Vid mitt skrivbord....

För ett tag sedan gick maken och klagade på att hans 501:or var på tok för varma för 30 graders fuktvärme. Det kan man ju förstå. Så jag knåpade ihop ett par linnebyxor åt honom. Det var första gången jag sydde något större till honom och det gick faktiskt både snabbt och smidigt. Det var faktiskt enklare än många saker jag syr till mig själv. Både på grund av att jag slapp prova, det är ju så mycket lättare att prova in på någon annan än sig själv, och att modellen var lös sittande och med mycket raka linjer som gjorde den lätt att "bara" sy ihop. Sen är det ju dessutom väldigt fin pepp med lovorden man får av sin överhettade make under tiden man syr, och efteråt då han tyckte det var de finaste byxor han haft...

Det var skoj att sy till någon annan än sig själv och bara det att få göra lite nya saker väckte en väldig entusiasm i "sy-flickan" inom mig. Det roligaste var nog fickorna, för jag har inte gjort så mycket fickor tidigare. Nästa byxpar maken skall få kommer att ha passpoalerade bakfickor. Snajdigt!





Some time ago I made a pair of linenpants for my man. He complained that his 501:s where to hot in th heatwave we've been having here in Sweden and I don't blame him. It was actually very easy to make pants for a man, a lot more so than many things I make for myself. I think it's a mixture of not having to try them on myself, the straight lines of the male body and the loose fitting of the pants and last but not least all the appreciations I got from my grateful  and overheated husband. I especially liked making the pockets because I don't do pockets for myself alot it was nice to do something "new".