Vid mitt skrivbord....

I förra veckan bjöd mamma med maken och mig till en glaskonstnär hon känner. Vi skulle prova på att arbeta med glas, så kallad "fusing". Det är när man tar glas av olika slag, lägger ihop och smälter samman det i en stor ugn. Det lät klurigt först men var inte så svårt när man väl kommit in i det. Det svåraste var att förutse hur det skulle bli när det var klart och jag antar att det tar lite tid innan man blir riktigt duktig. De saker hon hade gjort (konstnären alltså) var riktigt imponerande och tjusiga, inte för att våra små "basic" glasbitar alls var i samma liga, men de blev inte såå pjokiga faktiskt. Inte för att vara första gången....

Jag blev väldigt begeistrad och helt uppslukad av att bryta sönder glasbitar och lägga ihop. Blodet nästan skvätte om mig, eftersom jag i min iver skar mig lite varstans på händerna. Men lite ska man väl lida för konsten, som de brukar säga. :)

 

Maken körde på stort och provade att göra en glasskål. Jag måste säga att jag är imponerad. Det var tänkt att han skulle ha sina jordnötter i den, men det blev nog lite för skör för det. Så den får stå som prydnad någonstans istället.

 

De andra glasbitarna vet jag inte riktigt vad jag ska göra med, körsbären i vänsta hörnet var tänkta som örhängen så de får nog bli det. Sen kan man ju allting hänga fast de andra bitarna i ett halsband, eller helt enkelt bara hänga dem i ett snöre i fönstret så solen kan lysa genom dem...