Vid mitt skrivbord....

För ett tag sedan tog maken och jag beslutet att inte skaffa betal-tv, det vill säga kanalerna som inte ingår i de fria marksändningarna. Ansåg det en skymf att betala för kanaler som luckrar upp programmen med reklam. Vi beslöt oss för att istället för det lägga pengarna på att hyra film istället, så man kan se film utan att bli irriterad på 10 minuters långa avbrott då man blir itutad att köpa både det ena och det andra. Ett beslut som gav oss en väldigt härligt upphöjd moralisk känsla, nästan lika skönt som att bojkotta länder som vi anser gör något fel genom att inte köpa varor från det landet. (Prova det för fanken, det är gött i själen att känna att man som konsument har en stor makt i sina händer.)

Iallafall, just ikväll känns väl det där beslutet att inte betala för tv-abonnemang lite sisådär. För ikväll är det Desperate Houswifes, oh mon dieu. Jag älskar den serien och vetskapen att nya avsnitt visas som jag inte kan se grämer mig något fruktansvärt. Men men, det är ju lätt att ta ett beslut om att avhålla sig från saker om de inte är saker man saknar. Det måste ju vara genom att försaka det man vill ha kan man som man kan känna sig upphöjd. (ojoj, ännu ett steg närmre nirvana, jag försakar ett favoritprogram *ironisk*)

Mm...nja, försaka kanske är att ta i. För som maken poängterade. Tar man avgiften som exempelvis boxer tar ut för två månader tv så har man en Desperate houswife-box. Man får således ta och köpa sina serier istället, se dem när man vill, hur många gånger man vill och utan avbrott. Är inte det gött mos, så säg? Nu får man visserligen vänta ett tag på att boxen ska komma ut men, den som väntar på något gott....