Vid mitt skrivbord....

Maken och jag tog nyss en promenad med hunden i vårsolen, idag kändes det faktiskt riktigt vårigt. Solen skiner, himlen är blå och för första gången på länge kändes faktiskt halsduken överflödig. Det var den längsta promenaden vi vågat oss på sedan hunden blev sjuk, inte för att vi gick jättelångt men det var skönt att vara ute lite längre än bara till närmaste gräsmatta. Vi var hos veterinären i morse, de tog bort stygnen på magen och kollade så allt stod bra till med hjärtat och så. Det kändes verkligen skönt, först nu känns det som hela pärsen är över, hon börjar bli sitt gamla vanliga jag igen.

Fick precis reda på att det blev lite kris med valpningen, kejsarsnitt för att en stackare låg på tvären. Bara tre klarade sig helt, två var helt döda och en är livlös. Den livlösa fick följa med hem men Emma tar sig inte an den, slickar inte ens på den så hon vet väl instinktivt att hoppet är ute. Mor sa att den knappt andades så det finns ingen chans förmodligen. Sorgligt, men man får väl vara glad att tre klarade sig och är friska. De blev alla svarta med lite vitt runt halsen (bilder läggs upp så småningom). Emma verkar ha klarat kejsarsnittet bra, trots dåliga blodvärden är hon någorlunda pigg och är en bra mamma till dom små telningarna. Bobby, ettåringen, är mäkta nyfiken men hålls utanför under strikt förmaning, det är inte läge för honom att komma nära valparna eller Emma på ett tag framöver.

Med anledning av att mammas stafford-tik ska få valpar om en och en halv vecka så tittade jag på lite bilder från förra gången och kom över den här, och den är ju så söt. Den stora besten mot den lilla. Jag tror den stora var mer försiktig än den lilla, märligt vad valpar kan verka läskiga för vuxna hundar. Stella var alldeles förstörd när vi åkte på besök och valparna kravlade runt i sin inhängnad. Usch, usch såg hon ut att tycka. Sådana där små går ju inte att förstå sig på. Valpen som inte skulle säljas (lille Bobby) var inte okej lekkamrat föränn han börjat närma sig halvåret, nu är dom givetvis bästa vänner och mer på samma (otroligt töntiga) nivå. Stafford-tiken Emma, som tycker dom är barnsliga och håller sig undan, är nu jättetjock. Häromdagen snubblade hon på sig själv på köksgolvet. Hon såg verkligen snopen ut. Man kan ju undra hur många små valpar det ryms i magen....Snart får vi se, alltid lika spännande.

Maken och jag bestämde oss för att grilla för att liva upp fredagen lite. Det var faktiskt väldigt mysigt att stå ute i mörkret med en aning regn i luften och titta in i glöden... Vi ville ha det enkelt så vi åt marinerad fläskkarré och potatissallad med en grönsallad till.

...snart är det nog ändå vår, när februaristormarna lagt sig kommer vitsippor och tussilago snart......

våren luktar något alldeles särsilt, det är nästan lukten man läktar efter mest....torra vägar och cykelturer....

Tittade runt lite och hittade bilder som jag blev helt förälskad i, jag älskar rosa söta saker och som en sötsaks-junkie blev jag alldeles till mig.....Våren är nära nu, jag känner det i hela kroppen, och om man vill så kan man hjälpa vårkänslan på traven med dessa söta bilder........

Jag och min man kommer att lämna storstaden.. Ibland känns det tungt och ibland känns det som en befrielse...Men det är iallafall det bästa beslutet att flytta nu...Så, vi letar, med ljus och lykta efter ett sött litet hus med vita knutar och lite mark till framtida djur. Det är väldigt frustrerande och nervpirrande på en och samma gång.

Har redan börjat fantisera om trädgården, vi ska rådfråga våra vänner som är trädgårdsmästere först för att få lite tips. Men jag är övertygad om att de gröna fingrarna kommer automatiskt när man bor på landet, jag är ju faktiskt lanttjej från födseln. Det kvittar att man under de senaste åren i staden lyckats ta död på de flesta växter som kommit innanför tröskeln. Jag vill ha buxbom, syrén och hägg. En aronia-buske att göra sylt och saft av bären. Givetvis ska jag ta en massa sticklingar från min mammas stora fina rosa rosenbuske. Den påminner om min barndom då man brukade plocka rosor i massor. På den tidiga sommaren då den blommade steg doften upp till mitt fönster och fyllde mitt rum med romantik, på det sätt som bara en äkta eskapistisk romantiker kan uppleva det. Rosorna ska jag plantera runt om min "rosenpaviljong" som min man ska bygga, där ett badkar med lejontassar ska stå. Jag älskar ju att bada och jag misstänker att jag kommer uppskatta det ännu mer i en paviljong omgärdat av rosenbuskar med utsikt ut över nejderna.

Ja, nu är julen över. Faktiskt skönt trots att julen för mig alltid är en väldigt glad högtid. Av min syster fick jag en mycket fin tekopp med rosa rosor på...

Idag har jag stått modell igen. Var väldigt trevligt fast nu sitter man ju här i arbetsrummet och nästan somnar i boken som jag måste läsa eftersom hemtentorna avlöser varandra och jag har en som ska in nästa fredag. Läraren sa att det skulle bjudas på princesstårta (MIN FAVORIT!) i morgon som avslutning av skisseminariet som varat i två veckor. Fan, fan, fan att det inte är jag som står modell i morgon. Dumma, dumma föreläsning som gjorde att jag inte kunde jobba fredag.  Får väl glädja mig med att jag får intellektuell stimulans i alla fall. Jag fick beröm när jag gick för dagen idag, det är ju inte fy skam det heller. Fast jag hade ju gärna fått tårta med.

Så var det en ny vecka...Skönt, eller....just den här veckan är hemtente-vecka inte riktigt lika roligt, fast jag har redan gjort nästan hälften och det ska lämnas in på fredag *duktig*
Idag kom min nya sheer tint också, damn! vad snabba de är på JBC. Nu kan jag lungt klämma på min gamla utan att vara rädd för att den abrubt ska ta slut och jag ska stå där morgonen därpå utan.
En fördel med tentavecka är att man kan vara hemma mer, inga föreläsningar att släpa sig iväg till....Skönt! Idag var det iofs inventering på jobbet så det var till att gå upp tidigt iallafall. *the horror, the horror*
Men det var ju den sista inventeringen, snart har jag även slutat i praktiken. Jobbar bara en gång till, sen är det 100% fokus på plugg....Kommer sakna lönen, men ska man bli proffessor måste man ju fatkiskt prioritera.

På onsdag är det bokat hos frisören, också hedninskt tidigt. 8.30, vet inte hur jag resonerade när jag bokade tiden, förmodligen att det var bra att komma upp och börja dagen....*brrr* kan inte bestämma vad jag ska göra, lugg eller inte lugg. förmodligen blir det ingen lugg, har haft dessa tankar ungefär varje gång jag ska klippa mig men jag passar ju faktiskt bara "sådär" i lugg...kanske skulle göra det lite rödare än jag brukar dock, för att liva upp hösteslasket lite...känner mig ruskigt grå just nu,men det är nog väderleken. Solen har ju i denna stad gått i dvala som vanligt, förväntad att synas åter någon gång i mitten av april.

det gör det faktiskt..en nackdel med västkusten är att det regnar, men när det inte gör det är det mysigt. Får iallafall vara glad över att igår när jag skulle cykla till friskis o svettis så var det uppehåll precis så jag kom dit och hem på min crecsent i ett stycke och framförallt inte blöt.
kör fortfarande på core, men det var inte samma instruktör som senast för hon hade ont i knäna, synd för den här var lite jobbigare, vilket känns i låren idag.....


jag fyllde lyckligt år förra veckan föresten, och det blev tårta en masse, nu vill jag inte se någon mer på ett bra tag framöver...Men jag fick en fin Margerethe skål i rosa av min gode man....väldigt bra faktiskt, har redan blandat till åtskilliga recept i den....jättefin, till jul ska jag önska mig en till fast mindre....och jag tror det finns kannor och liknande grejer också, tjohoo!

Ja snart så närmar man sig ju det 25e årets början....känner mig faktiskt 25, vilket är bra. Man vill ju inte känna sig äldre än vad man är, inet yngre heller för den delen.

Ja nu är det ju en dag sedan Luciano Pavarotti gick bort. Har inte riktigt sjunkit in än. Han var en av mina största idoler, älskade honom redan som barn då jag och min far brukade åka på bilturer och nästan spräcka högtalarna med Pavarottis ljuva stämma. Verkligen en förlust i musikvärlden.