Vid mitt skrivbord....

Ibland är jag så glad över att bo i ett gammalt hus med massa prylar från förr. Förut när jag var nere i källaren och rotade lite hittade jag en gammal telefon. En sån där man har på väggen, med en "tratt" man pratar i och en annan "tratt" med sladd som man sätter mot örat. Jag gissar att den är från 20-30-tal eller så....Jag gissar att det inte var alla hushåll som hade råd med eller tyckte det var värt att sätta in telefon såpass tidigt. Men så var min mormors pappa en entreprenör som var tidigt ute med många saker. Till exempel var han den andre i samhället att skaffa bil när det begav sig. Den som hann före var direktören på järnverket. Men det var inte så att han skaffade bil för att vara ute och nöjesköra, nej för vid sidan av sitt vanliga jobb på järnverket började han även köra taxi. Det tycker jag är lite häftigt.....

Telefonen jag hittade ska jag renovera och fixa till. Den var lite sliten och dammig efter att ha legat i källaren så länge som jag misstänker den gjort. Sedan ska jag sätta upp den på väggen och kanske någon gång låtsasprata i den..Men jag måste verkligen hitta en bra vägg att sätta den i, för när jag lyfte upp den fick jag en smärre chock. Den var jättetung, nästan så tung att jag måste be maken bära upp den ur källaren. Men bara nästan.....

Tänk vilken utveckling som skett de senaste 100 åren ändå. Då hade man telefoner som man nästan behövde skottkärra till och nu finns det sådana som är tunnare än en blyertspenna...Undrar vad gammelmorfar Karl hade sagt om den saken....

Det roliga med att hitta skatter i form av gamla telefoner firar jag med dagens favoritlåt som inte har något med telefoni att göra alls....Men Mando diao är så jäkla bra!