Vid mitt skrivbord....

Min mans gammelmormor Disa var tydligen en alldeles underbar dam. Hon skrattade och var glad jämt. Hon bodde på tredje våningen utan hiss tills hon var 93 och gick i dessa trappor varje dag för att hälsa på sin mans grav. Inte nog med att hon hade en härlig personlighet så var hon dessutom vacker. Jag tycker hon är urtjusig här, ser nästan ut som en stumfilmsstjärna.

Disa föddes 1900. Vad lätt det måste ha varit för henne att komma ihåg hur gammal hon var med ett så jämt födelseårtal. Jag vet egentligen inte så mycket mer om henne. Men makens mormor (Disas dotter) berättade vid ett tillfälle att hon som barn bodde på landet utanför stockholm (vilket nuförtiden förmodligen inte alls är "på landet" utan en del av stockholms stad) vid en gård där pappan (Disas man) jobbade för Ivar Kreugers bror med någonting som hade med egendomen att göra. Det främsta minnet hon hade från detta var att deras hund fick valpar och att Kreugers barn skulle ha dem. Vilket makens mormor tyckte vad hemskt orättvist, men vad ska man göra när "patrons" barn vill ha hundvalpar...

Men nog om det, Disa verkar ha varit en underbar kvinna och det är verkligen synd att jag aldrig fick träffa henne. Tror nog vi skulle kommit bra överens.