och nu, lite motorsport!
I helgen tog maken med mig på en tripp i vår nya bil (!) till Gelleråsens motorbana utanför Karlskoga. Där var det nämligen Classic racing, det vill säga, motorcykelracing på gamla maskiner. De äldsta tror jag var från 40-talet men det var mest 60 och 70-tals cyklar. Jag packade picknickkorgen full med smörgåsar och te och vi begav oss.
Det första vi möter när vi traskar in på området är en medelålders man som håller på och byta skinnställ och som utropar när han ser oss "-Det där ser bra ut!" Jag fattade ingenting, och tittade mig omkring. Sen sa han igen. "-Vad fin du är, vad roligt när folk klär upp sig för att gå på racing." Jag tackade så mycket och log stort, sedan gick vi vidare. Jag insåg alltså redan där att det här kan komma att bli roligt, om karlarna inte bara förstår sig på cyklar utan även förstår att uppskatta en fin stass och kan det ju inte bli för tråkigt. Jag hade nämligen dagen till ära satt på mig min rosa klänning, tillsammans med min nyfärgade röda jumper och en rosa angorabasker var det fakiskt väldigt tjusigt (glömde dock ta kort på det). Tråkigt blev det inte, man behövde inte sitta länge i oset av tvåtaktsolja och bränt gummi för att komma in i stämningen. Att dessutom samtidigt njuta av en sirapslimpesmörgås med ekologisk medvurst på hjälpte verkligen till att öka myskänslan. Sirapslimpa har jag inte ätit på åratal, så det var med barndomsvibbar man satt där, tog några bett från sin smörgås, tittade på alla cyklar som ven förbi och njöt av en dag ute i det fria ....
Allra roligast var sidovagnsloppet. Innan de kom in på banan sa jag till maken att det kanske man skulle prova. Skaffa sig en gammal hoj med sidovagn så kunde vi börja tävla också. Det var innan jag såg hur det gick till. Jag såg framför mig hur man satt i sidovagnen med filt över benen och njöt av en tur. Det var lite mer action i verkligheten. Sidsnubbarnas jobb var inte att sitta med filt över benen som jag trodde, utan hänga på sidorna och över däcken för att det inte skulle välta när det gick av bara h**vete i kurvorna sen när de passerat kurvan slängde de sig raklånga fram på sidovagnen för att inte öka vindmotståndet. Våghalsigt med andra ord och inget jag skulle vilja testa.
Den här bilden är tagen innan loppet började när sidovagnarna höll på att ställa upp sig i rätt ordning, senare var det omöjligt att ta en bild för de ven förbi alltför snabbt....
Det första vi möter när vi traskar in på området är en medelålders man som håller på och byta skinnställ och som utropar när han ser oss "-Det där ser bra ut!" Jag fattade ingenting, och tittade mig omkring. Sen sa han igen. "-Vad fin du är, vad roligt när folk klär upp sig för att gå på racing." Jag tackade så mycket och log stort, sedan gick vi vidare. Jag insåg alltså redan där att det här kan komma att bli roligt, om karlarna inte bara förstår sig på cyklar utan även förstår att uppskatta en fin stass och kan det ju inte bli för tråkigt. Jag hade nämligen dagen till ära satt på mig min rosa klänning, tillsammans med min nyfärgade röda jumper och en rosa angorabasker var det fakiskt väldigt tjusigt (glömde dock ta kort på det). Tråkigt blev det inte, man behövde inte sitta länge i oset av tvåtaktsolja och bränt gummi för att komma in i stämningen. Att dessutom samtidigt njuta av en sirapslimpesmörgås med ekologisk medvurst på hjälpte verkligen till att öka myskänslan. Sirapslimpa har jag inte ätit på åratal, så det var med barndomsvibbar man satt där, tog några bett från sin smörgås, tittade på alla cyklar som ven förbi och njöt av en dag ute i det fria ....
Allra roligast var sidovagnsloppet. Innan de kom in på banan sa jag till maken att det kanske man skulle prova. Skaffa sig en gammal hoj med sidovagn så kunde vi börja tävla också. Det var innan jag såg hur det gick till. Jag såg framför mig hur man satt i sidovagnen med filt över benen och njöt av en tur. Det var lite mer action i verkligheten. Sidsnubbarnas jobb var inte att sitta med filt över benen som jag trodde, utan hänga på sidorna och över däcken för att det inte skulle välta när det gick av bara h**vete i kurvorna sen när de passerat kurvan slängde de sig raklånga fram på sidovagnen för att inte öka vindmotståndet. Våghalsigt med andra ord och inget jag skulle vilja testa.
Den här bilden är tagen innan loppet började när sidovagnarna höll på att ställa upp sig i rätt ordning, senare var det omöjligt att ta en bild för de ven förbi alltför snabbt....
This weekend my husband draged me along to a Classic racing event, old bikes on a racingtrack. I first thougt it would be boring but o'boy I was wrong. It didn´t take long before excitement was a fact. And togehter with the sandwich-picnic i prepared we had a smashing time. I especially liked the sidecar-racing, very fast and thrilling.
Kommentarer
Trackback
