Vid mitt skrivbord....

Den här påsken var den värsta som jag någonsin varit med om...Anledningen till det var hunden, min lilla Grand danois-tik. Förra onsdagen fick hon akut magomvridning, höll på att dö. Med magomvridning har man inte mycket tid på sig för att hunden ska ha en chans att klara sig. Det var hemskt, men vi körde fort som attan till djursjukhuset och det blev operation och hon fick ligga kvar i fyra dagar tills vi äntligen fick hem henne. Sjuk av oro hela påsken kunde jag inte göra annat än att sy, för att slippa tänka på allt fungerar handarbete väldigt bra. Man kan gå in i det och bara koncentrera sig på sömmar och passform. Vilken tur att jag hade den rosa kjolen färdigtillklippt och redo för att sys ihop. Hade garanterat blivit tokig annars. Nu är iallafall vårt lilla hjärtegryn hemma igen, och läget är relativt stabilt. Hon äter hjärtmedicin och penicilin och vilar i massor. Efter en magomvridning får hunden nästan alltid hjärtarytmi, men enligt vetrinären var hennes ekg normalt iallafall två dagar innan vi fick hämta henne, så det ska nog hålla sig bra med medicinering. Men klart att oron finns där. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Hur skulle vi klara oss utan den här prinsessan?