Sömmerskans snuttefilt....
Ibland när man syr så går det helt fel. När det gör det brukar jag bli väldigt frustrerad och tvivlar enormt på mina sykunskaper. Istället för att deppa ihop totalt och inte sy på flera veckor kan man ta till sin snuttefilt, sy det som alltid går bra och alltid blir snyggt. Ett säkert kort så att säga. Detta gjorde jag i morse och passande nog kan jag skriva om det i dagens "syförenings-möte". Det som gick fel var en linnekjol som jag började med innan helgen och tänkte få färdigt till idag, det var min ursprungliga plan att jag skulle skriva om den. En ny modell som jag ritat och kanske inte tänkt till ordentligt när jag gjorde det för det blev inte alls bra. Otaliga sprättningar och justeranden senare fick jag nog. Alldeles svettig och arg insåg jag att det aldrig skulle bli bra sålänge jag var på det där humöret..... Så det fick bli en liten trikåtopp istället. Det är min snuttefilt och efter denna kanske jag kan ge mig i kast med den där kjolen som jag blev så arg på. (För jag inser nu lite i efterhand att det nog kommer lösa sig med den också till slut. Med lite tålamod...)
Trikåtoppar är väldigt enkla att sy. Först behöver man ett mönster, mitt mönster gjorde jag efter en favorittopp som blivit för gammal och sliten. Jag klippte helt enkelt upp den i sömmarna och ritade av. Lätt som en plätt! (En sak att tänka på när man gör så är dock att tröjan man ritar av måste ha behållt sin form, annars blir ju de modeller man gör efter mönstret också skevt.) Om man inte vill klippa sönder en tröja så finns det säkert färdiga mönster att köpa eller så finns det ett i den där mönsterkonstruktionsboken jag så ofta tjatar om.
Jag klipper till alla delarna, en framsida, en baksida och två ärmar. 
Så syr jag ihop fram och baksidan i axlarna med en trikåsöm. Sedan nålar jag fast ärmarna en i taget. Då är det bra om man gjort en markering på ärmstycket var mitten är så man kan sätta den exakt på axelsömmen. Så syr jag fast ärmen, då är det bäst att sy från axelsömmen och ut, alltså inte bara rakt över.
Sedan är det dags för sidsömmen. Jag börjar längst ned och syr hela vägen upp till där ärmen slutar. När man gjort det på båda är det bara att lägga upp fållen nedtill, klippa till muddkanter till ärmar och halsringning som man sedan syr på. Sedan är det klart! 
Jag gillar dessutom lite extra piff så jag brukar sy ihop en rosett av muddtyget och sätta en säkerhetsnål i och nåla fast på tröjan. Jag föredrar att göra så, dels för att man kan flytta den när man känner för det och dels för att den behåller formen bättre eftersom man kan ta av den innan tvätt.....
Jag har tidigare skytt färgen gult och i stort sett levt under devisen "gult är fult". Men det kanske ska bli min nya favoritfärg, för det är ju faktiskt rackarns fint. Ända sedan förförra avsnittet av "True blood" då Sookie hade en så fin ljusgul outfit på sig har jag också velat testa något i den färgen och som av en händelse råkade jag ha en liten stuvbit gul trikå som bara låg och väntade på att bli ihopsydd. Tänk så saker och ting kan sammanfalla ibland.
Sömnads-tisdag...
Till denna tisdagens symöte vill jag visa upp vad jag ägnat påskhelgen åt. Jag hade ju funderat på ett par Freddies of pinewood-jeans ett tag, men så insåg jag att jag hellre borde sy dem själv. Sagt och gjort. Detta är slutresultatet. Mina egna retro-jeans, med hög midja och stora framfickor.....
Jag är nöjd, även om det är några ändringar jag kanske gör till nästa par och det tog en hel del sprättande att komma till mål. För jag gjorde fel några ställen på vägen. Men som maken säger, det är genom felen man lär sig...
När jeansen var helt färdiga i förrgår tog jag glad i hågen på mig dem för att inviga dem under hundpromendaden. Jag insåg dock efter en stunds promenerande i det bistra vårvädret att byxorna inte satt skönt. De gled liksom uppåt och ähum, inåt...Att gå med jeansen fastkilade mellan skinkorna är vare sig snyggt eller bekvämt. Så det blev till att sprätta loss linning och göra om inprovningarna bak. Under eder gjorde jag detta och det blev till slut bra. För att bättra på passformen bak sydde jag även om lite i grenen så att sömsmånen blev lite mindre och själva byx-baken lite större.
Slutet gott allting gott heter det väl antar jag. Nu är det bara så att linningen kunde varit lite mindre, för när jag förstorade inprovningarna, förstorades även linningen med några centimeter. Det märktes inte när jag provade utan det är först nu efter ett tags användande som det märks lite. Men jag kommer nog inte ta fram sprätten för en sådan liten sak. Det är ju bättre att den är lite lösare än tvärtom. Så blir det ju bekvämare också att inte ha supertight i midjan hela tiden, något som jag annars är lite hemfallen åt. Så det kanske bara är en vane sak...De sitter ju snyggt och det är ju huvudsaken.
För att få dragkejdan rak brukar jag göra så att jag syr sidsömmen ända vägen upp medan jag provar, fast jag syr den med tråckelsöm så den är lätt att sprätta. Så nålar jag fast dragkedjan som på bilden, sedan syr jag...När den är fastsydd sprättar jag bort stygnen. Det är bra om man medan man nålar, lättar lite på sömmen på sina ställen för att kontrollera att dragkedjans mitt sitter precis under sömmen.
Den här gången valde jag att göra påsydda fickor fram, jag klippte helt enkelt ut en lagom bit tyg till fickan sedan sicksackade jag. Vek in kanterna och måttade för att få dem att sitta rakt och regelbundet. Sedan sydde jag fast dem, och gjorde det med en vit söm, jag tyckte det var snyggare om stickingen var vit så det syntes ordentligt. Jag tror jag ska leta reda på sådana där "jeans-nitar" att sätta på i hörnet på fickan, för det känns som om det skulle behövas en liten förstärkning där och så ser det ju lite mer "jeansigt" ut.
Nästa projekt är en 40-tals inspirerad vardagsklänning med skjortkrage och kort ärm. Jag håller på med mönstret och skall provsy kjoldelen och blusdelen innan jag sätter ihop det. Spännande, spännande......
Shepp ohoj! Här var det röda byxor...
Så var de röda byxorna färdiga...De blev, om jag får säga det själv, lyckade...Kanske en aning för höga i midjan, eftersom jag gillar höga midjor tog jag i ordentligt men jag ska nog sänka dem en centimeter nästa gång...Jag är väldigt nöjd oavsett midjehöjd. Det är sådana byxor man gärna möter våren i. Röda och fina. Snooden jag har virkat i ett bomullsgarn vilket jag färgat efter samma recept som byxorna. Väldigt matchande med andra ord, som det skall vara....
Nästa gång jag syr byxor blir det ett par jeans i samma modell....Jeans i mörkblå denim, det är snyggt det också...
Favoriter...
Ikväll ska jag klippa till en blus efter samma mönster, det ska nog bli en vit sjömansblus med blå ränder på kragen.....
Skepp ohoj....
En klassisk rubrik på ett inlägg som handlar om en sjömansblus...
Först kunde jag inte bestämma om jag skulle ha rödvitt handvävt band, enkelt vitt eller inget band på kragen. Så jag gick utan...Idag insåg jag att det rödvita bandet faktiskt är väldigt snyggt så jag sydde på det...
Här kom den veckade kjolen jag sydde till julafton med också. Den är gjord i en tunn fin yllekvalité som är väldigt lättburen. Veckad kjol är ju så enkelt att göra, bara att nåla veck och sy på en linning i princip. Den här gjorde jag på ett litet kick! Om man inte räknar med fållningen förståss, för den tog lite tid eftersom jag gjorde det för hand, det blir ju snyggast så. Men eftersom det arbetet skedde framför teven så räknar jag inte det så noga.
Att det ska vara så klurigt att få till bilder som ser bra ut. Blir så lätt suddigt och ofokuserat.... En bra kamera ligger verkligen högt upp på önskelistan. Samt ett stativ så man slipper be maken fota jämt för han har så dåligt tålamod för sånt....
Det är en stor rosett....Jag vet inte riktigt om den är lagom stor eller för stor. Den är inte fastsydd eller så, har faktiskt inte bestämt vilken fästningsanordning jag skall göra, än så länge sätter jag fast den med säkerhetsnål. Det bästa kanske vore att sätta en tryckknapp i fram, så kan man byta rosett beroende på om man känner för stor rosett eller en lite diskretare......
Maken ansåg att med en sådan rosett på bysten måste man nästan ha en stor rund polkagrisklubba i handen också. Jag förstår lite vad han menar......Men det är ju sött också...
Det här var ju bara en prototyp på mönstret mamma och jag gjorde innan jul. Ska rita av ändringarna jag gjorde och sedan sy en till för att se så jag inte missat något så mönstret passar rakt av sedan. Kanske ska jag göra en vit sjömansblus också. Det är ju faktiskt också väldigt snyggt....
Den senaste kjolen!
Den senaste kjolen, det vill säga en till helt rundskuren kjol i ylle. Det är en väldigt bekväm modell och ger dessutom schysst 50-tals känsla. Rejält tight i midjan och en massa härlig vidd och framför allt är den trevligt varm i dessa annalkande vintertider....Något som den verkligen fick bevisa i lördags då vår mysdag förvandlades till äventyr då bilen helt plötsligt gick sönder och fick bärgas. Vilket lämnade oss stående på gatan i kyligt regnrusk väntandes på skjuts. Något som kunde varit obehagligt var inte så farligt för jag frös ju trots allt inte om benen samtidigt som jag kände mig rätt chic faktiskt.....
Som tur är hade vi betalt assistansförsäkring, vilket underlättar extremt när man får fel på bilen. Bara att ringa ett nummer och få bilen bärgad och dessutom få låna en hyrbil, utan kostnad.....Det är nog de mest välinvesterade pengarna någonsin.... Nu måste vi visserligen åka tillbaka till Stockholm och hämta bilen men det får man väl stå ut med, när allt trots allt löste sig så bra.....Till råga på allt var det inte så farligt mycket fel på bilen, bara en klämma till kylarslangen som rostat sönder. Man ska inte ha otur!
Petrolfärgad yllekjol....
Det underlättade väldigt att jag var hemma i mammas ateljé för att klippa till. Tryckbordet kom väldigt bra till pass eftersom det är en hel del tygmängd som går åt, det underlättade även att ha mammas extra händer när vi slätade ut tyget för att klippa till. I avsaknad av tryckbord så får jag väl lägga upp det andra ylletyget (ett härligt brun-svart yllekypert) på vardagsrumsgolvet. Inte lika smidigt men vad ska man göra....
Cyklamenrosa linne.....
Linnekjolen jag färgade häromveckan har redan blivit en favorit.
Lätt och behändigt är det att färga i tvättmaskinen. Det enda man gör är att lägga i tyget (t.ex linne eller bomull) i tvättmaskinen, lägga i färgpuvler, salt och målarsoda. Sedan kör man en 40-gradig tvättcykel. När den är färdig kör man en 90-gradig för att fixera och vips har man en snyggare färg på sitt plagg. Det som är bra med att färga i maskinen förutom att det är så behändigt är att det blir jämnt och bra. Nackdelen är att det inte är lika ekonomiskt som att färga i balja, eftersom färgen som är kvar efter tyget är färdigfärgat åker ut i avloppet. I baljan kan man ju färga slut på precis allting genom att låta tyget ligga i tills det tar slut eller också lägga någonting annat i ett efterbad. Men men, lite svinn får man räkna med ibland.....
Färger till textil kan man köpa här!
små förkläden...
(Jag inser att jag aldrig kommer kunna bli syslöjdslärare, för fasiken vad svårt det var att beskriva hur man syr.)
En rosett på bysten är aldrig fel....
Körsbärstyg..
Som Picasso...
Blå kjol....
Tror det kommer bli en favorit, men å andra sidan säger jag det nästan jämt om det senaste som blivit färdigt....
pistagedröm....
Blå blus med vit spets..
Jag blev färdig med den blå blusen för några dagar sedan och den har redan blivit en favorit. När det är varmt ute finns det inget skönare än bomull i bra kvalité.
Röd kjol med hängslen och en liten spetsig blus.....
Kom osökt att tänka på scenen i "The Aviator" då Howard Hughes får en film stoppad av censuren för att det var för mycket byst exponerad på den kvinnliga stjärnan (undrar om det inte var Mae Wests byst det rörde sig om) och de överklagar genom att visa upp stora förstoringar på andra byster från filmer som gått igenom censuren och gör en matematisk jämförelse mellan dem.
(...Hursomhelst....Jag tycker den där spetsen är så söt och fin att jag blir glad bara jag tittar ned en smula.)
lördag på kammaren...
Åter till målningsplanerna, vi ber till vädergudarna att morgondagen ger ett mer ändamålsenligt väder. Istället för att jobba på huset sitter jag på min kammare och syr. Tänkte bli färdig med en blus i blå bomulls-bäck och bölja med en fin vit spetskant. Det kommer bli super. Jag älskar bäck och bölja-tyg, det är så skönt, mjukt och fluffigt och så det känns svalt på varma sommardagar. Den här biten är hittad i en av mormors gömmor för en massa år sedan, men jag har inte gjort något på det förrän nu. Även den här gången var det en pyttig bit som precis räckte. Det är så belönande att sy på sådana bitar, det känns så ekonomiskt att använda precis nästan allt av en liten tygbit.
Mjuka moln och rosa rosett...
Rosetten i pastellrosa blev pricken över i och man känner sig lite gammeldags och ljuv när man har på sig tröjan. Det är det bästa som finns när ett plagg inte bara klär kroppen utan även ger en viss känsla, så borde det alltid vara tycker jag.......
dagens outfit...(ojojoj, nu har man börjat med sånt också....)
T-shirten sydde jag i en tunn bomull/lycra blandning, det blev ett litet pusslande för att få mönstret att se bra ut och stämma någorlunda överens och jag tycker jag lyckades. Fick en snutt helvitt över från ena kanten som om jag snålar lite kan räcka till en till topp. Den här gången provade jag att sy muddarna så smala så möjligt och det funkade också bra, men smalare än sådär går det inte att göra dem tror jag får då skulle nog inte sömmarna se bra ut.
Den cerisa tröj/jackan sydde jag i ett gammalt verlourtyg som jag hittat hos mormor för många år sedan men inte kommit mig för att göra någonting av. Jag använde mig av samma mönster som till topparna jag syr men lade på lite så den blev större. Det blev lite klurande och jag gjorde några fel som jag med lite trixande löste hyfsat tillfredställande. Men nästa gång jag syr liknande ska jag först göra om mönstret helt innan så man slipper trixet. Velouren var kanske inte heller det lättaste materialet men för att vara första gången så tycker jag resultatet blev bra. Gillar det cerisa tillsammans med det svarta, färgerna står ut ännu mer i verkligheten än på bild. Det är "änna" så man blir lite vårpigg av att se det.
Rött, rött, rött....
