Vid mitt skrivbord....

I förra veckan sydde jag den här toppen i en fin gammal bomullstrikå som legat i en vrå i nästan 10 år. Tyget är lite besvärlig att sy i för det drar sig åt alla möjliga håll. Men nu tänkte jag att min erfarenhet nog skulle rå på det motsräviga materialet, och det gjorde den. Den är så skön på för tyget är väldigt tunnt, det känns lite som att vara oklädd eller iallafall ha något lätt och fluffigt på sig, som ett lätt moln över huden. Jag blev speciellt nöjd med ringninen, eftersom tyget är så tunt ville jag inte förstöra linjen med en kant i tungt muddtyg, därför jag klippte till en muddkant i samma tyg som tröjan istället och trots att tyget ville vrida sig åt alla möjliga håll så fick jag på den med ett resultat som översteg mina förväntningar.

Rosetten i pastellrosa blev pricken över i och man känner sig lite gammeldags och ljuv när man har på sig tröjan. Det är det bästa som finns när ett plagg inte bara klär kroppen utan även ger en viss känsla, så borde det alltid vara tycker jag.......