kan bli framröstat och komma in i riksdagen. Ilska och frustration över att alliansen med sin politik baserad på girighet, lågt människovärde och ett fullstädigt förakt för det välfärdsamhälle som tagit generationer att bygga fram kunde vinna över de rödgröna. Det blåser verkligen kalla högervindar över Sverige och det är så man undrar hur fyra år till kommer att sluta. Fyra år till med en regering som gör allt för att urholka Sverige, sälja ut allt vi har och sparka på de svaga som istället borde hjälpas tillbaka för att bygga Sverige starkt. 

När maken och jag insåg vart det barkade på valdagsnatten diskuterade vi allvarligt att flytta från Sverige och pratade om hur det skulle var att bo till exempel i Norge. Men sedan insåg vi båda att det är ju nu det gäller. Man kan ju inte bara ge upp när högern kommer inmarcherandes, det vore ju som att ge sitt medgivande. Det är nu som motståndet måste börja, man måste göra sin röst hörd och visa att en stor del av svenska folket faktiskt inte accepterar det som högern (och extremhögern) står för. Jag gör det iallafall inte, och jag tänker kämpa vidare för ett medmänskligt Sverige med de små resurser jag har.

Det är ju nästan lite typiskt att jag häromveckan skrev om motståndsrörelse-filmer. Nu verkar det som om man får leva i en sådan verklighet själv....Frågan gäller bara hur länge det dröjer innan Reinfeldt börjar sammarbeta med SD för att behålla sin egen maktposition....Jag vet inte om jag är cynisk men jag tror inte det dröjer särskilt länge....