Vid mitt skrivbord....

Nu börjar det bli bråda tider för snart är det återigen dags för Syfestivalen i Stockholm. Det färgas och färgas utöver de vanliga sysslorna med färgvägning och allmänna pappersgöranden. Färgningen är egentligen makens område (och mors då) men jag hjälper till ibland. Det är ju så käckt med familjeföretag att man alltid kan bli inkallad för att hjälpa till med lite vad som helst.... Men det gör absolut inget för det är roligt att hålla på med ullen och göra härvor och komma på namn på de nya färgsättningarna....Det är en laddning inför mässan då mamma och jag åker upp och jobbar medan maken håller ställningarna där hemma. Vi säljer och pratar i flera dar tills fötterna är ömma och rösten hes. Det är också kul, men på ett annat sätt....Det känns som ett antiklimax, en urladdning....Efteråt vill man inte prata med ännu en tant om ännu en stickbeskrivning, garn eller färgpulver. Men just den känslan är snabbt övergående som tur är. Sen längtar man lite till mässan på hösten då man får chansen att prata med ännu mer rara damer om garner och färg....

Det här är bara ett axplock av de olika garnerna vi har, men min favorit just nu kom ändå med...Den göms nästan under en massa Pistage, en liten liten rosa härva....Den är så söt och mjuk att jag önskar min stickförmåga matchade lusten till att sticka för jag vill bara skynda mig och sticka upp en liten söt rösa jumper.....Men jag tränar och tränar...Snart så....