Vid mitt skrivbord....

Jag och min man kommer att lämna storstaden.. Ibland känns det tungt och ibland känns det som en befrielse...Men det är iallafall det bästa beslutet att flytta nu...Så, vi letar, med ljus och lykta efter ett sött litet hus med vita knutar och lite mark till framtida djur. Det är väldigt frustrerande och nervpirrande på en och samma gång.

Har redan börjat fantisera om trädgården, vi ska rådfråga våra vänner som är trädgårdsmästere först för att få lite tips. Men jag är övertygad om att de gröna fingrarna kommer automatiskt när man bor på landet, jag är ju faktiskt lanttjej från födseln. Det kvittar att man under de senaste åren i staden lyckats ta död på de flesta växter som kommit innanför tröskeln. Jag vill ha buxbom, syrén och hägg. En aronia-buske att göra sylt och saft av bären. Givetvis ska jag ta en massa sticklingar från min mammas stora fina rosa rosenbuske. Den påminner om min barndom då man brukade plocka rosor i massor. På den tidiga sommaren då den blommade steg doften upp till mitt fönster och fyllde mitt rum med romantik, på det sätt som bara en äkta eskapistisk romantiker kan uppleva det. Rosorna ska jag plantera runt om min "rosenpaviljong" som min man ska bygga, där ett badkar med lejontassar ska stå. Jag älskar ju att bada och jag misstänker att jag kommer uppskatta det ännu mer i en paviljong omgärdat av rosenbuskar med utsikt ut över nejderna.