Två bra filmer, för fredagsmys....
Filmer som ger en air av gamla tider är en favoritgenre hos mig. En som gör en del sådana bra filmer är Woody Allen...Nu har jag ett litet ambivalent förhållande till Allen, tycker helt enkelt att han är lite läskig att se på. Sen börjar man tänka på hela den där historien med hans adoptivdotter, Soon Yi hette hon tror jag. Och så får man lite motvilja.... Och stackars, stackars MIa Farrow. Nu kanske man inte ska ta med sådana personliga aspekter när man tittar på film men jag kan inte låta bli ibland.. och trots dessa aspekter så har han gjort några filmer som går rakt in i ens hjärta. De jag tycker bäst om är Radio Days och Bullets over Broadway. En sak som dessutom gör dem lätta att ta till sig är att herr Allen själv inte är med i dem, förutom som berättarröst i Radio days. Men han har en trevlig röst så det funkar jättebra. Det märks att Woody Allen är en jazzälskare, för det är alltid väldigt bra soundrtack till hans filmer, dessa inga undantag. Både Radio days och Bullets over Broadway handlar om nöjesbranchen som den såg ut på den "gamla goda" tiden.
Radio days handling kretsar kring en familj i New york, det var före TV gjorde sitt genombrott och då radion spelade en viktig roll både för underhållning och nyheter. Det är en jättebra skildring av vardagslivet under 40-talet och man lyckas verkligen få den där genuina känslan. Sen är ju Allens humor riktigt rolig också, och man får sig några charmerande leenden till livs under filmens gång. Filmens rolllista är späckad av bra skådespelare som bidrar till filmens kvalité enormt. Mia Farrow är underhållande som en ciggarettflicka som aspirerar mot stjärnorna och därför måste lära sig prata "fint". Dianne Wiest är underbar som "aunt Bea" som längtar efter kärlek och därför måste gå igenom många mer eller mindre dåliga kavaljerer för att hitta rätt. Det känner man ju igen....Utöver handlingen så är filmen så mysig för att den ser så genuint gammaldags ut, de har verkligen fått till kläder och bakgrundsmiljöer så det känns trovärdigt, det är bara att sätta sig ner i tv-soffan och insupa härlig 40-tals romantik.
Bullets over Broadway är lika mysig den, fast den utspelar sig lite tidigare än ovan nämnda. Nämligen slutet av 20-talet, en film fylld av maffia och spritförbud med andra ord. Här handlar det om en ung idealistisk författare (spelad av John Cusack) som skriver ett manus till en pjäs. Men det går inte riktigt som han vill med rollbesättningen av pjäsen för den som finansererar uppsättningen är en maffiaboss som vill se sin älskarinna i en av rollerna. Dessvärre är älskarinnan totalt talanglös. Ännu värre blir det när älskarinnans livvakt, spelad av en underbar Chazz Palminteri lägger sig i och ändrar i manuset. Dianne Wiest är med även i denna film och hon spelar primadonnan som ska dra till sig publiken, hon är bortskämd och van att få som hon vill, vilket inte alltid gör det så lätt för den stackars manusförfattaren.
Radio days handling kretsar kring en familj i New york, det var före TV gjorde sitt genombrott och då radion spelade en viktig roll både för underhållning och nyheter. Det är en jättebra skildring av vardagslivet under 40-talet och man lyckas verkligen få den där genuina känslan. Sen är ju Allens humor riktigt rolig också, och man får sig några charmerande leenden till livs under filmens gång. Filmens rolllista är späckad av bra skådespelare som bidrar till filmens kvalité enormt. Mia Farrow är underhållande som en ciggarettflicka som aspirerar mot stjärnorna och därför måste lära sig prata "fint". Dianne Wiest är underbar som "aunt Bea" som längtar efter kärlek och därför måste gå igenom många mer eller mindre dåliga kavaljerer för att hitta rätt. Det känner man ju igen....Utöver handlingen så är filmen så mysig för att den ser så genuint gammaldags ut, de har verkligen fått till kläder och bakgrundsmiljöer så det känns trovärdigt, det är bara att sätta sig ner i tv-soffan och insupa härlig 40-tals romantik.
Bullets over Broadway är lika mysig den, fast den utspelar sig lite tidigare än ovan nämnda. Nämligen slutet av 20-talet, en film fylld av maffia och spritförbud med andra ord. Här handlar det om en ung idealistisk författare (spelad av John Cusack) som skriver ett manus till en pjäs. Men det går inte riktigt som han vill med rollbesättningen av pjäsen för den som finansererar uppsättningen är en maffiaboss som vill se sin älskarinna i en av rollerna. Dessvärre är älskarinnan totalt talanglös. Ännu värre blir det när älskarinnans livvakt, spelad av en underbar Chazz Palminteri lägger sig i och ändrar i manuset. Dianne Wiest är med även i denna film och hon spelar primadonnan som ska dra till sig publiken, hon är bortskämd och van att få som hon vill, vilket inte alltid gör det så lätt för den stackars manusförfattaren.
Kommentarer
Trackback
