Vid mitt skrivbord....

Jag har tidigare varit väldigt selektiv i publicerandet av bilder på mig själv, eftersom jag är väldigt integritetstörstande så gillar jag inte riktigt tanken på att främmande människor kan känna igen en från en sida på nätet. Men alla goda regler bryts ju någon gång, för jag tyckte dessa bilder från när jag och maken promenerade med hunden var så mysiga. Det var en sån där strålande höstdag, då luften är klar och himlen blå.

Det var en söndag och vi hade varit i kyrkan. Ja kors i taket!! Men jag kan försäkra att vi var där icke som troende, eftersom jag egentligen bara tror på karma och definitft ingenting religiöst, utan enbart som bisittare. MIn mor har nämligen nyligen gjort färdigt ett konstnärligt uppdrag till kyrkan och just denna söndag var det invigning. Har faktiskt aldrig varit på söndagsgudstjänst, men det var riktigt trevligt, även om man kände sig lite som en räv i hönsgården. Var noga med att inte deltaga i bön och sånt, för det upplever jag som att hyckla och även om man inte delar den kristna tron så måste man ju respektera den nog för att inte säga ord man inte tror på. Prästen är desutom en mycket trevlig och jordnära karl som förutom det sakrala pratade om mycket vettiga saker.

Kyrkkaffe no less. Kändes lite som i ett avsnitt av Miss Marple, sittandes bland äldre personer, sippandes kaffe och ätandes rulltårta, pratandes med prästen. Och eftersom jag varit förutseende nog att klä mig rätt för tillfället hade jag sidenblus och pärlor vilket gjorde att jag verkligen kände mig som en karaktär i en deckare. Alla klarade dock livhanken, tack och lov. Kyrkkaffet avslutades utan att bli spetsat med arsenik så maken och jag kunde ge oss ut på vår promenad i eftermiddagssolen.