svart och vita spetsar...

Igår var mormors begravning...Den blev faktiskt jättefin, och om jag någon gång skulle få för mig att trilla av pinn så vill jag ha det lite åt det hållet. Nu var det i och för sig en kyrklig begravning och det kan jag ju inte få med tanke på min hedniska inställning till kristenheten. Jag brukar lätt kunna få lite kymiga känslor om det blir  alltför högkyrkligt eftersom jag inte alls tror på det, men prästen som skötte mormors begravning var jättebra. Inte överdrivet "prästlig" utan högtidlig på ett mer avslappnat sätt. Vi hade valt att  ha mycket musik och kantorn var ypperlig. Det kändes nästan mer som en kyrkokonsert än en trist begravning. Vi hade psalmer som var härliga att sjunga och kantorn sjöng några fina Dan Andersson-låtar och begravningen avslutades med "Ack Värmland du sköna" vilket gav en härlig stämmning.

Och sen var't det kaffe!... och smörgåstårta följt av operatårta. Man kan nästan säga att det var tårta på tårta...*harkel* Oavsett var det väldigt trevligt, några kusiner  samt prästen var där och vi satt och småpratde en stund i mormors hus.

Jag hann precis färdigt med den svarta blusen, och blev riktigt nöjd med den, även om det svarta ihop med de vita spetsarna i krage och på ärmen gör att man känner sig lite som en hotellstäderska tror jag att blusen kommer bli en favorit Pärlhalsbandet hittade jag i veckan på en second hand affär, 25 kronor tyckte jag det var värt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0