Vid mitt skrivbord....

Jag har funderat på att ytterligare utsmycka min hud, att tatuera mig igen det vill säga. Trodde i min enfald att när jag tatuerade mig första gången skulle det även vara den enda gången. Men det ville sig inte, den som sa att bläcket sätter sig i blodet hade rätt. Inte ens när hela den där historien med körsbären blev jag avskräckt trots att man skulle kunna tro det. Eftersom det löste sig så bra till slut så måste man väl ändå dra den slutsatsen att det är hyfsat ovanligt att det går fel när man gaddar sig. Om inte annat vet jag ju vart jag inte går igen. ;) Tja, iallafall, nog om det. Mina funderingar lutar åt en tatuering på vänstra underarmen, precis under armvecket. Det är så slät och fin hud där och jag tror att man med åldern iallafall kanske inte blir riktigt så rynkig där som på andra ställen. Sånt är viktigt för mig nämligen, för det finns inget fulare än gamla tatueringer på saggiga hudpartier. Kommer fortfarande ihåg förrförra sommaren då jag kom i kontakt med en bedagad mormor med för djup uringning till allför solariesolade byst som till råga på allt pryddes av en hemskt blek och grönaktig fjäril. Inte så jag vill se ut när man släpar runt på barnbarnen. Nu kan jag i och för sig vara lite extra fördömande på grund av att kvinnan i sig inte var vidare trevlig, högljudd och dessutom kom direkt från McDonalds. (Avskyr McDonalds, speciellt tanken på att ta oskyldiga barn dit, de förtjänar bättre matvanor enligt min ringa åsikt.) Man möter många människor när man jobbar i butik kort sagt. Iallafall, i den stunden bestämde jag mig för att tänka efter både en och två gånger när jag tatuerar mig, för även om man är ung och spänstig nu så kommer det inte bestå. Det tar ju lite udden av det rockiga med tatueringar, det är ju roligare med spontangrejer. Det är ju ändå inte så rockigt med tatueringar ändå så det gör kanske ingen skillnad.

Motivledes funderar jag på en döskalle, lite söt i en dragning åt Tim Burtons tecknade stil. Alltså inget monster med larver och sånt som kommer ur ögonen, det är inte min stil.  Sen något lite färgglatt bakom eller vid ena sidan, kanske i en hibiskus eller ros eller någonting. Men som med allt sånt är det ju något man värker fram. Iallafall, gör jag så. Men eftersom jag i natt till och med drömde om att armen var prydd med en döskalle så tror jag på det. För i drömmen var jag väldigt nöjd. Nästan så att jag blev besviken när jag vaknade och armen var bar.....

I drömmen såg visserligen döskallen ut mer som misfits-döskallen än den jag planerat, men det härleder jag nog mer till att min forftfarande ihållande Danzig-vurm gjort att jag lyssnat på mycket tidig Misfits. Öh hjärntvättad? Ja jisses.