Vid mitt skrivbord....

Min make är en "biker". Fast det låter ju så fånigt att säga så, han är en motorcykelentusiast för att använda en mer värdig term. Just nu kör han en väldigt fin Triumph Bonneville -06 som är buteljgrön. Jag tycker den är väldigt tjusig. Den ser liksom ut som motorcyklar ska, inte som sådana där japanare som bara är massa kåpor i neonfärger utan klass eller stil. Nej så här ska det se ut. Bonneville´n är ju en retromodell också, men till skillnad från orginalen från 60-talet slipper man stanna med jämna mellanrum och meka med den. Tydligen så gick de gamla Triumpharna sönder hyfsat ofta.

I sommar har han lovat att skjutsa mig när jag vill bada. Kan se mig själv sitta på bönpallen i fladdrande kjol, med solbruna ben och blött hår på grusvägarna här utanför, lite som i serien "Tre kärlekar" fast jag tror nog inte det var Triumph de åkte då. Nu är det i och för sig olagligt och dessutom högst riskabelt att åka utan hjälm så det där blöta håret fritt för vinden får nog hålla sig till fantasin, samma gäller nog de bara benen, ujuj, vilka skrapsår man skulle kunna få annars. Men när man tänker på att bli skjutsad av sin make på den finfina hojjen är det helt enkelt roligare att tänka det i ett ultraromantiskt skimmer där kjolar fladdrar, håret flänger och man kan kyssa sin make i nacken utan att riskera ens någon tillstymmelse till kroppskada. I den fantasin är dessutom badvattnet alltid varmt, badplatsen totalt enskild och sadelväskorna på ett magiskt sätt automatiskt packade med kaffetermos och prickigkorv-mackor....