Vid mitt skrivbord....

Jag sitter och syr på en vippig turkos kjol med vita prickar och känner mig lite slö. Så jag slår på lite musik och eftersom jag behöver piggas upp väljer jag en av makens spellistor på Spotify. Vi har inte riktigt samma musiksmak eftersom han drar mer åt hårdrock och jag...Ja jag vet inte riktigt vart jag drar åt. Men jag som är rätt eklektisk i min smak märker iallafall att jag uppskattar sånt som han lyssnar på mer och mer allteftersom åren går då vi varit gifta. Var jag inte av någon anledning helt besatt av Danzig förra sommaren?

Iallafall så kommer en låt med Yngwie Malmsteen upp och jag sägar då det. Jisses vilka flinka fingrar den karln har. Inte nog med det så är hans attityd i intervjuer och dylikt så härlig att man inte kan annat än dra på smilbanden, så totalt utan ödmjukhet. Han är världsbest och är inte rädd för att säga det...Men är man så flink på fingrarna när man spelar gitarr som han är, varför skulle man inte skryta om det då också..Go Yngwie! Bara önskar jag var lika duktig och flink som han, inte när det gäller gitarrspelande utan med nål och tråd. Men skam den som ger sig. Gäller kanske bara att träna tillräckligt och under tiden jag gör det, varför inte lyssna på mer hisnande gitarr-riff.

(För övrigt håller jag även på att försöka lära mig att spela gitarr med maken som instruktör på hans rosa paisley-mönstrade Fender stratocaster, men det kommer dröja innan jag kan mäta mig med Yngwie Malmsteen där också kan jag säga, kan typ få till ett knaggligt Ring of fire-komp. Men man ska ju börja någonstans....Det är dessutom svårt att spela gitarr samtidigt som man försöker behålla de noggrant utsparade naglarna intakta, hur tusan gör Dolly Parton egentligen??*Tusan vad brudigt det lät*ha!)