Vid mitt skrivbord....

Såhär blev min holkärmsklänning i sin helhet. Är verkligen förtjust i holkärmen och jag spår en framtid med fler plagg med sådana. Tyget är en riktigt skön bomull, en lite tjockare sort som gör att klänningen känns lite mer slitstark än andran. Perfekt till finvardags med andra ord, för man vill ju vara fin även till vardags....

Det där med veckning tycker jag varje gång är så besvärligt och jag svär över tvånget att räkna matte i en sådan glädjekälla som sömnad. Det brukar oftast bli så att jag viker och viker, försöker räkna  ut hur stora vecken skall vara i förhållande till tyget och midjemåttet, men sedan tröttnar och gör det på känsla istället och testar mig fram....Lite som musiklektionerna var när jag gick på musikskolan när jag var yngre, jag tröttnade på att räkna (noter och sådant) så till slut blev det så att jag spelade på känn istället....Det tog rätt lång tid innan min musiklärare märkte det faktiskt.... Hur som helst, vecken blev bra till slut....Det här kommer nog bli en favorit, det är iallafall en sak som är säker....

Som accessoar tog jag tillfället i akt att inviga den fina strassbroschen jag fick av makens morfar sist vi var uppe och hälsade på. I själva verket fick jag flera, en hel ask med olika smycken varav det här var ett av dem. Jag bär den med stolthet och tänker på den söta lilla morfar'n som faktiskt känns lika mycket min som makens......

 

This is how it turned out. I'm very pleased and this will surely be a favorite. Love the silouette and the feeling of the quite sturdy cotton that makes it perfect for a more stylish everydaydress that. Today I wear it with the brosch my husbands grandpa gave me last time we went to se him. I wear it and think of that lovely old (95 yers old) man that feels everybit as much as my grandfather as he is my husbands.....