Att tappa bort sina saker...

Verkar vara något som hela tiden händer mig, virrhjärna! Det känns som om min hjärna blivit tvångsamputerad eller liknande, för jag är väldigt disträ nuförtiden (läs extremt disträ). Det senaste som försvunnit är min mobil, det är ytterst frustrerande och känns som hela ens liv blivit mörklagt. Man kommer ju inte ihåg någonting utan mobil. Har tappat alla vänners nummer och det är ju inte sånt virrhjärnor kommer ihåg i minnet. Telefonnummer alltså, vad skall man göra? Vänta på att den kommer fram (ja), hoppas på att de som vill nå en som har hemligt nummer ringer själva (ja), svära en ramsa över att man är så virrig (ja), svära ännu en ramsa över att batteriet var så dåligt senast den användes att man inte kan ringa upp den och eventuellt höra signalen så man iallafall vet om den finns i hemmet (ja). *Bah* Tusan vad allt ska jävlas då. Det är ju ett under att man lyckas hålla det alltid så goda humöret uppe som vanligt *ironi*.



(Kan lägga till i efterhand att jag hittade mobilen långt in under sätet i bilen, hur den hamnat där är en gåta. Skönt att hitta den iallafall, berodde säkert på att jag skrev om att den var borta.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0