Vid mitt skrivbord....

För några veckor sedan fick jag en systerdotter. Vi åkte så småning upp för att titta på underverket. Först så tror man att ja, men det är ju bara en bebis, hur märkvärdigt är det egentligen. Jo, det är rätt märkvärdigt faktiskt. Hela besöket satt man och stirrade på bebisen och var totalt absorberad av hur fantastiskt det är med en sån där liten, som fungerar. Inte fanns för bara ett år sedan och som är så totalt beroende av andra.

Jag har tidigare aldrig riktigt kommit så nära en sån där färsking. Den enda erfarenheten jag haft av bebisar är djurbebisar. För det har ju blivit en hel del valpar, kattungar, ankungar och annat småknytt att leka med under åren. Men nu när jag är den erfarenheten rikare kan jag kan säga såhär. Det är en vid skillnad att ha bebiserfarenheter räknade i djurbarn. Med andan i halsen för att inte klämma ihjäl eller på annat sätt förolycka den lilla fick jag hålla henne en lång stund och det var nog det läskigaste men samtidigt mysigaste jag varit med om.